"SKOMO"

Rubriken är en ordlek med begreppet "FOMO - Fear of Missing Out". 

Det börjar bli dyrt att vara ambitiös motionär, om man jagar vinster på marginalen.  

Jag har redan marknadens bästa tävlingsskor, eller kanske ska jag skriva marknadens bästa tävlingsskor till alldeles nyligen, ett par fräsha Nike AlphaFly3 och också två par Nike Vaporfly varav mina "treor" är fräscha fortfarande. Ändå finner jag mig själv titta på nya Nike Vaporfly 4 som ska vara lite lättare och snabbare än tidigare versioner.

Om ni följer kontot @labratrundown på Instagram som ägnar sig åt nördiga skotester och mätningar av löpekonomi, så har ni kanske sett att han testat Pumas nya supersko, Fast R Nitro Elite 3 (vem kommer ens på dessa namn...) som just nu verkar övertagit tronen och är den sko som många nu i sociala medier hävdar är bäst och snabbast. Och, mycket riktigt, med hans standardiserade testprotokoll fick (just) han en förbättring i löpekonomi på 5.8% jämfört med 4.3% förbättring (jämfört med en kontrollsko, äldre racing flat utan kolfiberplatta) för Nike AlphaFly v1 som hittills varit den sko i hans tester som gett överlägset bäst resultat. 

Liknande data på bättre löpekonomi än Nike AlphaFly finns också för Sauconys toppmodell, Endorphine Elite 2 som lovordas för sin mjukhet och sin returenergi i Saucony-sponsrade podden (ni vet vilket). Då jag misstänker att mina Nike Zoom Fly som jag använder på träning för snabba pass kommer ha en förkortad livslängd på grund av uppträngande grus i mellansulan har jag precis köpt den hypade träningsskon Adidas Adizero EVO SL och då gillar jag vanligtvis inte ens Adidas. Jag har också tittat lite på nya varianten av tävlingsskon Adidas Adizero Pro v4. Påstår någon att marknadsföring inte påverkar oss?

Det blir rätt orimligt, inte minst ekonomiskt att vilja köpa alla dessa superskor. Visst, löpning är mitt stora intresse men jag tävlar inte så mycket och befinner mig bortom min peak som löpare, ska jag då lägga tiotusentals kronor vilket det faktiskt adderar upp till då de här superskorna kostar i princip 4000 kr styck, på skor och återhämtnings-/optimeringsprodukter i hopp om att vad då? Springa en halvminut snabbare på milen? En minut snabbare? Det skulle jag gärna göra, men inte för kostnaden som den här optimeringssträvan innebär. 

Dessutom innebär skojakten en ganska stor risk att bli besviken. Det är numera välbelagt att olika löpare svarar olika på olika superskor, där någon får fyra procents förbättring av löpekonomin får någon bara två procent vilket är att likställa med normal dygnsvariation och någon annan kanske sex, sju procent.

 Adidas har jag blivit besviken på förut. Puma likaså. Deras Deviate Nitro 2, var av några jag följer beskriven som den "bästa skon någonsin", själv har jag sällan eller aldrig blivit så "underwhelmed" av en sko när jag provade den. Köpte den begagnad men oanvänd i Facebookgruppen "Löparloppis" men sålde den vidare där igen ett femtontal mil senare då jag verkligen inte tyckte den var något speciellt. Att köpa en supersko för nästan fyra tusen kronor bara för att bli besviken och sälja den efter bara några mil med väldigt stor värdeminskning, det är jag inte så sugen på. 

Och det stannar inte vid skor längre, vad sägs om att smörja in benen med den lovordade krämen Lactigo både inför viktiga pass och tävlingar och som återhämtning? En burk med 100 ml kostar 499kr. Eller en fyrpack Nomio som innehåller isotiocyanat som kan buffra laktat och göra så jag springer snabbare utan att dra på mig mjölksyra, och återhämtar mig bättre. Ett fyrpack Nomio kostar 235 kr. Rena fyndet i jämförelse men ändå 23,50 kr extra per träningspass.

Det går naturligtvis bra att strunta i allt detta och träna som förut och i samma skor som tidigare men känslan är ändå att jag missar något, och känslan av att jag inte får ut min fulla potential om jag inte använder alla dessa nya tillskott, drycker och krämer och de bästa skorna och i min egen jakt på att hitta "tillbaka" om så bara till en liten del, så blir det lite frustrerande och lite "FOMO" över det hela lika mycket som det svider att betala så mycket pengar för något som kanske inte fungerar, för mig.

Tips - Löparloppis

Det har väl inte undgått någon att löparskor är ett intresse hos undertecknad. Med det följer också att antalet skor som behöver förvaringsutrymme i garderoben med tiden har blivit lite för stort. Samtidigt tror jag löpare som har många skor känner igen sig i det faktum att även om man har 15 par skor så är det ofta två till tre par som används mest medan resten används ganska sällan.

Jag har haft flera par skor liggande som jag använder väldigt sällan eller knappt alls. I många fall har det varit reaskor jag köpt billigt för att jag var nyfiken på modellen, skor jag fått för att recensera på någon site eller felköp i storlek jag behållit istället för att orka byta/returnera.

Jag har nu sålt eller skänkt tre par skor som mest samlat damm i min garderob en längre tid, ibland flera år. Ett par Inov8 Trailroc jag aldrig gillade vad gäller fäste i terräng eller passform, ett recensionsexemplar av Inov8 F-Lite 232 som jag skänkte vidare gratis, en sko jag aldrig hittade något användningsområde för, får dåligt fäste i skogen och stenhårda på hårdare underlag, och ett reapar New Balance 1400 som dels var lite för små och så tyckte jag också att skon var rätt trist och intetsägande att springa i och långt ifrån känslan jag vill i en tävlingssko.

Det finns en bra grupp på Facebook för att sälja och köpa löparprylar. Det verkar vara bra omsättning på annonser och de skor jag sålt den vägen har sålts inom några minuter. Här är länken till gruppen.

Löparloppis - Köp, byt, sälj, sök, skänk löparprylar 

I dessa konsumtionstider känns det bra att avyttra skor jag ändå knappt använder och låta någon annan få användning för dem istället för att bara slänga skor som i flera fall har många mil kvar!

För övrigt verkar jag till slut ha besegrat min segdragna juniförkylning som hållit mig borta från löpning i mer än tio dagar i juni. Benen har inte varit fräscha efter Stockholm Maraton och är inte 100% bra nu heller men det går åt rätt håll och kanske gjorde det gott för kroppen ändå med den extra vilan. Nu börjar det kännas bättre igen och den här veckan blir det i alla lite drygt 50 km löpning och så har jag en arbetsvecka kvar innan semester stundar. Siktar först och främst på kontinuitet nu igen med lite försiktig start av fartlöpning från nästa vecka! Trevlig helg!

Var och en blir salig på sin (sko)tro

Idén till det här inlägget kom efter jag läst det här blogginlägget från bloggen Running Research Junkie (rekommenderad läsning!) som brukar skärskåda påståenden runt löpning ur ett vetenskapligt perspektiv. Sedan jag fick hälsporre i våras har jag intresserat mig mer för mina fötter och löparskor, som jag redan har ett nästintill ohälsosamt intresse för. Jag har läst en del studier om minimalistiska vs dämpade skor och även om hypen kring barfotaskor sedan Born to Run i stort sett ebbat ut tycker jag den fått en liten renässans igen, kanske som motreaktion mot de maxdämpade skor som dominerar sedan ett par år tillbaka. Blogginlägget ovan handlar om hur selektivt material delas och diskuteras i sociala medier och jag känner igen detta i debatten om vilka skor man bör välja.

Följer man debatten är det lätt att se vilken selektion av påståenden som sker. Jag ser detta hela tiden, inte minst i sociala medier, confimation bias och s k cherry picking, där man enbart skriver inlägg om de studier som bekräftar det man själv tror på medan studier som påstår det motsatta utelämnas helt och ignoreras om de kommenteras. Båda sidor i skodebatten gör sig skyldiga till detta. Jag ser hur inlägg publiceras som alla i en grupp står bakom med en underton av "stackars de oinvigda som ännu inte förstått och som mår dåligt i dämpade skor med klack". Ett bra exempel är studien som nämndes i det länkade blogginlägget vilken delades friskt i dessa kretsar men inte andra studier som publicerades nära i tiden och kom till en helt annan slutsats.

En annan företeelse jag finner både lite roande och motsägelsefull är hur man tillfälligt "går över till andra sidan" för att testa bara för att snart därefter få sin egen uppfattning bekräftad av hur dåligt det är för fötterna/kroppen och här är det minimalistförespråkarna som är värst. Ett exempel kan vara att någon som vanligtvis springer i minimalistiska skor under en period provar att springa i mer uppbyggda, dämpade skor. Det som då händer med lite variationer på samma tema är att personen väldigt snart får ont i fötter, smärtande hälsena, ont i plantarfascian, eller känningar i vader, känningar av löparknä etc och detta finner jag lite motsägelsefullt då samma person ofta ägnat mycket tid åt att beskriva sina starka funktionella fötter efter en lång tids användning av minimalistiska skor. Frågan jag då ställer mig är, om nu fötterna blivit så starka och välmusklade efter lång tids användning av minimalistiska skor, hur kommer det då att de inte verka tåla ens en begränsad användning av mer traditionella skorsom majoriteten av oss använder utan problem? Hur kan personen så snabbt få så ont i fötterna som nyss var så starka? Vore traditionella skor med dämpning och högre drop så livsfarliga borde väl en betydligt högre andel av alla löpare vara långtidsskadade? Visst är det en relativt stor del av löpare som skadar sig varje år men det finns inget vetenskapligt stöd för att det skulle handla om skorna, snarare handlar det om "overuse injuries", "too much too soon", att man tränar över den nivå ens kropp klarar av, för hög volym, för tuffa pass, muskulära obalanser, svagheter, dålig rörlighet eller en kombination av dessa faktorer.

