Race Report Strängnäs halvmaraton 2024 - 1:29:23 och plats 66/299 herrar

Även i år fick trevliga Strängnäs halvmaraton avsluta tävlingsåret. Jag skrev i slutet av oktober att en viss trötthet infunnit sig och att Strängnäs halvmaraton inte var ett prioriterat mål och antal långpass har i princip bara varit ett i månaden och antalet specifika pass i princip noll. Dessutom har november inletts med att vara segt småförkyld hela tiden. Jag avvaktade väderleksprognosen innan start och nu bjöd tävlingsdagen på höstsol och temperatur på närmare tio grader men väldigt kraftiga vindar på uppemot 20 sekundmeter som starkast. Jag hade sällskap av min trevliga, unga (född -98), snabba (38:44 på Täljemilen i oktober) klubbkamrat Isabelle som jag dragit på flera av klubbens träningspass under hösten, på vägen dit och vi var på plats i god tid för uthämtning av nummerlapp och kunde sedan vänta i bilen i blåsten innan uppvärmning. 

Kanske var det den kraftiga vinden som fick mig att se så missnöjd ut redan på uppvärmningen, haha. Foto: Petri Matalamaa

Starten gick och när vi kom vi ut på de öppna fälten norr om Strängnäs blåste det motvind att det faktiskt ibland var svårt att springa upprätt och hålla sig kvar på vägen, har nog sällan eller aldrig sprungit i sådan motvind på tävling och då har jag ändå sprungit det här loppet i kraftig blåst flera gånger och det extremt blåsiga kalla Stockholm Maraton 2012. 

Sammanbiten, troligen på asfaltspartiet strax innan milpassering. Foto: Petri Matalamaa

Det kände i princip som om jag stod stilla och från att ha sprungit i omkring fyrafart de första två kilometerna gick farten ner till mellan 4:20 och 4:40 under fyra kilometer, vid något tillfälle var jag uppe på fem minuter per kilometer på klockan. Jag mötte en löpare med nummerlappen i handen på väg tillbaka till start och jag kände mig faktiskt frestad att göra samma sak, då det hela kändes ganska meningslöst, och jag var väldigt nära att strunta i allt och bara jogga, för jag hade ändå bestämt mig att fullfölja distansen och få ett långpass om känslan skulle vara dålig efter förkylningen. 

Efter 7-8 km kom vi ut på asfalt där det alltid brukar blåsa motvind men nu svängde vi istället mera bort från vinden och fick den i sidan och i ryggen och nu gick det i fyrafart med samma ansträngning som tidigare och började kännas lite bättre. Jag passerade milen på 42:30 på egen klocka och tänkte att jag nog inte ens skulle klara sub90 den här dagen och ett tag därefter blev det lite mer motvind igen och jag kände mig återigen väldigt negativ till alltihop. Pulsen var alldeles för låg mellan 160-165 första halvan men det kändes ändå ansträngande. 

Kanske fick vi lite skydd från vinden vid 15 km när vi närmaste oss Strängnäs norrifrån men det började kännas bättre igen och farten ökade till under 4:10-fart igen och pulsen ökade till mer normala 170-180 och jag kunde springa med en högre ansträngning och det började kännas som om jag faktiskt tävlade. Jag insåg också att om jag fortsatte i ungefär samma fart så skulle jag trots allt ta mig under 90 minuter med lite marginal, och det gav mig motivation att fortsätta springa lite hårdare. Nere i stan sprang jag bra och fokuserade på att gå ifatt och förbi löpare framför mig, vilket jag lyckades med utan att någon sprang om mig. Vid varje kilometerpassering stämde jag av mot klockan, nu relativt säker på att jag skulle klara sub90 ändå, som någon slags lägstanivå. En bil hade kanske bråttom och struntade i flaggvakterna och körde ut i en korsning när jag skulle passerade så där fick jag gira och passera bakom bilen istället. Den långa stigningen i slutet är alltid tung men jag sprang bra med kilometertider på 4:19-4:17 trots tröttheten och passerade flera löpare som tidigare sprungit om mig i motvinden och som jag haft sällskap med tidigare. Det är alltid lika skönt att komma in på Vasavallen efter backen och efter en sista blick på klockan så insåg jag att sub89 var kört men sub90 var lugnt så det blev ingen maxning förutom kanske sista 40 meterna när jag bestämde mig för att passera en rygg till innan mål. 

Efter att ha fått den fina medaljen runt halsen och fyllt på med energi i form av hembakat bröd, ett par koppar kaffe, banan och cola var det skönt att stretcha lite extra, dra på mig överdragskläder och snacka med löparkompisar innan hemresa tillsammans med klubbkompis Isabelle, som förresten gjorde det väldigt bra och sprang på 1:26:03 i blåsten i bara hennes andra halvmara, Det räckte till en fjärdeplats bara sju sekunder från pallen 

Fullständiga resultat här. 

Bilder här.

Foto: Petri Matalamaa

Foto: Petri Matalamaa

Tack som vanligt till Strängnäs löparklubb för ett väldigt trevligt arrangemang, i år också med kontrollmätt bana för första gången, jag kommer gärna tillbaka och tack till min klubb Enhörna IF för att ni bjuder på anmälningsavgiften till det här och några andra lopp, det här är ett väldigt trevligt sätt att avsluta säsongen på tillsammans. 

Det här blev mitt sämsta Strängnäs halvmaraton med marginal sett till både tid och placering, vilket nog också speglar att loppet har växt, i år var loppet fulltecknat för första gången. Strängnäs ligger nära Stockholm och många andra städer i Mälardalen och loppet har omnämnts flera gånger både i Spring-Snyggt-podden och i Maratonlabbet vilket säkert drar dit löpare.

Mina tidigare lopp i Strängnäs: 

2018: 1:25:31, nionde plats
2019: 1:25:54, sjuttonde plats
2021: 1:26:13, trettionde plats
2022: 1:27:19, trettiosjunde plats
2023: 1:27:41, trettiofemte plats
2024: 1:29:23, sextiosjätteplats

Jag har gott hopp om att vända den här trenden!

Race Report Stockholm halvmaraton 2024 - 1:31:28 och plats 597 och plats 25 i M50 (resultat i Veteran-SM inte klart i skrivande stund).

Årets andra stora lopp i huvudstaden blev igen en varm historia, inte riktigt lika höga temperaturer som på maran i juni men desto högre luftfuktighet som kändes jobbig. I år var jag på plats ganska tidigt på lördagen för att undvika stressen som det här loppens logistik med klädinlämning och att ta sig runt till sin startfålla via Norrbro innebär. Tog det riktigt lugnt i skuggan och tog mig utan problem till startgrupp A, värmde upp med en kort jogg på Skeppsbron innan vi fick vänta på start i startfållan hela 30 minuter. Där träffade jag flera löparvänner, Johan Forsstedt från Maratonlabbet, Mikael Tisjö Bålsta, Kenth och Rickard från Linnea och andra och när starten gick kom jag iväg fint och sprang bredvid Kenth de första kilometerna. Jag kände mig stark och det kändes väldigt lätt och även om jag låg och bromsade och många sprang om visade min klocka att första kilometer gick under 4 min/km, vilket inte var riktigt sant. Pulsen var dock hög snabbt, uppe i 180 bpm, redan efter två kilometer och där stannade den i hela 14 km. Trots det fick jag totalt bara två minuter på pulszon 5 på hela loppet, och det kan ha att göra med att min zon 5 börjar vid 185 bpm. Där låg min LT vid mitt Aktivitus-test och det är också där som zon 5 börjar enligt olympiatoppens intensitetsskala vid en maxpuls på 200 bpm. Nu kan den visserligen har sjunkit något men jag noterade 196 i slutet av 5000m förra veckan vilket var nära max. Nåja, det var en utvikning från ämnet. Vid passering 5 km visade min klocka precis över 20:30 men då var det en bra bit fram till mellantidsmattan som passerades först efter 20:55 och visade att jag inte sprungit så snabbt som jag trodde i början. Har inte varit med om att min Garmin Fenix mäter distans så dåligt förut.

Jag hade med mig tre gels men tog bara två, den första vid ca 6 km men hade svårt att få i mig den. Vid det sega motlutet vid Hornsbergsstrand gick pulsen upp till den högsta noteringen på 189 samtidigt som jag försökte få i mig sportdryck, men halsen var irriterad i värmen och jag hade svårt att svälja och fick lite kväljningar och sänkte tempot lite uppför. In i Rålambshovsparken kändes det OK men ute på varma Norrmälarstrand där solen alltid ligger på mot husväggarna varma dagar kändes det snabbt tyngre. 

Milen passerades igen halvminuten snabbare på min klocka jämfört med när jag passerade mellantiden, 41:35 på klockan vs 42:05 på tidtagningen, vilket var nedslående och jag fick en del negativa tankar om det ens skulle vara möjligt att klara sub90 den här dagen, givet den tuffare andra halvan. Här mådde jag nu inte bra, svårt att egentligen säga vad det var som inte stämde, mycket var nog mentalt men andningen var inte jätteansträngd, benen inte jättetunga men jag var påverkad av värmen, hade svårt att få i mig vätska, lite lätt illamående och tendens till krånglande mage, dock inte alls som för två år sedan när jag klev av loppet här. 

Tempot sjönk efter milpassering ner till ca 4:30 min/km istället för 4:15 min/km men pulsen låg envist kvar strax under 180 ändå men känslan var lite lättare. Jag velade om jag skulle fortsätta kämpa mot ett oklart mål eller sänka farten. Uppför Hornsgatan efter Slussen passerade Erik som farthållare för 1:30 vilket jag nu hade sprungit och väntat på några kilometer, och jag hängde på men redan efter några hundra meter började luckan sakta växa. I utförslöpan till Södermälarstrand försökte jag igen täta luckan som nu var ca 50 meter men längs vattnet hade jag inte pannbenet som krävdes och någon slags beslut att bara springa igenom resten av varvet runt Söder i ett mer bekvämt tempo togs men det var absolut ingen total genomklappning. Jag tappade 62 placeringar och sprang i 4:29-tempo mellan 10-15 km, medans femman mellan 15-20 km gick i 4:32-tempo utan att tappa en enda placering. Det sega motlutet efter Tanto gick såklart ganska lätt i lägre fart och ansträngning och när jag kom fram till Hornsgatan igen efter 19 km  kände jag mig rätt pigg. Jag insåg att sub90 var kört men kunde öka till 4:05-fart sista kilometer och sprang om elva personer utan att maxa och jag passade på att njuta istället för att maxa över upploppet denna gång. 

I mål blev det fint umgänge med många löparbekanta, fick en snygg medalj runt halsen och en av de fulaste finishertröjorna jag har i min samling :-), och ett par alkoholfria Erdinger innan tågresa hem till familjen, där pizza, en kallare öl och en hundpromenad väntade. Dagen efter var jag riktigt sliten i benen trots att loppet inte gick på max. Fortsatt promenerande, ett bad i frisk vatten och en runda MTB på kvällen var förhoppningsvis återhämtande aktiviteter.

I efterhand har jag varit lite kluven till mitt lopp. Tiden är linjär sett till att många sprang 3-4 minuter långsammare än de normalt gör i lördags. Samtidigt sprang andra ungefär som de brukar, till synes opåverkade av värmen. Jag hade ingen tydligare målsättning än att få en "fin" upplevelse jämfört med 2022 års DNF och det målet uppfyllde jag tack vare temposänkningen efter 10 km. Få specifika träningspass och bristen på långpass i år gav inget självförtroende och jag hade ingen tydlig målfart som kändes rimlig. Jag kan fortfarande ta ut mig så jag ligger utslagen och flämtar efter målgång på fem och tio kilometer men jag känner mig inte genomtränad för längre distanser på samma sätt längre. Därför varken klarar, orkar eller vågar jag springa så hårt och lida så mycket och så länge som det innebär att ta ut mig på motsvarande sätt på längre distanser. Är jag mer genomtränad kan jag förhoppningsvis springa på en tid jag är mera nöjd med utan att helt ta ut mig så fullständigt. Kalla det att jag blivit mer bekväm med ålders rätt. När det är så här varmt och fuktigt så tillkommer att jag faktiskt också är lite extra rädd om mig själv som 50+. Det var otäckt att springa yr med 95% av maxpuls i slutet av Stockholm maraton i år. Jag hörde och såg flera ambulanser på väg fram till löpare i lördags och det är inget jag vill riskera att vara med om. 

Jag kanske inte alltid längre gör så gott jag kan för dagen på längre distanser för visst kan jag alltid ta i mera, men jag gör det jag tycker är rimligt för dagen. Idag öppnar anmälan till Boston Maraton 2025 och jag kommer anmäla mig som en present till mig själv för lång och trogen tjänst. Det blir en ren upplevelsemara utan tidsambitioner och ett slags "Hej då" eller möjligtvis på återseende till maratonsträckan. Den och träningen inför den lockar inte längre, kan jag inte springa under tre timmar får det faktiskt vara och fokus kommer ligga på kortare distanser framöver. Halvmaraton och säkert också Stockholm halvmaraton blir det fler gånger, då förhoppningsvis bättre förberedd med fler långpass än i år. Jag gillar verkligen det här loppet, banan är inte helt lätt men vacker, publikstödet är riktigt bra och det ligger bra i tiden men till nästa gång önskar jag en sval hösttemperatur på 10-15 grader.

Race report Strängnäs Halvmaraton 2023 - 1:27:41 och plats 35/225

Förra lördagen sprang jag trevliga Strängnäs halvmaraton för femte gången, det kanske kan börja kallas en tradition. 

Tidigare har jag sprungit på: 

• 1:25:21 (2018) plats 9
• 1:25:54 (2019) plats 17
• 1:26:13 (2021) plats 30
• 1:27:19 (2022) plats 37

Placeringarna visar att loppet blivit lite större de senaste åren. I år var det 315 löpare totalt som gick i mål. I den mån jag haft några mål så skulle det vara att bryta den nedåtgående trenden resultatmässigt, vilket jag inte lyckades med tidsmässigt. Utöver den här halvmaran har jag inte så många representativa halvmaratonresultat de senaste åren (DNF från Stockholm halvmaraton 2022, en långsam kuperad halvmara i Enhörna 2021 där jag fick jogga i mål i nästan 30-gradig värme). 2019 sprang jag Stockholm halvmaraton på 1:23 men där är jag tyvärr inte längre formmässigt.

Arrangemanget är familjärt, banan omväxlande och medaljen snygg. Jag har sprungit i frost, solsken och någon minusgrad och i väta, blåst och plusgrader. Jag var inte så taggad inför det här loppet trots att jag tävlat ganska sparsamt i år, kände mig trött veckan innan och förutom ett par längre specifika pass så har det blivit dåligt med långpass. I lördags blev det den kallaste upplagan hittills med ca 4-5 minusgrader vid start och antalet som valde att springa i shorts var lätt räknade.  

Var på plats i god tid med familjen som support då vi skulle vidare efter loppet. Tog av alla överdragskläder inomhus, tog en Umara Intend och värmde upp med en kilometer jogg på banan innan start och kunde sedan ta plats långt fram och kom iväg bra i starten i ett tempo som kändes ganska snabbt men inte för snabbt, de första fem km gick fort, sprang i en löst sammansatt grupp de första 5-6 km innan avstånden både framåt och bakåt blev lite större. Kände mig stark där det blev asfalt från 7-9 km, lite jobbigare sedan med grus igen där det ibland rullade lite grova stenar vid isättningen.

Passerade milen på ca 41:30 och andra halvan blev ganska händelselös men kilometerna rullade ganska raskt förbi, kilometertiderna nu något långsammare och andra milen gick på 42:19 enligt min klocka, kanske blev jag lite nöjd när jag såg att jag hade marginal till sub90. Tillbaka på asfalten i centrala Strängnäs efter ca 16-17 km var det en del publik som trotsade kylan vilket hjälpte till med motivationen. Jag trodde under andra halvan av loppet att sluttiden skulle dra iväg mot höga 1:28 men kunde hålla hygglig fart hela vägen upp i den långa avslutande backen trots trötta ben och blev lite förvånad när jag insåg att jag skulle springa på 1:27 och jag kunde avsluta med en fartökning på löparbanan innan målgång. 

Plats 35/255 herrar. Inga officiella åldersklasser men 4:a i M50, med täten tätt samlad runt 1:26.

Efter loppet var det inte läge att stanna kvar länge i kylan så jag fick i mig lite energi och varmt kaffe innan överdragskläderna snabbt åkte på. 

Loppet var lika trevligt som det brukar vara, trots kylan. Jag gjorde mitt långsammaste lopp på fem starter men även om det var ganska blåsigt i fjol så tror jag att kylan påverkade tiden en del i år och det kan nog förklara de extra 20 sekunderna, då jag kände att rumpa och lår var ganska stela i slutet. Att jag höll ihop det så bra som jag gjorde i slutet och blev lite positivt överraskad också bidrog nog till att jag känt mig ganska nöjd efteråt. Jag tycker det speglar min nuvarande kapacitet. Med en miltid i höst på 39:02 (3:54-fart) borde jag fulltränad kunna springa halvmaran i ca 4:05-fart vilket ger  låga 1:26 men jag känner mig inte fulltränad för halvmaraton. Fartuthålligheten är inte tillräckligt bra och inte heller uthålligheten. Nu har jag ändå en kapacitet att utgå ifrån för vinterträningen. Däremot förstår jag mig inte riktigt på hur min puls beter sig just nu, på den här halvmaran snittade jag 170 vilket t o m är lägre än min gamla uppmätta aeroba tröskel på 172 bpm från december 2021 och det stämmer med de svårigheter jag haft senaste åren att verkligen kunna trycka upp pulsen men det får bli ämne för ett annat inlägg.

Race Report Strängnäs halvmaraton 2022 - 1:27:19 plats 37 av 195

Igår sprang jag trevliga Strängnäs halvmaraton för fjärde gången. Loppet startar och slutar på Vasavallen i Strängnäs och går sedan på grusvägar på landet norr om Strängnäs för att sedan följa Mälarens strand tillbaka förbi hamnen och domkyrkan innan en tuff stigning på en kilometer ska besegras innan målgång på Vasavallens löparbanor. Jag tycker det sympatiska gänget i Strängnäs löpargrupp gör helt rätt som arrangerar ett lopp så här sent på året även om det kan bli ganska bistra förhållanden. Igår bjöds det på någon enstaka plusgrad och hårda, nordliga vindar men snöfallet höll sig som tur var borta.

Det här loppet var viktigt för mig, inte såtillvida att jag ville prestera en viss tid, den pressen satte jag inte på mig själv efter en säsong som varit sådär, utan snarare att jag ville avsluta säsongen med en bra känsla och en positiv upplevelse. Hade på förhand bestämt mig att jag skulle springa i mål oavsett tid och inte bryta av någon "svag" anledning och att jag också skulle vara nöjd med allt under 90 minuter. 

På plats i den kalla blåsten valde jag 2-in-1-shorts och dubbla underställströjor, klubblinne, buff, keps som skydd mot eventuellt snöfall, långa strumpor och handskar, en outfit med få modepoäng men som fungerade perfekt temperaturmässigt. 

  Efter målgång med medaljen i handen

Starten gick plötsligt och jag kom iväg väldigt bra, aningen för snabbt men snart kom jag in ett tempo som kändes snabbt men rimligt. Hamnade tillsammans med en tidigare kollega, Daniel som också siktade en bit under 90 minuter och tre, fyra andra löpare. Vi lämnade Strängnäs och sprang ut på landet, mestadels anförde jag vår lilla grupp. Framför mig ca 30 meter hade jag en annan grupp, bl a med loppets damtrea men jag såg ingen anledning att försöka täppa till luckan till dem i vinden.

Mellan ca 7-9 km var den hårda motvinden tuff över de öppna fälten där jag anförde vår klunga men till slut så gick Daniel upp i tät och erbjöd lite vindskydd. Vid den efterföljande vätskekontrollen tog han dock vätska och försvann bakom mig. Han slog dock ett fint pers och hade mig inom synhåll hela tiden och sprang i mål på 1:28:00. Jag hade med mig tre små Umarageler som fick utgöra min energi och vätska den här dagen, drack en liten Umara Intend före start men kände inget behov av mer vätska under loppet.

Jag passerade milen vid gott mod på 41:12 på egen klocka, alltså 4:07-fart. och nästföljande fem kilometer bjöd på lite mera medvind och jag tyckte jag sprang bra här och förutom någon km på 4:14 på egen klocka så höll jag farten bra och sprang också ifrån mina medlöpare utför med hjälp av Fredriks Zilléns tips jag skrev om i förra inlägget. Jag brukar ofta annars bli passerad just utför,. Uppför gjorde jag som jag brukar, sprang tillräckligt försiktigt i backar för att vara helt fräsch vid krönet. 

Tillbaka i stan hade jag passerat ett par löpare men också blivit passerad av en kille som följt med i min grupp från start. Med undantag för den artonde kilometern som gick på 4:18 så höll jag mig fortfarande på rätt sida om 4:15-farten men benen började känna av trötthet och brist på riktig kvalité i träningen nu och den lite knixiga nittonde kilometern genom stan och i början av den långa avslutande backen, blev loppets långsammaste med 4:23. 

Jag laddade för avslutande långa backen där jag bestämt mig för att våga bli trött och inte fega och jag lyckades faktiskt trumma på med högre kadens uppför och komma tillbaka till 4:08-fart på den sista hela kilometern och då alla andra också var trötta passerade jag killen från vår lilla grupp och övriga jag haft i rygg hela loppet försvann också bakom mig nu. Tittade på klockan en sista gång och såg att det skulle bli svårt att komma under 1:27, hade damtrean från Västerås Löparklubb fortfarande framför ihop och också en klubbkamrat men närmade mig inte utan de var fem, sex sekunder före mig i mål. Tog i de sista 350 m inne på tartanen men inte så att jag behövde lägga mig ner efter målgång denna gång. Kort snack med löparkompisar, kaffe, banan och hembakt bröd hanns med innan kylan gjorde sig påmind och jag duschade och avslutade dagen med trevlig lunch på stan med mitt resesällskap. 

Kylslaget efteråt så dunjackan kom väl till pass!

