Jag verkar ha svårt att svårt att springa lugna pass just nu och onsdagens lugna lunchjogg avslutades med tre ganska snabba kilometer (3:40-3:50-isch ungefär). Samtidigt har jag velat köra intervaller i halvmarafart i veckan trots att jag varit småsnorig. Tanken var att göra det i torsdags men jag var klok nog att vila och gå och lägga mig tidigt och få åtta timmars sömn istället. Igår kändes det klart bättre och jag hade väskan packad för lunchlöpning, velade lite men beslutade mig ändå för att prova och det blev ett ganska bra pass.
Känslan var väl OK men inte så mycket mer, andningen kändes lite jobbig och kanske behövs det någon dag ytterligare innan förkylningen släpper. Jag ville köra lite snabbare än halvmarafart på de två längre vilket lyckades men ansträngningsmässigt tyckte jag det var likadant som på söndagens 22km med 3x2km halvmarafart, dvs lite för obekvämt. Under nerjoggen som förresten gick i marafart tyckte jag att jag sprang så där snyggt med stolt hållning, hög höft, hög kadens med klipp i steget, avslappnad men med bestämt fokus framåt. Tills jag passerade ett skyltfönster och fick den illusionen förstörd av min lufsande spegelbild. Händer det er också? Det finns alltid en del att jobba med!
Det viktigaste är att det ska bli otroligt skoj att ställa sig på startlinjen på Norrbro i Stockholm för att tävla på favoritdistansen halvmarathon! Min enda halvmara i år. Nästa år ska jag försöka springa åtminstone en på våren och en på hösten!
Vilken är din favoritdistans och varför?
Det måste nog bli halvmaran! Inte lika hård som en mil men mer utmanande på det aeroba systemet. Dessutom finns det tid för att jobba sig tillbaka om man haft en dålig start exempelvis, vilket inte är möjligt på milen. Marathon ryker pga. Den jobbiga sista milen och fem km är lite för snabbt över.
SvaraRaderaFår hålla med om att det är halvmaran. Just därför att man kan hålla en fart som är hyggligt bra nära inpå max men man fortfarande har kontroll.
SvaraRaderaMilen och därunder är alldeles för flåsig och "obekväm". Maran är för lång och otroligt slitsam mot slutet.
Har dessutom bara sprungit halvmara på Gbg-varvet och där är publikstödet och atmosfären helt outstanding.
Mitt PB på halvmaran rankar jag dessutom som det bästa.
Lycka till med förberedelserna..
Halvmaran!!! Lagom långt och lagom tufft! Den kräver heller inte så förbannat mycket distans och är därför väldigt tidseffektiv när man ska träna. Det känns också som man kan få väldigt fina resultat med "lite" träning om man bara lägger upp det på rätt sätt. Sedan gillar jag även inslaget av taktik när man lägger upp loppet till skillnad från milen där det bara är att gasa och hoppas att det håller hela vägen ;)
SvaraRaderaJag tycker det mesta är kul att springa. 5 km, 10 km, halvmara och helmara är kul på olika sätt.
SvaraRaderaDet är svårt att jämföra också. Maran är lite mer av en upplevlse än vad 5 km är. Jag tror till exempel inte att jag skulle åka till NY och betala 30 000 SEK för att springa 5 km, men jag åker mer än gärna dit för att springa en mara.
Men, men, bara för att ta ställning så säger jag att min favoritdistans är 10 km, tätt följd av halvmara. 10 km är en så klassisk distans och halvmaran upplever jag inte lika klassisk, den upplever jag just lite halv....
Hahaha :-) - Känner igen den där känslan av "Det här känns ju ganska bra och jag har ett bra löpsteg - känner mig stark (och snygg he,he) och på väg framåt med ett bra benlyft" tills dess att jag ser min bild i ett skyltfönster och ser mig själv och tänker "f-n vlket lufsande - är det verkligen jag???" Lite hatkärlek till halvmaran - lite velig. Milen - väldigt jobbig och man kan aldrig slapppna av. 5:an - gör ont. Men kanske kanske faktiskt maran. Om man är förberedd och är inställd på att den börjar efter 30 - fram tills dess är det transportsträcka. Maran p g a längden, de olika faserna man går igenom, och att den inte tar slut lika fort som halvmaran
SvaraRaderaKänner igen det där med spegelbilden...
SvaraRaderaJag måste nog också hålla med om halvmaran som favoritdistans. Passar mig som löpare som är mer seg än snabb. Det är en lagom distans där jag kan ututtja min kapacitet på bästa sätt. Gillar vad Olov skrev om att hålla en hög fart men under kontroll. Men milen gör bra anspråk på förstaplatsen. På något sätt uppskattar jag det där att ligga och pressa stenhårt.
Det verkar råda stor enighet här bland svaren :)
SvaraRaderaJonas intressant perspektiv där med det aeroba systemet. Helt rätt att man kan jobba sig tillbaka, är lite därför jag inte lyckas på milen tror jag, blir lite uppgiven när jag märker att det inte går!!
Ditt halvmarapers är grymt fint Olov, dessutom är ju Varvet en ganska tuff halvmara, vore spännande att se dig springa en flackare "halva" någon gång!!
