Race Report Hälsoloppet 10km 38:00 (plats 34 av 168)

Tid: 38:00
Placering: 34:a (av 168 herrar i 10km)
km-tider egen klocka:
1: varvet: 3:38, 3:37, 3:47, 3:48, 3:50, (1:a varvet)
2: varvet: 3:49, 3:47, 3:47, 3:56, 3:48, 3:07 min/km (de sista extra 50m klockan registrerade)
5km-splits: 18:49, 19:11
Puls snitt/max: 190/198 eller 94/98% av HRMax.

Ok nu har jag surat klart även om jag med några dagars distans fortfarande är besviken på min insats på Hälsoloppet och av kilometertiderna ovan blir det väldigt tydligt att det var på andra varvet jag inte orkade hålla farten även om det inte kändes så tydligt under loppet! Visst 38:00 på milen är OK, t o m en riktigt bra tid men det går inte att komma ifrån att jag gjorde 18:06 på 5km tävling för bara ett par veckor sedan vilket borde betyda en snabbare miltid än så här även om diverse tabeller och kalkylatorer säger att 18:06 på halvmilen motsvarar ca 37:40 på dubbla sträckan.

En tid mellan 37:00 och 37:30 kändes på förhand helt rimlig och att jag skulle klara mitt pers på 37:43 som är från bana kände jag mig rätt säker på. Det var dumt... Det blev precis som på Hässelby förra året nämligen när jag efter fina Stockholm halvmarathon kom till dit full av självförtroende och så hände ingenting när jag väl sprang. Men men...till race rapporten då.

Frampå eftermiddagen innan loppet blev jag lite nervös. Laddade med kaffe och Schwarzwaldtårta då det var avtackning av några kollegor och fick ont i magen på kuppen! Väl på plats i Huddinge var det en toppenfin sommarkväll och jag träffade omgående flera bekanta, Lennart och Tobias och extra roligt var att jag också träffade Sofia med coach, tycker fortfarande det är lustigt det där hur jag tycker jag känner en person så väl fast vi aldrig träffats...

Tre km uppjogg, lite löpskolning och några stegringar ihop med Tobias och allt kändes bara bra. Starten gick, vi kom iväg utan trängsel och Tobias drog iväg framför mig. Snabbare än 3:30 min/km i början och jag valde snart att slå av lite på farten trots att det kändes väldigt lätt, rädd att gå ut för hårt trots att det var otroligt lättsprunget de första kilometrarna. Kanske begick jag ett misstag redan här och skulle istället ha hängt med Tobias m fl när det var så lättsprunget men jag vågade helt enkelt inte köra hårt från början då jag klev av min förra miltävling och absolut inte ville upprepa det igen!

Dags för start! Uhrbom, Kingstedt, Sydow, Calle Wistedt, Niclas Sjögren, Anna Rahm m fl.

Det kändes väldigt bekvämt inledningsvis strax under 3:40-fart i utförslöporna. Hade följe med en Studentenlöpare som svarade att han siktade på 38 minuter när jag frågade. Väl nere på platten efter halva varvet gick jag förbi honom och hamnade själv och redan på den tredje och fjärde kilometern  började jag tappa fart fast jag tyckte jag sprang OK. Den sista kilometern på 5km-varvet var inte så rolig, först en kort uppförslöpa, tvär sväng och sedan ett ganska segt motlut på ca 200m innan den väldigt långa upploppsrakan och jag noterade 3:50-fart även på den kilometern. Sprang nu helt själv och fick bra pepp av publiken och speakern vid varvning på 18:49, långsammare än planerat men fortfarande med hopp om att fixa 37:30 som ju är 18:45 halvvägs.

Ut igen på det lättsprungna varvet men inte alls med samma fart som på första varvet utan 10 sekunder långsammare/km tydligen. Hade en löpare från Fredrikshof framför mig och en tjej från Hässelby längre fram. Jag närmade mig och identiferade snart den ganska slitna Hofvet-löparen som Daniel Förberg. Han tävlar flitigt och vann Enhörna Challenge förra året där jag satte mitt PB. Passerade honom och hörde hur han försökte hänga på men jag ökade luckan (och var faktiskt 54s före honom i mål). Nästan lika långsamt på sjunde kilometern, 3:47 och återigen 10 sek långsammare än på första varvet och jag tappade såklart hela tiden på mitt mål trots att det var så lättsprunget. Tyckte också jag sprang spänt med dålig hållning och släppte inte efter tillräckligt men kanske är det en efterhandskonstruktion? I mitten på varvet igen och platt eller lätt uppför och en åttonde km på 3:47 var åtminstone inte sämre än på första varvet. Här någonstans blev jag passerade av Studentenlöparen jag hängt av i början, vi sprang också om långsammare löpare som antingen var ute på sitt första 10km varv eller 5km-löpare. I vilket fall var det kul att de hejade på oss snabbare löpare!