Den blev precis den avslutning på året jag hoppats på! Jag sprang offensivt och våga trycka på istället för att lägga mig bekvämt i klunga och åka med i någon annans tempo. Jag hittade ett tempo jag nästan lyckades hålla hela vägen och varken kropp eller huvud protesterade eller presenterade några hjärnspöken. Att tiden var en minut sämre än förra året kan jag leva med. Förra året bjöd på fina förhållanden och vinden och kylan igår gjorde några sekunder och 1:27 låga speglar ganska väl var jag är och har varit det senaste halvåret formmässigt och den här dagen gav glädje, gemenskap och motivation inför den långa vinterträningen. 

Tack Strängnäs Löparklubb för ett trevligt arrangemang och tack till alla trevliga löpare!

SVT lokalt var på plats i år och ett kort inslag från loppet hittar ni här. 

Resultatlistan finns här. 

DNF på Stockholm halvmaraton 2022

Stockholm halvmaraton är alltid ett lopp jag ser fram emot, banan är inte den mest lättsprungna men jag gillar arrangemanget och inramningen och vädret brukar vara bra men i år slutade min elfte start i en DNF, vilket ändå var helt rätt. Ni som inte är så intresserade av detaljer kan bespara er resten. 

Efter att det gått ganska trögt att träna i sommar hade det börjat kännas aningen bättre i slutet av augusti och början av september och efter tre längre pass hade jag ändå en förhoppning om att kunna springa hyggligt även om jag inte alls var lika taggad som jag brukar vara. Jag har också haft en period med lite ont i magen till och från. Magen hade fungerat bra på morgonen, hade t o m varit på toa lite väl många gånger men inget som direkt oroade.

Åkte in till loppet med min löparkompis Marie och trots att vi hade en dryg timme till start blev det ändå stressigt att hämta ut nummerlapparna och hinna med ett toabesök och det är väl min största kritik av det här loppet, logistiken runt klädinlämningen är verkligen inte bra och det är än värre när det regnar och alla deltagare väntar så länge som möjligt! Hann med det jag skulle men hade gärna hunnit med något ytterligare toabesök. Någon tid eller plats att värma upp på fanns inte heller.

Efter start följde en något lugnare första km med lite trängsel följt av ett par där jag sprang i ca 4:10-fart. Tunneln i början kändes ovanligt jobbig men tänkte att det släpper väl. Uppför första backen innan bron över till Kungsholmen och jag började känna av en slags magknip högt upp i magen, trots att jag tog det lugnt. Blev passerad av 1:30-farthållarna strax före bron vilket inte ökade motivationen heller. Över på Kungsholmen och uppför Flemminggatan med orolig mage och värre blev det i den ganska branta backen ner till Karlbergskanalen efter ca 4 km, där jag plötsligt fick rejält ont. Så pass att jag faktiskt gick åt sidan och stannade. 

Efter en kort stund fortsatte jag springa men i ett lite lägre tempo men magontet släppte inte, i småbackarna borta vid Hornsberg blev det värre och jag fick stanna igen och nu både sätta mig huk och också ställa mig dubbelvikt vid sidan. Började jogga igen och gjorde också ett försök att öka till ungefärlig tänkt tävlingsfart men det kändes inte alls bra och ute på Norr Mälarstrand fick jag stanna återigen. En sjukvårdare kom och tittade till mig och ställde några frågor och jag försäkrade att det "bara" var magen snarare än hjärtat. Här tog jag beslutet att kliva av lite längre fram där det var nära till målet. Jag joggade makligt förbi Stadshuset och vid Tegelbacken tog jag av mig nummerlappen och klev av. Jag var frusen och ledsen och att fortsätta försöka ta mig framåt en knapp mil till och bli konstant omsprungen lockade inte alls! 

Var rätt ledsen en stund, inte bara för det brutna loppet utan för att min löpning inte på länge nu känts som "förr", att jag inte förmår prestera riktigt som jag vill, varken på träningen eller på tävling sedan nu ett par år tillbaka, 2020 för att vara exakt. Försämringen är så påtaglig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Enstaka pass kan gå bra men överlag går det mycket sämre! Jag vet att min löpning och mina resultat vare sig de är bra eller dåliga, överhuvudtaget inte definierar mig som människa men min bild av mig själv som en relativt duktig motionslöpare har nog varit en viktigare och större del av min identitet och självbild än jag velat medge, och det under många år. 

Det var helt rätt att kliva. Magontet fortsatte under resten av helgen och idag måndag och jag har ätit omeprazol, mera känt som Losec. Med min långa historia av dåliga blodvärden så är magont alltid en varningsklocka och en oro att jag "läcker" blod så jag har idag beställt tid på vårdcentralen för provtagning och en läkarundersökning. Det brukar oftast sluta med en rekommendation att öka på dosen järntabletter då de sällan bryr som att undersöka saken vidare. Jag är också extremt välutredd sedan tidigare men det är 20 år sedan nu. Förra gången jag kollade mina värden var för ett år sedan och då var blodvärdet OK, medan järndepåerna som vanligt var för låga, vilket är det vanligaste fyndet. 

Jag kommer att ta några lugna dagar, kanske/förmodligen en lugn träningsvecka och hoppas att detta släpper och så får jag se sedan. Det finns ett par lopp till i år jag skulle vilja springa, att "misslyckas" med dem är jag dock inte så sugen på igen så innan jag bestämmer mig för det, vill jag känna att jag sätter några nyckelpass i så fall men först som sagt vila, och tänka bort de där tankarna om att jag tränar alldeles för lite och att det då inte är så konstigt att resultaten då blir därefter också! Min tänkta väg framåt var jag inne på i förra inlägget så det finns ingen anledning att upprepa det men det där med att vila helt istället för att ge sig ut på en lugn, skön jogg, det är inte det lättaste , vilket säkert flera som springer regelbundet kan relatera till!

Grattis till er som sprang bra både i Stockholm och Köpenhamn i helgen!

Race Report Strängnäs halvmaraton 2019: 1:25:54, 17:e plats

Förra året avslutade jag löparsäsongen genom att springa Strängnäs halvmaraton en vackert solig och kall vinterdag på hårda, frusna grusvägar och jag såg fram emot att avsluta även årets säsong på samma sätt.

Min start var osäker innan på grund av sjukdomskänsla och en envis hosta i ett par veckor före loppet vilket gjorde att träningen i princip uteblivit hela november. Veckan före loppet sprang jag inte ett enda pass och veckan före det joggade jag bara 17 km fördelat på två lätta pass. Inte idealiska förutsättningar alltså även om loppet inte var högprioriterat. Samma vecka som loppet var jag på tjänsteresa och kunde springa ett par pass i shorts längs havet i Barcelona och då jag kände mig helt frisk utan hosta på torsdagen bestämde jag mig för att springa.

Strax dags för start på Vasavallen

En Enhörnakvartett med Daniel (122), segrande Viktor (273) som är född 2000, undertecknad och Erik (100) som kom trea

Väl på plats på Vasavallen lördag morgon var loppet fulltecknat med nästan trehundra startande och vi släpptes iväg efter en kort genomgång. Jag startade bredvid klubbkompis Viktor Zackrisson, född 2000, som tog ledning från start i loppet och sedan solosprang till en överlägsen seger med fem minuter på 1:15 och Erik tog hand om tredjeplatsen med 1:21.

Jag var förberedd på att grusvägarna som banan mest går på skulle vara vattensjuka och mjuka efter veckor med regn och plusgrader och på stigpartiet efter den andra lätta kilometern på asfalt var det väldigt lerigt och med Nike Vaporfly på fötterna som helt saknar mönster i sulan gled jag omkring som Bambi på hal is i de flesta riktningar utom just framåt och den kilometern gick därför tio sekunder långsammare. Det var både frustrerande och komiskt på samma gång och jag var nära att helt tappa fotfästet flera gånger.

