- OK, dags för 8x1000m med 1 min vila
- Det kan du glömma!
- Vadå, jag har ju sett fram emot det här passet hela veckan?
- Jaså? Du verkar inte direkt taggad, du höll ju på att somna nyss när du nattade lilltjejen?
- Men jag tänker försöka i alla fall
- Visst, gör du det, räkna inte med någon hjälp från mig bara.
Ungefär så gick den inre monologen mellan löparjagets del av hjärnan och övriga hjärnan inför gårdagskvällens planerade tusingar. Hur tror ni det gick?
Det har varit en skön helg men nu är det höst! Hittills har det med hjälp av lite sol och varma dagar gått att hålla kvar känslan av sensommar men i lördags kom höstkänslan på riktigt. Nu har jag ingenting emot hösten, i den mån jag har någon dipp under året så kommer den oftast i slutet på vintern när snömodden aldrig försvinner och man bara vill ha vår. I lördags sprang jag 11km lugn distans i regn. Mötte en kvinna med hund som log och sade "det där ser inte skönt ut" men jag svarade klämkäckt att det var det absolut för trots kraftigt regn, blöta kläder och geggigt, halt underlag i skogen var det ändå rätt trevligt.
 |
| Orcher i skogen? Eller en Sfinx? |
Sugen på att springa i skogen var jag också men nu hade jag ju tänkt springa tusingar på söndagskvällen eftersom det var länge sedan. Det gick inte. Efter en första tusing som ändå gick lätt på 3:49 tog det bara stopp. Ville inte. Kunde inte. Sprang 6km marafart (snitt 4:12 min/km) istället och det var skönare och kändes mera i synk med vad skallen kunde tänka sig samarbeta kring och det blev till slut ett rätt skönt pass i mörkret, totalt 12km.
Säsongen har varit lång och kanske är det dags att begrava höga ambitioner och tidsmål under en hög med gula löv och bara njutspringa under en period? Jag har tävlat mer i år än tidigare och det har varit både medvetet och roligt men jag känner nu att det kanske räcker. Hur sugen jag än är på att åka till Hässelby och springa 10km, trots att jag tidigare bestämt mig att för att inte göra det för att det är så omständigt, så har jag nog redan fattat ett beslut om att skippa det. Det är bara den där lilla reptil-liknande delen av hjärnan där löparjaget bor som inte fattat det.
Jag är inte det minsta intresserad av att åka till Hässelby för att återigen springa på en tid runt 38 blankt. Ska jag åka dit är det för att kröna tävlingssäsongen med ett nytt PB på milen men ingenting pekar på att jag har det i mig just nu och då kan jag lika gärna släppa det. Trots att jag inte fick sätta ett nytt pers på milen så är jag väldigt nöjd med hur säsongen varit. Årets stora mål klarade jag och det är jag fortfarande väldigt väldigt stolt över!
Vackert skrivet. Du springer på bra du, härligt!
SvaraRaderaDet är just sådana här insiktsfulla inlägg jag önskar att jag läste oftare! Som alltid tror jag det är bra att stanna upp och reflektera. Vi löpare säger ofta av vi bör lyssna på kroppen, men vi kanske bara lyssnar efter det vi önskar höra. Dina ord (med poetiskt ton) gjorde mig glad och utgör en god påminnelse. Härligt poetiska bilder dessutom!
SvaraRaderaOm du vill göra säsongsavslut nu är det nog det du ska göra. Att springa tävlingar mot magkänslan tror jag inte på! Och som vanligt tror jag att skogen är en ypperlig energikälla. :-)
SvaraRaderaVilket bra inlägg Staffan!
SvaraRaderaSatsa på lite njutningslöpning ett tag och se vad som händer. Tycker du har gjort en grym säsong med Stockholm Marathon och allt! Sub 3 är ju bara så häftigt så sug på den karamellen ordentligt nu! Jag har själv sub3 som min stora löpardröm och det känns som den tiden slår vilket pers som på dom andra distanserna. Ditt stora mål med året har ju varit detta och nu kan du ju lägga upp träningen för att passa korta distanser istället som du kan persa på nästa år. Man vill ju bli bra på så många distanser och i år var du bäst på maran, nästa år kommer du bli grym på dom andra distanserna....om det är det du vill? ;)
Börjar känna som dig Staffan. Skall bara klara av Berlin om en vecka sen skall det faktiskt bli skönt med en säsongsvila. Man behöver nog ta det lite lugnare ibland för att reflektera och fundera och ta nya tag. Vem vet, kanske kommer du tillbaka både snabbare och starkare nästa säsong.
SvaraRaderaTack Krille!
