Löpningen gick lätt och snabbare än jag tänkt mig men ändå var ansträngningsgraden låg. Asfalten under mina lätta skor var torr och fri från grus och is och den lågt stående vårsolen bländade mig och förmådde faktiskt också värma mig lite trots att den börjat sin nedstigning mot horisonten. Halvvägs hem slumpade IPoden fram låten "Innan allting tar slut" med Kent och Jocke Berg frågar retoriskt: "Är du lycklig nu?". Ett stort leende spreds över mitt ansikte och jag kände hur jag ökade farten utan att ansträngningsgraden ökade. Löpningen gick så lätt! De där två backarna på grusvägen ett par kilometer hemifrån som brukar vara så tunga på lite längre pass tänkte jag inte ens på som jobbiga.
Leendet på läpparna satt kvar hela vägen hem och också resten av kvällen. Ja, jag är lycklig nu, lycklig, ja faktiskt priviligierad, över att ha hittat löpningen, lycklig över att kunna springa, lycklig som har hittat ett verktyg i löpningen, ett verktyg som hjälper mig mot jobbiga tankar och under jobba perioder. Ja, jag är lycklig när jag springer och jag är lycklig nu.
Härligt Staffan! Tänk vad löpningen gör för en! :-)
SvaraRaderaFick diagnos idag - överansträngning i peroneus longus senfäste i foten. Fick några rehabövningar att köra i 2 veckor.
SvaraRaderaKan springa men kortare distanser. Testar på söndag en kortare sväng och se vad som händer
javisst Eva, men man får hejda sig lite när man predikar löpningens lov till omgivningen. De slutar lyssna så fort :)
SvaraRaderaMan lär sig något nytt varje dag Mikael!! Lycka till med rehaben, hittade detta på nätet:
http://bananarunning.wordpress.com/2009/02/21/leg-muscle-101-peroneus-longus/
Härligt inlägg Staffan. Jag är helt enig med dig. Löpningen är et underbart redskap mot psykiskt (och fysiskt) trubbel.
SvaraRaderaKör hårt. Kul att läsa din blogg som vanligt.
Löpning och musik - en utmärkt kombination för att utlösa lyckorus. Skönt att höra att du inte deppar ihop. Vad jag hör bubblar det rejält i AZ-folket - av kreativitet!
SvaraRaderaHittade nyfiket hit via Eva.
SvaraRaderaOh jösses, du fick "one of those moments" idag! Ofrånkomligen sprider sig ett leende på mina läppar nu. Härligt!!
Instämmer i Härligt-kören här! Det där transportpasset låter lite som ett sådant där guldkorn man kan spara och plocka fram när det blir lite tungt. Bara att lägga i minnesbanken.
SvaraRaderaOch jag blir lycklig bara av att läsa detta!:-)
SvaraRaderaTack Magnus!! Löpningen är bra medicin!
SvaraRaderaInte har jag märkt av att det bubblar speciellt mycket i mitt lilla hörn av AZ-världen Anneli men det är väl bra om det gör det på andra ställen!
Det fick jag verkligen Jessica, härligt att kunna inspirera!!
Andreas, absolut, kul med en ny besökare och ny bloggare! Lycka till med träningen!!
Ingmarie, roligt att kunna "orsaka" det :-)
Vi verkar vara i samma fas i livet; även jag kommer att (frivilligt) lämna mitt jobb till sommaren efter nio år, bryta upp och flytta tillbaka till mina rötter. Innan alla praktiska saker har löst sig (jobb inte minst) är det lite ångestladdas och ovisst, men jag tror och hoppas att valet är det rätta och att allt blir bra i slutändan. I allt detta är det oerhört skönt att ha löpningen som en trygg punkt, något som alltid finns där och får mig att må bra även om omvärlden kan vara stressig och föränderlig. Ha det gott!
SvaraRaderaJa, en hel del verkar vara gemensamt Lotta och löpningen är en bra ventil för att få bearbeta tankar! Ha det gott och lycka till med alla praktiska saker!
SvaraRaderaCool bild. Dags att uppdatera Garmin 305:an - så det blir riktigt coolt ;-). Läste f ö att du har ett ambitiöst tävlingsschema inplanerat - kul! Själv tänkte jag köra Kungsholmen runt (HM), Milspåret, Stockholm Marathon, Lidingöloppet och ev Stockholm HM. Brukar också avsluta m Tömilen i november.
SvaraRaderaTack Magnus, lite sugen på Garmin 610 är man ju men den gamla 305:an gör jobbet ännu så länge. Jag har i alla fall identifierat ett antal intressanta tävlingar, hur många jag kommer iväg på återstår som vanligt att se, men maran och Stockholm halvmarathon känns högt prioriterade, ses då?
SvaraRadera