Jag hade inte exakt koll på placering men hamnade runt tolfte-femtonde plats i början, passerade någon enstaka löpare, blev passerad av någon ibland, hade någon i rygg en stund men sprang mest själv. Sprang mellan 3:53-4:00 min/km på de första åtta kilometerna förutom i leran på tredje kilometern. På den nionde och tionde kilometern kom återigen ett parti på stig/traktorväg som var väldigt lerigt följt av en sträcka med väldigt geggig grusväg och här fick jag igen slita för att bara komma framåt, klockan skrattade åt mig med 4:21-fart och tre löpare sprang om mig, däribland dem damvinnaren som sprang om mig med bra fart. Passerade 10 km på drygt 40 minuter med en kontrollerad ansträngning, tog det lugnt uppför och justerade ner ansträngningen lite när jag ibland kände att jag låg på för hårt.

Jag fick en Maurtens gel langad av en klubbkompis en bit efter milen, tyvärr tappade jag den och fick stanna och plocka upp den från marken, jag tog också god tid på mig vid båda vätskestationerna och drack en mugg vätska på båda. Det var skönt att komma tillbaka på asfalt efter ca 15 km men benen började bli rätt trötta, ett tecken på att fartuthålligheten tagit lite stryk av frånvaron av träning i november - och farten låg snarare runt 4:10-tempo än fyrafart nu. Det var fler löpare inom synhåll i år på de sista kilometrarna jämfört med förra året då jag sprang helt själv genom centrala Strängnäs och jag passerade ett par tröttnande löpare vid Europaskolan men fick en löpare i rygg hela långa avslutande slakmotan upp till målet och fast jag gjorde en fartökning på tartanen de sista 300 m var han klart snabbare. Jag sprang i mål med god fart men utan att kunna spurta om någon på 1:25:54 och en sjuttondeplats. Fick den fina medaljen och värmande kaffe innan jag bytte om. Pratade sedan en stund med klubbkompisar och Nykvarnskompisar jag åkt till Strängnäs med innan jag joggade ner och tog tåget tillbaka hem.

Målgång. Foto: Nathan Tanner Malmén

Med tanke på uppladdningen, den obefintliga träningen i november och det grisiga underlaget så värderar jag 1:25:54 i år högre än de 1:25:21 jag sprang på i fjol på den då hårda, frusna banan och som ett tecken på att jag är bättre tränad nu än jag var då med fler mil i benen i år.

Här finns herrarnas resultat.
Här finns damernas resultat.

Jag fick en trevlig förmiddag med löparkompisar i Strängnäs, ett riktigt bra träningspass och en fin medalj med mig hem, en väldigt bra novemberdag kort och gott! Loppet var aldrig ett "A-lopp" med en tuff målsättning utan ett trevligt avbrott i den novembergrå träningen innan den långa vinterperioden tar vid och det är långt till nästa lopp! Tack till Strängnäs Löparklubb för ett mycket fint arrangemang som är väl värt att upptäckas av flera! Hoppas ni kan fortsätta utveckla loppet, det ligger perfekt i tiden som säsongsavslutning utan några andra lopp som konkurrerar om deltagare och det är smidigt att ta sig till och från Strängnäs med tåg eller bil från hela Mälardalen! Till nästa år beställer vi väl igen sol, ett par minusgrader och gnistrande hårda vägar ute på Vansölandet igen?!

Race Report Stockholm halvmaraton 2019 - 1:23:38, plats 183 (16 i åldersklass)

Stockholm halvmaraton var i våras ett A-lopp med ett nytt försök på sub80 efter DNF på Kungsholmen Runt i våras men så blev det inte. Sommarlatmasken slog till och även om jag höll uppe träningsmängden hyggligt lyste den lite tuffare träningen och de längre fartpassen med sin frånvaro, den fartträning som blev av under sommaren var korta intervaller inför Sommarspelen 5000 m som jag sedan tvingades ställa in p g a förkylning.

Fyra veckors köksrenovering i augusti, terminsstart, full fart på jobbet och en liten förkylning gjorde att energin var långt ifrån på topp men veckan innan sprang jag i alla fall åtta kilometer i fyrafart vilket kändes bra och jag insåg att fyrafart fick bli den högre målsättningen och att försöka springa snabbare än den senaste halvmaran på 1:25 från Strängnäs i november.

Det är nästan tradition att jag snorar lite samma morgon jag ska springa Stockholm halvmaraton men jag kände mig pigg i övrigt. När jag kom till Stockholm vräkte regnet ner och även om jag sökte skydd var jag tvungen att hämta nummerlappen på expot och blev verkligen dyngsur inpå bara kroppen och frös så jag skakade. Solen tittade sedan fram och jag kunde jag torka upp lite med en kaffe och snacka med löparkompisar i Kungsträdgården. Missade sedan att jag skulle gått via målet in i startfållan utan joggade lite längs Skeppsbron och hoppade ändå in längst fram i startfållan för lite mer jogg innan jag ställde mig långt fram bredvid min jämnåriga klubbkompis Mario Cortinovis från Enhörna.

Starten var så mycket bättre i år, ingen stress eller trängsel alls och det var mäktigt att stå där med musiken, röken och presentationen av elitlöparna precis framför!

Start elit och första startgrupp Ramboll Stockholm halvmaraton 2019. Foto: Ramboll Stockholm halvmaraton

Min klubbkompis Mario Cortinovis i gulsvartrandigt sprang in på plats 95 med 1:19:41. Vi har tävlat ihop mycket och varit jämna men nu springer han ifrån mig.

I år förivrade jag mig inte i starten, hade lovat mig själv att inte dra iväg i 3:40-fart utan jag sprang mycket kontrollerat i fyrafart när alla rusade iväg. Hamnade i sällskap med Rickard från IF Linnea som tidigare skrivit på jogg att vi hade samma målsättning för dagen och vi växeldrog lite. Benen kändes oroväckande trötta redan strax efter Centralen och i första riktigt backen upp runt Sabbatsberg tog jag det därför riktigt lugnt men sedan försvann den sega känslan i benen helt och det kändes mycket bättre. Passerade fem km med ca 15 sekunders marginal till 20 minuter på klockan och känslan längs med Kungsholms Strand var avslappnad och jag var ganska oberörd vid milpasseringen efter drygt 39:30 på Norrmälarstrand där Rickard lade i en lite högre växel och drog ifrån mig.

Energimässigt tog jag en Maurtens-gel i startfållan och så hade jag med mig en treportionsgel från Maxim som jag började ta lite tidigare än vanligt. Jag sippade lite så fort jag började känna mig lite låg på energi och kastade den innan jag kom ner på Söder Mälarstrand. Det och en full mugg sportdryck strax före slussen var allt jag tog i energiväg. Jag tog också en Enervit-gel från en funktionär på Södermälarstrand men tappade den direkt vilket kanske var lika bra då jag brukar få magont av Enervits produkter.