Vi närmade oss Hässelbytjejen Cecilia Fager (trea i mål bland damerna) som verkade ha det tungt. I slutet av den nionde kilometern som blev den klart långsammaste (3:56, 8 sek sämre än på första varvet) vid den korta backen kom jag förbi och jag stretade sedan på i det där sega motlutet. In på det evighetslånga upploppet och jag avslutade faktiskt bra även om sista kilometern bara gick på 3:48. Genomförde en riktig långspurt på den långa långa målrakan, passerade Studentenlöparen igen och minns att han ropade "bra" och ett helt gäng långsammare förstavarvslöpare och kämpade ändå in över mållinjen. Klockan visade 3:07 min/km på de extra 50m som den registrerade, stängde av klockan några meter efter mållinjen och den visade 38:00 och jag tänkte att jag i alla fall klarat sub38 med någon sekunds marginal vilket jag alltså inte gjorde enligt resultatlistan. Tiden togs från startskottet så visst var jag någon sekund snabbare men det är helt ointressant när jag ville vara åtminstone halvminuten snabbare.

Minns inte men jag tror jag var rejält trött i mål ändå där jag träffade en mycket glad Tobias som gjorde supertiden 36.45 och en inte fullt lika nöjd Lennart och Sofia samt pratade med min trevliga namne Staffan W från Tyresö (36:43). Hälsade också efteråt på Robert som gjorde finfina 36.20 och Calle som kom på tredje plats med grymma  tiden 32:51 samt Louise som kom fram och hälsade och berömde bloggen vilket jag uppskattade mycket! Precis som Lennart skrev igår så är de här mötena mycket värda och tillför en ny dimension till tävlandet och löpningen!

Staffan W som var sex sekunder före mig på Telge Stadslopp var nu hela 1:17 före mig i mål! Självklart bidrog det till min besvikelse att Tobias och Staffan, löpare jag anser mig vara ganska jämn med nu var så enormt långt före mig i mål, över minuten är ju en evighet på milen. Vi pratade en hel del i mål och Staffan tyckte det var konstigt då jag borde vara god för 37 minuter på milen, han tyckte också jag borde köra mer kortintervaller i hög fart med så kort vila som 30s samt köra en del knäböj med skivstång på gym för att stärka upp rumpa och baksida lår och få en bättre kick i steget. Kanske har han rätt, kanske inte, jag vet faktiskt inte.

Sofia skrev att hon inte fick något gensvar från benen på uppvärmningen, jag kan aldrig uttala mig om hur det kommer gå på loppet utifrån uppvärmningen. Jag har varit sliten i baksida ben, höft och knän efter maran men det känns mest som en bekväm anledning att skylla på. Samtidigt känns det som om jag varit i form på sistone och att farten har funnits där. Som ni förstår har jag svårt att peka ut varför jag inte sprang snabbare och kanske är det så enkelt att det bara handlar om den berömda "dagsformen". Det kanske inte infann sig i onsdags. Jag grämer mig att jag inte hängde på Tobias och sedan "bara" bet ihop men som andra varvet artade sig var det ju tur att jag inte gjorde det! Som vanligt på milen känns det som det fattas ett ton "jävlaranamma" men när jag tittar på pulsen så kan jag inte kämpa mycket hårdare och pulsen ligger helt i linje med Milspåret från i våras då jag gjorde 37:49 på en mera kuperad bana.

Kanske hade jag kunnat springa bättre tekniskt och behålla farten bättre i uppförsbackarna där jag tappade mycket och jag tycker egentligen inte jag sprang bra någonstans. Jag vet bara att milen börjar bli min svagaste distans och jag har otroligt mycket att båda lära och vinna! Kanske borde jag prova att gå ut hårdare på något lopp men då med risken att jag inte orkar fullfölja men det är lätt att en DNF blir till flera, att det blir en vana och där vill jag verkligen inte hamna! Trots allt hade jag aldrig några DNF-tankar i onsdags utan var vid relativt gott mod fortfarande vid varvning. På den sista tredjedelen började jag känna mig uppgiven vilket såklart inte bidrog till att jag kämpade ännu hårdare för att klara mitt pers. 

Lika mycket som jag gillar att träffa bloggläsare och bekanta i samband med löpartävlingar numera lika mycket ogillar jag känslan av att åka hem missnöjd och komma hem med negativ energi. Då är det härligt att jag har så kloka barn "pappa du förstår att det kan inte gå bra jämnt, ibland måste det gå dåligt också" (sagt av tolvåriga dottern) "wow, vad bra du är pappa" (sagt av sexåringen).

Visst 38:00 på milen är inte dåligt, långt därifrån och jag citerar en kille på väg till pendeltåget: "Att vara missnöjd med den tiden, dit har man ju en bit..." Igen visar jag att jag är stabil på 38 minuter på milen och jag gör min sjunde raka miltävling sub40 sedan oktober 2010 då jag klarade drömgränsen första gången men jag kan inte komma ifrån känslan av att många omkring mig utvecklas medan jag står stilla vad gäller snabbheten och visst hade jag hoppats på att nu sätta ett nytt PB på milen nu!

Nästa tävling är Stockholm halvmarathon vilket kanske är mitt absoluta favoritlopp. Ett lopp jag var och fortfarande är, otroligt nöjd med sedan jag sprang på 1:23 2011. Jag har ingen lust att ännu en gång i år åka hem missnöjd så därför tänker jag inte formulera någon målsättning för halvmaran. Sådärja, nu har jag vridit och vänt på detta tillräckligt! Tack för pepp och trevliga möten i onsdags!!