Dags för en tävlingsrapport från årets sista millopp - klubbens Täljemilen som i år bjöd på perfekta förutsättningar. Omkring tio grader i luften, lätt molnighet växlande till en blek höstsol och nästan vindstilla.
Hustrun och dottern var förkylda med halsont i veckan innan vilket jag klarade mig ifrån men jag snorade en hel del vilket inte påverkade allmäntillståndet. Det sista hårda passet hade jag kört nio dagar innan och sedan endast tränat lätt inför loppet med ett lättare pass med trehundringar och en tusing på onsdagen. På morgonen var jag lite lätt illamående, kanske sportdrycken jag blandade lite för koncentrerat på morgonen eller så var jag nervös fast jag kände mig rätt avslappnad.
Äldsta sonen skulle springa sitt första millopp och vi var på plats i god tid och joggade upp ihop. Jag kom iväg utan missöden i den trånga starten på cykelbanan och efter startrusningen hade jag min unga duktiga klubbkompis Isabelle Stenhede som innan start sagt att hon skulle gå ut i 3:50-fart för sub38, strax framför mig. Hade en bra känsla hela första varvet och det var inte lika ansträngande tidigt som förra milloppet i Eskilstuna. Andra halvan av första varvet sprang jag i en liten grupp med tre andra löpare och jag höll på att släppa en liten lucka till två av dem strax innan varvning och 5 km som vi passerade på 19:15 på min klocka. På den sjätte kilometern som då igen går svagt uppför täppte jag igen luckan och gick också förbi då de andra tappade lite tempo och det var dagens första bra beslut för jag fortsatte på samma sätt hela andra varvet. Jag tog hela tiden sikte på nya ryggar och närmade mig sakta och sprang om, samtidigt som ingen sprang om mig. Ansträngningen ökade stadigt andra varvet men det blev aldrig sådär outhärdligt jobbigt som det kan bli om man har en sämre dag. Med två kilometer kvar försökte fokusera en del av de tips jag fått till mig via Fredrik Zilléns löpteknikkurs, tips som också hjälper att slappna av i kroppen och det hjälpte till att hålla farten upp, och generellt tycker jag att jag springer bättre nu än tidigare, andra har också sagt att jag inte "tappar" steget lika mycket när jag blir trött.
De två sista kilometerna på loppet blev de snabbaste med 3:48-3:39 och jag gjorde mitt bästa fast jag var trött nu men att ha ryggar att jaga hela vägen in i mål hjälpte till. In på raksträckan innan upploppet med kanske 400m kvar att springa höjde jag farten rejält. Passerade en rödklädd löpare precis innan vi skulle svänga höger 90 grader in på upploppet och han svarade och ökade farten och jag kom inte förbi. Pressade ut det jag hade kvar innan jag passerade mållinjen med ett "Yes!".
 |
| Täljemilen 2025, strax innan varvning halvvägs. Foto: Magnus Ljung |
Den rödklädda löparen kom sedan fram och tackade för draghjälpen. Först senare kände vi igen varandra då vi sprungit Stockholm halvmaraton ihop för nu ganska många år sedan, om du läser detta Jocke så roligt att ses, nästa gång får vi prata mer efter målgång :)
 |
| Målgång. Inte en lika hemsk bild som vanligt. Foto: Magnus Ljung |
 |
| Sonen går i mål. Jag har tjatat på honom att inte ha mobilen i handen :) Foto: Magnus Ljung |
Jag tog en banan, lite dryck och choklad efter målgång men hann inte få på mig överdragskläderna och ännu mindre se sonens målgång då han passerade mållinjen redan på 43:09 väldigt nöjd med sin prestation också han, så roligt at han börjat springa och ska springa Stockholm Maraton i vår tillsammans med några kompisar.
 |
| Undertecknad och "lilla" sonen (lillebror är faktiskt ännu någon centimeter längre). |
Tiden 38:29 räckte bara till en 61:a plats då Täljemilen alltid lockar många duktiga klubblöpare från Stockholm, dock hade jag kommit tvåa i M50 om det funnits klassindelning. Det känns väldigt bra att avsluta säsongen med att äntligen gå under 39 minuter igen, det är hela fem år sedan, då jag sprang milen på 37:00 och 37:43 sommaren och hösten 2020. Efter det har jag sprungit åtta gånger på tider mellan 39:41 och 39:02, varav fem gånger på 39:20 eller snabbare men aldrig varit under 39 fast jag har sprungit 5000m på tider som indikerat att det absolut är möjligt.
Den ena förklaringen är dels väldigt regelbunden kvalitetsträning med åtminstone två bra kvalitetspass per vecka sedan augusti men också den järninfusion jag fick i början av september som gjort att mina järndepåer för första gången på många år nu befinner sig inom rätt referensintervall, vilket gett en lättare känsla i löpningen.
Totalt var detta millopp nummer 28 sub40 sedan 2010 och jag var idag 17 sekunder snabbare än på mitt första millopp, Hässelbyloppet 2010, 38:46. Tacksam och glad för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar