torsdag 4 april 2013

Syrefattig och fundersam löpare

En skön påskhelg med finväder har passerat! 10km långsam löpning på sega ben på långfredagen och 16km i måndags varav knappt 13km i lite högre fart, 2x6,3km i 4:20-tempo. OK känsla men lite jobbigare än det "ska" vara. Trots vila sedan i måndags är låren sega och trötta och "känns" eller småvärker/pirrar hela tiden som efter ett tuffare pass, mycket konstigt! Jag har varit ganska trött också och därför kollade jag mitt Hb-värde i helgen, 120 g/L är inte så dåligt, för att vara jag, men inte heller bra, riktvärdet för killar är 130-170 g/L.

Någon gång ska jag skriva en sammanfattning av min "historia" kring detta men för nya läsare så har jag dragits med dåligt Hb-värde i perioder sedan 1999 då det upptäcktes vid en rutinkontroll att mitt Hb-värde var riktigt dåligt, 63 g/L. Läkaren var förvånad att jag överhuvudtaget kunde stå upp och trodde jag anpassat mig till det här under flera år. Jag hade ett enda kraftigt anfall med blodiga diarréer om vi nu ska gå in på detaljer, när jag pluggade i mitten av nittiotalet men ung och dum som jag var så sökte jag aldrig vård för det!

Sedan dess har otaliga röntgenundersökningar passerat, ultraljud, gastroskopier, coloskopier, filmning av hela magtarmkanalen med en liten kamera i en kapsel, scintigrafier m m men någon orsak har aldrig hittats. Tyvärr, även om det är betryggande att jag är välutredd. Närmaste gissning är att det är ett ytligt kärl i tarmslemhinnan som "läcker" då och då.

Som sagt, 120 är inte uselt, inte för att vara jag, men jag är mest förvånad över timingen. Jag äter järntabletter regelbundet (Duroferon eller Niferex) 2-3 ggr/vecka men i ärlighetens namn tar jag ibland pauser, ganska långa pauser då jag känner mig pigg och frisk. En sådan lång paus, och då menar jag flera månader, hade jag i höstas. Samtidigt tyckte jag under hela hösten att det gick ganska trögt att träna även om jag presterade OK på tävling.

I vinter har jag ätit järn mera regelbundet, åtminstone 4-5 gånger i veckan och att Hb-värdet skulle vara lågt nu var faktiskt inte vad jag väntade mig och det gjorde mig lite nedslagen. Tankar som, "det är ingen idé att hålla på med målinriktad löpträning när jag ändå inte kan göra mig själv rättvisa utan ständigt måste fightas mot dåliga Hb-värden" har infunnit sig. Prio nr 1 just nu är att få upp värdet i mer normala nivåer. Det gör jag genom att öka på dosen av järn till två gånger om dagen till att börja med.

Får jag snart upp Hb till normala nivåer hoppas jag den tröga känslan försvinner och att det därmed blir både lättare och roligare att springa igen. Känslan i benen vet jag inte hur jag ska råda bot på. Om känslan inte vänder kan jag se min löpning ta lite olika vägar härifrån. En väg är att försöka omvärdera min löpning och helt lägga ner den delen som handlar om målinriktade prestationer och tider och bara springa för hälsans skull. En ganska stor förändring för mig som drivits av att förbättra min prestation på olika distanser. Ett annat alternativ är att jag provar nya saker för att hitta tillbaka till glädje och motivation. Jag är lite rådvill om vägen framåt för tillfället men fortsätter hoppas att jag om några veckor ska ha hittat en annan känsla i min löpning igen!

Slutligen, grattis till er som sprang bra på Påsksmällen. Jag ler åt ironin åt att jag anmälde mig till Premiärmilen istället för jag ville testa något nytt och en snabbare bana och så drar Påsksmällen om banan p g a snö och is så att backarna försvann och banan istället blev en väldigt snabb och flack 2,5km varvbana på asfalt.

11 kommentarer:

  1. Hoppas du snart hittar känslan i din löpning igen.
    Men framför allt att ditt Hb värde stiger till normala nivåer igen. Det viktigaste är att du mår bra.

    Att omvärdera sin löpning är nåt jag inte ens vill tänka på. Jag har samma drivkrafter som, att se hur snabbt jag kan springa med den träningsmängd jag lägger ned. Att börja springa för skoj skull ... usch

    Lycka till med allt

    SvaraRadera
  2. Stor kram Staffan!
    Hoppas dina värden stiger så att du inte känner att det är så motigt. För mig kommer du alltid vara en inspiration med din klokhet och bra inlägg oavsett om du springer milen på 37 minuter eller 57 :-)

    SvaraRadera
  3. Visst är hälsan och välmåendet det viktigaste Mikael men löpningen är numera en självklar del av mig, som jag mår bra av och jag vill att det fortsätter så. Springa fort tycker jag dessutom är roligt, när det fungerar så det vill jag också fortsätta med!

    Tack Eva, vad fint skrivet!!, värdena borde få en skjuts uppåt ganska snart! Hoppas också segheten i benen släpper och att snorigheten sticker så ska det nog bli lite bättre fart i kroppen min!

    SvaraRadera
  4. Jobbigt och jag lider med dig. (Men det kan ju ev. förklara en del av känslan på förra loppet)Kan det vara som så att du inte ens tar upp järnet du äter extra?

    SvaraRadera
  5. Ferritin är förstås mätt? Jag har inte kollat mina blodvärden på väldigt länge - kan det vara det som ger segheten månne? Brottas också med lite motivationsbrist, men den har mer att göra med att jag inte tror jag kan göra bra tider i år (var ju skadad ända in i början på året) och att det då inte är lika kul att underkasta sig långpass och liknande. Jag är ganska tävlingsdriven (tävlar visserligen bara mot mig själv) och undrar liksom du hur det skulle bli om jag bara sprang "för hälsan".

    SvaraRadera
  6. Det kan nog delvis i alla fall förklara kändlan på Premiärmilen Ingmarie, ihop med känslan i benen som är underlig, vad bra, nu fick jag något att skylla resultatet på ;). Det kan ju vara så med järnupptaget, det är ju svårt att mäta. B12 har i alla fall varit normalt när jag kollat och det är ju viktigt för järnupptaget om jag inte minns fel nu...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo visst är B12 viktigt. Och även B9(folsyra), B6, koppar, zink och mangan.
      Är det något fel på tarmen/tarmslemhinnan så minskar också upptaget liksom om man har för lite magsyra. Men det där vet du säkert redan
      Och jag antar att du vet vad som hämmar upptaget.(?)
      Hb värdet är ju inte helt "sant" heller. Jag hade kollat en ordentlig järnstatus om du inte redan gjort det.
      Sen är det ju ibland "bara segt" ett tag utan att man fattar riktigt varför trots att allt egentligen är bra.
      Ibland kan man få punka en tid efter att man haft det tufft på något vis.
      Du kommer snart igen med lika läta steg som vanligt. :-)
      Ha tålamod som sagt var. :-
      KRAM

      Radera
    2. Just, det är flera saker som är viktiga, alldeles rätt! Och t ex kaffe har jag dragit ner på vilket hämmar upptaget, liksom att jag inte tar järn ihop med mjölkprodukter, inte ihop med mat överhuvudtaget faktiskt.

      Jag ska nog gå och kolla mer fullständigt med både serumjärn, Ferritin och ett "äkta" venöst Hb men som du säger, det kan vara segt ändå trots bra värden, då det ju kan bero på annat, lite pyspunka som sagt. Jag sprang långpass igår och efteråt var faktiskt benen pigga, konstig är kroppen! Kommer ta en ganska lugn vecka nu för att se vad det gör med benen. Kram!

      Radera
    3. Hade det varit järnbrist så borde det väl inte vara så "upp och ner".(?)
      Hoppas lugna veckan gör susen!

      Radera
    4. Helt sant fast långpasset gick i lugn pratfart hela vägen i och för sig, viloveckan har hittills inte gett några resultat trots vila sedan i tisdags lunch nu, springer ändå en kort sväng i skogen efter lunch idag innan några timmar i bil följer.

      Radera
  7. Ja Ferritin är mätt Anneli, inte den här gången då HB mättes bara kapillärtmen senast det begav sig för ett par år sedan tror jag, var Ferritin riktigt lågt och HB bara lite lågt som nu vilket väl är det förväntade eftersom kroppen tar av depåerna först innan Hb't sjunker.

    SvaraRadera