Rent vetenskapligt är stödet för endera sidan fortfarande svagt. Du kan lika gärna sko utifrån färg enligt denna artikel som publicerades nyligen. Den viktigaste faktorn verkar faktiskt vara bara komfort, att skon sitter bra på din fot! Studier med intervention (aktiv åtgärd) är ofta begränsade i storlek och med begränsad uppföljningstid i kontrollerad miljö (inomhus på ett löpband med en mängd uppkopplade sensorer för att mäta krafter). Ett försök att sammanfatta forskningen kan väl vara att minimalistiska skor ger en högre risk för skador i fötter, t ex stressfrakturer, och underben medan dämpade skor verkar ge en högre risk för felställning och skador högre upp i knä och höft men detta är verkligen en grov förenkling.

Som oftast så intar jag en mellanväg. Jag tror att vardagsskorna är viktigare än de skor vi tränar några timmar per vecka i. Jag tycker att alltför många vardagsskor har för trång passform för att det ska vara skönt och bra för fötterna och jag tror på att variera skor mellan mera dämpade och tunnare både till vardags och i träningen. Jag har normalbreda fötter och vill gärna ha en tight passform runt häl och mellanfot men en rymligare tåbox för jag tror att fötterna mår bra och och löpningen gynnas om tårna kan spreta lite, det ger balans och bättre kraft, men jag har aldrig känt behov av att ta steget fullt ut till skor med s k anatomisk bred tåbox som tillåter en helt rak vinkel i stortåleden som t ex Altra har. Den hälsporre jag hade tror jag själv kan förklaras av överanvändande av för stela, oflexibla löparskor (som jag nu kasserat) förra vintern , tillsammans med ett par alltför smala vinterkängor jag använde till vardags också förra vintern. Inte heller dessa har jag kvar.

Det är väl så enkelt som det gamla påståendet säger, var och en blir salig på sin tro, men i en tid med fullständigt informationsöverflöd vore det önskvärt med mindre skyttegravskrig, en mer nyanserad debatt och mindre selektion av resultat som stöder det man redan tror på. Större öron, mindre mun helt enkelt! Det gäller förresten långt fler ämnen i dagens samhälle än löpning men då hamnar jag långt utanför scope för min nischade blogg. Löp väl, vilka skor ni än väljer. Fridens!

Betraktelser på distans

Det har varit några riktigt intensiva veckor som det brukar vara så här års. På det vanliga livet med jobb, träning, barnens aktiviteter läggs visserligen roliga aktiviteter som julkonserter, julavslutning i skolan, öppet hus på gymnasieskolor för sonen som går i nionde klass, julförberedelser och en hel del annat och samma tid för återhämtning finns inte riktigt. Jag hann också med att fylla 45 år i veckan av bara farten...

Träningen har gått hyggligt ändå men jag vägrar stressa och pressa in den till varje pris! Jag hinner det jag hinner! I söndags skulle jag springa ett långpass precis efter lunch men jag kom inte iväg och när jag senare fick en lucka på ett par timmar kände jag mig bara stressad och att jag behövdes hemma. Därför vände jag tillbaka hem efter bara ett par kilometer. Helt rätt beslut!

Jag har köpt en ny löparjacka och den syns verkligen och det var tanken. Att slippa illasittande reflexväst eller åtsmitande reflex-"sele". Jackan från Provizsports ser ganska alldaglig ut och är mer grå än vit i vanligt ljus. men när något lyser på den, då lyser man som ett flipperspel! Bilden till vänster är tagen i dagsljus inomhus i badrummet med blixt på IPhone och bilden till höger är tagen utomhus i dagsljus med blixt. Får återkomma med en recension senare.

Känslan i kroppen är bra, jag styrketränade hemma på söndagskvällen istället för långpass. Bara 30 minuter med övningar med egen kroppsvikt men jag känner direkt skillnad i spänst och benstyrka på löppassen efteråt! Jag har verkligen igen varit dålig på hemmastyrketräning i höst men ska försöka skärpa mig, jag tror på dem som säger att det kan vara lika viktigt som att bara nöta mil genom distanslöpning i takt att man blir äldre.

Jag tror alla blir bättre av att springa mer om perspektivet är flerårigt. Om perspektivet istället bara är något enstaka år framåt eller på nästa säsong tror jag inte alls att sambandet är lika starkt! Då kan det istället ge mer "bang-for-the-buck" att köra bål-och benstyrka, spänst, explosivitet och dra ner lite på milsamlande distanspass och istället träna mer fartlöpning. jag minns ju hur stark jag var i kroppen efter sex veckor rehabstyrketräning förra året och inte hade jag tappat mycket kondition tack vare cyklingen heller! 

