Race Report Enköpingsloppet 10 km - 39:28 och 44:e plats, fyra i M50

Det verkar som om jag endast publicerar tävlingsrapporter på min sömniga blogg numera men så har jag också tävlat rätt flitigare senaste månaden jämfört med de uteblivna loppen i våras p g a njurstenen. 

Den gångna helgens Enköpingloppet 10 km hade jag höga förhoppningar på. En väldigt flack bana, snudd på idealiska förutsättningar med moln, sjutton grader och bara svag vind och träning som indikerat på bra form men tyvärr infriade jag inte förväntningarna nu heller utan sprang klart sämre än jag trott, inte p g a att jag som på Djurgårdsvarvet för en månad sedan gav upp under ett par km halvvägs. Nej, nu jobbade jag ändå hela vägen i en ansträngning som kändes som milansträngning, men ändå så sprang jag lite för långsamt, speciellt i mittenpartiet av loppet. 

Denna gång delade jag återigen startlinje med sonen och nu också min svåger. De hade sub41 respektive sub45 som mål och nådde båda två sina mål vilket var riktigt roligt!

Undertecknad, son och svåger, före loppet

Vi värmde upp ihop med en jogg ifrån svågerns hus till Enavallen där start och mål var beläget. Ställde mig relativt långt fram i starten men det blev ändå lite trångt i rusningen på väg ut på banan. Öppnade enligt plan mellan 3:50-3:55 och jag hoppades på att kunna passera 5 km på mellan 19:10-19:20 för att ge mig själv chansen att springa på låga 38 minuter. Passerade 5km-skylten med 19:27 på min klocka, ingen katastrof och fortfarande vid relativt gott mod även om jag tyckte det gick något långsamt och ändå inte så lätt. 

Den sjätte kilometern bjöd på ett slingrande parti med blöt sugande grusgångar i en vattenpark och den kilometern gick tyvärr långsammare än 4 min/km innan det blev asfalt igen. De sista kilometerna gick centralt i Enköping längs ett populärt promenadstråk längs ån med parker. Jag hade haft en orienterare och två damlöpare från Studenterna och Terrible Tuesdays framför en längre stund och jag började ta in avståndet och passerade dem alla här. En 180-graderssväng över en bro innan vi fick springa tillbaka på andra sidan ån och när jag passerade 9 km-skylten hade klockan passerat 35 minuter och jag trodde nog fortfarande på sub39 åtminstone men den sista kilometern upplevde jag som väldigt lång och när min klocka visade 10 km behövde jag springa nästan en halvminut till och jag fick totalt 10.13 km. Tog i på slutet och kom sånär ifatt damtvåan som jag haft så mycket som 100m framför större delen av loppet. 

Banan är kontrollmätt och man ska såklart inte lita för mycket på varken klockan eller enstaka kilometerskyltar för om jag verkligen passerade 5 km på 19:27 så känns det orimligt att jag sprang andra halvan på 20 blankt med tanke med att jag avslutade sista hela kilometern på klockan på 3:46 och sprang sista biten i 3:16-fart, men det är som det är. 

Sonen flyger förbi min fru bakom kameran på den åttonde kilometern

Fångad mitt i steget av hustrun

Jag fick välkomna sonen i mål på fina nya personbästat 40:52 och svågern efter 44:38, mycket nöjda båda två och då loppet samlat ihop många sponsorer bjöds det på gott om energi och tilltugg på Enavallen efteråt. 

Nu klarade jag "åtminstone" sub40 och jag har numera lovat mig själv att aldrig vara missnöjd med det, det var millopp nr tjugonio sub40 sedan det första 2010 och jag både tror och hoppas det kommer många fler men jag behöver fundera vidare på varför min träning går så bra men inte får ut den kapaciteten på tävling. Jag tror inte var i form att springa sub38 men sub39 och lite till trodde jag definitivt på. Kanske saknas det lite volym i träningen med längre distans-och långpass och därmed lite uthållighet, samtidigt sprang jag bra på halvmaran. Kanske saknas det lite längre sammanhängande tempopass, jag vet inte, jag tycker ändå jag tränat väldigt 10k-specifikt hela sommaren, mycket mer än mot halvmaran, som ju återigen är den bästa tävling jag sprungit i år. Dagsform kan säkert diffa med ett par procent men här fanns verkligen inget att skylla på.

Slutligen, loppet/banan. Det verkar som om Enköpingsloppet återkommer i slutet av augusti 2027 och jag kan rekommendera det, banan är snabb, min Garmin registrerade åtta (!) höjdmeter och banan har inte något som överhuvudtaget kan kallas för backe någonstans, några skarpa svängar och en km med mjukt grusunderlag men en bana där det går att springa riktigt snabbt, om man är i form vill säga. knappt 200 män och 80 kvinnor sprang milen, femtio män och tre kvinnor sprang sub40. Inga löpare av yttersta elitklass på plats men loppet vanns av en Stockholms-orienterare på 31:26. Fullständiga resultat finns här. 

Nästa lopp för mig är preliminärt Täljemilen i Oktober. Planerar ingen större förändring av träningen inför det men siktar fortfarande lite högre där än jag lyckades med nu.

Race Report Stockholm halvmaraton 2026 - 1:26:01 Plats 6/594 i herrar 55.

Uppladdning inför mitt trettonde Stockholm halvmaraton gick väl helt OK, även om känslan var att jag tappat lite i form senaste veckorna på grund av loppnedtrappning. Sommaren har (som vanligt) mest bestått av tröskel-och intervallpass inriktade mot milen och kortare lugna distanspass men under första halvan av augusti fick jag ändå till några mer halvmaratonspecifika pass som 3 x 3 km progressivt, ett långpass på 22 km med 13 km LT-tröskel, 8x1000m tröskel och 12 km tröskel rakt av i 4:06-fart som kändes kontrollerat och helt OK. Samtidigt som så ofta före det här loppet har jag vaknat snorig nästan varje morgon senaste veckorna och Djurgårdsvarvet helgen före halvmaran blev visserligen ett hårt milpass men gick inte som jag ville. 

Loppdagen bjöd på rejält med regn men lite svalare temperatur än tidigare i veckan. Träffade sonen som skulle springa sin första halvmara i Kungsträdgården och tog skydd under ett tak. Kl. 15 (30 minuter före start) skulle man vara i fållan och vi lämnade lydigt in överdragskläderna i tid och då öppnade sig himlen rejält och trots att jag var tidig in i startfållan fanns ingen plats för uppjogg förutom några hundra meters "gågging" varefter det blev en blöt och kall väntan på start. Note to self, vid nästa lopp i regn, ta med en regnponcho hemifrån och släng i startfållan.

Någon minut innan start såg jag att farthållarna för 1:30 tagit plats ganska långt bak i fållan vilket kändes skönt för även om jag bestämt mig för att göra mitt eget lopp ville jag undvika att få dem och deras stora klunga i rygg direkt denna gång. Jag såg dem aldrig under loppet. 

Jag hade bestämt mig för några saker. Gör mitt eget lopp med lap på klockan var femte kilometer, startrusa inte. Sikta på 4:10-fart första femman åtminstone och helst lite längre än så. 

Som alltid lite stress att inte snubbla på något eller bli påsprungen i någon kurva men vi sköts iväg utan missöden och även om det kändes som jag sprang ganska snabbt kändes det ansträngningsmässigt lätt fast det gick lite snabbare än min tänka 4:10-fart men jag toköppnade inte långt under fyrafart denna gång. Ska jag sammanfatta resten av loppet med ett ord så blir det "stabilt". Känslan var att jag höll min fart och gjorde mitt lopp rakt igenom.

Hade sällskap med några löpare en stor del av loppet men växlade knappt ett ord med någon. Jag sprang inte om så många men blev heller inte omsprungen av så många, vilket också resultatlistan bekräftar. Totalt avancerade jag bara 39 platser från 5 km till mål varav trettio av dessa på den andra femman som blev den snabbaste med 4:02 min/km i snitt, mot 4:08 både på första och tredje och känslan var inte alls att jag sprang snabbare andra femman som innehåller både stigningen mittemot Karlsbergs slott och backen vid Kristinebergs IP. Jag var noga med att ta det lite extra lugnt i backarna och försöka springa på utför men som vanligt så sprang jag ikapp uppför och blev omsprungen utför ändå. Så har det alltid varit. 

Slutet av Norrmälarstrand innan Stadshuset. Foto: Patrik Rosén, tack! 

Förbi milen och upp på Söder så började jag känna att benen blev lite tröttare men jag hade inga problem att fortsätta springa på i jämnt tempo. Fler av de jag haft sällskap med första halvan försvann nu sakta bakom mig och jag är nöjd över att jag tävlade, vågade springa om, utan några mentala svackor eller hjärnspöken om att stanna eller sakta ner. Passerade 15 km och kände mig stark, rundade Söder längst västerut och tog mig uppför det sega motlutet mellan 17-19 km utan större besvär. Visst var jag trött men inte tröttare än de omkring mig utan passerade några löpare uppför. Kom tillbaka till Hornsgatan som ju faktiskt går lite uppför innan man når toppen och får springa utför mot Guldbron och Skeppbron. Hämtade energi från löparna man möter på Hornsgatan som har varvet på Söder framför sig. Från toppen av Hornsgatan och förbi Slussen försökte jag trycka lite extra men väntade med att springa riktigt hårt, vågade inte springa så hårt så länge denna gång. 

Fångad av Daniel Prembäck - tack! - på Skeppsbron med knappt en kilometer kvar.
Den spända halsen och det bakåtlutade huvudet, så ser jag alltid ut på lopp enligt familen när jag är trött :)

Passerade hörnet på Skeppsbron där Slottet och svängen upp till mål äntligen blir synligt och nu försökte jag lägga in en växel till. Tittade på klockan och såg att jag t o m kunde klara en tid på 1:25 och det motiverade mig såklart att springa hårdare härifrån, kom runt hörnet uppför Slottsbacken och skulle svänga höger in på målrakan när mage och hals bubblade/krampade till plötsligt och jag fick upp magsyra och maginnehåll i hals och mun från ingenstans. Hade inte känt av något illamående under loppet alls. Jag trodde fortfarande att jag skulle klara under 1:26 och spurtade men med spyan i halsen gick det inte vägen att öka de sista välbehövliga metrarna och när jag fick stanna kom maginnehållet upp lutad över staketet i målfållan. 

Missade att stänga av klockan och visste under några minuter inte om jag klarade sub 1:26 eller inte men var verkligen inte ledsen för det, tvärtom. Otroligt nöjd med min insats fick jag min medalj och min Finishertröja och gick för att byta om till torra kläder och vänta in sonen som dök upp knappt tio minuter senare, glad som en speleman :) Hans drömmål var att springa sub 1:35 vilket han klarade med 1:34:37. 

Glad son efter sin första halvmara

Att få dela löpningen med sitt vuxna barn, helt ovärderligt! Om man kan tävla i glädje blev det nog oavgjort :)

På grund av vätan och att även överdragskläderna vi hade var rätt fuktiga blev det en synnerligen kort after-run med en Erdinger i Kungsträdgården innan hemfärd. Tack till alla som hejade på mig längs med banan, det är alltid många i Stockholm och betyder så mycket! 

Energimässigt så dagen ut så här: vanligt frukost vid åttatiden. En lätt lunch (halv portion tacopaj från veckan och en kopp kaffe) redan kl. 11. En banan ca kl. 14:00 och lätt sippande på medhavd sportdryck i små mängder. Tre Umara energigels med 30 gram kolhydrater varav två med koffein, en 30 minuter före start, en vid ca 8 km, en mellan 14-15 km. Trots att jag var försiktig med dricka innan start kände jag mig lite kissnödig i början av loppet men heller inget större behov av vätska i det svala regnet. Jag tror jag drack en mugg vatten vid Slussen och en eller två halva muggar sportdryck varav den sista omkring 17 km precis före motlutet i Tantolunden. Hade gott om energi hela loppet och tycker inte energiintaget var i överkant med tanke på illamåendet i slutet. Jag hade också med mig en Umara intend med 250 mg koffein men då koffeindosen är så hög och verkligen känns i hela kroppen ett tag efteråt och jag inte vill ta några risker fick den stanna i väskan.

Resultat och mellantider

Topp-10 i Herrar 55. Hela pallen inom sju sekunder

Med någon dags distans till loppet är jag fortsatt väldigt nöjd. Jag kunde säkert ha pressat mig lite mer någonstans eller maxat ut lite till sista kilometern och räddat 1:25 men till vilket pris? Kanske hade jag fått stanna och spy på Skeppsbron och sprungit långsammare och 1:25:5X eller 1:26:01 spelar ingen roll alls. Jag tror att detta var så nära jag kan komma en perfekt halvmara på den här banan i den form jag är i just nu. Hela loppet hade jag den starka, positiva känslan jag hoppats på efter flera halvmaror senaste åren jag inte varit nöjd med. 

Dessutom, i höstas sprang jag snabbare på milen än jag gjorde första gången jag sprang sub40 på milen på Hässelbyloppet 2010 när jag var 38 år gammal. Samma år sprang jag också två halvmaror, Kungsholmen Runt på våren på 1:28 och E18-loppet på 1:26 höga i september. Nu 16 år senare på väg mot 55 år är jag lite snabbare än så. Det betyder väldigt mycket för mig eftersom tid och prestation fortfarande är, och nog alltid kommer vara en stor del av mitt löparjag, det kommer jag inte ifrån. 

Next stop: Enköpingsloppet 10 km om två veckor. Det ser jag fram emot! 

Race Report Djurgårdsvarvet 10 km - 40:05 plats 41/298

Jag trodde jag publicerat den här tävlingsrapporten i början av veckan men icke. Ganska full av självförtroende efter bra 10k-träning med flera bra specifika pass i benen sprang jag lopp igen i lördags. Det gick inget vidare så det här inlägg blir mest ett letande efter ursäkter.

Djurgårdsvarvet har jag inte sprungit tidigare, jag var anmäld i fjol men fick förhinder sent inpå loppet. Banan på Djurgården är vacker och delvis bekant från Stockholm Maraton och det numera nedlagda loppet Milspåret. 

Efter en sval och mulen lördag bjöd loppdagen på sol, värme och vind igen och det blev en genomgående svag insats där huvudet inte var berett att lida. Startade bra, förmodligen för bra, 7:43 i medvind vid 2km-skylten var optimistiskt. På millopp brukar jag försöka "hitta" rätt målfart tidigt eller öppna något snabbare och få lite självförtroende genom att direkt bygga lite marginal till målet, och jag brukar inte kunna springa millopp så progressivt men en lite mer återhållsam fart hade nog varit bättre den här dagen. Något som stressade mig en hel del var att jag hade sub40-farthållarna och en ganska stor klunga löpare direkt rygg redan från start trots att jag öppnade klart snabbare. Någonstans redan mellan 2-3 km sprang de om mig fast jag sprang i fyrafart, vilket var lite tungt mentalt. Sedan i motvind längs kanalen blev det en förhandling om att ens fullfölja, ta det som ett tröskelpass eller bara jogga i mål. Min klubbkompis Jimmy bröt loppet vid passering nära start/mål och jag var nära att ta det beslutet också men det fanns ju ingen som helst anledning till det och jag ville få in ett bra pass innan nästa helgs halvmara så jag fortsatte men kilometer sex och sju som bjöd på lite böljande backar längs med kanalen på väg tillbaka in mot stan i motvind gick så pass långsamt som 4:10-fart. . 

Enligt klockan och skyltarna hade jag fortfarande chansen på att åtminstone rädda sub40 både vid sex och åtta kilometer och jag tar ändå med mig att jag gav mig chansen de tre sista kilometerna med tiderna 4:04-3:55-3:46 km (loppets snabbaste kilometer) och enligt klockan hade jag fyra minuter på mig vid skylten för nio kilometer men trots en spurt så var det för långt fram till mållinjen för att ”ens” klara sub40. Farthållarna för sub40 såg jag inte under andra halvan av loppet så jag gissar att de måste ha sprungit ganska så mycket snabbare än så.

Jaja. jag är inte alltför nedslagen. Jag har numera lovat mig själv att aldrig vara missnöjd så länge jag springer sub40 på milen och nu var jag fem ynka sekunder ifrån, bara för att jag gav upp lite och sprang på lite lägre intensitet ett par kilometer i mitten av loppet. Det har varit ganska mycket i livet utanför löpningen sista veckorna. Dessutom lite snorig senaste tiden, en böljande grusbana och så värme och lite motvind idag. Jag kan klart bättre än så här när huvudet är mer berett att kriga. En annan dag 

Officiell tid 40:05, plats 41 av 298. Retfullt nära sub40 men målsättningen var ju klart högre än så.

Till sist, i ett flertal lopp och hårda träningspass nu har jag nått 194 i maxpuls vilket idag med backen 500m från mål kändes som maxpuls. Undrar om det är min faktiska maxpuls numera?. Har inte sett notering över 195 på flera år nu. Min tidigare maxpulsnotering är 200 bpm, vilket jag uppnådde senaste under 3000m på Scandic Indoor Games januari 2020.

Imorgon är det Stockholm halvmaraton. Jag känner mig inte speciellt bra tränad för det och självförtroendet är inte på topp och jag har därför ingen definierad målsättning utan framförallt vill jag känna att jag kan springa en halvmara på ett bra sätt och känna mig stark genom loppet med en bra känsla. Det var ett tag sedan på halvmaran. Det blir vad det blir imorgon. Kan bli ännu ett plattlopp, kan bli bra. 

Race Report Trosa Stadslopp 2026 - 35:22, plats 64/561, 1/45 i M55

På dagen åtta månader sedan jag senast nålade fast en nummerlapp på linnet var det i fredags kväll dags för premiär på Trosa Stadslopp. 