Visst jag väl Daniel :) Helt rätt resonerat!!
Lennart, Visst är det så, långa resor gör man bara för längre lopp! Bra krigat på Kistaloppet förresten, grannen (kom trea på 31 minuter) att han har en jacka över om du vill ha en!)
Magnus :) Jag gillar maran också men uppskattar inte riktigt träningen inför den (långpassen). Dessutom är distansen så lång att slutresultatet kan bli väldigt oberäkneligt, extra så om det dessutom är varmt!!
Sara, ja du är ju inte så snabb...det var inte så att du vann ett millopp nyligen på 36:4x någonting :) Jag skriver också absolut under på snabbt men med kontroll! Milen har jag mycket kvar att lära på!
Jag har nog alltid haft halvmaran som favoritdistansen Jag har iof bara sprungit två tävlingar i halvmaror i mitt liv men gjort desto mer träningspass kring 20km i bra fart men den har ändå känts som "min" distans. Flera av er ovan är ju också inne på detta att man kan komma igen, "lagom" ansträngande osv...
SvaraRaderaMen efter Hälsoloppet som gick så bra för min del (både resultatet men kanske än mer känslan) så rankar jag nog nu milen som roligare. Jag inser att vad jag helt enkelt vill säga att jag tror att den distans som för tillfället går/känns bäst också blir den som blir favorit. Lyckas jag/man med en distans så blir den helt enkelt favorit och det är ju logiskt - det som är skoj brukar också gå bra (eller om det nu är tvärtom ;-)
Olov: med din tid på varvet så borde ju en sub3 på maran vara naturligt att sikta på. Du ska inte hänga på Göteborg marathon, sub3? Vore skoj med sällskap :-)
Siktade på sub3 i Stockholm men det funkade inte mot slutet, får väl skylla på vädret.
RaderaHar sneglat lite mot gbgmaran, är kanske lite för dåligt maratränad nu för den går väl så snart som i mitten av oktober.
Ska kika lite på tävlingsplaneringen i dagarna så får vi se. Är du klar för start Tobias?
När jag såg att du hade fin tid på Varvet kollade jag upp dig på maran i Sthlm och du var väl sådär 3 sek bakom mig... Man skymtar faktiskt mig (och desto mer av Staffan) på en av marathonfoto's bilder av dig :-) Ja det var ju inte det bästa vädret i Stockholm. Jag räknar kallt ( :-) med att det inte blir sämre väder i Göteborg än i Stockholm och då blir det sub3. Jag är anmäld och betald! Vore skoj köra ihop - det verkar vara glesare än i Sthlm så sällskap är nog bra.
RaderaSå ja Tobias.
RaderaJag slängde faktiskt in en anmälan till Göteborg precis. Kan bli skoj det här att slåss för sub3.
Det enda hindret nu är att jag inte riktigt har tränat för de distanserna men jag kommer ändå försöka gå för sub3.
Jag får väl slänga in ett par långpass och flera pass i maratempo så kanske det går vägen.
Lycka till med träningen så ses vi på startlinjen =)
Sedärja! Lycka till grabbar, jag kommer hålla tummarna hårt för er!!
RaderaNi har båda farten med marginal för att fixa det och jag tror också att ni har uthålligheten och som Tobias skriver så bör ni ju få mer gynnsamma förhållanden i Götet även om banan är ganska vindutsatt om det blåser (vändbana ut mot Särö om jag förstått det hela rätt)!
Tack Staffan. Stämmer bra med vändbana, två varv dessutom.
RaderaFår väl ursäkta att vi kidnappade ditt kommentarsfält för lite annan konversation =)
Helt OK Olof, min blogg får gärna vara en mötesplats för löpare, på webben och IRL :-)
RaderaHåller med Lennart - halvmaran är halv. Varför finns den liksom. För folk som inte orkar springa en hel mara? Nu vet jag ju att du orkar en hel mara och att du dessutom gör det grymt bra.
SvaraRaderaJag tycker man skulle ordna tvåmilslopp istället? Eller 25 km. Inte koppla det till att det är en halv mara liksom. Distansen är värd att vara sin egen, inte en halv av något annat. Tycker jag.
Tobias, milen känner jag mest att jag inte behärskar just nu trots att jag har en obruten svit på sju miltävlingar sub40.
SvaraRaderaVet inte varför den skapades från början Anneli och i det perspektivet är 20 eller 25km mer logiskt, det finns tydligen också svenska rekord på 20km på bana. Men just kombinationen att kunna springa fort med med kontroll gör att det ändå är min favoritsträcka!
Just nu känns det som min favorit är Lidingös 3-mil, men det är nog bara för att jag inte ska springa :-) Länge sedan jag körde en normal halvmara faktiskt. Den på Sydkusten i motvind och bitvis sandstrand som underlag räknas inte riktigt.
SvaraRaderaJa många "hemmalöpare" verkar ofta INTE springa huvudstadens stora hösthalvmara av någon anledning. För mig är det en given höjdpunkt på året. Nästa år kanske jag ska prova Lidingö även om det aldrig lockat mig lika mycket men i så fall dubblerar jag nog eftersom jag inte vill stå över halvmaran.
SvaraRadera