Som löpare hittar jag på alla stigar och småvägar i närområdet, jag vet var de bästa fikaplatserna med den härliga utsikten finns och hur man bäst tar sig dit, badställena som inte så många hittar till, var fornminnen eller andra spännande utflyktsmål för barn såväl som vuxna väl värda ett besök finns. Jag har sprungit alla lokala vandringsleder och känner till naturreservaten i detalj, vet genvägarna och var man kan korta av etapper och utflykter, har väldigt bra koll på avstånd från A till B och förslag på alternativa, trevligare grusvägar och skogsvägar istället för trafikerade och tråkiga bilvägar för att ta sig dit och så vidare. Och givetvis, frågar någon om bästa backen för att löpträna i eller trevligaste löprundan på orten så kan jag erbjuda en mängd olika alternativ eller visa hur man hittar runt i det lokala motionsspåret trots korsande slingor och ibland förvirrande skyltning.
Jag blir därför förvånad när jag hör människor som bott här lika länge som jag säga att de inte hittar på stigarna nära vårt bostadsområde då de är rädda att gå vilse (det är inte ändlös vildmark vi pratar om här...) eller när jag nämner en plats som kanske bara ligger några kilometer härifrån och de säger att de inte har en aning om var det ligger eller vad det är för plats. Att de inte vet att vi har en etapp av Sörmlandsleden som passerar några hundra meter in i skogen från vårt bostadsområde och så vidare.
Jag gillar utevistelse som inte bara behöver vara löpning och släpar gärna med mig familjen ut på utflykter både i närområdet och lite längre bort och givetvis gör inte alla det och då blir också lokalkännedomen sämre. Om den här pandemin till slut för något gott med sig så är det kanske det lägre tempot och det faktum att det verkar som om flera fått upp ögonen för utevistelse i närområdet den vackra natur som de flesta av oss har relativt nära.