Dagen bjöd på väldigt varma och blåsiga förhållanden men för en gångs skull skulle jag inte tävla på en relevant sträcka då Trosa Stadslopp är 8,9 km långt. Trosa Stadslopp ja, av många klubb-och löparkompisar beskrivet som ett av loppårets höjdpunkter p g a mysig stämning på en mysig plats. Sörmlandsidyllen Trosa vid havet har jag varit i oräkneliga gånger då vi i princip alltid var där under barndomens somrar med båt, och även i vuxen ålder har det blivit många besök då Trosa ligger nära. Men loppet har jag aldrig sprungit och jag vet inte varför, kanske har jag varit för lat för att åka till Trosa en sen sommarkväll (loppet startar kl. 21:00), kanske har inte den udda sträckan lockat, jag vet inte. 

Givet förutsättningarna så hade jag inga andra ambitioner än att få till ett kvalitativt pass. Jag hade inte ens en snittfart i åtanke även om jag tänkt att det vore bra att kunna springa under 4 min/km men värmen gjorde att det fick bli som det ville med den saken. 

Klubbfoto innan start. Flera gulsvarta löpare saknas då vi var många som sprang.

Kom iväg bra i starten och det var väldigt lättlöpt i början. Farten hamnade strax under 4 min/km direkt och det kändes ganska jobbigt i värmen tidigt. Banans första längre backe kom vid 2,5 km och jag tog det lite lugnare uppför men som vanligt spang jag ändå ifatt folk uppför och blev lite ifrånsprungen utför. Så har det alltid varit för mig. 

Fast jag var rätt ansträngd tidigt så är jag nöjd med att jag hela tiden bestämde mig för att springa om löpare framför mig. Publikstödet var stort längs banan och extra mycket vid passering vid målet ungefär halvvägs och vi fick många "Heja Enhörna" ropade till oss. Andra halvan skulle vara mer kuperad men så tuff tycker jag inte banan var. Femtionio höjdmeter på nio kilometer är inte så mycket. Jag hade blivit "varnad" för sista branta backen men redan vid 6,5 km kom en backe som var brant tuffare än den sista, innan det blev flackare igen. Det var fortfarande varmt sent på kvällen men den vind som fanns svalkade skönt. 

Jag fortsatte närma mig och passera löpare den sista kilometern trots att jag var riktigt trött med hög puls, och passerade en löpare från Örebro AIK på krönet av den sista backen, en löpare som jag då inte visste tävlade i samma åldersklass som jag. Framför mig hade jag mina klubbkompisar Adrian och Isabelle som jag försökte jaga ikapp utför mot målet. Sista kilometern utför gick på 3:38 (sista 900m i 3:28-fart) och jag kom ifatt Adrian men inte Isabelle innan den tvära vänstersvängen och spurten i mål på gatstenen på torget i Trosa. 

Målgång

Det var skönt att pusta ut i värmen efteråt och väldigt trevligt att stanna kvar en bra stund och prata med löparkompisar då alla löpare samlades på den lilla ytan bakom torget. Det var så trevligt att det inte blev någon nerjogg utan bara en promenad till bilen för sen hemfärd. 

Jag fick ett hårt träningspass och lyckades precis också snitta under 4 min/km trots värmen och en del backar. Det var inte det viktiga utan jag tar främst med mig att jag sprang offensivt och vågade trycka på trots att jag var ansträngd ganska tidigt. Snittpulsen blev 179 men maxpulsen i slutet hela 192 och det kan inte vara så många slag ifrån min maxpuls numera.

Nu väntar snart semester om någon vecka och jag har inga tävlingar inbokade förrän i slutet av augusti då jag hoppas kunna springa en del lopp under augusti-oktober. Hur det blir med det återstår att se. 

Så dumt att jag inte sprungit här tidigare. Tack till Trosa Stadslopp, jag kommer absolut tillbaka!

Fullständiga resultat

Målgångfilm, min målgång syns 9:25 in i filmen

Race Report Sommarspelen 5000m - 18:32:01

Efter en period med lite sämre träning åtminstone sett till volym så hade jag inget tydligt mål inför Sommarspelen, FK Studenternas 5000m-lopp på Stockholms Stadion, men hade angett 18:45 vid anmälan. Hade gett mig själv bra förutsättningar innan med en lugn vecka med bara ett lättare kvalitetspass på tisdagen. På tävlingsdagen testade jag en Nomio tre timmar innan start och sippade sportdryck timmarna innan. På Stadion var det varmt men solen sjönk och förutsättningarna var i princip idealiska när det var dags för mitt heat.

Efter start tog det något varv innan alla 20 deltagare hittat sina platser, jag startade i inre gruppen och hamnade initialt allra längst bak med farthållaren för 18:30 ett tiotal meter längre fram i mitten av fältet men redan efter ett varv hade jag avancerat upp till mitten av fältet. Det blev lite ryckig löpning de första varven, ibland några trippande steg för att inte springa in i löparen framför, ibland fick jag trycka på lite för att täppa igen en begynnande lucka när fältet sträcktes ut lite. 

Mentalt var jag inte på topp i början och jag hade ganska negativa tankar fast jag inte var så ansträngd, jag tyckte det gick långsamt och att jag kanske skulle få det tufft att "ens" klara 19 minuter men mellantiderna (från klockans autolap på 400m) visar att jag sprang jämnt. 

46 sek på första 200m följt av, 90, 90, 88, 89, 91, 91, 90, 89, 91, 90, 88, 77 sekunder.

Ungefär halvvägs in hade fältet sträckts ut och jag hade fått släppa en liten lucka till löparna framför och ledde en andraklunga där jag också blev passerad av två löpare men när jag märkte att de inte ökade försprånget och att löpare från första klungan började tappa så vågade jag vara offensiv i flera steg, vilket jag är väldigt nöjd med. 

Jag kände mig allt starkare och passerade 3000m på exakt 11:15 på klockan vid mållinjen vilket är 3:45-fart och kanske fick jag lite energi av att inse att jag med ett snabbt sistavarv skulle kunna springa snabbare än de 18:45 jag hade angett som måltid. 

Jag passerade de som nyss passerat mig genom ett par distinkta fartökningar. Känslan var att jag ökade farten med 3-4 varv kvar men givet varvtiderna var det snarare andra som tappade. Jag försökte öka lite med 800m kvar och gick om någon ytterligare men först in på upploppet med 500m gick jag ut i bana två och sprang om 3-4 löpare som legat en bit fram och min vana trogen så kunde jag växla steg rejält sista varvet och springa sista 400m så snabbt som 3:13-fart. Det gjorde att jag kunde passera ytterligare 2-3 löpare de sista 200m fast avstånden framåt hade varit riktigt stora in på sista varvet. 

En så hög fart orkar jag inte hålla i fler varv men jag har en grundsnabbhet och är bra på korta intervaller och har förmågan att växla steg vilket gör att jag alltid kan avsluta lopp bra. Var trött i mål såklart och glömde stänga av klockan, men återhämtade mig snabbt och kunde jogga ner och hänga med lite trevligt folk innan hemfärd. 

Skovalet den här kvällen blev inte spikskor då jag inte tränat med det i sommar utan istället Vaporfly 4 vilket fungerade klockrent och de kändes väldigt lätta (version 4 är den lättaste modellen hittills) och responsiva och inte fullt lika mjuka som version 3 kan kännas på bana, kanske den bästa versionen av Vaporfly hittills för mig men fler lopp krävs för att utvärdera det. 

Fullständiga resultat här. 

Alla lopp finns på Youtube, mitt heat startar 1:27:50 in i sändningen. Så långsamt det ser ut att gå :)

Efter att löpningen känts lite tråkig i sommar så känns det nu plötsligt roligare igen, tänk så lite som krävs.

Tävlingsplaner för resten av året

Det är högsommar och plötsligt håller vädret också med om det och normalt sett njuter jag av kravlös sommarlöpning, kortare pass och en del fart så här års men just nu njuter jag inte riktigt som jag brukar då en ganska stor trötthet har kommit över mig. Jag känner mig inte riktigt utvilad även när jag sovit bra och känner mig seg och blir ofta sittande utan att göra någonting. Kanske är det en reaktion på den intensiva vår jag varit igenom med flytt och allt annat jag, kanske är det något som inte är som det ska i kroppen. Har ni läst bloggen under lång tid känner ni till min historia med ganska allvarlig järnbristanemi för många år sedan, vilket idag inte är något som besvärar mig. De senaste gångerna jag kontrollerat mina värden har de varit helt OK, även om järndepåerna brukar ligga lite lågt och numera brukar jag varken äta järn speciellt regelbundet eller kontrollera mina järnvärden men nu har jag faktiskt bokat en tid för att ta nya prover för att se om något inte är som det ska, men jag har egentligen ingen anledning att misstänka det utan tror snarare att tröttheten är psykologisk efter den intensiva våren. 

