Sko-recension: Salming Distance, fortsatt bra träning och publik på en tävling

Jag har använt Salming Speed sedan i våras. En lätt sko med mycket löpkänsla vilket jag beskrev i ett inlägg i april. Efter en tids intensiv användning fick jag dock kraftigt skoskav över hälsenan av hälkappan vilket ledde till att jag under en period helt slutade springa i dem. Jag diskuterade problemet med hälkappan med Jocke på Salming och de lyssnade på min feedback och förde tillbaka den till utvecklarna. Till viss del kan problemet bero på storlek - mina Speed är något rymliga och med hårdare snörning och tunnare strumpor har problemet minskat om än inte helt försvunnit.

Jocke erbjöd mig att prova den ännu lättare modellen Race för att jämföra vilket jag tackade nej till då jag har många skor i den viktklassen. Då var jag mer intresserad av deras träningsmodell Distance och fick då ett par i en halv storlek mindre hemskickade. Dessa har jag nu sprungit en hel del mil med i sommar. Detta är alltså skor jag fått gratis av Salming vilket inte påverkar innehållet i den här bloggposten som jag skriver helt på eget initiativ. Inlägget är också taggat med "Reklam" för att vara extra tydlig.

Distance är Salmings tyngsta modell utan att vara speciellt tung, vikten i storlek 43,5 är 240 g, droppet häl-tå är 5 mm.

Passform och ovandel

Passformen i mellanfot, ovandel och framfot är relativt tight utan att kännas lika "limmad på foten" som en ren tävlingssko. Ovandelen som består av tre lager ger en viss stadga och stabilitet runt hela foten samtidigt som den klarar av att ventilera foten bra genom meshen.

Löpkänslan i skorna är mycket bra och skon är tillräckligt lätt för att användas både på lugna och snabbare träningspass. Med det lägre dropet hamnar man naturligt på mellanfoten. Skon påminner en del om tidigare versioner av Sauconys Kinvara (version 1 och 2) men är fastare i dämpningen än senare versioner av densamma och med mycket bättre markkontakt då sulan är tunnare.

Sulan består av olika gummiblandningar på utsatta ställen och ger bra fäste på asfalt, grus och fungerar också bra i terräng. Jag har sprungit ganska tekniska stigar och över bergshällar utan problem. Sulan och resten av skon är designad för lång hållbarhet och hittills ser jag inga tecken på slitage.

För vem?

Ni får kalla mig köpt men jag erkänner utan omsvep att jag gillar Salmings modeller, deras approach till "Natural Running" och kundbemötande och jag hoppas att Salming kommer vara framgångsrika då skorna är värda en bredare "publik"! Distance konkurrerar på en trång marknad av lättare trainers med Adidas Adizero Boston, Saucony Kinvara/Mirage, Asics DS Trainer, New Balance 1400, Mizuno Sayonara m fl. Med det lägre droppet föredrar jag Distance framför Adidas och Asics, hållbarheten på Distance verkar klart bättre än vad Saucony lyckats med på populära Kinvara som hittills varit min favoritträningssko men som nu fått konkurrens på den positionen.

Distance passar utmärkt som en träningssko för den mer vana löparen som uppskattar lättare skor med lägre drop. Den passar också utmärkt som en instegsmodell till lite lättare modeller för den mera ovana löparen.
Dessutom tycker jag att det är en väldigt snygg sko vilket ni själva får bedöma om det är viktigt. Själv tycker jag inte det är någon nackdel och flera har i sommmar kommenterat att skorna är snygga.

En recension borde väl också rada upp några nackdelar för att vara heltäckande! Hittills har jag inte hittat några. De är lätta med fin löpkänsla, de sitter fint på min fot utan att ge blåsor, skav eller smärta och för mig är de väldigt nära en perfekt träningssko! Alla bilder nedan tagna av mig.

Gula skor på en gul, sönderbränd gräsmatta. En slags löparsammanfattning av sommaren 2014

För övrigt tränar jag på, sprang ett ganska hårt pass med 2 km-intervaller i början av veckan, ett blandat fartlekspass och 15 km lugn distans har det också blivit. Idag vilar jag och det behöver jag! Imorgon tänker jag mig någon form av tröskelpass igen, veckans andra kvalitétspass.

I onsdags åkte jag in till Södertälje och tittade på Enhörna Challenge 5000m i hopp om att återfå lite tävlingsinspiration och så blev det! Det var väldigt trevligt att heja på en massa bekanta i B-heatet och sedan tillsammans med dem titta på A-heatet där Fredrik Uhrbom harade David Nilsson i 3000m (8:39) till seger på nya personbästat 14:24. Fascinerande att det inte ser ut att gå så fort ändå! Jag hoppas snart kunna vara tillbaka i tävling. Jag får försöka ändra mindset från PB varje gång till att göra så bra jag kan för dagen där jag är nu vilket ju egentligen är en självklarhet! Tävling är bästa träning och jag träffar alltid en massa bekanta när jag tävlar och det är alltid en stor del av behållning vid sidan av resultatet!

Uhrbom, Nilsson, Södergård. Foto: Privat

EM-aktuella David Nilsson, Högby imål på nya personbästat 14:24. Foto: Privat.

Resultatuppdatering Storängsözet 5000m - 17:52

Det kommer en sedvanlig längre rapport senare i veckan med bilder och annat godis när tid att författa en längre rapport funnits. I korthet, 17:52 på 5000m efter ett lite ryckigt lopp och en tredjeplats efter att ha avslutat starkt och löpt ifrån klungen jag låg i sista kilometern. Trött i mål men återhämtade mig väldigt fort och stannade kvar och tjötade med bekanta och tittade på A-heatet och fick se Andreas kriga sig in på en imponerande sub17-tid, bakom en viss Anders Szalkai, imponerande, roligt att ses och stort grattis!

Jag hade inte något riktigt mål med kvällen annat än att åka hem nöjd och det gjorde jag! Jag bjuder på resultatlistan så länge så återkommer jag senare i veckan!

Lite nya prylar till en lite sliten löpare

Det var ett tag sedan som löpgarderoben eller för den delen skohyllan fick några nytillskott. Skor har jag inte köpt men lite nya klädprylar har hittat hem senaste veckorna. Runners Store har haft kampanj på kompression och jag har köpt ett par calf sleeves. Jag använder kompressionsstrumpor ibland både under träning/tävling och under återhämtning. De är relativt dyra även om mina favoriter Go Co Co är långt ifrån dyrast men det går ofta hål vid tårna ganska snabbt och därför provar jag calf sleeves som ett förhoppningsvis mera hållbart alternativ. Återkommer med intryck av dem när jag sprungit några mil i dem och vågat visat dem för dottern utan att bli utskrattad...

Löparjackor kan man aldrig få för många av eller hur? När nu vintern är på väg mot vår har Stadium utförsäljning och jag hittade den här jackan som egentligen är en längdjacka för en tredjedel av ursprungspriset. Den är fodrad och tjockare än mina andra jackor och jag har ibland saknat en lite kraftigare jacka när det är riktigt kallt och blåsigt på längre pass. Bra pris var det i alla fall, värt att prova bara av den anledningen! Ett pass har det blivit med jackan, 15 km fartlek i onsdags i ett par plusgrader och blåst och det fungerade alldeles utmärkt med bara en underställströja under. Bra vindskydd och bra med värme. Både calf sleeves och jacka har jag alltså köpt på egen hand.

Det där fartlekspasset i onsdags gick förresten sådär. Efter 5 km uppjogg med pannlampa tänkte jag köra 3x 1500m med 500 m joggvila med förhoppningen om att komma ner i 3:30-3:35 min/km på intervallerna. Det gick inte. Den första på 3:40 min/km och på den andra lade jag av drygt halvvägs när jag fick slita alldeles för mycket och ändå inte komma ner i rätt fart så 3:47 min/km på den. Någon tredje blev det inte utan jag sprang distans istället och avslutade med lite fartlek med några riktigt hårda stegringslopp och då var känslan faktiskt bättre. Så farligt misslyckat var det väl inte, det blev ändå 15km i hygglig fart men det kändes stundvis för slitsamt och segt. Igår var jag sliten och stel efter passet men körde ändå ett återhämtande, kort fartlekspass på löpband och på kvällen tryckte jag på triggerpunkter, körde foamroller i knäveck, vader och fram-och baksida lår då mitt högerknä tyvärr trilskas lite igen.

Med lite perspektiv så trodde jag mig kunna springa fortare i onsdags efter att ha sprungit kontrollerade tusingar på band i 3:20-fart på flera pass men, jag har kört på rätt mycket och rätt bra nu ett tag så nu backar jag lite och tar några lugnare dagar. Idag vilar jag och kanske imorgon också, i helgen blir det bara lätt och kortare löpning med förhoppning om en piggare känsla nästa vecka igen!

I veckan fick jag också hem ett klubblinne i rätt storlek vilket fick tävlingssuget att vakna. Jag har redan hintat tidigare om att jag förhoppningsvis ska tävla nästa vecka. Först tänkte jag göra en Tove och inte skriva något innan men jag hoppas kunna komma iväg på Storängsözet i Huddinge på tisdag kväll och springa 5000 m inomhus, dvs 25 varv runt runt. Jag kommer inte ladda något utan ser det som en avstämning var jag står någonstans. Samtidigt har jag kört en del intervaller och ser ju på puls och känner på känslan att formen är riktigt bra men jag sätter ändå ingen tuff målsättning för det här loppet. Först vill jag ha tillbaka en piggare känsla, sedan ser jag fram emot att tävla och ha kul i klubblinnet! Helgen ser ut att bli lite lugnare än vad de tidigare varit och det tror jag är precis vad jag behöver! Trevlig helg!

Race Report Enhörna Challenge 5000m - PB 17:40

Jag brukar vilja se kilometertider på klockan när jag tävlar. På bana är det inte lyckat då 50% av löpningen går i kurva där GPS'en mäter fel och då blir också kilometertiden fel. Inför det här loppet tänkte jag istället varvtider. Genom att själv klocka varven och försöka springa jämna 1:26-varv och avsluta snabbt skulle jag ta mig under 18 minuter. Beroende på hur stark jag kände mig på slutet skulle jag öka med 600-800 meter kvar. Först genom att fokusera på löptekniken sista kilometern och ha en hög stegfrekvens. På det sättet sprang jag en snabb sista kilometer på Milspåret. Med 600m kvar skulle jag öka farten i tre steg var min plan, vid varje 200m-passering och avsluta på mitt absoluta max för dagen. Det var min plan och med några avsteg (i rätt riktning) så följde jag den!

Under eftermiddagen var jag nervös men hemma innan loppet släppte det. På plats på Södertälje IP (där för övrigt det svenska rekordet på 10000m är noterat, 27:55 av Jonny Danielsson, 1989) 45 minuter före start i den fina sommarkvällen för att värma upp och inspireras av A-heatet där jag hejade på bekanta Anders Grahl, Enhörna och Calle Wistedt, Huddinge AIS (etta och tvåa i A-heatet på 15:06 resp 15:10). Joggade upp med Lennart och körde lite löpskolning och nu var nervositeten borta. Samling och upprop till start där startpistolen klickade två gånger men till slut var vi iväg utan trängsel.

En klunga gick iväg efter 100m men jag gick inte med utan låg kvar och tog täten i andraklungan. Hade Anna Ställberg, Tumba (17:37 i mål) 10m framför på konstant avstånd i början. Inledde med 1:22 och 1:23 på de två första varven på egen klocka, lite för snabbt alltså och jag fick en passertid på 3:28 efter 1 km av min varvräknare.

Efter den något snabba inledningen kom jag in i "rätt tempo" och mina varvtider visar att jag gjorde jämna 1:25-varv första halvan och det kändes bra att jag hela tiden låg på rätt sida om målet men jag fick såklart hela tiden fokusera och ta i. Med 7-8 varv kvar knappt halvvägs, fick jag en dipp och tyckte det var rejält jobbigt och hjärnan började förhandla, "usch vad jobbigt" "det här går inte", "kliv av" precis som vid min DNF vid Enhörna Challenge på 10000m för ett år sedan. Den här gången var min målbild starkare och min motivation bättre och med några "så fan heller, håll käften" tyst till mina hjärnspöken som ju gör 5 km på 18 blankt var det bara att springa ifrån dem. Under hela loppet hade jag min kollega Mario i rygg, en löpare jag springer jämnt med och som innan sagt just att han skulle ta rygg på mig för att också komma under 18 minuter.

In på andra halvan och självklart var jag trött men jag bet ihop, peppade mig själv, räknade ner varven och körde mitt Snabb-Stark-Lätt när de negativa tankarna började viska igen. Varvade en Huddingelöpare och en tjej från Enhörna men tror inte jag sprang om någon annan. Framför mig hade jag Anna Ställberg, Tumba och en något tröttnande Dace Landström, Vallentuna, en löpare jag nästan är jämn med. Varvtiderna låg på 1:27 på andra halvan men aldrig långsammare än så och jag höll mitt schema. Med 1 km kvar förstod jag att det skulle gå vägen och struntade i/glömde/var för trött för att bry mig om klockan. Mario gick om mig i slutet och jag lyckades inte riktigt följa men det skiljde bara två sekunder i mål. Någon kraft kvar till långspurt med fartökningar enligt plan fanns inte men jag fokuserade på löptekniken/stegfrekvensen och sprang sista kilometern på 3:25 så lite ökade jag och in på slutvarvet insåg jag att jag skulle klara mitt mål! Jag närmade mig Dace Landström på det sista varvet som blev det snabbaste på 1:15 och under maxansträngning segade jag mig förbi henne med 250m kvar på bortre långsidan och var före in i sista kurvan. Vid ingången på upploppsrakan smällde det bara till när hon igen blåste förbi mig. Jag tog i allt och stupade över mållinjen en sekund efter henne och blev liggande en stund på tartanen innan jag orkade resa mig upp.

Repade mig och pratade med Lennart och Robert (17:04 i mål som segrare i B-heatet) fick ett grattis av Calle och Anders och pratade med bloggläsare Pierre som hejat på mig under hela loppet vilket jag tackade honom för! Joggade ett varv och drog mig sedan ganska upprymd hemåt med hög musik i bilen.


Lennart presterade igen ett nytt PB så nära inpå Stockholm marathon.
Två löpare, två PB'n!

Det var ett tag sedan jag satte ett nytt personbästa nu (Stockholm marathon senast) och eftersom jag velat göra under 18 minuter på 5 km länge så känns det väldigt bra såklart!! Jag följde i stort sett min plan och marginalen mot målet skaffade jag mig på den första kilometern (3:28) och den sista (3:25, med ett sista varv på 1:15). Nu tänker jag belöna mig med mig lite kravlös, skön sommarlöpning utan tids-och prestationsfokus ett tag framöver! Förresten kanske det är dags att byta namn på bloggen till 3:30-fart genom tillvaron?

Här är fullständiga resultat, 17:40,8, hm,  är mitt nya PB 17:41 då kanske, eller tävlingstider avrundas väl inte? Näe, 17:40 får det bli!

Bra kvalité på helgen, bra kvalité på träningen!

Ledig klämdag i fredags innebar långhelg och en fantastisk sådan har det varit! Nationaldagsfirande, högsommarvärme, badpremiär och träning.

I fredags blev det badpremiär på Nykvarns egen playa Hökmossen

Tre pass löpning har jag sprungit och torsdagens fem snabba tusingar skrev jag om i förra inlägget. Jag har fått hem två par nya skor som jag kommer recensera för Kittad för löpning och skorna till vänster från New Balance har jag redan avverkat några mil i och jag gillar dem och kanske väljer jag dem på bantävlingen på onsdag. Skorna till höger från Inov-8 invigde jag i lördags i skogen, lustig känsla att springa med en sko som är helt platt, dvs har noll mm drop.

New Balance RC1600 och Inov-8 F-Lite 232

Igår kväll rundade jag av helgen med ett kortare intervallpass igen, 1x2000m + 5x400m. På tvåtusingen höll jag 3:35-fart och det kändes omväxlande lätt och tufft och känslan var lite kantigare än på fredagens tusingar. Fortsatte direkt med 1,5 km joggvila (4:35-fart) följt av lite ståvila och dynamisk stretch och sedan fyrahundringarna på 1:23-1:21-1:20-1:19-1:18 med allt bättre känsla, ca 1 min stå-/gåvila mellan.

Insåg efter passet att jag i helgen sprungit 7 km snabbare än min tänkta tävlingsfart på onsdag - 3:36 min/km - och hela 9km snabbare än 3:40 min/km. Nu kan jag inte göra så mycket mer, tänker vila idag och träna lätt imorgon och sedan hoppas på en bra känsla på onsdag. Veckan bjuder på en hel del aktiviteter och skolavslutning så jag lägger inte någon tid eller energi på att gå omkring och ladda och vara nervös! Jag har tränat bra och är i bra form och det känns realistiskt att springa under 18 minuter på 5 km på onsdag.

Min snabbaste halvmil någonsin!

Det är rätt bra kvalite på träningen just nu, korta intervaller i fredags och så igår kväll ett maxtest över 5 km. Jag har länge haft som mål att springa 5 km under 18 minuter och ville se hur mycket som fattades och för otåliga läsare ska jag genast avslöja att det fattades sju sekunder upp, inte ner, till 18 minuter då jag sprang på 17:53 (3:34, 3:35, 3:39, 3:37, 3:27 min/km).

Jag sprang min teststräcka som egentligen inte är idealisk då den är väldigt lättsprungen men det var därför jag valde den för länge sedan. Det var här jag sprang 5km under 20 minuter första gången och här sprang jag på 18:30 sommaren 2010 och sedan dess har jag inte testat och inte heller sprungit snabbare än så, det närmaste jag varit är 18:37 på andra halvan av Enhörna Challenge 10000m i juni 2011.

Bild från maj men outfiten var densamma igår förutom kompressionsstrumporna

Först 3.5km uppjogg, skön, om än inte toppenkänsla efter två dagars vila för OK, det blev ett par glas rosé ihop med hustrun och barnen (nej, de drack inte rosé!) i söndags kväll istället för snabbdistans då. Samlade mig och och drog igång och jag vet inte om det är likadant för er men de första hundratals metrarna när jag springer fort innebär nästan alltid en känsla av glädje gränsande till eufori!?

Sträckan är som sagt lättsprungen. Ett par lätta utförlöpor i början sedan flackt, halvvägs ett litet motlut som inte förtjänar epitetet backe bara en sträcka där man ni vet, undrar varför det plötsligt går lite tyngre utan att riktigt inse att det är uppför. Helt OK känsla så här långt även om den ursprungliga euforin nu lagt sig såklart. Drygt halvvägs, på precis fel ställe, kommer det ställe där jag brukar krisa under de här passen, en sugande backe och här jag klivit av någon gång p g a svagt pannben och det var nära igår också när klockan visade 3:50-tempo i början på tredje kilometern men jag bet ihop och hittade plötsligt på ett nytt mantra "work your way through the pain" och det gjorde jag, bet ihop och kämpade vidare! Uppe på krönet kommer sedan en löjligt lång utförslöpa (ca600m) som jag ibland springer uppför i slutet av mina långpass och den hjälpte mig komma tillbaka i rätt tempo även om tekniken utför kändes rätt kass. Rundan slutar helt flackt och här var det bara att hålla i.

Satte mig ner och pustade ut på det udda ställe där rundan mäter 5km, mitt på bron över motorvägen E20 men inte fick jag någon lift hem för det! Inte gjorde det heller något för det var en rätt nöjd Staffan som joggade hem de knappa fyra kilometrarna till hemmet!

Det här gav naturligtvis självförtroende, nu åtstår bara att upprepa detta på min nästa tävling som är just 5km på Telge stadslopp 11/8. En ganska lättsprungen bana om än inte lika lättsprungen som min testrunda. Men nummerlapp på bröstet och ryggar att gå på bör kompensera för det. De enda ryggar jag hade att gå på nu var några stavgångare som förskräckta klev åt sidan när jag kom farande! Kan jag ligga och pressa med 192 i snittpuls själv på träning så borde det gå att köra lika tufft på tävling!

Nytt försök gav rejält träningspers på 5km!!!

Sådärja, nytt träningspers på 5km idag då jag höll ihop snabbdistansen bättre än för en vecka sedan!!

De bästa träningspassen gör jag konstigt nog tätt inpå måltider, idag körde jag 1 km uppjogg i femtempo 45 minuter efter att middagen i form av laxfilé var uppäten. Känslan på uppjoggen fick bestämma, antingen lugn jogg eller samma formtest över 5 km som för en vecka sedan. Betydligt svalare ikväll och benen var pigga så jag bestämde mig för att köra snabbt igen, dvs upprepa det formtest på den sträcka där jag maxsprang 5km på 19:33 förra sommaren.

Stannade bara kort efter uppjoggen för att tänja lite men försökte inte tänka för mycket på att det nu skulle löpas snabbt! Iväg och höll igen lite i början, först 4:11-fart, sedan 4:00 och ut på flacken var farten 3:50 och klockan pep och visade 3:45 efter första kilometern. En bra öppning och lite lugnare än för en vecka sedan. Andra kilometern förbi Nykvarns centrum och ganska lättlöpt på fin cykelbana på fina 3:42 och då hade jag ändå tänkt på att "vila" i den lilla utförslöpan efter 1,5km.

Strax halvvägs och nu fick jag jobba mycket med mig själv för att hålla igång löpningen eftersom det här går lite uppför och jag stannade här efter 3 km förra veckan. Bet ihop över den enda tuffa uppförsbacken och klockan visade 3:46 på den tredje kilometern. Peppade mig själv med att det nu är lättlöpt utför på fjärde och trots att jag var trött nu och löpningen kändes lite spänd och lite bakåtlutad så lyckades jag hålla farten och avverkade fjärde kilometern på fina 3:40. En sista helt platt kilometer kvar och nu var jag riktigt trött men försökte bara koppla bort skallen och fokusera på tekniken, kunde ändå inte låta bli att snegla lite på klockan men metrarna liksom "sniglade" sig framåt. 500m kvar och riktigt ytlig andning nu, upplevde att jag sprang på max men det var spänt och inte optimalt tekniskt så det var nog inte max.

Försökte mig på någon form av spurt när det var 150 meter kvar men det såg nog mest ut som en skadeskjuten kråkas sista dödsryckningar...till slut pep ändå klockan för kilometermarkering och i dimma noterade jag att den gick på 3:34 och alltså var den snabbaste av de fem och att totaltiden stannat på 18:30!!! Mer än en minut snabbare än förra året alltså! Snittpulsen för passet blev höga 190 och maxpulsen hela 198 bpm, förra veckan noterades 197, ändå var känslan idag betydligt mer kontrollerad, de sista 500m undantagna.

Visst är det lättsprunget, framförallt den fjärde km går nästan bara utför men pulsen var hög ändå :-)

Helt slut efteråt men efter att ha vilat dubbelvikt i någon minut satte jag sedan av hemåt på 3,7km nerjogg @ 4:52-tempo och jag var rätt pigg och såklart grymt nöjd med dagens pass!

Formtest över 5km blev för tufft i värmen

Ett tag nu har jag varit sugen på att testa formen genom att köra snabbdistans över 5km på exakt samma sträcka som jag sprang på 19:33 förra sommaren. Igår kväll var det så dags efter två dagars löpvila. Benen var pigga under uppjoggen över 2,7 km men det var ruskigt varmt och blåsigt klockan halv åtta på kvällen.

Tänjde lite och sedan iväg på första snabba kilometern som började lätt utför. Kom in i en bra rull och 3:45-tempo kändes bekvämt så här i början. Ut på flacken efter några hundra meter och bibehöll tempot och första kilometern landade på 3:41. Bibehöll det fina tempot på den andra kilometern som i princip är flack och klockan pep till och visade 3:42, lite för snabbt i värmen och nu skulle jag få börja betala för det! I slutet av den tredje kilometern var huvudet nämligen inte med mig i motvinden efter ett svagt motlut och innan sträckan vände brant uppåt för den enda riktiga backen. Med puls över 195 bpm och i värmen tvingades jag stanna och hämta andan under ett par minuter efter den tredje kilometern på 3:49.

Lite besviken på mig själv bestämde jag mig istället för att köra stege 1x3/2/1km och sprang km 4-5 på 3:46 och 3:45. De sista 200m gick uppför och puls på 197 noterades innan jag äntligen fick pausa innan jag sedan sprang den sjätte snabba kilometern på 3:46 och kunde lägga mig ner i gräset och pusta ut några minuter innan jag avslutade med 2,7km nerjogg, 30 armhävningar och situps hemma på den sönderbrända gräsmattan och 2 liter vätska (!)

Det var länge sedan jag vek ner mig nu faktiskt, men hade jag bara startat lite lugnare idag och med lite bättre förutsättningar än nästan 30 grader varmt hade jag garanterat fixat sub 19 minuter idag på 5km - ett av målen för året!

På't igen snart!