På väg in i Rålamshovsparken på Kungsholmen efter ca 9 km med Rickard från IF Linnea några meter före, vi följdes åt till Stadshuset innan han lade i en högre växel och sprang in på pers 1:22:57 - grattis och tack för sällskapet! Foto: Krister Nilsson

Efter 15 km  - som också passerades med 15 sekunders marginal till fyrafart - hörde jag en stor klunga närma sig med Johan Forsstedt från Maratonlabbet längst fram. Johan som skrivit på Maratonlabbets Instagram att han skulle hara för sub 1:24 hade gått ut med att han skulle öppna första fem km på ca 20:10 för att därefter öka farten vilken han verkar ha följt exakt. Snyggt harat! Jag lade mig i klungan för att få en bra resa sista fem men jag kände efter bara några hundra meter att tempot var lite för högt så jag släppte en lucka på kanske 100 m. När vi rundat Söder började jag plocka placeringar och istället för att tappa fart här som jag gör ibland var jag stark uppför det sega motlutet och det var sedan en klar förbättring av banan igen att slippa sista uppförsbacken och den branta utförslöpan nedför Götgatspuckeln. Istället kom vi ut på Hornsgatan och mötte löparna som avverkat ca 13-14 km och fick en skön utförslöpa ner mot 20 km-skylten och jag kunde öka farten. Fortfarande trodde jag att sluttiden skulle bli 1:24 men när jag passerade 20 km med lite marginal till 1:20 så insåg jag att 1:23:XX var inom räckhåll så ökade jag farten rejält och när Johans rygg dök upp strax efter så var det den perfekt moroten! Ansträngningen ökade rätt rejält men motivationen var hög och jag stumnade inte utan pressade på och klättrade 13 placeringar från 20 km och in i mål, upplevde inte Skeppsbron som så lång i år, passerade Johan som peppade mig med ett "grymt Staffan" och kunde svänga uppför backen till upploppet med en minut tillgodo. Jag brukar vilja njuta lite av målgångar men den här gången blev det full fart mot mål men en riktigt härligt men trött känsla!

Påsen med saker efter målgång är riktigt generös på Stockholm halvmaraton - se och lär Göteborgsvarvet! En god öl på det och det blev lite häng i Kungsträdgården efter loppet men då överdragskläderna var blöta sedan före loppet var det inte speciellt skönt att dröja kvar. Jag gillar Stockholm halvmaraton och tycker arrangemanget förbättrar sig varje år och nu med ny sponsor tycker jag loppet blivit ännu bättre, både före, under och efter loppet! Kvar att förbättra är logistiken från klädinlämning till startfållan där det är dåligt skyltat vilket leder till att många inklusive jag själv tar fel väg till startfållan och det är onödigt mycket avspärrningar vid Kungsträdgården med kravallstaket runt t ex klädinlämningen. Banan är inte supersnabb men varierad och publiken är riktigt bra. Banan kommer bli ännu trevligare framöver när den inte som nu passerar så många byggarbetsplatser.

Jämfört med loppet från 2011 som också gick på 1:23 så har banan ändrats på ett par ställen men mellantiderna påminner väldigt mycket om varandra förutom att jag gjorde en snabbare tredje femma 2011 men då sprangs inte den långa backen vid Slussen.

Slutligen måste jag nämna hur imponerad jag är av Mustafa Mohammed som vinner loppet på nytt banrekord 1:03:44 som 40-åring. Det är otroligt imponerande att kunna hålla den höga nivån han gör under så många år! Stort grattis!

Tack till alla er som hejade på mig personligen, på "Enhörna" eller som många barn som vanligt sa, på "getingen", ni var många som ropade "Heja Staffan" längs med banan vilket jag verkligen uppskattar - TACK igen! Nu väntar några dagars lugnare löpning och så hoppas jag kunna träna på hyggligt nu och kanske springa ett eller två lokala lopp innan året är slut.

Tid: 1:23:38
Placering: 183 (16 AG)
Snittpuls/maxpuls: 178/197
Tid i pulszon (mm:ss):
Z5: 31:17
Z4: 48:27
Z3: 2:48

Mellantiderna från 2013 ser väldigt lika ut...

årets dito...

Inför årets Stockholm halvmaraton

De senaste månaderna har jag jag prioriterat ner träningen mer än jag egentligen velat. Det blir oftast så under semestern men har fortsatt även efteråt. Terminsstart är alltid en intensiv period med fyra barn och även om de äldsta barnen är unga vuxna nu så flyttar de hemifrån och behöver hjälp med många saker och gång efter annan har jag prioriterat bort eller förkortat helgens långpass. Lägg till det fyra veckors köksrenovering med byggstök och begränsade möjligheter att laga mat och så är risken stor att energin inte riktigt räcker till för de lite tuffare löppassen som behöver genomföras om jag ska förvänta mig några resultat.

Förra helgen avbröt jag ett planerat långpass, visserligen hade jag sprungit lite tuffare pass både onsdag och torsdag och sprungit fyra dagar i rad men jag kände mig väldigt sliten även i vanlig distansfart varför jag valde att avbryta passet efter nio kilometer istället för att plåga mig runt de tänkta 24 km. En av orsakerna var nog energibrist eftersom jag piggnade på mig rejält när jag ätit ett extra mål mat och det är en lärdom jag försöker komma ihåg. För några år sedan kunde jag kanske komma undan med att träna tuffare pass två dagar i rad och samtidigt slarva med sömn och mat men inte nu. Ska jag orka med träningen så behöver jag äta bra, sova bra och också få i mig tillräckligt med energi.

Till helgen är det Stockholm halvmaraton som jag i år springer för tionde gången, från början ett högt prioriterat lopp i år men just nu har jag inga större förhoppningar om en bra tid. Tittar jag på samtliga halvmaror jag genomfört så ser det ut så här.

1:44:59 2007 1:32:59 2007 1:32:15 2009 1:28:08 2010 1:26:50 2010 1:23:32 2011 1:24:52 2012 1:25:03 2013 1:24:14 2013 1:21:24 2014 1:24:27 2015 1:26:05 2016 1:22:44 2017 1:24:24 2017 1:25:21 2018

Ett stabilt facit absolut och ännu har jag inte märkt av någon tydlig åldersförsämring. Jag tittade lite i träningsdagboken och årets förberedelser påminner lite om 2016 när jag sprang min långsammaste halvmara sedan 2010, en varm sommar, förkylningar som kom och gick och en del avbrutna pass. Samtidigt finns det pass i träningsdagboken som jag nog inte skulle fixa idag i samma fart, t ex 8x1000 m i 3:38-fart på bana. Åtta kilometer i fyrafart i onsdags kändes kontrollerat men i tisdags kväll kändes tre kilometer i fyrafart ganska jobbigt i lite motvind, kanske att jag påverkats av en lättare förkylning sënaste veckan.

Som vanligt ska jag göra mitt bästa och det ska bli kul att springa ett av mina absoluta favoritlopp och att ta på sig Enhörnalinnet igen, det var en riktig höjdare att springa i getingrandigt på Stockholm Maraton senast! Ett troligt scenario nu är att jag går ut i fyrafart men tröttnar på andra halvan i avsaknad av fartuthållighet så förhoppningen får kanske vara att åstadkomma ett litet hack nedåt i kurvan igen och springa något snabbare än den senaste halvmaran från november 2018 i Strängnäs.

Racedags imorgon

Imorgon är det tävling - Kungsholmen Runt halvmaraton - och jag ser fram emot det med lite blandade känslor. Det förväntansfulla pirret i kroppen är ett bra tecken samtidigt som jag vet att det kommer bli väldigt jobbigt att nå den höga målsättningen jag satt. Jag vet att formen är bra, jag har tränat bra volym och sprungit flera bra snabbare pass. Samtidigt, Påsksmällen 10 km gick inte som jag hoppats på väldigt sega ben och den känslan kvarstår på många av passen på sistone, också igår när jag sprang 4x500 m halvmarafart. Benen svarar inte, det finns inget tryck i dem, ingen rapphet i steget, ingen riktig kontakt utan de känns mera som två halvdöda ting som bara passivt hänger ihop med resten av kroppen. Det är svårt att förklara men lårmusklerna ömmar och känns också i vila och det går trögt att springa och jag har väldigt svårt att driva upp pulsen.

Jag har absolut gjort vad jag kunnat för att få bukt med det, avbröt ett långpass förra helgen och har dragit ner rejält på mängden den här veckan, precis som innan Påsksmällen, då som nu utan resultat. Jag har försökt sova tillräckligt, tagit magnesium och extra vitaminer, rullat foamroller, haft benen i högläge, kört extra stretch och lite triggerpunktsmassage och vet inte vad jag ska göra mera. Jag fick kommentarer att det förmodligen är det hårda långpasset på 37,5 km med 17 km omkring marafart som fortfarande sitter i benen, speciellt med tanke på att jag körde 3x3 km i halvmarafart dagen före vilket var helt avsiktligt då den veckan skulle vara hård med en dryg månad kvar till maran. Hursomhelst tycker jag det borde ha släppt nu tolv dagar senare.

Jag tänker för mycket och fick en bra kommentar om att känsla och prestation/förmåga inte alltid hänger samman och det viktiga men samtidigt svåra är att inte låta känslan sätta sig i huvudet och infektera mig själv med tvivel och negativa tankar. Mycket bra formulerat och bra input som jag tar med mig!

För att återgå till målsättningen så ser det ut så här:

• Guldmålet: 1:19:59. Ett drömmål och allt måste verkligen stämma för att jag ska klara det. Samtidigt, Kungsholmen är en ganska snabb bana och det vore det dumt efter all bra träning i vår att inte ge mig själv chansen. Raceplanen anpassas därför till detta mål genom att gå ut i en fart strax under 3:50 min/km (1:19:59 är 3:47 min/km), slappna av och växa in i loppet och hoppas att det inte blir jobbigt alltför tidigt. Märker jag redan efter 5 km att det är supertungt kommer det inte hålla.
• Silvermålet: PB, 1:21:24 vilket innebär en snittfart på 3:51 min/km vilket kan tyckas som marginell skillnad på 3:47 min/km. Märker jag att det är jobbigt nog att försöka öka från 3:48-3:49 min/km så kommer jag ändå försöka ligga kvar där med sikte på perset från 2014.
• Bronsmålet: Snitta halvmaran under fyra minuter per kilometer (vilket ger en en sluttid på 1:24:48). Det gjorde jag senast i Västerås i april 2017 då jag sprang på 1:22. Märker jag att också perset är utom räckhåll blir detta mitt mål och då blir det snarare som ett snabbare långpass omkring marafart och en bra genomkörare inför Stockholm maraton om tre veckor. Om inte benen strejkar helt så känner jag mig relativt trygg med att klara detta. trots allt sprang jag 17 km i fyrafart på ett långt långpass för tolv dagar sedan som sagt. 

Givet känslan på sistone har jag bestämt mig för att vara nöjd om jag klarar något av dessa mål. Givetvis lockar guld-och silvermålet mest men det vore samtidigt korkat av mig att vara missnöjd om jag nu skulle springa in på 1:20 någonting. 

Jag kommer försöka slappna av och inte tänka för mycket, jag menar, det är inte så att jag riskerar att vinna loppet :) utan jag tävlar mycket mot mitt eget huvud, jag ser fram emot att träffa kompisar, ha sällskap längs banan och att få ta mig på tävlingslinnet och nummerlapp imorgon. Då det också blir tävlingspremiär i världsrekordskorna vilket kanske kan ge några placebosekunder på tavlingsfarten!

Önska mig lycka till! Nu kör vi! 

"Hygglig" maratondag och egen generalrepetition

I söndags var det en stor maratondag. Världseliten sprang i London. Förhandsfavoriten Eliud Kipchoge segrade på 2:02:37, det näst snabbaste maratonloppet någonsin och blev första manliga löpare som vunnit London fyra gånger och får nu anses som den främsta manliga maratonlöparen någonsin. London blev första maratonloppet någonsin där två löpare sprang under 2:03 då också loppets tvåa etiopiern Geremew underskred det tidigare världsrekordet satt av Kimetto i Berlin och sprang på 2:02:55. Hemmafavoriten Mo Farah sprang in på 2:05 och en femteplats, ca 20 sekunder långsammare än sitt eget Europarekord från Chicago förra året.

För svenskt vidkommande var det en högintressant dag med fem löpare som jagade VM-kval i två olika lopp. Dagens herrar i fokus var David Nilsson och Adhanom Abraha som båda öppnade offensivt i Hamburg och länge låg i fas för att hota Kjell-Erik Ståhls gamla svenska rekord från EM i Helsingfors 2:10:38. Den offensiva öppningen, främst på Adhanom, gjorde att farten mattades något men båda löparna noterade fina personliga rekord på 2:13 för David Nilsson och 2:14 för Adhanom, båda väl under EM-kvalgränsen. På damsidan sprang även Huddinges Hanna Lindholm och Runacademys Johanna Bäcklund i Hamburg och Mikaela Larsson i London. Hanna återtog andraplatsen på bästgenomtiderna-listan genom att nu springa sub 2:30 för första gången, 2:29:35, fem sekunder snabbare än Charlotta Fougberg i Sevilla i februari och Johanna Bäcklund noterade personbästa på 2:35:10. I London förbättrade Mikaela Larsson sitt personliga rekord ner till 2:31 och därmed har många svenska damer nu underskridit VM-kvalgränsen. Fantastiskt roligt för svensk maratonlöpning! Vilken toppbredd på damsidan och toppen hos herrarna resultat blir allt bättre även om det inte är samma bredd där. Har det någonsin hänt tidigare att fem löpare har kvalat in till VM på samma dag?

För egen del har jag en tuff träningshelg bakom mig men nu måndag kväll är jag ändå inte speciellt sliten. Flera löpare jag följer förbereder sig för halvmaraton i dagarna och då min form är bra har jag också slängt in en anmälan till Kungsholmen Runt 11/5, det är maran i Stockholm som är viktigast men jag skulle gärna springa bra också på Kungsholmen då jag hinner återhämta mig ändå till Stockholm. Jag testade passet 4x3 km i en fart som skulle ge sub80 på halvmaran i lördags men jag kom ut lite för sent och hann därför bara genomföra 3x3 km med 500-1000m joggvila. Jag prickade nästan farten, den hamnade på ca 3:49-3:50 min/km men det var alldeles för ansträngande efter bara tre kilometer för att alls kännas realistiskt tyvärr. Jag planerar att upprepa det här passet en gång till innan Kungsholmen Runt.

Med fyra eller fem veckor kvar till maran och en del icke-löprelaterade roligheter inbokade på helgerna i maj, fick "generalrepetitionen" - det tuffaste och längsta långpasset inför maran - förläggas igår, dagen efter halvmarafartsintervallerna och det gick desto bättre, ambitionen var att genomföra åtminstone 36 km med minst 12 km marafart. När jag sprang maraton senast 2017 genomförde jag 35 km varav 12 km i 4:10-fart. Nu blev det först 18 km lugnt men ändå i ca 4:40-fart, därefter 10 km i 4:02-fart, en kilometer jogg vilket också inkluderade dricka-och toapaus hemma för att kolla till barnen, och till sist sju km lite snabbare, 3:58-fart och avslut med 1,5 km långsam nerjogg, totalt alltså 37,5 km i 4:23-fart med 10+7 km omkring fyrafart.

Det är en generalrepetition jag är väldigt nöjd med, den bästa jag någonsin genomfört inklusive 2014  då jag sprang 36 km i 4:29-fart progressivt.

Jag har börjat grovplanera sista veckorna mot maran, det vore bra att få in ytterligare ett långt långpass den kommande helgen men det ser inte lätt ut. Maran är viktigare än halvan som sagt men drömmålen på båda är sub80/sub 2:50, båda väldigt höga målsättningar och jag ska nog formulera andra mål också om inte allt stämmer. men har jag en bra dag är det ändå inte helt orealistiskt. Det jag inte vill göra är att starta alltför försiktigt och inte ge mig själv chansen. Det vore dumt och orätt mot mig själv efter all bra träning jag fått till den här våren. 2017, på mitt senaste Stockholm maraton var jag också i bra form och startade också första milen med sikte på en sluttid på 2:50 men jag märkte efter 10 km att jag redan då fick slita för mycket och därför så sänkte jag farten något och sprang ändå in på min näst snabbaste maratid med 2:54:00.

Strängnäs halvmaraton 2018 - 1:25:21 och en niondeplats

Det var länge sedan jag skrev en tävlingsrapport. Det blir lätt så när jag inte tävlar så ofta men igår sprang jag Strängnäs halvmaraton för första gången.

Kort version, jättetrevligt lopp, kallt, soligt väder, nionde plats på tiden 1:25:21 vilket jag är jättenöjd med efter omständigheterna och det var väldigt kul att tävla igen och det är väl det det går ut på, att ha kul? Det viktiga var inte resultatet eller tiden utan att få delta i gemenskapen igen, prata löpning med likasinnade och prestera så bra jag förmådde för dagen.

Enhörnas framgångar omskrivna i Länstidningen efter loppet.

Längre version, Jag velade länge om deltagande, tvekade p g a risk för kyla, dålig form och bristen på långpass och mitt långvariga snorande i princip hela oktober och halva november men det passade tidsmässigt och när Henrik från Enhörna hörde av sig när han skulle anmäla löpare var det inte längre mycket att fundera på, tvärtom kändes det roligt att träffa kompisar och sätta på mig nummerlapp igen, fast någon nummerlapp fick vi nu inte utan istället ett chip att sätta runt vristen. Någon nervositet fanns inte, vet att jag inte är i toppform utan tänkte ta det som ett tuffare träningspass.

Ett testpass på tisdagen med 2 x 5 km omkring halvmarafart gav en fingervisning om formen och realistisk tävlingsfart och då fem kilometer i fyrafart var lite för ansträngande med tanke på ytterligare sexton kilometer så släppte jag ännu mer på egna krav att prestera en viss tid.

Strax dags för start. Foto: Stefan Alexandersson.

Direkt efter start. Foto: Henrik Kvarnlöt.

Snöigt, grått och kallt i Nykvarn när jag vaknade men strålande sol i Strängnäs dit jag åkte med min löparkompis Maria som sedan sprang in på en fin tolfteplats. När starten gick kom jag iväg bra och kom omgående in i en bra rytm omkring fyra minuter per kilometer i den långa utförslöpan efter start. Vinnaren Simon Karlsson drog sakta iväg med mina klubbkompisar efter, jag blev passerad av ett par löpare men stressade inte upp mig. Det kändes mycket kontrollerat och vi lämnade Strängnäs och sprang via en smal stig ut på vackra grusvägar mot Vansö, där jag låg först i en klunga fyra-fem löpare. Jag hoppade över vätskan vid fem km, blev ifrånsprungen av en löpare i AstraZeneca-tröja och passerade en annan löpare som saktat in och siktade mot en mugg vid milen istället men nästa vätska dök upp redan vid nio kilometer i en skarp kurva var jag inte riktigt beredd och hoppade därför över den också och så var vi bara två kvar, jag och min klubbkamrat Daniel bakom mig. 

Milen passerades på 40:03 på min klocka och här blev det lite lösare grus vilket gjorde att det släppte lite i steget och jag blev lite tröttare men samtidigt kände jag mig stark och jämn i farten. Här var enda stället jag också blev osäker på vägvalet då det fanns två grusvägar att ta höger på innan vi skulle korsa väg 55 över en bro men Daniel bakom mig ledde mig rätt, kanske som tack för dragjobbet jag gjorde?!

Någonstans ute på Vansö mellan 10-15 km. Foto. Henrik Kvarnlöt.

Det var skönt att komma ut på slät asfalt igen längs Mälaren på väg in mot Strängnäs. Vid vätskan vid 15 km ropade jag högt "SPORTDRYCK" och fick en hel mugg Umara i näven. Tyvärr trampade Daniel snett här någonstans, önskade mig lycka till och släppte min rygg. Efter vätskan kom det en ganska brant backe och det började gå tungt nu. Benen blev stummare och började alltmer högljutt tala om att de gärna skulle sänka tempot nu när vi kom ner i de centrala delarna av Strängnäs. Kanske blev jag lite bekväm också, och kände mig lite för nöjd och det är aldrig bra efter 15 km på en halvmara, när jag inte längre hade någon löpare som flåsade mig i rygg och ingen inom räckhåll framåt. 

Tröga ben på sista delen av loppet! Foto: Stefan Alexandersson

Kilometer 15-16 gick i strax under 4:10-fart och vid 17-18 km kändes det ännu trögare men jag hörde en löpare bakom mig och lyckades skrämma upp benen i 4:05-fart förbi Europaskolan och Tosteröbron. Efter drygt 19 km inne i stan sprang han om mig på väldigt lätta ben och jag orkade inte följa och gjorde inget riktigt försök heller, väl medveten om att loppets avslutning innehöll en enda lång backe på en dryg kilometer upp till mål. En fartsänkning på 20 sekunder per kilometer talar om att det gick tungt uppför men upp kom jag såklart, hade en liten förhoppning om att komma under 1:25 men orkade inte. Väl inne på idrottsplatsen avslutade vi med ett varv på snötäckt tartan men löparen framför hade för stor lucka,. Jag lyckades ändå göra en helt OK fartökning ner till 3:25-fart och sprang in som nia på 1:25:21. 

Målgång, alltid lika skön känsla! Foto: Tony Lilja

Helt klart nöjd med det här med tanke på min lägre träningsmängd i år, att jag gått och snorat i princip konstant sedan början av oktober. En vintrig halvmara med större delen av banan på grus. Höll fyrafart nästan ända fram till 15 km men frånvaron av (fart-)uthållighet och backträning gav sig till känna i slutet på loppet.

Jag valde bort mina vanliga tävlingsskor igår och sprang i Salming Distance istället, en sko jag har tränat flera hundra mil i sedan debuten 2013 men från version D5 och framåt har skon blivit lättare och mer en "maratonracer" än en träningssko och det gick hur bra som helst att tävla i den och jag skulle också kunna tänka mig att använda den som en maratonsko.

Skoj att debutera i getingrandigt för Enhörna, klubben hade fyra löpare topp-10 på platserna, 2, 4, 5 och 9. Trevligt att träffa löparkompisar och många nya bekantskaper som också bevisade att den här bloggen fortfarande har läsare! Tack!

Enhörnas herrar, från vänster Nathan, Robert, Undertecknad, Daniel och Erik.

Väldigt trevligt lopp och en mycket vacker och lättsprungen bana, undantaget sista kilometern då. Kan varmt rekommendera det här loppet om man vill springa en halvmara så här års som avslutning på säsongen, tack till Strängnäs Löparklubb för ett mycket fint arrangemang! Jag kommer mer än gärna tillbaka! Att medaljen också var en kapsylöppnare passade jag på att utnyttja på kvällen, tyvärr inte i närheten av någon "persbärs" men automatiskt årsbästa i alla fall (har ju inte sprungit någon annan halvmara i år :-)