För att minska stressen har jag tillfälligt skippat veckans pass i högre fart som jag kört ett tag nu och nöjt mig med lite fartlek och tröskelinslag i distanslöpningen. På dal på distans förresten, vi har alla sprungit det hundratals gånger om inte tusentals. Distanspasset. Grunden i alla löpträning. Att bara snöra på sig skorna och springa en sväng. Sällan spektakulärt vad gäller fart eller sträcka, inte värt att visa upp på bloggar eller Instagram. Ändå en löpares vardag, långt ifrån tävlande, personbästan, überlånga långpass, trösklar eller häftiga intervallpass. Det kan gå snabbt och lätt eller kännas tungt och gå långsamt. Distanspasset är också det svåraste att förklara för dem som inte springer regelbundet. All vet ungefär vad intervaller är och har någon gång provat, ett långt långpass kan upplevas ”proffsigt” men att löpare kan njuta i att bara sticka ut och springa en runda, att det är avkoppling kan vara svårt att förstå för de som inte springer eller för dem som försöker och bara tycker att löpning är jobbigt och tråkigt! 

Lökig omklädningsrumsbild efter 12 km progressiv lunchdistans i veckan...

Planerna för den här helgen är mindre ambitiösa än de senaste helgerna vilket är välbehövligt! Långpasset som inte blev av förra helgen tänker jag springa söndag morgon! Trevlig helg och tredje advent på er så småningom!

En skospaning!

Löparskobranschen är i ständig förändring och aldrig tidigare har vi löpare kunnat åtnjuta ett så bredd utbud av löparskor. Det har samtidigt aldrig varit svårare för den oinvigda att välja skor. Den vilsne löparkonsumenten har det därmed inte lätt. Går vederbörande in i butik och beskriver sin vanligaste löprunda med att det först är ett par kilometer asfalt, sedan motionsspår, följt av ett parti stig med mycket stenar och rötter innan det blir klipphällar längs med vatten och till sist grusväg på hemvägen så kan det bli dyrt och risken är att det följer med åtminstone tre nya par skor på vägen hem…

Boken Born to Run blev en succé för några år sedan och bejakandet av jägarfolket och nomaden i oss som i timtal kunde förfölja vårt byte över savannen skapade en barfotatrend. Det blev inne att helt plötsligt springa helt utan skor. Några miljoner år av evolution av en fot fick plötsligt ett hårt möte med den några decennier gamla produkten asfalt. Det intressanta begreppet barfotasko gjorde entre och nischade produkter som Vibrams tåsko Five Fingers blev mäkta populär. Nyfrälsta naturliga löpare upplevde en sällan skådad men tyvärr kortvarig löpglädje och ordet stressfraktur sköt i höjden i Googles sökstatistik. 

Från minimalistiska tåskor...

För den bredare massan löpare inte fullt redo att se varje tå separerad i gummi eller springa barfota i sandaler dök det upp nya alternativ och material på löparskomarknaden. Ofta med ord som Natural, Minimus eller Zero i produktnamnet. Höjdskillnaden mellan häl och tå, det så kallade ”dropet”, sänktes då det främjar en landning på mittdelen eller framdelen av foten och hällandning blev ett rent obscent ord. Framfotalandning blev det nya svarta och många som inte ställde sig frågan "varför" började fokusera på att landa på tån och mittfoten med samma låga stegfrekvens och steglängd och diagnosen gubbvad trendade nu istället på Google och Twitter och gav massörer och sjukgymnaster nya intäkter.

Saucony släppte sin modell Kinvara som initialt blev utskrattad och avfärdad som pjäxa för sin tjocka yttersula av de redan inbitna men blev ändå en formidabel och välförtjänt succé med många efterföljare som t ex New Balance Zante och Sketchers GoRun och gjorde märket känt långt utanför de mest inbitnas krets.

Från noll dämpning till max

Det gick ett par år och branschen gjorde en 180 graders sväng. Ungefär som byta från att sova på ett 2 cm tjockt liggunderlag i en gympasal till att sova på dunbolster av Prinsessan-på-ärten-tjocklek men hur var det nu igen? Prinsessan sov visst inte så bra ändå trots allt skumgummi? Monstruösa skor i form av HokaOneOne gjorde plötsligt entré på marknaden med en extemt generös dämpning för att skydda samma fot som blivit så utsatt under barfotaperioden. Många förfasade sig men hängde sedan på trenden med de maxdämpade skorna ändå och kunde intyga att skorna minsann inte alls var lika klumpiga som de såg ut.  

...till maximalt dämpade platåskor på bara några år.

Parallellt så flyttades fokus till framdelen av löparskorna. Skor har av tradition ofta varit smala framtill med hopklämda tår som följd. Någon hämtade sitt dammiga exemplar av Born to Run i lådan på vinden och insåg att tårnas rörelsefrihet och inte minst stortån spelar en helt central roll för vår balans och kontroll och tår som barfota möter mark sprider gärna ut sig för att skapa just balans och kontroll. Diskussionen om en frisk fots naturliga rörelsemönster har lett fram till skor med bredare tåbox som tillåter att tårna sprider ut sig för att ta upp stötbelastning på ett liknande sätt som inträffar vid löpning helt utan skor.