Påverkar träningen gör den dock och jag tänker att jag motionerar mer än tränar just nu, ett tanketrick som har tjänat mig väl förut, då jag också vet vilken liten insats som faktiskt krävs för att bara bibehålla konditionen, om inte ambitionen för stunden är att utveckla den. Bara tanken på att springa långt gör mig rätt trött nu i värmen och det är ungefär som det brukar vara på sommaren. Distanslöpning i värme är helt enkelt extra jobbigt och därmed ganska tråkigt. Kortare intervaller däremot fungerar ganska bra även när det är varmt så jag springer en del tre-och fyrahundringar på cykelbanorna här hemma. Avslutar ibland med ett dopp innan jag joggar hemåt. 

Tankar om hur mycket man ska "satsa" eller bara nöja sig med att motionera känner jag igen från tidigare somrar och i den mån jag någon satsat så brukar fokuset eller ambitionen om att prestera något, återvända i takt med att kvicksilvret i termometern vänder neråt igen men tävlingssuget lyser med sin frånvaro just nu. Så här ser en preliminär planering ut för resten av året ut:

Juli - Ingen tävling

Augusti - Djurgårdsvarvet 10 km (anmäld)

September - Coop Eskilstuna Runt 10 km, Enhörna Challenge 5000m (anmäld), kanske Sommarspelen 5000m

Oktober - Täljemilen 10 km

November - Förmodligen ingen tävling

December - Ingen tävling.

Jag är bara anmäld till Djurgårdsvarvet och klubbens egen 5000m-tävling för närvarande och håller den nuvarande känslan i sig och jag känner att risken för att bli besviken på mig själv om jag springer dåligt är stor så kanske jag inte springer de loppen heller. Ni hittar heller inga halvmaror. Det är nu några år sedan jag sprang en halvmara jag var nöjd med och eftersom jag vill att både löpning och tävling ska ge istället för ta energi om jag blir besviken så väljer jag hellre att avstå. Stockholm halvmaraton som jag gillar står jag över och det är dessutom fulltecknat och förmodligen hoppas jag över även trevliga Strängnäs halvmaraton i år men känslan framåt får avgöra det. 

I den mån någon tävling är prioriterad under hösten så är det Täljemilen i oktober. Jag vill såklart tillbaka till under 40 minuter på milen men helst igen närma mig målet att springa under 39 minuter men som det är nu så är jag en bra bit ifrån det. 

Boston Maraton 2025 Race Report - 3:15:26

Jag ska försöka sammanfatta helgen och maran i Boston utan att det blir en roman, vilket blir lättare sagt än gjort. Jag landade i Boston kl. 15:00 lokal tid i fredags och eftersom flygplatsen bara ligger fem kilometer utanför centrala stan och lätt nås med tunnelbana var jag snabbt incheckad på hotellet. Jag tyckte det skulle vara skönt med en promenad efter alla timmar på flyget så jag tog tunnelbanan några få stationer downtown till Boylston street och klev direkt ut i världens fest på upploppet och mållinjen där tidigare vinnare av Boston presenterades under festliga former. Jag hämtade nummerlappen och shoppade den dyra med berömda Bostonjackan som jag bestämt mig för att köpa då årets färger (vit och blå) var väldigt snygga och kostade på mig några brandade plagg till, bland annat ett par korta grå Adidas-tights med stora fickor för gels som jag använde på loppet. 

Lördagen bjöd på sommarvärme med 28 grader på eftermiddagen, och jag turistade genom att gå Freedom Trail tidigt på morgonen jetlaggad, en knappt 3 km lång slinga i stan som tar en förbi många historiska platser för Boston innehåller mycket historia om frigörelsen från engelsmännen. På eftermiddagen joggade jag lätt i värmen i Boston Garden och längs havet. Söndag förmiddag blev det en tunnelbaneutflykt till Harvard innan jag tog det lugnt på hotellet och laddade med Gatorade, godis och en pizza och en Cola på kvällen, något som för övrigt mina bordsgrannar betalade åt mig efter att vi småpratat lite, signifikativt för den otroliga generositet och positivism och gästfrihet jag upplevt hela helgen! 

På tävlingsdagen vaknade jag i god tid och gjorde mig i ordning och promenerade de tio minuterna ner till Boston Common där de gula skolbussarna avgick och bussresan till Hopkinton tog en timme och det blev inte så lång väntan i "Athletes Village" som jag hade befarat, en knapp timme, lagom för ett par besök i Bajamajorna och att slappa lite innan vi fick börja promenera till starten. Starten var förresten väldigt anonym jämfört med andra maror, även Stockholm. Ingen sång, ingen musik, ingen nationalsång (det fick bara elit och första startvågen). När vi väl kommit in i rätt fålla började vi promenera över ett backkrön och löpare framför mig började mig och plötsligt passerade vi en tidtagningsmatta och loppet hade börjat. Det var ganska trångt de första 4-5 kilometerna och jag ville inte lägga energi på att springa runt, springa om och ut längs kanterna utan jag började i en fart omkring 4:30-fart, vilket kändes rimligt för dagen och var ett tempo som de flesta andra runt mig höll också. 



Jag hade såklart studerat banprofilen men slogs ändå av hur ovant det var att springa så brant utför i början men det var inte bara utför, redan efter någon kilometer kom en backe som kändes lite tung i benen men snart blev det mer utför igen. Banan passerar orterna Ashland-Framingham-Natick-Wellesley med sitt flick-college som har sin "Scream tunnel"-Newton med de berömda backarna-Brooklin innan man är inne i centrala Boston i slutet. 

Orterna var i sig ganska lika varandra även om banan ändrade karaktär under loppet och de hade det gemensamt att publikstödet var i princip öronbedövande. Jag sprang i ett Sverige-linne och kan inte räkna hur många "Go Sweden" jag fick längs banan och vinkade jag och manade på publiken så blev gensvaret enormt! 

Det fortsatte mestadels utför och centralt var jag i princip oberörd med låg puls men benen kändes inte jättefräscha så jag sprang på ansträngning snarare än fart, sprang lite försiktigare i de få motlut som fanns i början och sprang fortare utför med bra hållning och fotisättning för att få med mig extra fart "gratis" och vara snäll mot framsida lår, något som jag tränat på innan. Det började bli varmt då det inte var så molnigt som prognosen visat och banan inte erbjöd någon skugga att tala om och jag började också känna mig kissnödig. Efter så många maraton tycker jag fortfarande det är svårt att inte dricka för mycket trots att jag kissade flera gånger innan start. Vid ett lugnare parti på 18 km kände jag mig tvungen att stanna vid en buske och kissa och där tappade jag nog en minut eftersom dubbelknuten på tightsen trilskades lite men det kändes bättre efter och jag var ganska snart ifatt löpare jag tidigare haft runt mig. 

Scream Tunnel i Wellesley passerades under öronbedövande skrik från studenterna och strax därefter halvmaran på 1:38. Jag sprang sedan i jämn fart, om den varit ganska exakt 4:30-första milen så var den nu mellan 4:30-4:40 min/km och laddade för Newtonbackarna. Den första kom och jag sprang den och resten av backarna också i ca 4:50-fart. Så här i efterhand har jag svårt att skilja dem åt, om det var den första eller den andra jag upplevde som lite tuffare men sett till banprofilen var det nog den första men, generellt tycker jag inte de var så tuffa med den lilla temposänkningen jag gjorde och med publikens hjälp och genom att mana på dem lite hade jag inga problem att springa uppför den ökända sista Heartbreak Hill heller. Om någon är nyfiken på själva höjden och längden på backarna som kommer cirka mellan km 26-24 så får jag ungefär de här siffrorna från klocka och höjdkurva och det kan vara roligt att ha det dokumenterat också: 

Backe 1: 23 höjdmeter på ca 1 km
Backe 2: 21 höjdmeter på ca 600m
Backe 3: 19 höjdmeter på ca 600m
Backe 4 (Heartbreak Hill): 28 höjdmeter på 700m.

De sista 8 km på banan bjuder på långa raka partier som går lätt utför och flacka partier och bara något enstaka motlut och här kände jag mig väldigt stark. Min snabbaste kilometer blev nummer 35 vilket måste ha varit i en sådan lång utförslöpa. Många var trötta runtomkring mig men jag hade en bra hållning och kände att "fjongskorna" hjälpte mig med extra fart så länge jag var noggrann med hur jag sprang. Endast i något litet motlut vid 37-38km någonstans kom en kort impuls om att ta en gångpaus, en tanke jag omedelbart slog bort och tog istället min sista gel. Det delades ut Maurten gels längs banan och jag tog tre stycken och hade med mig fler Umara-gels i tightsfickorna och jag tog 4-5 egna gel och kanske 4-5 muggar totalt med sportdryck och ett par muggar vatten. Efter första kisspausen kände jag inget mer behov av att tömma blåsan och upplevde att jag hade gott om energi. Den berömda Citgo-skylten dök upp och visst var benen ganska trötta nu såklart och även om jag varit opåverkad centralt en stor del av loppet började nu även pulsen bli högre men känslan var fortsatt stark. Jag väntade på den sista viadukten med en uppförsbacke jag sett på live-streamen från loppen tidigare men förstod inte hur sent den kom för när vi klarat av den var det dags för den berömda "Right on Hereford", alltså en högersväng in på gatan med samma namn och "Left on Boylston", den sista vänstersvängen in på det lätt sluttande 600m långa berömda upploppet. Publikstödet här var konstigt nog inte lika massivt som tidigare under banan och jag kostade faktiskt på mig att ta upp mobilen ur tightsen för att filma upploppet men det blev en ganska svajjig film eftersom jag både var ganska trött och fortfarande sprang ganska fort här och till slut kom den stora blå målportalen närmare och den målade mållinjen passerades. Det kom faktiskt en glädjetår efter målgång innan vi fick medalj, dryck, energi och en "safety-blanket" och många löpare slog sig sedan ner på gräset i Boston Garden några hundra meter längre fram, för att få i sig lite energi. Så även jag men jag stannade inte så länge eftersom vinden kylde en del så jag promenerade istället till hotellet för en varm dusch innan jag igen begav mig ner på stan med hjälp av tunnelbanan för att njuta lite till av stämningen. 

