Awarded

Jag fick en bloggaward av John förra veckan och jag har tidigare fått av Johan och Petra men varit oartig att inte skriva om det. Ber om ursäkt för det men gottgör det härmed genom att skriva några helt slumpvist utvalda saker om mig som ni kanske inte visste om. Alltså hamnar inte löpningen i fokus den här gången.

1. Av någon anledning jag inte helt förstår är jag otroligt höjdrädd och det verkar bara bli värre med åren. Johan, ser fram emot ett inlägg om evolutionsbiologin och hur hjärnan fungerar här... Därför är jag världens tråkigaste sällskap, t ex på Gröna Lund/Liseberg. Jag skulle nog inte överleva Fritt Fall! Jag gillar egentligen att åka Berg-och-dalbana men det faktum att man alltid måste åka upp först gör att jag avstår.
2. Min favorit-färg är blå, favoritplagget är skjorta och antalet skjortor i min garderob i olika varianter av blåmönstrat är därför 17st...
3. Jag har ett väldigt bra sifferminne, t ex telefonnummer och även registreringsnummer på bilar av någon märklig anledning. Jag skulle nog bli ett bra vittne om jag hamnade i en sådan situation.
4. Förutom löpning heter min favoritavkoppling segling. Uppväxt i seglande familj (mina föräldrar har fortfarande båt) hade jag en härlig barndom på Östersjön på somrarna, tyckte det var trist i tonåren men nu i vuxen ålder tycker jag det är fantastiskt att segla, även om det blir alltför sällan numera. Det var faktiskt flera år sedan jag var ute nu.
5. Jag är lite för ohändig och lite för ointresserad för att jag ska vara en ideal husägare. Med lite moraliskt stöd och ibland lite hjälp brukar det ändå bli ganska bra till slut.
6. Jag är ganska kreativ. De tre senaste åren har vi kört ett kort julspex för personalen på jobbet och jag har de tre senaste åren skrivit och även framfört det ihop med några kollegor och det har varje gång blivit otroligt uppskattat i all sin enkelhet.
7. Jag är hyffsat bra på att sjunga, sjöng i en studentkör under åren i Uppsala ("Pipetten", fyndigt namn på en kör med Apotekare...eller inte). Numera begränsar jag sjungandet till duschen eller till hårda Sing Star-dueller mot barnen samt att jag brukar framföra en omgjord variant på Staffan var en Stalledräng på Lucia-tåget, återigen på jobbet, ibland inför 300 pers...
8. Jag är kvällsmänniska mer än morgonmänniska, favoritwhisky; Ardbeg, favoritstad; har jag nog kvar att besöka men gillar Chicago, Paris och Prag. Favoritfilm; ingen aning men jag gillar filmer där parallella handlingar drivs framåt och flätas in i varandra som i "Short Cuts" eller "Magnolia". Favoritårstid; definitivt sommar, (favoritstunder förutom när jag springer då): sitta själv på en sten vid havet och bara vegetera, en fika eller promenad med min fru bortom vardagens stress och bekymmer, ett bra samtal eller en bra film med äldsta dottern samt att betala dyra pengar för att ihop med sönerna se favorithockeylaget Södertälje Sportklubb förlora ännu en match,
9. Jag är ett stort fan av Berglin, tycker ofta figurerna är otroligt mitt i prick!

   

   Berglin-strip från Svd.se

   

Nu vet ni lite mer om mig! Jag bryter mot reglerna och skickar inte awarden vidare eftersom jag då skulle skicka den till personer som redan fått samma award av andra.

Idag har jobbet "förhindrat" lunchlöpning i och med att jag satt på skolbänken mellan 8:30-17:00 och ikväll är jag därför alldeles för trött för att ge mig ut. Därför har det blivit två dagars vila nu efter söndagens fartlek men imorgon ska det förhoppningsvis lunchspringas igen!

Du vet att du är löpare...

På min favorit-sajt Jogg.se finns en diskussiontråd med denna titel. Har ni några minuter över, läs den gärna och få er ett gott skratt!!

Jag tycker ändå att mitt senaste bidrag i den tråden borde kvalificera till någon slags final. Jag skrev:

"Detta måste väl ändå ta priset, men om jag tvivlat på att jag är löpare kan jag nog sluta nu:

Yngsta sonen har kräkts hela natten och jag har varit uppe x antal gånger och bytt lakan och... ja ni fattar. Min mage kurrar också (och inte är det av hunger för att citera Joel) och det jag funderar på nu när sonen sover lugnt är:

1. Att träningsväskan för lunchlöpningen står packad på jobbet och att det nu inte blir någon lunchlöpning idag.
2. Att jag hoppas jag kommer ut på mitt efterlängtade långpass ihop med en kompis imorgon bitti. ..."

I en stöddig kommentar till Joels inlägg skrev jag att jag sällan åker dit. Högmod går före...håll tummarna nu gott folk!

Tyngdpunkt, lunchjogg, kvalitétstid och en tänkvärdhet

Har du varit med om följande: Du springer och vid fotisättning tappar du fästet och foten glider framåt och befinner sig lite fööör långt framför resten av kroppen för att det ska vara bra för tyngdpunkten (och svanskotan härnäst om vi se lite framåt…) för att sedan uppleva att några gruskorn gör att foten plötsligt får fäste, stannar upp och att resten av kroppen av farten ”kommer ikapp” och du kan fortsätta springa som om ingenting hänt?

Detta hände mig idag under min lunchjogg. Jag hann nästan tänka: ”nu drattar jag duktigt på arslet” innan tyngdpunkten normaliserade sig vertikalt igen. Nej kanske inte, mera ”ooupps”. Läskigt var det i alla fall.

”Bara” -8 grader idag men fuktig och rå luft gjorde det kallt att springa ändå. En lugn lunchrunda blev det, snittempo på 5:20 min/km och snittpuls på 160 bpm, riktigt skönt efter söndagens lite högre tempo.

Igår kväll blev det också ett 15-minuterspass på balansplattan. Det blir alltför sällan trots att jag vet att det är bra för mina benmuskler. Blandat med lite Petra-lyft, djupa knöböj och utfallssteg framåt bakåt kan man göra det väldigt jobbigt för sig själv på 15 minuter samtidigt som man tittar på Rapport och pratar med resten av familjen. Är det det som kallas kvalitétstid??

Slutligen, inspirerad av Ingmarie, som ibland publiserar dagens tänkvärdhet på sin läsvärda blogg så kommer här en sådan signerad Lars Winnerbäck: ”Somna inte osams med dig själv”. Lysande tycker jag!

Nu är det färdigsvamlat för ikväll och snart nyheter igen, kanske man skulle träna samtidigt?

Löpsug, att springa på känsla, tågbekymmer, poletten som ramlade ner och andra virriga funderingar

Läsare känsliga för långa inlägg är härmed varnade, för idag var jag löpsugen och nu är jag skrivsugen! Här följer ett försök att redogöra för diverse ostrukturerade tankar som virrade runt innanför pannbenet under dagens runda.

Efter söndagens diverse aktiviteter var jag inte ett dugg sugen på att ge mig ut på en runda i tolv minusgrader. Med helgpass har jag märkt att det är bäst att inte spara dem till sent på kvällen, då riskerar de att inte bli av. Det blev ett core-pass istället.

1. Löpsug
Det första jag märkte var hur otroligt löpsugen jag var idag, en helt annan känsla än igår. Kl 17.00 hade jag lämnat av dottern för 60 minuters innebandyträning och jag var påpälsad (underställ, tights, långärmad funktionströja med "fluff" på insidan och polokrage, jacka, mössa, vantar och extra strumpor) och redo för lite löpning.

2. Uppvärmning?
Det andra jag funderade på var om man kan kalla det uppvärmning när man springer i tio minusgrader eller handlar det mer om att inte bli nedkyld?

3. Fördelen med löparkläder vs vanliga kläder.
När jag kom hem från jobbet, huttrade jag i mina jobbkläder innan jag kom innanför dörren, nu sprang jag och tyckte det var helt underbart i min löparmundering, tänk om man kunde ha tights och funktionskläder på kontoret...här märker ni väl hur förvirrat det var idag...

4. Tågbekymmer.
Nej, jag har inte råkat ut för försenade tåg idag. Öppnade första 5 km lugnt omkring 5 min/km +/- 5 sek och det kändes bra. På den sjätte km började min pulsklocka larma om att den tappat kontakten med fotpooden och att den inte hittade någon puls. Plötsligt tänker jag; detta har hänt förut just här. Med hjälp av tåget från Stockholm som är på väg att bromsa in för att stanna vid Nykvarns station på sin väg mot Strängnäs/Eskilstuna trillar den berömda poletten ner: Det är kraftledningen som stör överföringen, det har jag ju läst om i massor av diskussionsforum...aha-upplevelse.

5. Att springa på känsla.
Efter 7 km ville jag mer än att lunka på i 5 min/km så jag tänkte: Jag höjer farten till 4:30 men springer enbart på känsla utan att kolla på klockan. Km 8-10 gick på 4:30, 4:32, 4:27 vilket jag tycker är godkänt! Sista kilometern, kände mig fortfarande ruskigt pigg och bestämde mig för önskad halvmarafart dvs 4:15 och kilometern landades på...just det, exakt 4:15 min/km utan att fuska genom att kolla på klockan!

6. Hur snabbt man börjar frysa efter löpningen när temperaturen är tio minusgrader.
Efter löpningen gick jag in i den varma idrottshallen för att hämta dottern, men jag frös något otroligt under den korta bilfärden hem!

Efter duschen väntade ett lass med nygräddade pannkakor med sylt och glass, mums! Det var min eftermiddag och kväll så här långt, fortfarande endorfinrusig men med skrivklådan något lindrad.

Passet i siffror: 11,8km, 55,14 min, 4:41 min/km i snitt @172 bpm, lägre puls än på ett tag också, bidrar till en bra känsla! Härligt pigg hela passet!

För er som antagligen är utmattade av att läsa så här långt, hur har er dag varit?

Om skor kunde prata

Om jag lyssnar riktigt noga kan jag höra mina nya skor prata inifrån garderoben. Det låter ungefär så här:

"Hallå där. Ja, just du! Vad sysslar du med? Nu har det gått flera veckor sedan du valde just MIG i affären i Stockholm och jag jublande glad fick följa med dig hem i min kartong. Vårt förhållande började lovande när jag första kvällen fick springa runt lite på ditt fina hallgolv. Men sedan då? Nu har jag legat här i min kartong i flera veckor och lyssnat på dina gamla sunkiga Adidas Supernova som nostalgiskt och lite övergivet bittert berättar om era upplevelser tillsammans. Vi känner oss båda ratade av de där Asics-skorna du verkar föredra nu! Ta mig ut på en runda, jag vill ju visa vad jag kan!"

Vad svarar man på det? Jo något sånt här: "Lugn din tid kommer. Jag ser vår relation långsiktigt och jag ser fram emot många snabba pass med dig i vår, men jag vill inte ta ut dig på ditt första pass nu i regnet och leran. Du får åtminstone vänta tills det fryser ute, OK?".

Till svar: tystnad, surmulen acceptans...