Adidas Adizero Adios med sin omvittnat smala läst och tåbox.

Altra är ett av de märken som marknadsför sko inom Natural Running segmentet med noll drop och, inte minst, den bredare tåboxen som tillåter tårna att sprida ut sig mera.

Idag har branschen återigen gått ett halvt steg tillbaka. Det låga dropet från tiden efter Born To Run är kvar, ovandelarna blir allt luftigare och lättare utan en massa stödjande plaststrukturer samtidigt som dämpningen ofta är generös. HokaOneOne släpper lättare tävlingsskor som nästan ser ut som traditionella löparskor vad gäller sulans tjocklek. Andra märken hittar nya mellansulematerial som gör att en låg vikt kan kombineras med en generös dämpning. Nischade märken som håller fast vid en viss filosofi, t ex Altra med noll drop och bred tåbox stjäl marknadsandelar av branschens stora som t ex Adidas eller Asics vilka generellt är långsammare att haka på förändringar men även gamla trotjänare, t ex modellserierna GT2000, Nimbus och Kayano från Asics blir allt lättare och med bättre löpkänsla när nya versioner släpps.

Producenterna av löparskor hittar ständigt nya vägar att uppfinna behov som vi konsumenter övertygas om att vi behöver. De senaste åren har en slags Born To Run 2.0 vuxit som en motrörelse mot teknikinvasionen inom träningen och allt fler springer ute i naturen utan klocka på armen. Med fokus på upplevelse och avkoppling snarare än på hur många steg i minuten och hur många centimeters vertikal rörelse klockan talar om för dig att du har.  Det har naturligtvis skoproducenterna snappat upp och det finns idag en mängd modeller för door-to-trail, trail, offtrail, hybridskor och skor för Swimrun och olika typer av olika underlag. Efter barfotaskon har citytrail har blivit 2010-talets oxymoron.

Borra hål i mina nya skor? Javisst!

Skomodeller som haft hål i sulan för att dränera bort vatten (och spara vikt då fenomenet har varit mest förekommande på lätta tävlingsskor) har traditionellt varit impopulära då det tenderar att komma in mer vatten underifrån än vad som lämnar skon ovanifrån. Idag vill många kombinera löpning med simning i form av Swimrun och få höjer längre på ögonbrynen när det kommer en neoprenfigur som springer i våtdräkt på torra land. Vid Swimrun blir naturligtvis dränage av vatten av än större betydelse och att sätta borrmaskinen i sina helt nyinköpta sulor är inget ovanligt. 

Vad kommer härnäst?

Nästa fokusområde gissar jag blir ovandelen på skor. Nya lättare material kommer möjliggöra än tunnare ovandelar som anpassar sig tätt efter användarens fot, skor som inte använder sig av traditionell snörning, 3D-printade skor, skor med ännu bättre ventilation, skor som helst kan stänga ute fukt och väta o s v. 

Parallellt tror jag trenden med "Wearables" kommer växa, dvs kläder och utrustning med inbyggd funktionalitet att mäta t ex puls eller t ex med skor som har sensorer för mätning av steg och kadens, ett slags version 3.0 av det gamla Nike+-systemet. Det finns anledning för Garmin, Polar och Suunto och övriga tillverkare av GPS-/löparklockor att se upp då deras produkter kan komma att bli överflödiga framöver.

Borta är den tid när konsumenten gick in i specialbutik för löpning och kom därifrån med ett par Asics med pronationsstöd. Pronationsstöd förresten, en företeelse som numera är både ifrågasatt och vetenskapligt skärskådad som något ytterst tveksamt.

Utvecklingen kommer att fortsätta, som den alltid gör.  Variationen kommer öka än mer med både nya modeller och märken för gamla och nyuppfunna behov, till glädje för oss löpare med viss vana att orientera oss i utbudsdjungeln. Kanske mest till förvirring för den som önskar börja springa. De flesta löparskor idag är väldigt bra. Mjuka och sköna, med bra fäste, relativt lätta med bra löpkänsla och i de flesta fall en bra hållbarhet men det gör också att det gamla rådet att "om skon känns bra på foten så är den bra" inte fungerar speciellt bra längre. Det kommer komma hybridmodeller och allroundmodeller med påstådda mirakelegenskaper men som med allt annat så är det ofta för bra för att vara sant. 

Tillverkare kommer fortsätta att lansera nya "revolutionerande" mellansulematerial. Adidas hävdade en kraftigt ökad energiåtergivning med sitt frigolitliknande Boost-material men teknologiska förändringar måste upplevas som förbättringar av konsumenten för att nå framgång. Det är aldrig bara att ställa ut skorna som det heter. Mottagandet av Boost har varit blandat hos löpare och hos många har saknaden varit stor efter Adidas modeller utan Boost-mellansula. Det bästa examplet på detta är den närmast ikoniska modellen Adidas Adizero Adios där varje nylansering väckt hoppet om att "gamla Adios" ska komma tillbaka. En förhoppning som hittills kommit på skam.

