torsdag 26 januari 2017

Hur lång är en sekund?

Det här skulle kunna bli spännande läsning om relativitetsteori, krökta rum, rumstidens krökning i närvaro av massa, parallella dimensioner och den fysikaliska skillnaden mellan nutid och framtid men då närmar vi oss områden som ligger långt utanför min kompetens och bekvämlighetszon men titeln till det här inlägget, och för all del inspirationen till den här inledningen kom till mig när jag lyssnade på detta i bilen häromkvällen på vägen till simskola med dottern och nu är den här långa meningen slut.

Nej, mer konkret så har jag som vanligt på vintern tränat en del på löband på sistone. Fartpass, framförallt intervaller i olika former, springer jag gärna inomhus i shorts och linne när kyla och väglag försvårar genomförandet av de passen utomhus.

Garmin påstår att deras klockor kan mäta sträcka inomhus med den inbyggda acceleratorn. Jag tycker inte de har fog för det påståendet, vilket jag skrivit om tidigare. Joggar jag långsamt hänger klocka med skapligt men så fort jag höjer farten blir det fel, väldigt fel. Felmarginal på 20% och över är inte ovanliga. Problemet beskrivs som vanligast på nya klockor i Garmins eget forum men då jag sprungit med min Forerunner 620 i över tre år nu (och den har fungerat fantastiskt bra, utöver detta) kan det inte bero på att klockan inte kalibrerat sig.

Jag kan förstå att accelerometern i klockan får svårt om jag springer snabba, korta intervaller och varvar med långsam joggvila. I tisdags däremot sprang jag ett okomplicerat lunchpass, en kilometers uppvärmning från snabb gång till 14 km/h följt av 7 km snabbdistans i 3:55-fart (15,3 km/h) och en kilometers nerjogg i jämn 5:30-fart, totalt 9 km i 4:16-fart, enligt löpbandet då. Garmin summerade passet så här.



Att nio kilometer blev 7,24 km på klockan var inte så överraskande. Jag såg ju att klockan inte alls hängde med på fartökningen. Det som överraskar mer och nu kommer vi till rubriken på det här inlägget, och till något som jag också noterat på många pass nu i vinter, är att passet tog 38 minuter och ca 28-29 sekunder på löpbandets klocka men bara 38:09 på klockan och då startade och stannade jag klocka och band samtidigt.

Alla som springer på löpband regelbundet vet att de kan vara mer eller mindre rätt kalibrerade. Bandet på vårt jobbgym är ganska nytt och jag gjorde i alla fall en minikalibrering mellan bandets fart och klocka i början och slutet av passet och i 15,3 km/h, dvs 3:55 min/km tog en kilometer, just det, exakt tre minuter och femtiofem sekunder så det stämde i alla fall men det är kanske inte så överraskande? Kanske är det inte svårare än att en sekund inte är en sekund på ett felkalibrerat löpband? Jag har svårare att tro att en Garmin-sekund avviker från internationell standard. Det borde jag i så fall märkt på alla de gånger jag tävlat och i princip fått samma tid på sekunden på klockan som officiellt, även på maratonsträckan.

För övrigt så verkar vi ju inte få någon långvarig vinter att tala om och förutom att jag tycker synd om barnen och de som vill träna längdskidor är jag rätt nöjd med det. Jag hejar på mildvädret i veckan och hoppas kunna springa långpass utan Icebugs i helgen! Våren får gärna komma extratidigt i år! Gärna redan imorgon!

söndag 22 januari 2017

Januaristatus

Inte så mycket verkstad här på bloggen men tränar gör jag och ganska bra också!  Året har börjat bra med 4-6 pass löpning per vecka och veckomängder på ca 60 km. Jag har inte pressat in pass jag inte känt för och inte heller hoppat över några tänkta pass utan sprungit ungefär så mycket som jag haft tid och lust med.

Jag har inga problem med snabba intervaller i 3:20-fart eller tusingar i 3:30-fart på och lugn distans ute inkl ett par långpass. Igår på långpasset blev det en spontan fartökning på fem kilometer ner till maratonfart och det kändes ganska bekvämt. Saknas gör de lite längre fartpassen utomhus men de kommer när väglaget blir bättre. Relativt måttlig fart känns ganska ansträngande utomhus nu med det isiga underlaget och kylan. Saknas gör också backstyrkan men det finns tid att träna upp det senare. Känslan är som den brukar vara i januari eller något bättre kanske om jag ser till formen utan att jag inbillar mig att jag är i någon toppform.
  • Jag är stel i vänster fot/fotled vilket jag försöker prehaba genom stretch av vad och hälsena och lite foamroller. Jag skyller på löpning på ojämnt, isigt underlag i klumpiga Icebugs som dock känns nödvändiga med nuvarande isgata. 
  • Jag kör ett januariprojekt med 50 armhävningar per dag och det ger bra effekt och känsla i kroppen. Känner mig starkare och tycker jag också ser lite starkare ut även om jag aldrig kommer skrämma någon med mina biceps. Jag får lite på att jag kan springa ifrån det eventuella buset istället. Jag funderar på någon liknande utmaning för februari med att dagligen köra någon övning för mage och/eller baksidorna. Vanliga situps tycker jag är tråkiga liksom plankan. Kanske mountainclimbers eller något liknande. Kanske kan jag övertyga hustrun om att vi behöver och har plats för en pilatesboll här hemma till slut?
  • Just nu testar jag också lite yoga för att öka rörligheten, har fått tips på en bra app som heter Track Yoga som jag testar lite, får se om jag går någon kontinuitet i det men passen/övningarna jag kört hittills är väldigt korta, bara 10-20 minuter, vilket jag tycker är bra. 
  • Tävlingssuget lyser ännu med sin frånvaro, hoppas det vänder. Det finns lite inomhustävlingar på korta distanser att springa nu och även om jag är lite sugen är jag inte sugen att jag gör slag i saken och anmäler mig. För att prestera bra på inomhustävlingar bör man också träna några gånger i inomhushall, annars blir det ovant med den torra luften som ofta råder inomhus. Jag har också svårt för att ta lite lättare på inomhustävlingar och springa dem för "skojs" skull även om jag borde det och då blir det inte lika roligt när jag känner att jag inte är i så bra form.
Status alltså relativt gott några veckor in på det nya året. Förutom stelheten i foten känns kroppen stark, i balans och med på noterna och löpningen går bra och mestadels lätt även om de yttre förutsättningarna med isiga gator inte stimulerar men på långpasset igår i solen var det nästan lite vårvibbar i luften. Det blir också lite ljusare för varje vecka nu. Jag får ge mig till tåls ännu ett litet tag i jakten på vårtecken.


Typisk bild från min s k "Tre-Sjöar-Runda" (som passerar tre olika sjöar, därav namnet) 12 ganska kuperade kilometer 50/50 grusväg/asfalt .



Cykelvägen hem till mitt bostadsområde, undrar hur många gånger jag sprungit här egentligen?

tisdag 10 januari 2017

Mer ambitioner än mål för 2017

Efter att 2016 summerats sätts nu nya mål och det grovskissas på planer på vägen tid. Jag kommer inte att vara speciellt målstyrd i år, tänker att jag mer har ambitioner än konkreta mål. Defensivt och mesigt kanske ni tycker men efter mitt fantastiska 2014 har jag har haft två dåliga löparår ur ett prestationsperspektiv och då känns detta som en vettigare utgångspunkt istället för att sikta mot stjärnorna.

Jobbet kommer att kräva sitt, vi är en person kort sedan julledigheten och det märks plågsamt tydligt efter bara några dagar på nya året. Dessutom råder osäkerhet då mitt företag köptes av ett annat förra året och nu ska vi gå samman och roller, antal och arbetssätt är ännu otydliga. I det läget är träningen en ventil och behöver inte vara ännu en källa till stress.

Löpningen ska vara rolig. Jag kommer inte springa runt och skratta vare sig före eller under pass och inte heller kommer jag känna träningslust och inspiration inför varje pass men sett över en längre tid ska jag tycka det är roligt. Annars lägger jag tid och kraft på fel sak! Vägen dit tror jag går genom variation och att inte fastna i för mycket distanslunk eller att jaga löpmängd. Hellre lite mindre löpning med mer varierat innehåll.

Jag är ännu så länge bara anmäld till Stockholm halvmaraton i höst men en ambition är att tävla mer än jag gjort både 2015 och 2016. Tänker att jag kommer vara lite opportunist och tävla när det känns bra utan att behöva anmäla mig ett halvår i förväg. Tävling är bästa träningen och det är ett roligt (men jobbigt) avbrott i träningsvardagen och det brukar vara trevligt att träffa folk och prata löpning!

Samtidigt är några av ambitionerna ganska konkreta ändå. Det är klart att jag vill bli lite snabbare igen, jag sprang bara ett millopp förra året och bara ett enda också 2015. Samma kuperade lopp på de ganska mediokra tiderna 38:14 och 38:46, visst sjutton vill jag ner på åtminstone 37 minuter på milen igen, det borde inte vara svårt.


När det gäller maraton har jag inte bestämt mig, jag vill springa och förmodligen blir det Stockholm Maraton igen, det var roligt förra året. Jag är också lite sugen på en plattare höstmara som årets huvudmål om träningen går bra och då ligger Växjö bra till. Om eventuella ambitioner där övergår i ett tydligt tidsmål får tiden utvisa.

Snart öppnar också anmälan till New York Maraton, jag är inkvalad på tid om jag vill och självklart vill jag tillbaka och uppleva det igen. Det lär dock inte bli i år utan något jag sparar till längre fram, kanske när dollarkursen inte är så rekorddyr som nu. Kvaltiderna har blivit generösare sedan 2015 och jag räknar med att kunna fortsätta kvala in regelbundet.


Filmsnutt med 3:20-fart (18 km/h) på
löpbandet precis innan nyår...

Jag ligger bra i fas även om jag inte inbillar mig att jag är i någon toppform. Har fått till bra träning hittills på nyåret, ett lugnt långpass i söndags där jag blev stoppad av polisen (!) i söndags, de ville bara säga "bra jobbat" i kylan, ett bra intervallpass på band och jag kör en utmaning med att göra 50 armhävningar per dag i januari vilket ger mig en bra känsla i kroppen! Träningen går bra och är rolig, so far so good som min gamla engelskalärare alltid tjatade om!