Verkligen inget grispass - inte ett svin i sikte

Återhämtningsjogg på motionärsnivå är jag lite skeptisk till. Tror jag får bättre återhämtning av att vila helt. Igår efter söndagens korta långpass med fartökning var benen lite stela och jag frågade därför sonen om han ville springa en kort sväng i skogen med mig på kvällen. Jag försöker ibland få med mig de äldsta barnen utan att tjata alltför mycket på dem och det brukar vara väldigt trevligt att springa ihop. Så också igår.

Tre varv väldigt lugn löpning på en drygt kilometerlång skogsstig jag har nära hemmet, över rötter och stenar, runt lite pölar och över ett nedfallet träd. Sonen tyckte det räckte med ett varv den här gången och då var det så. Inte tjata som sagt!

Typisk miljö från första delen av min vanliga terrängrunda.
Bild från annat tillfälle.

Jag fortsatte två varv till och tog en liten avstickare längre bort längs min vanliga terrängrunda på sista varvet. Ner till "knarrande trädet" som är en tall som fallit och fastnat i en grenklyka på tallen bredvid och nu står de där, likt ett gammalt strävsamt par och knarrar i vinden. Var tvungen att stanna där mitt i skogen och bara lyssna. Lyssna på...ingenting alls förutom vindens sus i trädkronorna...och en knarrande tall då. Högt ovanför mig kunde jag ana ett flygplan på väg mot Bromma och om jag verkligen spetsade öronen så anade jag trafiken från E20 några kilometer bort, i övrigt...tystnad. Ganska läckert faktiskt!

Sprang hem på lätta ben med ett leende på läpparna, löpning när det är som bäst och så långt ifrån ett grispass som det går att komma även om det på flera platser längs stigen fanns spår efter den vildsvinsflock som lär ha slagit sig ner här. Som tur var inte ett svin i sikte! De är rätt stora och jag vill helst inte möta dem när jag är ute och springer!

Kanske får jag omvärdera det där med återhämtningsjoggar trots allt?

Typiska, fina hällmarker längre in i skogen.
Bild från annat tillfälle

Trögstartad idag på kort långpass

Skrev i fredags att det varit lite klent men långpass hittills i år och det stämmer:

• 3/2 18,8 km lågpuls (5:15 min/km)
• 3/3 25 km lugnt (5:03 min/km)
• 7/4 25 km lugnt (5:03 min/km)

 Lägg till tre snabbare pass på 15-16 km varav ett i för en vecka sedan. Det är de enda "längre" pass jag genomfört i år. Till för ett par veckor sedan ångrade jag nästan att jag anmält mig till Kungsholmen. Det var som tänkt som vårens stora mål med en satsning ner mot 1:22 och nytt personbästa  hade bytts ut mot tvivel om att ens vilja eller kunna genomföra med den rådande känslan i benen.

Nu när det verkar ha släpp och med den gångna bra träningsveckan i benen med ganska mycket löpning i högre fart är jag nu mera klart mera positivt inställd. Jag ville ändå få ett långpass till i benen och det fick jag i förmiddags. Rullade runt i korta tights två varv på en trevlig skogsrunda och lyssnade på fåglarnas konsert men med en ganska seg känsla i benen. Blåsigt var det också och fast jag sprang i en cirkel tyckte jag att jag hade motvind hela vägen? Ofta när jag är utvilad och i form går det alldeles för fort i början och jag får bromsa, det behövde jag bara göra lite idag för hela första varvet gick rätt tungt. Först i början på det andra varvet släppte det och efter att ha knutit om skorna vid 16 km tryckte jag på "lap" och påbörjade snabbdistansen som jag ville springa mellan 3:50-3:55 min/km. Gick tungt först på grusvägen och på asfalten sista halvmilen finns flera långa stigningar men jag jobbade mig successivt in i det och sprang 5km med en snittfart på 3:55 min/km på en ganska kuperad sträckning, Trött i slutet absolut men inte tröttare än att jag direkt kunde fortsätta med 2 km nerjogg till hemmet, total 23 km på 1:47 (4:40 min/km) med normal puls, strax under 160 på lättdistansdelen och 180, vilket är 90% för mig, på snabbdistanssdelen.

En klassisk bloggbild, tempo-och pulskurvan från Jogg.se-importen...

Efter passet märktes det att jag är långpassovan just nu då jag var rätt trött. Nöjd med att få in ett långpass och att matcha skissen ändå även om jag upplevde både fart och ansträngning som ganska hög idag. Nu blir det en lite lättare vecka med färre kilometer men med lite fartinslag så hoppas jag på en bra känsla senare i veckan!

Antar att fler än jag har sprungit i vårsolen idag?

Testveckan fortsätter - idag på lite sega ben som ändå sprang rätt fort!

Benen har fortsatt signalera förbättring i veckan, konstigt! Kanske var det vilan ändå, eller de 800 mg/dag ibuprofen jag tog några dagar eller så var det den omilda benmassagen med en brödkavel, där jag misshandlade några hårda partier med kavelns kanter i helgen som gav resultat eller en kombination av allt detta!?

Efter söndagens snabbdistans reagerade de på måndagen med normal träningsvärk. Vilade i tisdags, i onsdags sugen på intervaller på IP men tog mitt förnuft tillfånga och då lunchsällskap erbjöds blev det distans som började i ren återhämtningsfart och avslutades i ganska hyggligt tempo utan att titta på klockan, totti 9 km @ 4:36 min/km. Bra återhämtning! Vila igår igen med lite extra stretch av vader och lår och så idag intervaller på ben som tyvärr igen gnällde lite under förmiddagen. Bestämde mig för att 6x800m, 1 min gåvila ändå kunde bli bra - 10 km-fart, dvs inte alltför snabbt och inte så stor volym.

2:55-2:54-2:53-2:56-2:55-2:46 ger ett snitt på 2:53 (3:36 min/km) snabbare än tänkt och min 5 km-fart i augusti. Positivt att känslan var att det inte gick så fort men det var ganska slitigt hela vägen och löpningen kändes kantig och stel. Jag fick jobba för det hela vägen idag utan att få något gratis eller komma in i något skönt flyt.

På tok för varmt klädd idag i sommarvärmen!

Jag hade sällskap av en annan löpare som också sprang åttahundringar idag och det är rätt roligt med gemenskapen som uppstår trots att vi bara sade några ord till varandra under vilan!

Imorgon hade jag tänkt springa kort och snabbt igen, det näst sista passet på "testveckan", en kortkort snabbdistans i "överfart, bara omkring 4 km, för att "reta systemet" och koppla in lite nya muskelfibrer som aktiveras vid riktigt snabb löpning. Nu gör jag inte det. Det känns smartare att vila givet känslan i benen idag och träningsmässigt tror jag det passet skiljer sig för lite mot det jag sprang idag! Ett sådant pass passar faktiskt också utmärkt som formslipning nästa vecka inför halvmaran!

Visst, verkar det som om jag faktiskt har en plan? Jag tycker faktiskt att jag är rätt klok för tillfället!

Vilar istället och i helgen hoppas jag avsluta min testvecka med ett kortare långpass, eventuellt med inslag av tänkt halvmarafart, vad det nu är i dagsläget men jag utgår fortfarande från 4 min/km även om jag sprang Premiärmilen mycket långsammare än så. Halvmaraton kräver inte långpass i samma utsträckning som maraton för en van löpare men det är ändå lite klent med långpassen i år i min bok vilket jag återkommer till i en bloggpost nästa vecka! Har ni sprungit idag i vårsolen?

Tankar under en snabbdistans

Möter hustrun i dörren som kommer hem från sin träning. Knyter mina gamla trotjänare Brooks ST4 Racer inköpta december 2009 (!) medans Garmin letar sattelliter. Start och  två km uppjogg:

"Vilken fantastisk kväll"
"Det borde finnas gott om energi nu, gick ju åt en hel liter vispgrädde till köttgrytan och glasyren på kladdkakan till gästerna..."
"Tänk att de här gamla utslitna skorna fortfarande är så sköna att springa i"
"Benen känns pigga och protesterar inte alls"
"Går det inte lite väl fort för att vara uppjogg?"

Stannar klockan efter 2 km och töjer lite hamstrings. Startar Garmin och drar igång snabbdistansen.

"Jag kör min vanliga milrunda"
"Jag siktar på 10 km, till att börja med (vem försöker jag lura, 12 km snabbt vill jag springa ikväll)"
"Vad lätt det går" "3:55-fart, perfekt"
"(Efter 2 km) "3:50-fart ,lite onödigt snabbt nu kanske, dessutom uppför här"
"Hur f-n kan det blåsa så mycket och inte synas alls på träden?"
"Det känns inte lika lätt längre och långt kvar är det också"
"Tappa inte fart i backen, tryck på"
"Kom igen nu, snart hälften gjord, eller ja, egentligen är det ju 7 km kvar, kom igen nu det är bara 28 minuter"
"Snubbla inte på den där kanten nu" "Koncentrera dig"
"Du med Rotweilern i långa kopplet, vilken sida vill du att jag passerar på?"
"Hör hunden mig?"
"Det går bra nu"
"Alltid motvind här, kom igen nu"
"Ja, jag är trött tjejer"
"Vänster där uppe sedan blir det 800m lätt utför med vinden i ryggen"
"Slappna av utför nu", klampa inte, tappa inte stegfrekvensen"
"Oups, den där kanten såg jag inte"
"3:58-fart nu, jobba ner det till 3:57-fart nu när det är lätt utför" "Yes, där slog klockan om"


"Jag kör det här extravarvet en gång till, då borde jag få ihop 12 km lagom tills jag är hemma"
"8 km, jobba, kom igen nu, upp med höften, sänk axlarna" "hjälp till med armföringen"
"F-n nu är jag trött", "kom igen nu"

"Vänster där uppe sedan blir det 800m lätt utför med vinden i ryggen"
"Slappna av utför nu", tappa inte stegfrekvensen"
"3:58-fart igen, jobba ner det till 3:57-fart nu när det är lätt utför"
"Hej, bra jobbat" (sagt till löpare jag passerade)
"Jag är stark, det går bra" "kontrollerat, pulsen perfekt på 90%"
"Yes, 10 km med 3:57 i snitt"
"Kom igen nu, två motlut kvar nu, nu kör vi näst sista, jobba med armarna"
"1500m, det är ingenting" "1200m kvar nu bara, jobba"
"En tusing, det har jag ju gjort så många gånger förut, kom igen"
"Sista sega backen, jobba hela vägen, kom igen"
"500m kvar, det är inte ens två minuter" "300m kvar, öka!" "Jobba"
"Yes, klockan slog om till 3:56-tempo"
"200m kvar nu" "håll i, yes imål", fortsätt jogga en bit, fortsätt jogga en bit!"

Stannar, pustar ut, otroligt nöjd efter 12 km snabbdistans på 47:20 (snitt 3:56 min/km). Två km nerjogg på ganska trötta ben men med ett leende på läpparna.

Ja, ungefär så gick tankarna igår kväll när jag sprang snabbdistans i mina gamla skor. Ett av de bättre passen på mycket mycket länge, Inga protester från benen heller! Behöver jag skriva att jag var glad och uppe i varv när jag kom hem? Totalt 16km @ 4:12 min/km varav 12 km @ 3: 56 min/km.

Gammal kärlek rostar aldrig! 

Magen var inte så glad däremot efter passet däremot vilket störde nattsömnen något...

Inte så illa faktiskt...

Det har gått mest i moll här på bloggen ett tag nu, eller hur? Kanske, kanske vände det lite igår, benen börjar kännas nåååågot piggare och gårdagens transportlöpning hem med ganska tungpackad ryggsäck med kraftig motvind stick i stäv gick faktiskt helt OK, 11 km med 4:16 min/km i snitt följt av en lite långsammare 3 km nerjogg som avslutning.

Jag ropar inte hej än, flyttar om i mitt tänkta schema för testveckan och vilar idag p g a tidsbrist och för att jag vill vara varsam med benen. Imorgon kväll blir det snabbdistans igen, definitivt utan ryggsäck och förhoppningsvis utan motvind. Vågar jag hoppas på att det kan gå ännu lite snabbare med ännu lite bättre känsla då? Jag hoppas det! Ledorden som styr träningen just nu börjar båda på V, inte V som i "Victory" utan V som i Varsamhet och V som i Våga.

Pendlande löpning pendlande tankar

"Jag får liksom ingen ordning på min löpning, den kan va' så förfärlig, den kan va' så bra"

Lars Winnerbäck

 

Nja, byt ut "min löpning" mot "mitt liv" så har ni en textrad av Winnerbäck.

 

Mitt liv är det bra ställt med men min löpning blir jag inte riktigt klok på. Jag tjatar om mina ben och måste göra det. Ni vet att jag vilat ganska mycket nu, tre pass förra veckan, men korta och lätta,10+6+6km. Benen kändes bra i söndags. Började den här veckan igen med två vilodagar och trots vila så började benen gnälla igen, lustigt nog mer när jag sitter eller ligger ner än när jag går och står, det är ungefär mitt på låret på fram-och baksida där det värker.

 

Provade ett kort lunchpass igår igen, det känns som alla pass är korta just nu. Sju km inkl en hyggligt snabb fyrahundring på Södertälje IP (1:27/3:37 min/km) med OK känsla och ganska snabb löpning tillbaka till jobbet, 2 km på 4:24-3:49 utan att bli alltför trött. Känslan i början av passet var däremot bedrövlig! Hög anstränging trots lugn fart med ett kantigt löpsteg, jag har ju ändå hållit igång med lite löpning och så snabbt borde det inte försämras. Den usla känslan höll i sig ungefär halva passet och först på den snabbare tillbakavägen började det kännas klart bättre.

 

Det lustiga är att formen nog inte är så dålig om jag bara blir kvitt snoret varje morgon och den utmattade känslan i benen. Jag har ätit en hög dos med järn sedan mitt risiga Hb-upptäcktes och skurit ner på kaffe och mjölkprodukter vilket hämmar järnupptaget och jag tror mitt Hb-värde är bättre, vilket jag ska kolla snart! Jag blir som sagt inte klok på vad jag göra, konsultera sjukgymnast? Byta till nya fräscha skor då mina Kinvara som jag sprungit 800 km i nu börjar bli lite stumma? Vila ännu mera men det verkar ju inte hjälpa?

 

Det här pendlandet i hur jag upplever min löpning nu är svårt att hantera. Ena sekunden tycker jag att jag analyserar, tänker och känner efter för mycket. Att jag är löjlig och att det bara är att bita ihop och springa på! I nästa sekund känns det som om jag hela tiden nu arbetar mot min kropp istället för med den och jag funderar allvarligt på att helt lägga ner ambitionerna, tävlandet och även bloggandet när det känns som sämst! Inte ett lätt läge att pendla mellan dessa två hela tiden, t o m på samma pass...

 

Så här tänker jag nu, mer vila verkar i nuläget inte göra varken till eller från. Vilar idag och inleder en testvecka imorgon med mer målmedveten träning så får jag se vart det leder. Testveckan inleds med att pendla (haha) hem i löparskorna. Redan på lördag blir det längre distans med inslag av tröskel/lättare snabbdistans. I veckan någon form av lättare intervaller, distans och så ytterligare något lättare kvalitétspass i form av backe eller fartlek och så avslutar jag med ett längre pass nästa helg, med en vecka kvar till Kungsholmen Runt. Kvalitativa pass utan att köra något på max. Utfallet på testveckan avgör min ambition med halvmaran.

 

 





Dagen efter

Det är dagen efter de tragiska händelserna i Boston, platsen för ett av de stora, klassiska maratonlopp jag drömmer om att någon gång få uppleva! Händelser som jag var omedveten om fram till kl. 22:00 igår kväll trots att jag följt målgången och rapporter från loppet under kvällen. Därefter fullkomligt exploderade mitt Twitter-och Facebookflöde av uppdateringar och kl. 22.30 när jag precis hade släckt lampan ringde Expressen och frågade om jag var på plats eller kände någon som var det.

Tre döda och över 130 skadade, varav minst 8 barn nu på morgonen. Bland dem en åttaårig pojke som precis kramat om sin pappa vid målgång och sedan gått tillbaka till sin mamma och syster på åskådarplats när första bomben exploderade, pojken omkom och mamman och systern ligger svårt skadade på sjukhus, så oerhört tragiskt, en sådan oerhörd onska!! Vem kommer på den vansinninga idén att placera en bomb mitt bland motionärerna på ett maraton? Löpning på motionärsnivå är fest, glädje och gemenskap, det tror jag alla som sprungit ett maratonlopp håller med mig om. Mitt i all trötthet, utmattning och beslutsamhet att besegra de 42 195 metrarna till målet finns en gemenskap, värme och vänlighet mellan deltagarna som nästan måste upplevas för att förstås. Vi är alla medlöpare, inte konkurrenter!

Ett maratonlopp är ingen plats för politiska, religiösa eller etniska konflikter men folksamlingar, var än i världen de är, och speciellt i USA, är tyvärr alltid potentiella mål för terrorister eller ensamma förvirrade galningar. Vi vet ju ännu inte vem som ligger bakom eller vad motivet är. Jag tänker idag på de drabbade samtidigt som jag känner en lättnad över att ingen jag känner som var där, drabbades!

Det är både min förhoppning och övertygelse om att glädjen och gemenskapen i löpningen är mångdubbelt starkare än en enstaka galnings förvirrande tankar och att en sådan här händelse varken kommer upprepas eller hindra människor från att springa stora maratonlopp tillsammans framöver!

Larvigt men roligt!

Förra veckan summerar jag till tre pass och bara 22km löpning. Det var länge sedan jag sprang så lite men kanske kanske är det precis rätta medicinen för mina schletna ben, vissa tecken just nu tyder på det! Just därför fortsätter jag ta det lugnt några dagar till med träningen!

En trevlig helg har spenderats på Örebrocupen med sonens innebandylag. En glad son, spännande matcher och mysig hotellvistelse och restaurangbesök för oss som inte spelade matcher. Klart energigivande!

Sonen med nr 14 på ryggen fångad med mobilen. Redan i tolvårsåldern går det fort i innebandy!

Lätt kort distanspass söndag kväll, 5km distans följt av lite stretch en kilometer hemifrån. Ser två gubbar i min ålder som springer samma väg som jag har hem och har inte en tanke på att jaga ifatt dem. Strax kommer två unga tjejer och joggar, också samma väg som jag har hem så jag avbryter stretchen och springer hemåt för att slippa springa om dem direkt. Kör några lätta stegringar med joggvila och märker att jag snabbt tar in på gubbarna även under joggvilan. Bestämmer mig för att leka tävling på träning och jaga lite och prova om jag just nu har någon fart i kroppen. Så när jag har kanske 700 m kvar och de är ca 200 m framför mig ökar jag farten markant, strax är jag ikapp dem och fullkomligt blåser förbi och jag hör hur de skrattar till långt bakom mig. Lämnar dem snabbt bakom mig och fortsätter trycka på, inte max men med hög intensitet och klipp i steget. Stannar när klockan piper för 6 km och visar att den sista kilometern gick på 3:39 och går glad i hågen de hundra meterna till dörren. Larvigt? Javisst men lite roligt också och det kan jag behöva just nu!

Trail Svensson style

Det är mycket traillöpning nu! Som i klippet ovan med fantastiskt duktiga Emelie Forsberg eller nedan, ur reklamfilmer för Asics respektive Haglöfs nya trailserie Monochrome. Det finns dessutom hur mycket trailpornografi som helst på Youtube om Killian Journet och Salomon.






Jätteinspirerande alltihop men jag skulle vilja slå ett slag för den mer vanliga traillöpningen. Hur många bor med kalfjället eller Alperna/Pyrenéerna på uppjoggavstånd? Söder om Dalälven är det ont om i fjäll och där jag bor väldigt ont om miljöer liknande dem i trailfilmer på nätet. Visst är det fantastiska bilder men för mig som i bästa fall upplever tillrättalagd fjällmiljö på skidor någon gång då och då kan jag inte riktigt relatera till hur det skulle vara att springa i de här miljöerna och därmed så blir jag heller inte inspirerad som jag skulle kunna bli.

Jag har som ni vet tränat mest på asfalt och grusvägar men sprang rätt mycket i skogen i höstas och uppskattade det! Jag köpte också mina första terrängskor vilket gjorde löpningen mycket roligare!

Trots bristen på fjäll i  min näromgivning går det att finna fina miljöer att springa i ändå och det skulle jag rekommendera er att prova om ni mestadels nöter asfalt på vägarna. Undersök ditt närområde, hur ser skogarna ut om sådana finns nära dig? Det kanske inte finns skog men kanske fält eller ängar med stigar? Motionsspår? Finns det vandringsleder att tillgå? Sverige kryllar av små, vackra naturreservat, kanske har du något sådant i din närhet? I Nykvarn finns t ex vackra Jägarskogen några kilometer bort, ett strandnära litet naturreservat jag ofta springer i som bjuder både lättillgängliga, tillrättalagda stigar och lite mer utmanade terräng, backar, vackra ekdungar, strandängar, steniga stigar. Med lite spring i skogen får jag ihop 12-14 km dit och hem och jag kopplar bort vardagen väldigt mycket då jag dels måste fokusera på vad jag sätter fötterna dels fokusera på var jag är så jag inte springer vilse, vilket faktiskt har hänt vid ett par tillfällen. En ganska lustig känsla att plötsligt inse att hemmet bara är några kilometer bort men åt vilket håll? Låt nu inte detta skrämma dig, lite vardagsedge mår de flesta av oss bra av. Ge dig ut och upptäck! Garanterat hittar du något nytt, trevligt ställe att springa på var du än bor och bra, varierad träning får du på köpet!

Om löpning i fjällen. Nu också i senaste numret av
Svenska Turistföreningens magain.

Idag jobbade jag halvdag och sprang sedan en kort sväng, 6km, med mina Inov-8 ner till hällmarkerna du ser längst ner i bild. Det blev lite naturlig fartlek där underlaget tillät och ett par snabba, korta terrängvarv på slutet på en sträcka med bra underlag. Önskar jag kunde skriva att känslan i benen är annorlunda men de är fortfarande lika slitna och ledsna. Det var skönt och roligt ändå. Avslutar med lite trailbilder Dahlgren style, från Jägarskogen och i skogarna som jag har 200 m från huset! Klicka för förstoring. Trevlig helg!

Lugna veckan

Den här veckan tänker jag ta det väldigt lugnt för att se om det har någon effekt på känslan i benen. Inledningen på veckan efter söndagens långpass är i alla fall lovande även om de gnällde lite igår igen. Det blir därför helvila onsdag-torsdag och ett mycket kort och lätt lunchpass i skogen på fredag och så mycket vila i helgen också då det är innebandycup för sonen fredag till söndag. Det innebär samtidigt hotellvistelse och extra tid med familjen och fokus på annat än löpning. Hoppas sedan hinna ut på ytterligare ett mycket lätt/kort pass söndag kväll på ben som då förhoppningsvis känns mindre inflammerade och irriterade.

Vila och högläge. Bild från efter ett långpass för ganska exakt ett år sedan.

Igår blev det i alla fall lunchlöpning med en ny konsult på jobbet. Vi är rätt många där nu som springer och det pratas en del löpning över kaffet. Det märktes att han hade koll och efter en snabb sökning hittade jag två Stockholm marathonresultat på 2:36 i Hässelbys klubblinne. Med andra ord ett mer än fullgott löparsällskap och även om han nu trappat ner på träningen så märktes det på passet vi sprang att löpsteget var effektivt, att backar inte var något problem och att han såklart kunde springa. 10km på knappa 47 minuter (4:41'/km) på en relativt kuperad runda där det gick lite snabbare ner mot marafart i slutet är väl inte så mycket att orda om förutom att det var ett skönt pass i solen.

Dubbelpass, tacksamhet och ett försök att förklara känslan i benen

Tio ganska kuperade och hyggligt snabba (4:29'/km i snitt) och progressiva kilometer på lunchpasset i fredags. Igår ensam hemma med barnen hela dagen så jag kopplade av helt från löpningen, rensade altanen som sett ut som ett skrotupplag hela vintern och åkte till återvinningen med en fullpackad bil, gick en promenad med barnen (och katten...) i skogen och jag blev riktigt sugen på att springa där trots snön och isen. Lovar gott! Det var ganska sträv och mjuk is och inte speciellt halt så snart är det nog springbart även där!

Snöläget alldeles i början av min springnära skog 6/4

Igår fick jag också joggpost som gjorde mig glad. Jag är inte van vid att det tar emot i löpningen, att motivationen inte riktigt finns där och att resultaten inte går min väg utan tvärtom van vid att det fungerar och att jag presterar. Nu när så inte är fallet riktigt blev jag påmind om att min lilla blogg är ganska stor vid det här laget och det är många många som följer mig och många som bryr sig och engagerar sig och som dessutom inspireras av mig! Jag är såklart väldigt väldigt tacksam för det, så tack Mikael, Eva, Magnus, Marcus, Karin och många många fler därute! Marcus bloggpost i helgen kändes också som om den var personligt riktad till mig och den hjälpte mig få lite perspektiv!

Fick en fråga från David om 30km i lugnt tempo i morse. Jag behöver ett par långpass i benen innan Kungsholmen Runt men jag behöver också vara rädd om mina ben som fortfarande spökar. Jag gissar att mina besvär är muskulära. Trots att jag har lagt in lite mer vila mellan passen nu så känns de av mest hela tiden i övre delen av låren, både fram och baksida, det pirrar och småvärker, även när jag ligger och vilar och känns som om de är svullna eller t o m inflammerade och de blir trötta fort. Det är väldigt konstigt alltihop och jag har ingen bra förklaring eller plan för hur jag ska komma tillrätta med det. Jag hoppas slippa tjata om det mera men det påverkar min löpning starkt för tillfället och får därmed en del utrymme här. Funderar på om en sjukgymnast skulle kunna hjälpa mig med vad problemet kan vara?

Några 30 km var jag inte riktigt redo för idag men två varv på en lantlig och trevlig ny 12 km-runda blev i alla fall. När David drog iväg på ett tredje (!) varv så höjde jag farten lite till ca 4:20-fart sista dryga kilometern och kunde nöjd summera 25 km i lugn pratfart, 5:03 min/km med låg puls, 154 bpm, ca 75%, Soligt och fint och mycket trevligt på alla sätt! Nu råkade det också bli dubbelpass idag då dottern skulle springa och äldsta sonen ville testa sina nya löparskor (Adizero Ace, ja, pappa är lite "skyldig" till valet) så det blev 3km återhämtningjogg några timmar senare med ett par stegringar och lite löpskolning på sonens initiativ, mycket trevligt även det!

Och vet ni vad? Benen är tysta och klagar inte ikväll! Jag fattar ingenting men är glad ändå!

Syrefattig och fundersam löpare

En skön påskhelg med finväder har passerat! 10km långsam löpning på sega ben på långfredagen och 16km i måndags varav knappt 13km i lite högre fart, 2x6,3km i 4:20-tempo. OK känsla men lite jobbigare än det "ska" vara. Trots vila sedan i måndags är låren sega och trötta och "känns" eller småvärker/pirrar hela tiden som efter ett tuffare pass, mycket konstigt! Jag har varit ganska trött också och därför kollade jag mitt Hb-värde i helgen, 120 g/L är inte så dåligt, för att vara jag, men inte heller bra, riktvärdet för killar är 130-170 g/L.

Någon gång ska jag skriva en sammanfattning av min "historia" kring detta men för nya läsare så har jag dragits med dåligt Hb-värde i perioder sedan 1999 då det upptäcktes vid en rutinkontroll att mitt Hb-värde var riktigt dåligt, 63 g/L. Läkaren var förvånad att jag överhuvudtaget kunde stå upp och trodde jag anpassat mig till det här under flera år. Jag hade ett enda kraftigt anfall med blodiga diarréer om vi nu ska gå in på detaljer, när jag pluggade i mitten av nittiotalet men ung och dum som jag var så sökte jag aldrig vård för det!

Sedan dess har otaliga röntgenundersökningar passerat, ultraljud, gastroskopier, coloskopier, filmning av hela magtarmkanalen med en liten kamera i en kapsel, scintigrafier m m men någon orsak har aldrig hittats. Tyvärr, även om det är betryggande att jag är välutredd. Närmaste gissning är att det är ett ytligt kärl i tarmslemhinnan som "läcker" då och då.

Som sagt, 120 är inte uselt, inte för att vara jag, men jag är mest förvånad över timingen. Jag äter järntabletter regelbundet (Duroferon eller Niferex) 2-3 ggr/vecka men i ärlighetens namn tar jag ibland pauser, ganska långa pauser då jag känner mig pigg och frisk. En sådan lång paus, och då menar jag flera månader, hade jag i höstas. Samtidigt tyckte jag under hela hösten att det gick ganska trögt att träna även om jag presterade OK på tävling.

I vinter har jag ätit järn mera regelbundet, åtminstone 4-5 gånger i veckan och att Hb-värdet skulle vara lågt nu var faktiskt inte vad jag väntade mig och det gjorde mig lite nedslagen. Tankar som, "det är ingen idé att hålla på med målinriktad löpträning när jag ändå inte kan göra mig själv rättvisa utan ständigt måste fightas mot dåliga Hb-värden" har infunnit sig. Prio nr 1 just nu är att få upp värdet i mer normala nivåer. Det gör jag genom att öka på dosen av järn till två gånger om dagen till att börja med.

Får jag snart upp Hb till normala nivåer hoppas jag den tröga känslan försvinner och att det därmed blir både lättare och roligare att springa igen. Känslan i benen vet jag inte hur jag ska råda bot på. Om känslan inte vänder kan jag se min löpning ta lite olika vägar härifrån. En väg är att försöka omvärdera min löpning och helt lägga ner den delen som handlar om målinriktade prestationer och tider och bara springa för hälsans skull. En ganska stor förändring för mig som drivits av att förbättra min prestation på olika distanser. Ett annat alternativ är att jag provar nya saker för att hitta tillbaka till glädje och motivation. Jag är lite rådvill om vägen framåt för tillfället men fortsätter hoppas att jag om några veckor ska ha hittat en annan känsla i min löpning igen!

Slutligen, grattis till er som sprang bra på Påsksmällen. Jag ler åt ironin åt att jag anmälde mig till Premiärmilen istället för jag ville testa något nytt och en snabbare bana och så drar Påsksmällen om banan p g a snö och is så att backarna försvann och banan istället blev en väldigt snabb och flack 2,5km varvbana på asfalt.