Förra lördagen sprang jag trevliga Strängnäs halvmaraton för femte gången, det kanske kan börja kallas en tradition.
Tidigare har jag sprungit på:
- 1:25:21 (2018) plats 9
- 1:25:54 (2019) plats 17
- 1:26:13 (2021) plats 30
- 1:27:19 (2022) plats 37
Placeringarna visar att loppet blivit lite större de senaste åren. I år var det 315 löpare totalt som gick i mål. I den mån jag haft några mål så skulle det vara att bryta den nedåtgående trenden resultatmässigt, vilket jag inte lyckades med tidsmässigt. Utöver den här halvmaran har jag inte så många representativa halvmaratonresultat de senaste åren (DNF från Stockholm halvmaraton 2022, en långsam kuperad halvmara i Enhörna 2021 där jag fick jogga i mål i nästan 30-gradig värme). 2019 sprang jag Stockholm halvmaraton på 1:23 men där är jag tyvärr inte längre formmässigt.
Arrangemanget är familjärt, banan omväxlande och medaljen snygg. Jag har sprungit i frost, solsken och någon minusgrad och i väta, blåst och plusgrader. Jag var inte så taggad inför det här loppet trots att jag tävlat ganska sparsamt i år, kände mig trött veckan innan och förutom ett par längre specifika pass så har det blivit dåligt med långpass. I lördags blev det den kallaste upplagan hittills med ca 4-5 minusgrader vid start och antalet som valde att springa i shorts var lätt räknade.
 |
Var på plats i god tid med familjen som support då vi skulle vidare efter loppet. Tog av alla överdragskläder inomhus, tog en Umara Intend och värmde upp med en kilometer jogg på banan innan start och kunde sedan ta plats långt fram och kom iväg bra i starten i ett tempo som kändes ganska snabbt men inte för snabbt, de första fem km gick fort, sprang i en löst sammansatt grupp de första 5-6 km innan avstånden både framåt och bakåt blev lite större. Kände mig stark där det blev asfalt från 7-9 km, lite jobbigare sedan med grus igen där det ibland rullade lite grova stenar vid isättningen.
Passerade milen på ca 41:30 och andra halvan blev ganska händelselös men kilometerna rullade
ganska raskt förbi, kilometertiderna nu något långsammare och andra milen gick på 42:19 enligt min klocka, kanske blev jag lite nöjd
när jag såg att jag hade marginal till sub90. Tillbaka på asfalten i centrala Strängnäs efter ca 16-17 km var det en del publik som trotsade kylan vilket hjälpte till med motivationen. Jag trodde under andra halvan av loppet att sluttiden skulle dra iväg mot höga 1:28 men kunde hålla hygglig fart hela vägen upp i den långa avslutande backen trots trötta ben och blev lite förvånad när jag insåg att jag skulle springa på 1:27 och jag kunde avsluta med en fartökning på löparbanan innan målgång.
Plats 35/255 herrar. Inga officiella åldersklasser
men 4:a i M50, med täten tätt samlad runt 1:26.
Efter loppet var det inte läge att stanna kvar länge i kylan så jag fick i mig lite energi och varmt kaffe innan överdragskläderna snabbt åkte på.
Loppet var lika trevligt som det brukar vara, trots kylan. Jag gjorde mitt långsammaste lopp på fem starter men även om det var ganska blåsigt i fjol så tror jag att kylan påverkade tiden en del i år och det kan nog förklara de extra 20 sekunderna, då jag kände att rumpa och lår var ganska stela i slutet. Att jag höll ihop det så bra som jag gjorde i slutet och blev lite positivt överraskad också bidrog nog till att jag känt mig ganska nöjd efteråt. Jag tycker det speglar min nuvarande kapacitet. Med en miltid i höst på 39:02 (3:54-fart) borde jag fulltränad kunna springa halvmaran i ca 4:05-fart vilket ger låga 1:26 men jag känner mig inte fulltränad för halvmaraton. Fartuthålligheten är inte tillräckligt bra och inte heller uthålligheten. Nu har jag ändå en kapacitet att utgå ifrån för vinterträningen. Däremot förstår jag mig inte riktigt på hur min puls beter sig just nu, på den här halvmaran snittade jag 170 vilket t o m är lägre än min gamla uppmätta aeroba tröskel på 172 bpm från december 2021 och det stämmer med de svårigheter jag haft senaste åren att verkligen kunna trycka upp pulsen men det får bli ämne för ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar