"SKOMO"

Rubriken är en ordlek med begreppet "FOMO - Fear of Missing Out". 

Det börjar bli dyrt att vara ambitiös motionär, om man jagar vinster på marginalen.  

Jag har redan marknadens bästa tävlingsskor, eller kanske ska jag skriva marknadens bästa tävlingsskor till alldeles nyligen, ett par fräsha Nike AlphaFly3 och också två par Nike Vaporfly varav mina "treor" är fräscha fortfarande. Ändå finner jag mig själv titta på nya Nike Vaporfly 4 som ska vara lite lättare och snabbare än tidigare versioner.

Om ni följer kontot @labratrundown på Instagram som ägnar sig åt nördiga skotester och mätningar av löpekonomi, så har ni kanske sett att han testat Pumas nya supersko, Fast R Nitro Elite 3 (vem kommer ens på dessa namn...) som just nu verkar övertagit tronen och är den sko som många nu i sociala medier hävdar är bäst och snabbast. Och, mycket riktigt, med hans standardiserade testprotokoll fick (just) han en förbättring i löpekonomi på 5.8% jämfört med 4.3% förbättring (jämfört med en kontrollsko, äldre racing flat utan kolfiberplatta) för Nike AlphaFly v1 som hittills varit den sko i hans tester som gett överlägset bäst resultat. 

Liknande data på bättre löpekonomi än Nike AlphaFly finns också för Sauconys toppmodell, Endorphine Elite 2 som lovordas för sin mjukhet och sin returenergi i Saucony-sponsrade podden (ni vet vilket). Då jag misstänker att mina Nike Zoom Fly som jag använder på träning för snabba pass kommer ha en förkortad livslängd på grund av uppträngande grus i mellansulan har jag precis köpt den hypade träningsskon Adidas Adizero EVO SL och då gillar jag vanligtvis inte ens Adidas. Jag har också tittat lite på nya varianten av tävlingsskon Adidas Adizero Pro v4. Påstår någon att marknadsföring inte påverkar oss?

Det blir rätt orimligt, inte minst ekonomiskt att vilja köpa alla dessa superskor. Visst, löpning är mitt stora intresse men jag tävlar inte så mycket och befinner mig bortom min peak som löpare, ska jag då lägga tiotusentals kronor vilket det faktiskt adderar upp till då de här superskorna kostar i princip 4000 kr styck, på skor och återhämtnings-/optimeringsprodukter i hopp om att vad då? Springa en halvminut snabbare på milen? En minut snabbare? Det skulle jag gärna göra, men inte för kostnaden som den här optimeringssträvan innebär. 

Dessutom innebär skojakten en ganska stor risk att bli besviken. Det är numera välbelagt att olika löpare svarar olika på olika superskor, där någon får fyra procents förbättring av löpekonomin får någon bara två procent vilket är att likställa med normal dygnsvariation och någon annan kanske sex, sju procent.

 Adidas har jag blivit besviken på förut. Puma likaså. Deras Deviate Nitro 2, var av några jag följer beskriven som den "bästa skon någonsin", själv har jag sällan eller aldrig blivit så "underwhelmed" av en sko när jag provade den. Köpte den begagnad men oanvänd i Facebookgruppen "Löparloppis" men sålde den vidare där igen ett femtontal mil senare då jag verkligen inte tyckte den var något speciellt. Att köpa en supersko för nästan fyra tusen kronor bara för att bli besviken och sälja den efter bara några mil med väldigt stor värdeminskning, det är jag inte så sugen på. 

Och det stannar inte vid skor längre, vad sägs om att smörja in benen med den lovordade krämen Lactigo både inför viktiga pass och tävlingar och som återhämtning? En burk med 100 ml kostar 499kr. Eller en fyrpack Nomio som innehåller isotiocyanat som kan buffra laktat och göra så jag springer snabbare utan att dra på mig mjölksyra, och återhämtar mig bättre. Ett fyrpack Nomio kostar 235 kr. Rena fyndet i jämförelse men ändå 23,50 kr extra per träningspass.

Det går naturligtvis bra att strunta i allt detta och träna som förut och i samma skor som tidigare men känslan är ändå att jag missar något, och känslan av att jag inte får ut min fulla potential om jag inte använder alla dessa nya tillskott, drycker och krämer och de bästa skorna och i min egen jakt på att hitta "tillbaka" om så bara till en liten del, så blir det lite frustrerande och lite "FOMO" över det hela lika mycket som det svider att betala så mycket pengar för något som kanske inte fungerar, för mig.

Det här med tider - ett inlägg som egentligen inte behöver skrivas

Löpning är som bekant extremt mätbart. Vi springer en sträcka och mäter nästan alltid tiden det tar att förflytta sig, och jag har genom åren som löpare läst mycket i sociala medier om "tidshets" att det stressar en del motionärer, kanske ännu mer för några år sedan från vissa influencerkonton men fortfarande idag ser jag inlägg på samma tema.

Jag är den första att erkänna att jag är en tidsfokuserad och prestationsinriktad löpare som vill springa så snabbt jag kan. Det är inte hela min löparidentitet, men en ganska stor del av den. Men och det här är viktigt, främst fokuserar jag på mina egna tider. Visst har jag funderat och ältat min försämring de senaste åren och självklart jämför jag också med andras tider men, och det här är viktigt igen, då jämför jag med löpare jag känner och som tränar ungefär som jag gör. Löpare jag både känner till hur de tränar och hur mycket de tränar, eftersom all annan jämförelse i princip är meningslös. 

Visst tycker många jag är en duktig löpare, fortfarande. Familj, vänner, kollegor etc, men då jämför de med sig själva eller med någon slags genomsnittlig man 50+ och den genomsnittliga femtioåriga mannen springer tyvärr inte så mycket och inte heller så bra. 

Just en kollega sa efter Stockholm Maraton i fjol: "Jag skröt om dig i helgen". Hon hade varit på en familjesammankomst där någon klart yngre än jag också sprungit Stockholm Maraton på en tid omkring 4,5 timmar och då berättade min kollega att hon har en kollega på jobbet som är 50+ och som sprang maran på 3:13, vilket sällskapet då blivit imponerade av. Ungefär så. 

Denna typ av jämförelser saknar värde. De vet inget om mig och jag inget om dem, de vet inte om att jag sprungit sedan 2007 och jag vet inte hur länge personen som sprang på 4,5 timmar har sprungit. Ingenting om bakgrund, hälsa, skadehistorik, familje-och arbetssituation, förutsättningar för att träna och så vidare. Därmed blir det också helt ointressant att jämföra och det här tycker jag lätt förbises i diskussionen om "tids-och prestationshets". 

Vi kan ta två ytterligheter. "Anna" är 25 år, student, ensamstående utan andra fritidsintressen eller andra engagemang och kommer ifrån en aktiv idrottsfamilj och började träna fotboll, orientering och senare friidrott som ung och har tränat löpning seriöst de senaste sex åren. Hon tränar med en klubb, har egen tränare och har förbättrat sig på milen från trettioåtta till låga trettiofem minuter de senaste fyra åren, och vill nu ta nästa steg och öka träningen gradvis upp till tolv mil i veckan med sikte på att så småningom bli elitlöpare.

"Erik" är 47 år, har tre barn och heltidsjobb, partner som veckopendlar, sjuka föräldrar, är handbollstränare i barnens lag och ordförande i bostadsrättföreningen. Han är nöjd med att komma ut och springa trettio minuter ett par gånger i veckan och springer då helst där det inte är så mycket människor i rörelse då han tycker att han är så "långsam". 

Skulle Erik och Anna träffas i något sammanhang och börja prata löpning eller mot förmodan vara med i samma löpargrupp på sociala medier finns det exakt noll anledningar för Erik att jämföra sig med Anna. Det här är en ren självklarhet och att sparka in en dörr som står vidöppen, men återigen, det här perspektivet verkar saknas hos dem som säger sig bli stressade av tider och som utan att reflektera jämför tider och prestationer rakt av utan att fundera på vad som ligger bakom.

Sedan finns det såklart dem som tränar mycket varav en del vill bli snabbare löpare utan att ändå lyckas och då jämför sig med andra och känner sig "misslyckade". Det går såklart inte att säga generellt varför dessa löpare inte blir snabbare, kanske är det för ensidig eller för lätt träning, kanske för mycket och för hård träning så kroppen inte orkar ta till sig den. Kanske saknas det förutsättningar för att springa snabbare på något plan men oavsett så önskar jag att att dessa löpare kunde sluta jämföra sig med andra och vara nöjda med att de gör sitt bästa. Vad klockan än visar så investerar de i sin hälsa genom att springa och de springer fortfarande mycket snabbare än alla dem som inte springer alls.