Jag tror också vi kommer få se mer samarbeten och konsolidering. Märken som går samman vilket sker i dyrare, mer teknik-och kapitalintensiva utvecklingsprojekt. Även om Vibrams modell Five Fingers har peakat i popularitet finns märkets sulor t ex på New Balance Minimus-serie och förra veckan kom nyheten att Salmings kommande trailsko också kommer ha en yttersula från Vibram.

Utbud och valfrihet är positivt även om det ställer en inför oväntade problem emellanåt. Webben är en guldgruva för att leta efter information men en viss skepsis och källkritik är på sin plats och andras fötter och upplevelser kan skilja sig markant från mina. Nyckelordet här är intresse. Jag har ett stort för löpning och jag botaniserar hellre mellan ett stort utbud av löparskor än bland ett stort utbud tandläkare, elbolag eller PPM-fonder. Jag vet efter att ha sprungit regelbundet i tio år vilken typ av sko som intresserar mig och med det i ryggen kan jag enkelt fokusera på det som är intressant för mig och jag ser positivt på dagens utbud och framtida utveckling!

Att springa med regnjacka - två recensioner. Kamleika Race Smock II och Craft Weather Jacket.

Någon bestämde att det blev höst första september och det senaste dygnet har regnet vräkt ner! Uppväxt på sjuttiotalet var regnkläder länge synonymt med de där tjocka, stela gula rockarna med knappar och hängselbyxorna. Efter det har jag haft billiga regnjackor köpt på rea i någon random sportaffär som jag använt vid utflykter och utomhusvistelse i regnigt väder och absolut inte att träna i. Med andra ord har inte jackorna använts speciellt ofta då jag t ex inte fjällvandrar eller idkar något friluftsliv att tala om.

Förra året var det aktuellt att byta regnjacka och efter att ha läst på t ex Swedentrails-bloggen om skillnaden med att springa i en bra regnjacka så blev jag nyfiken på en jacka med bredare användningsområde som inte skulle hänga i garderoben 350 dagar om året.

Valet föll till slut på en jacka från brittiska OMM som är en förkortning för Original Mountain Marathon som är en flerdagarsorientering i de brittiska bergen. Jackan som heter Kamleika Race Smock II köpte jag för egna pengar hos orienteringsspecialistens butik på Kungsholmen i Stockholm.

Det som framförallt utmärker den här väldigt lätta jackan som bara väger 230 g är mjukheten och hur tyst den är. Glöm gamla regnjackor som prasslar vid minsta rörelse, med den här jackan rör du dig knäpptyst! Tyget kallas Kamleika 4-way stretch och är ett elastiskt material i tre lager som har en vattentäthet på 20000 mm och andning på 15000 gsm/24h vilket inte säger mig något alls men är tydligen väldigt "bra". Tyget är både extremt tunt OCH "stretchigt" vilket gör att den både tål lite tuffare tag och ger full rörlighet trots en tight skuren passform. Jag valde storlek M, expediten (orienterare) tyckte jag kunde gått ner till S vilket också gav full rörlighet över axlar och armar men jag kände att det blev väl tight över bröstet och jag ville få ha plats med ett mellanlager kläder för kallare dagar så jag valde M och då är passformen fortfarande tight men inte trång och jag upplever att jackan blivit något större med tiden, kanske just p g a det stretchiga tyget.

Jackan har sedan köpet varit en trogen följeslagare och även om jackan egentligen är helt "overkill" för mig som förmodligen aldrig kommer springa några bergsultror så har jag upfyllt målet att den ska användas ofta både när det regnar och inte regnar.

Jackan ger ett ömtåligt intryck med sitt extremt tunna tyg men jag har cyklat med den i hällregn och sprungit med den i regn och den står emot mycket vatten! Det tunna tyget gör att jackan kan kännas kall mot huden om jag bara har en T-shirt under men inte om jag har underställ under. Tyget känns tätt men jag upplever oftast andningsförmågan som god även om jag också ibland upplevt jackan som varm trots dess tunnhet. Just andningsförmågan är omdebatterad i kundrecensionerna på t ex Wiggle, men jag upplever absolut att tyget andas. Jackan har Annorak- (halv) dragkedja men det finns en motsvarande Race Jacket i samma material med traditionell lång dragkedja.

OMM Kamleika Race Smock II 

+
Extremt lätt och packbar, tar väldigt lite plats
Tight passform med full rörlighet vid löpning
Snygg och annorlunda jacka som människor tittar en extra gång på
Huvan sitter tight och på plats
Lättåtkomlig bröstficka

-
Hos vissa användare har jackan fått kritik för hållbarheten och tyget ger ett skört intryck men jag tycker ännu så länge den står emot tuffa tag, grenar etc.
Högt pris (knappt 1500kr) men håller jackan förväntar jag mig att den håller i många år då kvaliteten i övrigt känns hög!

