måndag 15 mars 2010

Havslöpning och blygsamma mängdfunderingar

Jag har återigen känt mig småförkyld och lite allmänt sliten senaste dagarna men efter lite velande fick löparskorna följa med till föräldrarna i helgen. Där blev det långpromenad och fika ute på den tjocka havsisen och också en kort och väldigt lugn nostalgi-jogg över 6km söndag morgon, inte mycket att orda om förutom två saker:
  • Det var en gnistrande vacker vintermorgon vid havet. Trots det krävdes bara tunna tights utan underställ och bara en tröja innanför jackan. Mössa/vantar krävdes inte heller!
  • Två av de sex kilometrarna sprangs faktiskt havet! Isen låg tjock och med hård packad snö på isen erbjöds väldigt bra fäste. En sådan chans får man inte så ofta och det kändes säreget att springa på den öppna fjärden med strandlinjen långt borta och endast öar som bröt av mot allt det vita.
Sonen på promenad i farleden - på rätt sida om pricken...

Till havs på en vintrig fika...

Löpning på is - en synnerligen flack historia...

Många av husen ligger bedövande vackert med havet alldeles intill. Trots det är huspriserna sådana att en Stockholmare tror att det bara är handpenningen! Jag vill absolut inte flytta hem igen, men en sommarstuga med det läget lockar lite…t ex den där vita villan från 1910 som stått tom så länge, ett Carolina Klüft- längdhopp från strandkanten.

Att rundan blev just 6km var ingen slump. Lite förvånat konstaterade jag i veckan att 5,8km fattades till 400km avverkade 2010 och dividerar jag det med 10 veckor så borde snittet bli 40 km/vecka om inte mina matematik-kunskaper drastiskt blivit sämre.

Det är inte så imponerande men är trots allt lite mer än jag snittade förra året innan maran (36-37km i veckan). Ökningen i år beror på att jag i januari sprang 40km mer än 2009. Jag planerar för en bra avslutning av mars med åtminstone 10 mil till och långpass båda helgerna. Sedan borde det vara rimligt att få in ytterligare minst 30 mil april-maj och därmed landa på 800 sprungna kilometer innan maran – det var som f-n, lite stolt tillåter jag mig själv att vara att jag faktiskt hittar tiden för detta utan att familjen verkar tycka jag är alltför frånvarande!!

Det är ju dessutom så att jag ALDRIG fått in 200km på en månad i träningsdagboken (siffernörd, vem jag?) och detta är ett mål i sig (april eller maj??), vilket skulle göra mängden ännu bättre. Att springa 200km i maj kanske dock är för nära maran och därmed inte förenligt med formtoppning men nu är jag på väg mot ett sånt där långt inlägg igen så jag sparar den frågan till ett annat inlägg…(så mycket att skriva om, så lite tid... :-)

Hur har er helg varit? Har hunnit notera att Anna gift sig, Ingmarie som vanligt sprungit runt hela Stockholm. Daniel kutat över Västerbron med Janne och Piratfarsan och att Tobias blev frånsprungen av TSM...lite skönt tycker jag, han har tränat lite fööör bra på sistone :-)

8 kommentarer:

  1. Islöpning känns som det skulle kunna vara min grej, jag gillar ju när det är flackt.

    Annars får jag väl motvilligt hålla med dig om den sista meningen...det är bra att jag får komma ner på jorden ibland efter de bra löppassen... :-)

    SvaraRadera
  2. För övrigt måste jag ju säga att en annan av kombatanterna (ja du är en) som jag jämför mig med ha slagit till med nytt PB på halvmaran och därmed slagit mitt pb nästan en och halv minut, vi får ligga i om vi ska ge honom en match i år...
    http://www.mosjonisten.com/?p=3857

    SvaraRadera
  3. Härligt att du fick dig en liten löparrunda, trots förkylningskänningarna. Hav - och fjäll - är det bästa jag vet, så jag blir minsann avundsjuk på din havslöpning.

    SvaraRadera
  4. Hav och sol är en lyckad kombination. Jag antar att förkylningen försvann i den klara luften?

    SvaraRadera
  5. Är imponerad över hur du får ihop all din träning trots familj och allt.

    Låter som du haft en riktigt bra helg. Härliga foton!! :)

    SvaraRadera
  6. Tobias, det var bara ett stänk av avund som gjorde att jag skrev sista meningen som du säkert förstår...Jag läste Espens race-report, riktigt bra sprunget. Många svenskar sprang ju också bra i Haag såg jag på Marathon.se. Det är ju verkligen platt som en pannkaka där. Jag har själv sprungit där en gång...

    Bureborn, ja det var häftigt att springa på isen.

    Oliver Sture, det var härligt men nej, förkylningskänningen kvarstår fortfarande.

    Daniel, tack! Det känns som om jag ligger på en bra nivå, barnen blir ju större och då kan man ju springa mera men jag är inte säker på att jag vill springa mer än så här...

    SvaraRadera
  7. Klart jag förstår, jag tar inte illa upp utan blir glad över att du som har sådan fart i benen kan vara lite avundsjuk på min träning :-)

    SvaraRadera
  8. Ser att min kommentar kan tolkas som att jag sprungit halvmaran i Haag. Så är inte fallet, men jag tränade där en gång under en tjänsteresa. Den resan minns jag dock mest p g a att jag försov mig när jag skulle föreläsa...sweet memories...

    SvaraRadera