Tack vare kisspausen blev det en negativ split då jag sprang den andra kuperade halvan på 1:37. Jag åkte till Boston framförallt för upplevelsen men ville samtidigt inte bara jogga banan utan lyckades hitta vad jag tycker var exakt rätt balans mellan att springa ganska bra/fort, men samtidigt kunna njuta och ta in stämningen hela vägen. Jag har skrivit tidigare att detta nog var mitt sista maraton, något jag i dagsläget står fast vid, då motivationen för att maratonträna för att springa på 3:10-3:20 inte finns i tillräckligt hög utsträckning för att det ska kännas roligt och om det var mitt sista maraton så kan jag inte tänka mig ett bättre slut på mina 18 år av maratonlöpning än denna helt igenom fantastiska helg och detta fantastiska lopp och jag är så glad och tacksam att jag bestämde mig för att göra och fick uppleva detta. Jag kan bara jämföra med New York och det må vara en mer spektakulär stad på många sätt men som helhet så rankar jag den här helgen och Boston Maraton som en finare upplevelse än New York och då tänker jag på den otroliga atmosfären i stan hela helgen och hur lokalbor som inte ens springer gång på gång uttryckte att maratonhelgen var den bästa helgen på hela året. 

Jag klarade kvaltiden till nästa år då den blir lite tuffare (från 3:25 till 3:20 för min åldergrupp) men inte med tillräcklig marginal för att få en plats. Chicago har samma kvaltid men nej, jag kommer inte springa. Däremot kanske jag kommer vilja uppleva Boston maraton åtminstone en gång till tvärtemot vad jag skrivit ovan men det ligger i så fall några år framåt i tiden. Då behöver jag springa ett maraton igen för att kvala in men 2027 kommer jag att ha fyllt 55 år och då är kvaltiden bara 3:30 och när jag fyllt 60 hoppar kvaltiden till hela 3:50 så återvänder lusten till långpass så är det inte omöjligt att det blir en repris någon gång i framtiden. 

Jag mötte så många härliga löpare under helgen och såklart pratade vi löpning och jag sade flera gånger under helgen att "my prime as a runner is behind me" och på något sätt kändes det bra att faktiskt säga det högt för så är det ju. Jag är fortfarande en väldigt duktig löpare för min åldergrupp och har gjort resultat jag verkligen kan vara stolt över men sub3 på maraton för mig är numera historia och ett mål jag släppt nu.

På tal om kvaltider och statistik så gick jag igenom mina maratonresultat och ser att jag kvalat in till Boston hela tio gånger. Så dumt att jag inte genomfört detta tidigare! Störst marginal hade jag 2017 (2:54:00 och 2019 (2:53:42) med 26 minuter (kvaltid 3:20) och när jag sprang mitt personbästa 2014 hade jag 19 minuters marginal (kvaltid 3:10).

På flygplatsen på hemresan fick alla som kunde visa upp en Bostonmedalj prioritet i en egen kö vid säkerhetskontrollen och slapp den vanliga långa kön, symptomatiskt för hur hela helgen varit. 

Statistik

Placering 8687 av totalt 28390

Plats 7040 av 16102 män

Plats 596 av 1994 i ålderklass herrar 50-54 (140 män i min åldersklass sprang sub3)

Det blev en roman ändå. Tack för att ni läst! 

Race Report Vinthundvintern 3000m - 10:52.04

Dags för årets första Race Report, från Vinthundsvintern 3000m i Sollentuna friidrottshall i lördags, en tävling jag anmälde mig till i höstas för att det är nyttigt att tävla och lämna komfortzonen och att det blir ett bra träningsstimuli med lite träning i överfarter. 

Sedan anmälan har vi både köpt och sålt hus och firat jul och nyår så det var varit mycket annat att fokusera på. Ett tag tänkte jag avanmäla mig men intalade mig att ta det som ett hårdare träningspass utan att ställa så stora krav på mig själv, något jag fortfarande har svårt för efter alla år. Träningen har ändå gått OK i december och januari men antal specifika pass inför loppet blev bara två stycken, dels 3x10x200m inomhus med klubben ca 10 dagar före loppet och så en hård intervallstege på löpband 1200-1000-800-600-400m med 90 sekunders ståvila i måndags, ett pass som elitlöparen Jonathan Gran tipsade om som förberedelse inför 3000m i Spring Snyggt-podden. 

Jag hade ingen tydlig målsättning med loppet förutom att jag åtminstone ville springa under 11 minuter, då mina tre tidigare lopp på sträckan gått på mellan 10:20-10:39. Jag hade angett 10:45 som mål vid anmälan och hoppades väl kunna springa lite snabbare än så. Det kunde jag inte. 

Starten har gått

Jag var påtagligt nervös på tävlingsdagen och på plats i Sollentuna ca en timma innan mitt heat, gott om tid att både socialisera lite och värma upp utomhus. Mitt heat hade en hare som skulle springa på 10:30 (3:30-fart) och starten gick och ledet av löpare blev snabbt ganska utdraget och jag hamnade långt bak i ledet. Efter något varv sprang jag förbi en löpare och täppte till en lucka men ledet av löpare drogs ut likt ett gummiband och jag tyckte det var jobbigt tidigt. Andra har skrivit att de kunde flyta med ganska länge men jag tyckte det var ansträngande redan från ca 800m. Första kilometer passerades precis under 3:35 och jag var helt själv och det kändes jobbigt och jag hade negativa tankar om att båda kliva av och ta det som ett träningspass - klart man fokuserar på fel saker då och inte heller anstränger sig det lilla extra! Dumheter såklart och varven rullade ändå förbi relativt snabbt men räknar jag rätt så gick andra kilometern så långsamt som 3:43 vilket såklart inte är godkänt. Det är svårt att redogöra för så mycket detaljer när man springer 15 varv på en bana i princip själv men klockan visade 7:18 vid passering 2000m och den intellektuella kapaciteten var då tillräckligt hög för att inse att den sista kilometer behövde gå snabbare än 3:42 för att springa under 11 minuter, och är det något jag är bra på så är det snabba avslutningar på banlopp. Jag försökte trycka lite mer, oklart om farten ökade förrän det var två varv kvar men ut på sista varvet tryckte jag ändå rejält och Lorenzo Nesi kommenterade att jag sprang sista varvet under 40 sekunder och på upploppet sprang jag om en löpare och klockan stannade på 10:52.04 vid målgång. 

Blandade känslor efter målgång, trött och skönt att vara klar men samtidigt inte speciellt nöjd med genomförandet. Tyckte inte jag hade varken benen eller skallen tillräckligt påkopplade. Samtidigt, hade jag genomfört ett jämnare lopp, kanske jag kunnat springa på 10:45, hade jag varit mer nöjd då? Förmodligen inte. Jag fick en bra genomkörare i överfart utan speciellt mycket specifika förberedelser, jag fick springa mig trött och har fortfarande inte sprungit långsammare än 10 minuter på 3000m. Snittpulsen var så låg som 180 men maxpulsen 194 på upploppet, vilket ändå är relativt högt. Dessutom fick jag träffa trevliga löpare, som t ex Johan och Erik från Maratonlabbet, Manne från Spring Snyggt och många andra. 

Som vanligt tack till FK Studenterna under ledning av Lorenzo Nesi, för ett utmärkt arrangemang. IVDM för Stockholm och Gotland gick samma helg i Sätrahallen vilket är lite konstigt, då det var ganska många veteraner från Stockholmsklubbar som sprang Vinthundsvintern i stället. Enhörna IF tillhör distrikt Södra Svealand men i M50 på IVDM var det bara en (!) deltagare och där hade min tid räckt till DM-guld, förmodligen hade det roligare att vinna ett VDM-guld i den större konkurrensen på Vinthundsvintern...

Fullständiga resultat här. 

Sändningen från hela arrangemanget på Friidrottskanalen finns här. Mitt heat, det näst sista börjar 4h 38 min in i sändningen. Alla heat finns också separat på FK Studenternas Youtube-kanal. Som så ofta slås jag av hur stel jag ser ut när jag springer numera och hur upprätt min hållning är, jämfört med många andra löpare som är mer framåtlutade, vilket ser bättre ut. Det måste jag arbeta med, för det är en nackdel att springa så, jag tycker jag förbättrat min armpendling senaste halvåret men den går också att arbeta mer på.

