måndag 21 december 2009

Löpsug, att springa på känsla, tågbekymmer, poletten som ramlade ner och andra virriga funderingar

Läsare känsliga för långa inlägg är härmed varnade, för idag var jag löpsugen och nu är jag skrivsugen! Här följer ett försök att redogöra för diverse ostrukturerade tankar som virrade runt innanför pannbenet under dagens runda.

Efter söndagens diverse aktiviteter var jag inte ett dugg sugen på att ge mig ut på en runda i tolv minusgrader. Med helgpass har jag märkt att det är bäst att inte spara dem till sent på kvällen, då riskerar de att inte bli av. Det blev ett core-pass istället.

1. Löpsug
Det första jag märkte var hur otroligt löpsugen jag var idag, en helt annan känsla än igår. Kl 17.00 hade jag lämnat av dottern för 60 minuters innebandyträning och jag var påpälsad (underställ, tights, långärmad funktionströja med "fluff" på insidan och polokrage, jacka, mössa, vantar och extra strumpor) och redo för lite löpning.

2. Uppvärmning?
Det andra jag funderade på var om man kan kalla det uppvärmning när man springer i tio minusgrader eller handlar det mer om att inte bli nedkyld?

3. Fördelen med löparkläder vs vanliga kläder.
När jag kom hem från jobbet, huttrade jag i mina jobbkläder innan jag kom innanför dörren, nu sprang jag och tyckte det var helt underbart i min löparmundering, tänk om man kunde ha tights och funktionskläder på kontoret...här märker ni väl hur förvirrat det var idag...

4. Tågbekymmer.
Nej, jag har inte råkat ut för försenade tåg idag. Öppnade första 5 km lugnt omkring 5 min/km +/- 5 sek och det kändes bra. På den sjätte km började min pulsklocka larma om att den tappat kontakten med fotpooden och att den inte hittade någon puls. Plötsligt tänker jag; detta har hänt förut just här. Med hjälp av tåget från Stockholm som är på väg att bromsa in för att stanna vid Nykvarns station på sin väg mot Strängnäs/Eskilstuna trillar den berömda poletten ner: Det är kraftledningen som stör överföringen, det har jag ju läst om i massor av diskussionsforum...aha-upplevelse.

5. Att springa på känsla.
Efter 7 km ville jag mer än att lunka på i 5 min/km så jag tänkte: Jag höjer farten till 4:30 men springer enbart på känsla utan att kolla på klockan. Km 8-10 gick på 4:30, 4:32, 4:27 vilket jag tycker är godkänt! Sista kilometern, kände mig fortfarande ruskigt pigg och bestämde mig för önskad halvmarafart dvs 4:15 och kilometern landades på...just det, exakt 4:15 min/km utan att fuska genom att kolla på klockan!

6. Hur snabbt man börjar frysa efter löpningen när temperaturen är tio minusgrader.
Efter löpningen gick jag in i den varma idrottshallen för att hämta dottern, men jag frös något otroligt under den korta bilfärden hem!

Efter duschen väntade ett lass med nygräddade pannkakor med sylt och glass, mums! Det var min eftermiddag och kväll så här långt, fortfarande endorfinrusig men med skrivklådan något lindrad.

Passet i siffror: 11,8km, 55,14 min, 4:41 min/km i snitt @172 bpm, lägre puls än på ett tag också, bidrar till en bra känsla! Härligt pigg hela passet!

För er som antagligen är utmattade av att läsa så här långt, hur har er dag varit?

7 kommentarer:

  1. Den har varit fin, tackar som frågar. Handlat en julklapp. Fikat. Bråkat med en rättshaverist. Fått besök. Druckit glögg. Eldat i kaminen. Nu är det dags för hundpromenad i kylan.

    Appropå din punkt 4 så har vi en stor kraftledning där jag bor. Jag har inte märkt något speciellt, men jag funderar ibland på varför den första kilometern (som passerar under ledningen) går långsammare än vad den känns. Ofta upp till en halvminut saktare än tvåan. Men vore det på grund av ledningen så skulle väl värdet bli helt galet?

    SvaraRadera
  2. Hehe, inga problem att greja hela inlägget.

    En kvällslöpning i snömodden räddade min dag. Hela familjen är sjuk i diverse åkommor så det var skönt att komma ut en timme och rensa skallen. Ser för övrigt fram emot en lång julledighet med massor av löpning i dagsljus.

    SvaraRadera
  3. Det var väl inte så fasligt långt! (Allt är relativt som du vet) Min dag har varit... Upp och ner kan jag nog säga. Mest upp men när jag vurpat med cykeln i snödrivorna för femte gången var det inga vackra ord som kom ur min mun precis...

    SvaraRadera
  4. Shit, du är min idol :) En vacker dag ska jag komma under 5 minuter under längre tid än 15 minuter och tycka att det är skönt. På riktigt.

    SvaraRadera
  5. Joel, låter härligt, förutom det där bråket med rättshaveristen...appropå störning p g a kraftledning så är det inte säkert, min puls visade jättekonstiga värden (44) för att sedan visa 00, men jag har varit med om jättehöga värden också, farten visades som 00:00 min/km


    Hempa, känner igen mig i det du skriver. Jag ser också fram emot lite härlig löpning (och skidåkning!!) i mellandagarna.

    Ingmarie...det där lät ju inget kul, att vurpa med cykeln menar jag. Hoppas det gick väl, landar man på rätt ställe så erbjuder ju snön i bästa fall lite stötdämpning... I sämsta fall kan ju en vass trottoarkant vara ivägen?

    Petra, din idol är jag så gärna, inga problem :-) även om det finns många som är duktigare och snabbare än jag! Ja, jag kände mig riktigt pigg igår även på sista kilometern. Håll i så ska du snart se att km-tiderna kryper neråt!

    SvaraRadera
  6. Härlig läsning! Hur min dag varit? Skottat snö. Skottat snö. Skottat snö. Bilat efter efyran i noll sikt. Svängt av efter en byaväg och upptäckt att man glömt ploga densamma. Vänt utan att köra fast och navigerat hemåt igen utan blindflygningsinstrument. Lackat julpaket och snöpulsat en vända. En hyfsad dag trots allt.

    SvaraRadera
  7. Oliver Sture, tackar för det! Ja, låt oss inte underskatta träningseffekten av snöskottning! Det där med att vända hem igen lät ju inte så roligt! Hoppas att ryggen är bättre??

    Hälsar
    Staffan

    SvaraRadera