fredag 1 juni 2018

Lycka till alla Stockholm Maraton-löpare!

Imorgon är det Stockholm Maraton och jag har skrivit många gånger att det loppet och hela arrangemanget har en mycket speciellt plats i mitt löparhjärta. Det var riktigt häftigt att springa New York Maraton 2015 men Stockholm maraton är "hemma". Laddningen innan, resan till Stadion, surret före på Östermalms IP, känslan i startfållan på Lidingövägen med helikoptrar ovanför och speakern som välkomnar löpare från olika länder. Själva loppet med all hemmapublik och den vackra banan och inte minst, att efter loppet dricka ljummen öl, äta varmkorv och bulle i obegränsade mängder och samtidigt nörda ner sig i hur loppet har gått ihop med löparkompisarna och till sist glassa och njutspringa i Finishertröja när sommar-Sverige är som finast - det är väldigt väldigt svårslaget!

Jag brukar känna mig utanför racebubblan och vara avundssjuk på er som springer imorgon. Det är jag inte i år. Jag bestämde mig tidigt för att stå över, då jag sprungit både 2016 och 2017 och gjort totalt sju lopp i Stockholm. Min målsättning på sub 2:50 har jag inte varit i närheten av sedan 2014 och att göra ytterligare ett lopp på ca 2:55 motiverar mig inte tillräckligt, just nu. Dessutom har jag inte fått till träningen och rehabar hälsporre. Fördelen med att stå över är dock att suget att springa maraton återvänder och därför har jag ofta sprungit vartannat år och det lär bli fler lopp i Stockholm men fokus nu är att komma tillbaka i mer regelbunden löpträning utan att ha ont i hälen.


Värmen gör också sitt till, den är underbar men inte att springa i. Samtidigt, den går inte att påverka och är det något som är dumt så är det att lägga mycket energi på något som är utanför ens kontroll. Många av er har tuffa målsättningar inför loppet och har tränat hårt och kanske deppar ni också nu över att det blir svårt att nå dem på lördag. Gör inte det! Är det något jag lärt mig efter tio maratonlopp så är det att glädjen över en uppnådd målsättning är stor men också kortvarig. Vi verkar fungera så, så fort vi klarat av något, och det inte varit alltför hemskt att genomföra, så ställer vi väldigt fort in oss på någon ny, ännu tuffare målsättning. Därför, tänk bort de där målsättningarna så gott det går. Gör ditt bästa utifrån förutsättningarna just imorgon och glöm för all del inte att njuta av festen, du som löpare är huvudperson och själva festföremålet!

Drick lagom och kom ihåg att för mycket vätska kan vara lika farligt som för lite. Få i er något salt innan, klä er i ljusa kläder ni vet fungerar, sök skugga längs gatorna, sänk tempot och njut av loppet och var beredd att det blir mindre njuta och mer slita ju närmare mållinjen du kommer. Och till dig som ändå har målsättningar och kanske t o m gör ditt första maratonlopp. Gör inte samma misstag som jag gjorde 2008, att gå i mål missnöjd. Det är väldigt dumt att vara missnöjd när du precis genomfört ett maratonlopp! Vinka till publiken Stadion, sträck händerna i luften och skrik ut din glädje när du går i mål och skryt sedan ohämmat med medaljen och Finisher-tröjan!

Stort lycka till alla Stockholm Maraton-löpare!

2010 - min tredje mara och den första jag lyckades genomföra i jämn fart,
jag sprang t o m negativ split.

Den kalla, blöta upplagan 2012 till trots sprang jag som en klocka och gjorde min första sub3.
Ett lopp jag aldrig glömmer!



2014 gjorde jag mitt livs lopp så här långt, jag satte upp en otroligt tuff målsättning och nådde nästan ända fram.
Stoltheten över mitt "PB" finns kvar fyra år senare.



2016 hade jag en ganska strulig träningsvår med knäsmärtor bakom mig och jag tvivlade på min kapacitet. Det hade jag inte behövt göra,
jag höll tungan rätt i mun, sprang ett jämnt disponerat lopp och var därför så här glad att ha hela familjen på läktaren när jag gick i mål.

2017 bestämde jag mig att verkligen ta ut mig från 40 km och in i mål och att sätta min näst snabbaste tid.
Det gjorde jag och det såg så här plågsamt ut med ca 400m kvar att springa...
...men det glömmer man ju fort och känslan i målfållan var precis lika härlig som vanligt! Foto: Kenth Svensson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar