Här och Nu - En av de sakerna det handlar om

Löpning kan vara allt från en lugn runda för att njuta av naturen, få egen tid eller för att sortera tankarna där man fokuserar på allt annat än nuet och att man faktiskt är ute och kutar till att pressa sig själv och testa sina gränser på kvalitétspass och tävling.

På måndagskvällens snabbdistans fick jag en stark här-och-nu-känsla. Det var bara jag och mina steg i höstkvällen, mina snabba fotisättningar mot den fuktiga asfalten och min regelbunda andning i mörkret. Inga tankar på hur jobbigt det var, hur långt det var kvar eller om jag skulle orka i det här tempot hela vägen hem och inte heller några tankar på morgondagen med föräldramöte, skjutsningar till stall och fotboll och matsäckspackande. Inga tankar på alla de saker jag har på min att-göra lista, på fulltecknade helger framöver eller på jobbet.

Ett snabbt möte med en medlöpare på cykelvägen, ett leende och ett kort "hej" liksom i samförstånd som om vi nått en insikt som lämnat övriga världen utanför innan vi fortsatte åt våra respektive håll i våra egna löparbubblor, våra egna små mikrouniversum. Kanske var det det omtalade "Runners High" - en känsla av styrka, avslappning och total närvaro, som jag upplevt vid något enstaka tidigare tillfälle, jag vet inte.

I vilket fall som helst, jag orkade hela vägen och kom hem nytankad med energi och endorfiner! Den här starka känslan av att vara här, just nu, ingen annanstans än i varje steg, ett i taget! Den känslan ska jag sträva efter att hitta på nästa kvalitétspass eller när jag tävlar. Här och Nu.

För övrigt ser det här ut att bli en riktigt bra träningsvecka! Mera om det senare!

Runners High

Igår kom en kär gammal bekant på besök under löprundan - Runners High. Jag hade en bra dag igår och det spillde över på löprundan. Jag vaknade utvilad, på jobbet fick jag undan en del gamla surdegar, hem och fixa middag (raggmunk med morätter och lingon, mums) med tre glada barn som sällskap, kramade hustrun i dörren en timma senare och sen iväg på min löprunda.

Hade ingen klar plan för passet, det var halt och ojämnt underlag och det blåste en kall jobbig vind men det bekom mig inte det minsta igår. Öppnade försiktigt på 5:21 på första kilometern sedan ökade jag farten en aning och det kändes lätt lätt lätt. Jag sprang mest och log hela passet och var inte ett dugg trött. Fokuserade på stegfrekvens, fotisättning och andning. Jag sprang en variant av min vanliga milrunda och trots att den faktiskt innehåller hela åtta backar varav åtminstone 3 riktiga syraframkallare hade jag fortfarande ett stort flin i ansiktet efter nio kilometer, tur att det inte var så många ute....

Eftersom jag fortfarande var så pigg så beslutade jag mig för att trycka på lite och avslutade sista kilometer på 3:52 och trots att jag drev upp pulsen till 191 som mest så skrattade jag nästan högt när jag stängde av klockan utanför dörren eftersom känslan fortfarande var lätt lätt lätt.

Den här rundan ska jag komma ihåg när det går tungt på maran i sommar. Hade det varit en vårkväll med torr asfalt och med färre lager med kläder så hade nog passet landat på 43 minuter ungefär.

Sträcka: 10 km
Tid: 46:55
Fart max/snitt: 3:27/4:42 min/km
Puls max/snitt: 191/177
Km: 5:21, 4.41, 4:42, 4:51, 4:46, 4:32, 4:43, 4:39, 4:43, 3:52