Race Report Sommarspelen 5000m - 18:36.30 och 6:e plats i heat H

Sommarspelen på Stockholm Stadion har jag tränat för ett par tidigare somrar utan att komma till start men i år blev det av. Det blev en stressig början då jag blev kvar längre än tänkt på jobb i Solna men hann precis i tid för att hämta nummerlappen 45 minuter innan mitt heat men då skulle jag med hög puls både hitta ett öppet omklädningsrum, byta om och värma upp. Det visade sig att de flesta omklädningsrummen var låsta men efter ett stressigt ombyte på en toalett gav jag mig ut i Liljansskogen på uppvärmning för att också få ner pulsen. Sedan tillbaka till läktaren för att byta till spikskor och så några sista stegringslopp innan start. 

När starten gick hamnade jag perfekt bakom FK Studenternas Emilia Siltanen som harade för 18:30 och det kändes extremt lätt i början. Första varvet gick klart långsammare än de 1:29 per varv som ger 18:30, min klocka, inställd på Banlöpning och autolap 400m visade 1:35 men jag försökte inte stressa, väl medveten om att dessa lopp ofta haras progressivt. Redan andra varvet gick snabbare och sedan var min känsla att farten var lite ryckig vilket också varvtiderna visar. Enligt Lorenzo som agerade förnämlig speaker som vanligt så passerade vi 2000m på 7:32 och då låg jag fortfarande i rygg på haren, halvvägs passerades på 9:19, vilket alltså skulle ge 18:38 i mål vid samma tempo på andra halvan. Tempot skruvades sakta upp och någonstans här klev vår hare av då hon skulle hara även nästa heat och 3000m passerades på 11:12 efter en snabbare kilometer på 3:40 enligt Lorenzo och från att ha känts så väldigt lätt i början så hade jag det nu bara några varv senare, jobbigt. På Live-sändningen syns det också hur jag plötsligt på den fjärde kilometer är "ur bild" längre ner i fältet efter att ha blivit passerad av flera löpare. 

Grafik från Strava visar att varven första halvan gick i lite ojämnt tempo vilket jag märkte och att jag sedan tydligt tappade fart på den fjärde kilometern.

Jag springer något upprätt numera och inte riktigt så framåtlutad som jag vill men mera avslappnad i axlarna den här gången än jag gjort de senaste loppen. Jag skrev i förra inlägget att jag jobbat på en löpteknisk detalj och har att göra med armföringen. Jag insåg i sommar att genom att fokusera på att ha en ganska liten vinkel i armbågen och händerna nära bröstkorgen så har också axlarna åkt upp och jag spänt mig och det blir stelt vilket jag tydligt fångat på film. När jag provat att sänka axlarna och ha armbågarna lite längre ner längs sidorna, fast fortfarande med samma vassa vinkel och händerna nära bröstkorgen så har det känts bättre, mer avslappnat och jag har fått med mig höften och kraften bättre i steget. 

Nåväl tillbaka till loppet, att jag nu sprang i spikskor gjorde nog också att steget blev lite bättre. Jag brukar kunna avsluta banlopp bra och så även denna gång. Min förhoppning var att kunna höja farten med två varv kvar. Nu gick sista kilometer på 3:31 enligt Strava med varvtiderna 1:29 (målfart), 1:25 (3:32-fart) och 38 sekunder på sista 200m (3:10-fart), och jag passerade flera löpare sista 600m varav den sista löparen i en spurt på upploppet. 

Jag noterade en maxpuls på 196 i slutet vilket inte kan vara särskilt långt ifrån min maxpuls numera och var väldigt trött i mål, var tvungen att ligga ner på banan och pusta ut en stund. Tiden 18:36.30 är mer än 20 sekunder snabbare än jag sprang 5000m på förra året (visserligen då utan specifika förberedelser och med en förkylning lite innan), det är också snabbare än På Spåret 2022 innan Stockholm Maraton, 18:42. Sedan får jag gå tillbaka till 2017 för att hitta nästa 5000m-lopp och då gjorde jag 17:50 på Enhörna Challenge. Detta var bara mitt sjätte lopp på 5000m.

Fullständiga resultat hittar ni här. 

Slutligen tillbaka till detta med spikskor igen. Det kändes som helt rätt val igår och kanske tjänade jag några sekunder, de är lätta utan att kännas hårda och ingen kraft går förlorad i en tjock mellansula. Dessutom är det roligt att springa i och steget blir bättre. När jag började träna i spikskor hade jag träningsvärk i vaderna i flera dagar efter snabba tvåhundringar, idag efter 5000m, känner jag ingenting.

Jag anmälde mig med ambition på 18:45 och för första gången på ganska länge klarade jag den tid jag anmält mig på, siktade på 18:30, vilket inte riktigt gick när jag tappade tempo på andra halvan men jag var närmare 18:30 än målet 18:45 och detta kändes helt klart som ett steg i rätt riktning och kan jag bygga vidare på detta så borde milen sub39 vara inom räckhåll igen! Nu väntar några lugna dagar och något enstaka specifikt halvmarapass. 

Next Stop. Stockholm Halvmaraton 7 september. 

Race Report Semesterloppet Mariefred 10 km - 39:41 och plats 16/150 herrar

I lördags sprang jag ett lopp igen, Semesterloppet 10 km i idylliska grannbyn Mariefred, känt för Gripsholms slott bland annat. Det här loppet, som jag aldrig sprungit tidigare trots att det är så nära, var inget prioriterat lopp utan något jag ville springa för att det är roligt och jag hade heller inte gjort några speciella förberedelser även om dagarna innan p g a livet innehåll lite extra vila. På tävlingsdagen var det överraskande varmt trots att vädret hade slagit om med kraftigt regn kvällen innan, dessutom blåste det rejält i Mariefred, upp till tolv sekundmeter i byarna. Starten gick ifrån byns centrala torg och jag stod ganska långt fram och kom iväg bra, Banan gick svagt uppför första kilometern för att sedan gå brantare uppför i en lång backe på den andra kilometern och farten var lite över 4 min/km. Den tredje kilometern gick sedan lika mycket utför igen och dessutom fick vi en del medvind och den avverkades på 3:50. Vi kom tillbaka till torget där starten gick och banan blev lite knixigare med många skarpa kurvor, något som hela banan bestod av. Bort från centrum igen fick vi återigen lite medvind och jag passerade 5 km på strax under 20 minuter. Det var glest mellan löparna efter att 5 och 10 km-banorna delat på sig. Sex km passerades på strax över 24 minuter på min klocka och här kom banans tuffaste parti, en ganska brant och lång backe och och klockan visade strax under 5 min/km på krönet, men återigen följde en längre utförslöpa efteråt. Ansträngningen var hög trots den måttliga farten och jag trodde inte jag skulle klara att springa under 40 minuter i blåsten på den här knixiga banan.

Vid sju km låg jag tidsmässigt en del efter sub40 efter den långsamma backen men trots att avslutningen på loppet tillbaka in mot centrum bjöd på tuff motvind längs strandpromenaden så sprang jag bra och måste ha tjänat in tid de sista två kilometerna. På den sista kilometern med ungefär 600m kvar till mål, blev jag omsprungen av Henrik Sandén från Strängnäs Löparklubb och jag ökade farten ganska rejält i ett försök att hänga på, vilket jag inte riktigt lyckades med. Jag kom dock ikapp och förbi två löpare som jag haft framför mig en stor del av loppet och när jag svängde in på den smala gågatan med gatsten, som var kantat av publik så insåg jag med ett par hundra meter kvar att springa att jag skulle fixa sub40 då jag hade cirka en minut på mig. Det var ganska häftigt att springa på den smala gågatan i för mig hög fart och de täta publikleden gjorde att det kändes som om jag sprang riktigt snabbt, det var bara tur att inget barn eller annan åskådare korsade gatan och kom i vägen. Efter en sista spurt tvärs över torget gick jag i mål på 39:41 och en sextonde plats av 150 herrar som sprang 10 km. 

30 meter kvar till mål fotat av hustrun som följde med som support idag.

Jag har lovat mig själv att numera aldrig vara missnöjd så länge jag klarar sub40 på milen och eftersom jag trodde att jag inte skulle fixa det idag så blev det istället en positiv överraskning att marginalen blev så stor till slut. Jag hade liksom flera andra 9,9 km på Garmin men tror inte banan är för kort, utan trängsel kunde jag springa närmaste väg hela tiden. Efter en nerjogg runt Gripsholms slott blev det lite mysigt häng tillsammans med andra löpare på torget i väntan på prisutdelning innan hemfärd. 

Det här loppet som sprungits sedan 1993 skulle gått för sista gången i år men nu verkar det som om loppet ändå får en fortsättning och det är positivt. De här små loppen är mysiga och trots att banan både är knixig med en del kupering och med både gräs- grus-och asfaltspartier så är en kombinerad lopp-och Mariefredsutflykt något jag verkligen rekommenderar till alla som har möjlighet. Möjligheterna till en trevlig fika i idylliska omgivningar är i princip oändliga i Mariefred! 