Slutligen är jackan väldigt tuff och snygg som folk tittat en extra gång på och har ni alltid letat efter en jacka där ni känner er som en käpptyst, svartklädd Ninja när ni bär den så kan ni sluta leta här. Då är detta definitivt jackan för er! :)

Ni vet att jag tack vare bloggandet sedan länge supporteras av Craft och av dem fick jag förra säsongen en jacka som är fantastisk att springa i när vädret är åt det busigare hållet, Craft Weather Jacket. Jämfört med Kamleikan så är Weather Jacket en mer traditionell regn-och löparjacka. Den är kraftigare i materialet och därmed varmare och står emot vind bättre än Kamleikan utan att för den skull kompromissa med andningsförmågan som är fullgod. Den här jackan har jag alltså fått och inte köpt för egna pengar. Den ligger lika i pris som OMM-jackan och går att köpa t ex genom Crafts webbshop men går att hitta billigare på nätet, genom att t ex söka på t ex Prisjakt eller Pricerunner eller liknande. Den går också att hitta i mer välsorterade sportbutiker.

Liksom hos Kamleikan sitter huvan på plats men på Weather Jacket fladdrar den lite mer bakom nacken när den inte sitter på huvudet, framförallt om det blåser.

Årets modell av Craft Weather Jacket är blå från Crafts webbshop

+
Bra ventilation i ryggen
Huvan sitter på plats med goda justeringsmöjligheter
Mjuk och följsam och med mycket bra passform
Snygg

-
Inte så gott om fickor som jag skulle önska

Craft Weather Jacket har blivit min favorit för löpning i ruskväder, då den effektivt stänger vind och väta ute och håller mig varm, inte minst höst och vinter. Kamleikan springer jag också i men den är inte lika varm som Weather Jacket. Däremot använder jag ofta Kamleikan som regnjacka när jag inte springer och ofta vid uteaktiviteter till vardags.

Slutligen ja, det är en väldigt skillnad åt det positiva hållet att springa i regn med en jacka som är tillverkad för att klara regn och komma hem torr och varm efter löprundan till skillnad mot en vanlig vindjacka där jag ofta blir våt och kall vid löpning i regn! Jag trodde inte skillnaden skulle vara så stor men nu är regnjacka givet vid längre löpturer med risk för regn!

Jag har en riktigt bra träningsvecka i benen med kuperad distans, marafart och fart och tanken var ett längre fartpass idag men kanske skjuter jag på det till imorgon regnjacka till trots...

Komprimerat roligt i Calf Sleeves

Det är inte svårt att tycka om löpning när det går lätt! Som jag skrivit många gånger så grovplanerar jag min träning ett par veckor framåt i tiden för att få en bra träningsmix i olika intensitet beroende på vad jag har framför mig. Jag har haft fokus på uthållighet sedan i somras och det har betalat sig och just nu matchar jag mina planerade pass på ett bra sätt! I söndags ett lugnt långpass på 25 km ihop med David, jämn fart, 5 min/km och det gick väldigt lätt hela vägen och jag hade kunnat fortsätta länge. I tisdags tröskelpass, tänkte mig 4 min/km och ca 12-15km vilket är ganska långt för mig i den farten.  Fyra minuter per kilometer...blickar jag tillbaka är det inte så länge som jag betraktat det som marafart eller tröskel men nu känns det relativt behagligt och jag sprang 50 minuter/12,5 km i 3:57-fart utan att jag gick på max. Det gäller att ibland stanna upp och blicka tillbaka, inte bara ha fokus på vart man ska utan också var man kommer ifrån....

I år har jag börjat använda vadskydd eller Calf Sleeves/Calf Guards som det kallas på engelska. Calf Sleeves är en produkt från triathlon från början och för löpare är det ett alternativ till kompressionsstrumpor. Det finns flera olika märken, säkert med olika kraftig effekt. Jag har två par Calf Sleeves båda från märket CompressSports, båda har jag köpt själv och detta är alltså inget sponsrat inlägg.

Stockholm Marathon 2014 i Calf Sleeves

Jag är tveksam till effekten av kompression under träning. Däremot tror jag det kan ha en positiv effekt på återhämtning, det är min högst subjektiva känsla i alla fall. Fast samtidigt så tror jag att känslan i vaderna efter t ex ett långt långpass inte ska "komprimeras" bort alltför länge eller mycket då det kanske motverkar träningseffekten. Svårt det där...jag kommer till varför jag huvudsakligen använder detta, lite längre ner i texten...

