Igår fastnade jag framför ett TV-program med titeln "Jag ska bli stjärna" eller något liknande. Programmet handlade till största delen om idrottande barn och deras föräldrar och idrottsledare.
Personer som känner mig vet att jag sällan blir arg men igår blev jag upprörd över dessa idioter till föräldrar som låter sina nioåriga barn köra 3 träningspass i tennis om dagen inkl "fyspass" och som har "agent" som bestämmer vad flickstackarn ska ha på sig för kläder.
En fotbollstränare som skäller ut tjejerna efter noter efter att matchen slutat 1-1 när de släppt in ett mål i slutminuterna. De vann till slut hela cupen som inkluderade elitlag från Tyskland...
En lallande idiot till pappa som sitter på utvecklingssamtal med sonen i skolan och som när läraren påpekar att nn är lite trött och inte verkar orka med skolan och hans fru uttrycker att hon tycker att nn tränar lite för mycket, säger: "Jag tycker han tränar för lite, vi testar att ge honom lite omega-3" - Fy fan vilka idioter det finns.
Jag tycker absolut att man som förälder ska uppmuntra sitt barn om han/hon vill idrotta mycket, absolut, men någonstans har jag för mig att föräldrarollen också innebär att sätta gränser och att inte ta ut sina egna misslyckanden/drömmar/ouppnådda ambitioner på sina barn? Föräldrakörkort, kan det bli en valfråga 2010, snälla, något parti?
Nu har jag skrivit av mig, nu är det snart jul ingen irritation här längre :-)
Visst är det skrämmande! Vem som helst får "skaffa" barn. Vissa är helt klart olämpliga som föräldrar och i synnerhet de som försöker leva om sina liv genom barnen. Eller vad det nu är som gör att de driver sina ungar så...Frågan blir hur man ska hantera det..? Vems är ansvaret att ändra på det när det är den "ansvarige" som är boven?
SvaraRaderaJag såg det också och tyckte mig se hos de flesta av barnen en känsla av att vara till lags och vara omtyckta. Han som körde cross såg inte allt för munter ut. Jag blir också omåttligt irriterad på liknande föräldrar. Samma sak med lagledare för ungdomslag som matchar bästa laget redan i 11-årsåldern. Alla ska få spela, hur ska man annars kunna tycka att det är roligt? Den klassiska idrottsundervisning i skolan är också allt för styrd av föreningsidrotten vilket slår ut många barn redan i skolan.
SvaraRaderaHåller med er alltför väl! Att komma tillrätta med olämpliga idrottsledare kräver föräldrar som vågar vara tydliga och ge feedback på det de inte tycker är bra. Det gjorde jag väldigt tydligt till min dotterns innebandy-tränare förra terminen när de bänkade några tjejer (bl a min dotter) i slutet av en match för att toppa laget. Jag markerade tydligt vad jag tyckte om det, och många föräldrar i laget har berömt mig för att jag var tydlig. Idag har jag en jättebra relation till tränarna i laget...
SvaraRaderaOlämpliga föräldrar är svårare...
Nu loggar jag ut, God Jul på er!
Såg inte programmet, men som fd hockey- och fotbollsförälder och numera dito farförälder känner jag väl till problematiken. Får ibland konstiga vibbar när jag ser utvecklingen. Det tycks som om allt fler barn inte tillåts vara barn utan drivs på tills de knäcks.
SvaraRaderaOch min generation är heller inte utan skuld. Jag har bekanta jämnåriga som skriker "domarjävel" åt fjortonåringa domare som råkar göra ett misstag i en knattematch.
Oliver Sture, ja vad ska man säga...sorgligt är det. Det har väl att göra med de allt högre kraven i samhället som tyvärr gör att barn inte får vara barn lika längre längre...
SvaraRadera