Resultat här. 

Medaljselfie

Race Report Spring Snyggt 10000m - 39:13.77 och plats 24/27 i andra heatet

När jag såg att Spring Snygg-podden skulle arrangera 10000m på Källbrinks IP i april var jag snabb att anmäla mig, då jag missade Enhörnas Påsksmällen 10 km på grund av Påsklovsresa. 

På tävlingsdagen kom jag i god tid till Källbrink där kvällens första av tre heat över 10000m redan var igång. Gott om publik, soligt väder men också ganska blåsiga förhållanden. Hade gott om tid att prata med trevliga människor, bl a klubbkamrat Kim som sprang fina 2:26 på Milano Maraton nyligen, Hannes och Molle från podden Kafferumslöparna med flera, innan uppvärmning. Hade varit lite nervös hemma men på plats kändes det mest bara roligt. Då vi var 27 löpare i heat nummer två, tog det ett tag innan varvräknarna hade hittat löparna de skulle ha koll på men till slut blev det dags för "På edra platser", pang och vi kom iväg utan problem. 

Strax dags för start

Pang, starten har gått

Kom in längs sargen efter första kurvan och in i tänkt måltempo 93 sekunder per varv för att springa under 39 minuter. Jag hade som vanligt klockan på "Banlöpning" med autolap på 400m vilket ger exakta angivelser förutom att farten brukar "fladdra lite" på klockan, vilket jag nu förhoppningsvis åtgärdat genom att byta ut datafältet "momentantempo" till "varvtempo", och de första tre varven låg där men samtidigt läste jag av klockan manuellt vid passeringen för 1 km och då visade klockan 3:46, alltså lite för snabbt. Startfältet hade vid det här laget dragits ut och jag hamnade, som så ofta, i spets för en ganska stor andraklunga. Det blåste en del motvind på upploppsrakan men det störde inte så mycket och känslan var att vinden avtog ju mer klockan blev. 

Redan på fjärde varvet började varvtiderna ligga på mellan 94-95 sekunder och jag överraskades här alldeles för tidigt, av ganska negativa tankar som ofta kommer på millopp men då betydligt senare in i loppet, tankar om att bryta/kliva av/sänka tempot/ta det som ett träningspass o s v. Ni känner säkert igen er, men det var extra jobbigt att tankarna kom så tidigt. Väl medveten om att sådana tankar kan komma och gå under ett lopp gjorde jag mitt bästa för att mota bort dem och fortsätta springa så jämnt som möjligt.

Loppet fortsatte med mig i spets för vår klunga varv efter varv, jag tittade över axeln några gånger men uppmanade inte någon att hjälpa mig att dra, det gjorde däremot John Kingstedt, som varvade uppgiften som speaker med att jogga runt på ytterbana och heja på oss löpare, men ingen kom upp. Vi passerade 5000m på min klockan på exakt 19:30 och här förstod jag att det skulle bli utmanande att klara 39 minuter och springa en lika snabb andra halva, även om jag brukar kunna öka i slutet. Givet den höga ansträngningen kändes det inte aktuellt att försöka höja farten heller med fortfarande långt kvar till mållinjen. Någonstans hade vår andraklunga blivit en tredjeklunga då några löpare gått om och bildat en mindre grupp lite framför oss. Jag ser på varvtiderna från klockan att jag efter passering halvvägs hade sex varv på raken på tider mellan 95-96 sekunder (96 sekunder per varv är 4:00 min/km) innan jag igen kunde öka med ett par varv på 94". Även om det gick lite långsammare kändes det ändå lite bättre mentalt nu att kunna räkna ner när det återstod klart mindre än tio varv och jag började också ta in på löparna framför och kunde springa om ett par av dem vilket gav lite extra krafter.

De sista jobbiga fem varven hade jag en löpare i rygg (som jag sett efteråt hette Erik Karlsson och siktade på samma mål som jag) som trots att han andades väldigt ansträngt ändå manade på mig med "kom igen" "nu kör vi" och liknande några gånger, vilket hjälpte - Tack - och med dryga kilometern kvar gick han om och fick en liten lucka. Jag sprang så fort jag orkade och försökte öka med 800m kvar och det varvet gick på 93" och sedan brukar jag kunna avsluta med ett riktigt snabbt sista varv neråt eller under 80 sekunder och jag tog i, men kanske inte som jag brukar kunna göra då jag insåg att jag inte skulle nå sub39 ändå. Efter riktigt snabba sista 200m gick sista varvet på 83" och jag passerade mållinjen på 39:13.77, med nämnda Erik en knapp upploppsraka framför mig på 39:02. Resultat finns här. 

Efter att ha pustat ut någon minut efter målgång kände jag mig pigg och som vanligt kom direkt tankar på varför jag inte tog i mera, men jag var ändå rätt nöjd. Det var jobbigt tidigt och jag fick absolut ut det jag hade i kroppen för dagen och jag är väldigt stabil på tider runt låga 39 minuter, vilket jag också fick mycket beröm för av andra deltagare, med tanke på min ålder. 

Efteråt blev det trevligt snack med andra löpare, nerjogg, lite skosnack med trevliga Stefan från Saucony och med Manne medan jag tittade på fina prestationer i det snabbaste heatet där bl a min klubbkompis Jimmy sprang under 36 minuter för första gången och Kafferums-Hannes klev in i finkafferummet och sprang under 32 minuter. Det var också kul att se mycket duktiga Anders Österlund Västerås SOK i M50 springa på finfina 32:14 även om han inte verkade speciellt nöjd efteråt när jag gratulerade honom till resultatet. 

Stort tack till Manne och John med föräldrar Anders och Monica för ett väldigt fint arrangemang!  En fin kväll med trevliga människor som gav energi! Roligt att vara tillbaka i lopp-bubblan. Jag är stabil på under 40 minuter fortfarande och även om jag vill springa aningen fortare gäller det att acceptera nuläget och jobba därifrån. Det här var 24:e gången jag sprang milen sub40 på tävling sedan 2010, jag hoppas att nummer 25 kommer på Långlöparnas kväll på Stockholm Stadion i juni!

Nu får det blir fokus mot Stockholm Maraton, slänger jag in någon spontan loppanmälan så får det bli av karaktären hårdare träningspass utan toppning eller specifika förberedelser. Närmaste kandidat för det är i så fall På Spåret 5000m där jag ändå planerat att vara publik och kolla på Almgren et al, då jag missar Premiärhalvan och Kungsholmen runt p g a andra aktiviteter.

Race report Strängnäs Halvmaraton 2023 - 1:27:41 och plats 35/225

Förra lördagen sprang jag trevliga Strängnäs halvmaraton för femte gången, det kanske kan börja kallas en tradition. 

Tidigare har jag sprungit på: 

• 1:25:21 (2018) plats 9
• 1:25:54 (2019) plats 17
• 1:26:13 (2021) plats 30
• 1:27:19 (2022) plats 37

Placeringarna visar att loppet blivit lite större de senaste åren. I år var det 315 löpare totalt som gick i mål. I den mån jag haft några mål så skulle det vara att bryta den nedåtgående trenden resultatmässigt, vilket jag inte lyckades med tidsmässigt. Utöver den här halvmaran har jag inte så många representativa halvmaratonresultat de senaste åren (DNF från Stockholm halvmaraton 2022, en långsam kuperad halvmara i Enhörna 2021 där jag fick jogga i mål i nästan 30-gradig värme). 2019 sprang jag Stockholm halvmaraton på 1:23 men där är jag tyvärr inte längre formmässigt.

Arrangemanget är familjärt, banan omväxlande och medaljen snygg. Jag har sprungit i frost, solsken och någon minusgrad och i väta, blåst och plusgrader. Jag var inte så taggad inför det här loppet trots att jag tävlat ganska sparsamt i år, kände mig trött veckan innan och förutom ett par längre specifika pass så har det blivit dåligt med långpass. I lördags blev det den kallaste upplagan hittills med ca 4-5 minusgrader vid start och antalet som valde att springa i shorts var lätt räknade.  

Var på plats i god tid med familjen som support då vi skulle vidare efter loppet. Tog av alla överdragskläder inomhus, tog en Umara Intend och värmde upp med en kilometer jogg på banan innan start och kunde sedan ta plats långt fram och kom iväg bra i starten i ett tempo som kändes ganska snabbt men inte för snabbt, de första fem km gick fort, sprang i en löst sammansatt grupp de första 5-6 km innan avstånden både framåt och bakåt blev lite större. Kände mig stark där det blev asfalt från 7-9 km, lite jobbigare sedan med grus igen där det ibland rullade lite grova stenar vid isättningen.

Passerade milen på ca 41:30 och andra halvan blev ganska händelselös men kilometerna rullade ganska raskt förbi, kilometertiderna nu något långsammare och andra milen gick på 42:19 enligt min klocka, kanske blev jag lite nöjd när jag såg att jag hade marginal till sub90. Tillbaka på asfalten i centrala Strängnäs efter ca 16-17 km var det en del publik som trotsade kylan vilket hjälpte till med motivationen. Jag trodde under andra halvan av loppet att sluttiden skulle dra iväg mot höga 1:28 men kunde hålla hygglig fart hela vägen upp i den långa avslutande backen trots trötta ben och blev lite förvånad när jag insåg att jag skulle springa på 1:27 och jag kunde avsluta med en fartökning på löparbanan innan målgång. 