SvaraRaderaJag tror du har rätt Niklas att vi ofta slår dövörat till vad gäller sådant vi inte vill känna! Jag blev glad för din kommentar, tack!
Tack Mackan, snart är Hässelby fullt och då är problemet löst :) Skämt åsido, jag känner mig färdigtävlad för i år och att springa i skogen ter sig som ett fullgott alternativ!
Hösten är en fantastisk löparsäsong! För kravlös myslöpning. Har man som du tränat och tävlat hårt hela våren och sommaren, så är det garanterat klokt att lyssna på vad magkänslan säger. Kroppens, och ickelöparhjärnans, reaktion på intervallpasset tyder nog på att det kan vara dags att skifta fokus.
SvaraRaderaOch vilka fina bilder!
Du har ett bra löparår bakom dig och känner du att du inte kan persa på Hässelby så förstår jag att du inte vill starta. Det är krångligt att ta sig dit för dig också.
SvaraRaderaMin vila startar efter Hässelby, men innan dess tänker jag köra på :-).
Kloka tankar (från båda dina alter-egon :) ). Om du tänker att tävlingssäsongen började i maj, har det ju varit 5 månader med tävlande. Det är ju nästan halva året! Jag är imponerad över er som orkar tävla så mycket, och då inte bara själva urladdningen utan också det att lägga helg på helg på tävlingar, veckor på förberedelser osv. Spring o njut i skogen, promenera med familjen, och njuut!
SvaraRaderaTack Sofia, visst är hösten härlig för löpning och visst hade jag kunnat genomföra någon form av intervallpass om än kanske inte 8x1000m men jag hade helt enkelt ingen lust och jag tror det är bra med lite lyhördhet nu efter en ganska lång period med målmedveten löpning!
SvaraRaderaExakt Lennart, förra året tog det en timme att ta sig från loppet till Brommaplansrondellen bara och nästan hela dagen går åt och då har jag ändå åkt bil båda gångerna. Men det är ju lättsprunget och man blir lite sugen men nu har jag fattat ett beslut och det känns bra! Du får persa för mig också!
Tack Sofie! Min säsong började faktiskt redan i april med Påsksmällen i Enhörna. Jag tycker ju om att tävla då jag motiveras av att sätta upp tidsmål och träna mot dem och det är bara på tävling man kan få ett kvitto på hur man ligger till. Dessutom tycker jag tävlingar utgör en allt viktigare och motiverande social komponent numera. I och med bloggen och jogg.se så träffar jag numera många jag känner på löpartävlingar och det är ett roligt avbrott i den mer ensamma träningen. Att inte tävla alls eller t ex så sällan som du gör skulle jag tycka var lite tråkigt! Men visst tar det lite tid i anspråk från familjen på helgerna!
OK, Staffan! Jag tolkar det som att jag ska slå ditt pers :-).
RaderaGärna, Lennart, under 37:43 är såklart vad som gäller då. Fast det är ju från bana så det räcker med att du springer snabbare än 37:49 vilket jag gjorde på milspåret :)
RaderaHur lätt som helst :-)!
RaderaJag skojar bara. Jag hoppas vi ses vid annat tillfälle :-).
Precis den där inre monologen hade jag igår kväll. Det var kallt och mörkt ute och jag ville verkligen inte sticka ut och springa när barnen var i säng. Dessutom började jag avundsjukt tänka på dig och andra som så sakteliga börjar avsluta säsongen. Usch - det var jobbigt att komma ut men jag fick fokusera på att det bara är drygt två veckor kvar till Gbg marathon. Bita ihop.
SvaraRaderaTrodde aldrig jag skulle få till ett vettigt pass igår kväll men det gick och känslan efteråt var underbar men det var ovanligt motigt att komma ut. Jag har precis som du haft en lång säsong så lite vila längtar jag verkligen efter. Precis som du så väl beskrev det - ut och gå i skogen med familjen. Så skönt det låter!
Jag tycker att hösten är skön just för att jag verkligen springer mer på känsla. Nu bestämde jag mig redan i våras för att bara göra det som kändes ok hela det här året. Det måste vara lagom med måsten i livet. Fast under sommarhalvåret är ändå lätt att jämföra sig med förra säsongen och prestationer. Lättare att släppa det på på hösten på något vis.
SvaraRaderaJag håller med dig helt! Jag har velat tävla mer i år och gjort det men nu känner jag tydligt att jag inte kan eller vill fokusera på att prestera utan bara "vara" i löparskor och för det passar hösten alldeles utmärkt!
RaderaLyssna till ditt hjärta, din intuition och din magkänsla. Du har svaret själv Staffan. :-)
SvaraRaderaSå är det Ingmarie, tack! Du har rätt, som vanligt!
Radera