Plats 35/255 herrar. Inga officiella åldersklasser men 4:a i M50, med täten tätt samlad runt 1:26.

Efter loppet var det inte läge att stanna kvar länge i kylan så jag fick i mig lite energi och varmt kaffe innan överdragskläderna snabbt åkte på. 

Loppet var lika trevligt som det brukar vara, trots kylan. Jag gjorde mitt långsammaste lopp på fem starter men även om det var ganska blåsigt i fjol så tror jag att kylan påverkade tiden en del i år och det kan nog förklara de extra 20 sekunderna, då jag kände att rumpa och lår var ganska stela i slutet. Att jag höll ihop det så bra som jag gjorde i slutet och blev lite positivt överraskad också bidrog nog till att jag känt mig ganska nöjd efteråt. Jag tycker det speglar min nuvarande kapacitet. Med en miltid i höst på 39:02 (3:54-fart) borde jag fulltränad kunna springa halvmaran i ca 4:05-fart vilket ger  låga 1:26 men jag känner mig inte fulltränad för halvmaraton. Fartuthålligheten är inte tillräckligt bra och inte heller uthålligheten. Nu har jag ändå en kapacitet att utgå ifrån för vinterträningen. Däremot förstår jag mig inte riktigt på hur min puls beter sig just nu, på den här halvmaran snittade jag 170 vilket t o m är lägre än min gamla uppmätta aeroba tröskel på 172 bpm från december 2021 och det stämmer med de svårigheter jag haft senaste åren att verkligen kunna trycka upp pulsen men det får bli ämne för ett annat inlägg.

En förlorad månad?

Onsdagen efter Påsksmällen fick jag väldigt ont i halsen och sedan följde en dryg veckas förkylningsuppehåll och ytterligare några dagars uppstart med korta, lugna distanspass och restsymtom med lätt snuva satt kvar ytterligare några dagar. Sådant sätter direkt spår i träningsdagboken och effekten på volymen blir ännu större då jag inte springer långpass så ofta just nu och volymen därför redan är begränsad. 

Vi närmar oss slutet av april och hade jag förberett mig för Stockholm Maraton hade siffran i träningsdagboken visat över 100 sprungna mil i år, nu ligger den istället strax under 80 mil för året. Annan träning förutom löpning är också helt obefintlig så antalet tränade timmar är också väldigt lågt. Men, jag håller ändå igång med ca 20 sprungna mil per månad (en gång i tiden var 20 mil på en månad en riktig drömgräns att nå). Jag springer ogärna mindre än 15 mil en månad, en siffra jag når även denna månad som annars kan tyckas förlorad ur träningssynpunkt, men det är ändå en siffra som visar att jag i genomsnitt springer en mil varannan dag och någonstans är det också lite intressant att se hur lite det går att träna utan att tappa i form/kapacitet. Det finns studier som visar att man, i alla fall under kortare perioder kan träna förvånansvärt lite utan att tappa i kapacitet. Det är lätt att bli hemmablind när man ser ens löparkompisar stadigt springa veckor på 10-12 mil och tycka att man själv knappt tränar alls. 

Det är inge självändamål för mig att springa så lite som möjligt men vid sjukdom är träning inte så mycket att fundera på. Den 25 maj ska jag springa Långlöparnas kväll (LLK) 10000m på Stockholm Stadion. Ambitionen är att springa något snabbare än jag gjort på mina två senaste millopp, Kungsholmen Runt maj 2022 och Påsksmällen april 2023, 39:19/39:20. Jag skulle vilja springa under 39 minuter nu, för att visa att det går åt rätt håll och på ett flackt banlopp borde jag kunna springa 20 sekunder snabbare än på en kuperad mil på blöt grusväg. 

På vägen dit har jag nu tre hela träningsveckor på mig att förbereda mig och utmaningen blir att inte försöka träna ikapp det jag tappat i april, om jag nu tappat något. Jag funderar mellan tre kvalitétspass per vecka eller att försöka tillfälligt höja volymen någon av veckorna, det borde i så fall ske första eller andra veckan i maj för att ge effekt. När det gäller intensiteten tror jag på att höja volymen kvalité snarare än att köra väldigt hårda kvalitétspass. Förmodligen är två tröskelpass med bra volym och ett mera begränsat pass i överfart (jämfört med milfarten) per vecka det bästa alternativet.

Skulle jag inte förbättra mig på LLK är det inte hela världen och numera kommer jag vara hyggligt nöjd så länge jag fortsätter springa milen sub40 men visst vore det roligare att se en liten förbättring. Kommer den inte på LLK så hoppas jag också på att springa Söder Runt för första gången i juni. Det går veckan efter Stockholm Maraton och därför har det inte blivit av att jag sprungit det tidigare. 

Race Report Påskmällen Enhörna april 2023 - 39:20 och 22:a plats (3:a i M50)

Annandag Påsk betyder traditionsenligt Enhörnas klassiska tävling Påsksmällen som i år arrangerades för 45:e gången. En mysig och familjär lite mindre löpartävling, som dragits med lägre deltagarantal i flera år, jämfört med när Enhörna var en av landets ledande långdistansklubbar på andra sidan millennieskiftet och jämfört med före pandemin. Ett problem som många mindre lopp ute på landet har, tyvärr för de kan vara väl så trevliga och roliga som de stora arrangemangen.

Soligt väder, dock lite blåst som störde men fina förhållanden. Under uppjoggen märkte jag att grusvägen (som halva banan består av), var bitvis rejält blöt och geggig/sugande i skuggan efter den sena våren, och inte minst den berömda "grisbacken" en halv kilometer från varvning och mål var riktigt tungsprungen. 

Kom iväg utan att förivra mig men sprang ändå den snabbaste kilometern i startrusningen men tyckte det kändes tungt ganska tidigt och att asfaltspartiet på andra kilometern inte alls kändes så lätt som det "borde". Kanske skulle jag tagit det ännu lugnare första kilometern. Hade ganska negativa tankar i början och ansträngningen var hög men efter 3-4 km på det kuperade och blöta gruspartiet började det kännas bättre. Jag hade sällskap med trevliga Patrick Pring Tullinge Friidrott, som jag känt i många år från jogg.se. Han sprang konsekvent ifrån mig utför medan jag kom ikapp och ibland förbi uppför. Jag försökte springa på ansträngning och springa snabbt utför, vilket jag inte är speciellt bra på, och ta det lite lugnare uppför med lite högre stegfrekvent och lite kortare steg, men sprang ändå ifatt de flesta uppför. 

Strax innan varvningen halvvägs. Klassvinnaren i M50 från Nyköping till vänster, Patrick från Tullinge, undertecknad och Mikael Grip, Tjalve friidrott/Spring LFA till höger, synkad hällandning på tre av oss. Foto: Magnus Ljung

Vi passerade halvvägs på ca 19:30 i en liten klunga, bakom mig på bilden ligger också klubbens duktiga paraidrottare Victor. Tappade sedan lite fart på andra varvet med en sjunde km på 4:10 uppför och en åttonde på 4:02 men flera andra hade det kämpigt också. Klass-segraren i M50 sprang ifrån klungan efter varvning men in på gruspartiet igen var jag, trots att jag var rejält trött, stark och avslutade med två km på 3:47 på klockan inklusive den jobbiga "grisbacken" andra gången. Jag hade på förhand lovat mig själv att verkligen ta ut mig de sista ca 400m flack löpning in mot mål när jag väl kommit uppför sista backen och det gjorde jag. Jag hade tyvärr ingen rygg att jaga inom rimligt avstånd framåt men tryckte på rejält sista biten och klockan visade 2:49 min/km på de avslutande elva sekunderna och 60m efter att klockan gått över 10 km och jag var riktigt trött i mål. 

Här är det ca 300m kvar till mållinjen. Foto: Magnus Ljung.

Jag tycker jag disponerade loppet bra och att detta ganska väl speglar kapaciteten just nu även om sub39 borde vara görbart på en flackare, torr bana på asfalt. Jag prickade nästan på sekunden tiden från Kungsholmen runt förra året men värderar detta klart högre då banan är så kuperad och var extra tungsprungen i år. 

Detta var femte gången jag sprang Påsksmällen och jag tar med mig att nu sprang snabbare än jag gjorde på min första Påsksmällen 2011, då 39 år gammal då jag sprang på 39:33. Övriga resultat är 38:55 2012 (samma vår som jag senare sprang min första sub3 i Stockholm), 37:15 2014 (fortfarande landsvägspers) och 38:15 2019.

Nu väntar några lugna distanspass innan jag tar sikte på Långlöparnas kväll på Stockholms Stadion och 10000m 24 maj.

Fullständig resultatlista finns här. 

Foto: Privat