För full effekt av kompression ska tydligen även foten täckas som med strumpor så att effekten går hela vägen upp och dessa vadskydd erbjuder endast en måttlig kompression, jämförbar med t ex strumpor från GoCoCo. Däremot håller de vaden på plats och de känns sköna att använda vid muskelömhet. Jämför jag med strumpor från CEP som är ett träningspass i sig att bara ta på sig är kompressionseffekten marginell! Någon har beskrivit ömhet över hälsenan där de slutar, något jag inte alls upplevt.

Det börjar bli kyligt men jag förlänger gärna shortssäsongen så länge det går och det är här de här plaggen kommer in i bilden då höstarna är högsäsong för mig vad gäller användning av både dessa och kompressionsstrumpor. Inte för att mina behov av kompression och återhämtning är större då utan för att de värmer! Jag fryser sällan om just benen och brukar med hjälp av täckta vader kunna springa i kortbyxor in i november. Jag har flera par sköna långa tights men inget slår känslan av shorts! Rent estetiskt råder det kanske delade meningar hur snyggt det är med dessa plagg. Jag tycker lite fåfängt att Calf Sleeves är rätt snyggt, min familj tycker nog annorlunda. Andra fördelar gentemot strumporna är att de är väldigt hållbara jämfört med strumpor där jag ofta nöter hål på tårna.

Summerat:

+ Snygga,
+ Hållbara (jämfört med strumpor där jag ofta nöter hål på tårna)
+ Sitter väldigt bra på plats jämfört med långa strumpor med lätt till måttlig kompression
+ Erbjuder viss värme för vaderna vid träning eller tävling i kylig väderlek
+ Känns bra under återhämtning
+ Ger ett visst skydd mot vassa grenar etc vid löpning på snåriga stigar

- Relativt dyra (men ungefär samma prisläge som kompressionsstrumpor)
- Blygsam kompressionseffekt

Nya skor fick bekänna färg direkt

London bjöd såklart på en del shopping, inte så mycket för mig som för äldsta dottern men ändå. En sak jag köpte var ett par nya löparskor. Inte för att mitt behov av skor är stort, men jag har funderat på vilka skor jag ska springa Stockholm Marathon i. Mina älskade Asics Tarther från 2011 är väl fortfarande OK men ärligt är inte känslan lika pangbra i dem längre även om jag hoppas på många mil till i dem.

Mina Salming Speed har jag sprungit upp till 25 km i och de skulle säkert fungera bra på maran, men de är aningen stora vilket känns i sidled i kurvor, jag får i vissa strumpor antydan till skavsår av hälkappan, jag har lite respekt för det låga droppet på 5 mm och de är rätt så tunna också och jag är lite rädd att jag slår sönder vaderna i dem.

Priserna på skor i London var inte låga och utbudet inte heller så bra. Frågade efter Tarther i Asics Flagship Store som trots det imponerande namnet var en identiskt kopia av butiken i Stockholm. Fick till svar att de fortfarande görs men att Asics anser dem vara en "transitionssko" mellan trainers och spikskor och att den främst är avsedd för bana och därmed inte säljs lika brett. De fanns på en outlet på Wembley dock. Istället provade jag en modell jag tittat på ett tag, nya Asics DS Racer 10, en modell som är väldigt lik Tarther i ovandelen och generellt och en modell som efter att ha blivit tyngre och allt mindre av en tävlingssko flera årgångar nu återigen är en lättare sko. Priset var ungefär som i en engelsk nätbutik och lite billigare än hemma.

Skor ska inte behöva springas in enligt mig och efter att ha studsat lite i dem hemma fick de följa med på dagens tidiga långpass. 05:45 stängde jag dörren efter frukost och kaffe och sprang ut på rundan jag kallar "Tre-Sjöar" eftersom jag passerar just tre olika sjöar på ett varv på 12 km. 50% grusväg, 50% asfalt och ett relativt backigt varv. En kall morgon på tre minusgrader vid start. Jag planerade tre varv och lade ut en påse med en literflaska saft, en banan och en belöning vid varvning och drog iväg och ju högre solen steg ju skönare blev det! Lät benen springa i den fart de valde själva och det var ca 4:45-4:40 min/km i början. Lyssnade på några avsnitt av en amerikansk podcast som heter Runners Connect och det var väl OK förutom att en löpare hela tiden tackade Gud för att han sprang så bra. Den coachen har jag inte hört talas om, i alla fall inte i löparsammanhang.

Magen gav sig till känna vilket jag var tvungen att åtgärda efter 15 km och jag hade druckit lite mycket men utöver det var känslan allt bättre. Farten skruvades ner till 4:30 av sig självt och andra varvet försvann relativt fort bakom mig. Varvning, vätska, banan och dags för sista varvet. Övervägde ett tag en fartökning ner till 4 min/km men avstod då jag inte ville bli för sliten då jag visste att resten av dagen inte skulle bjuda på någon återhämtning (städdag på gatan m m). Farten var högre nu, en hel del kilometer under 4:20, någon enstaka ner mot 4:10 och jag tröttnade inte nämnvärt mot slutet heller. Fokuserade på mina hangups jag brukar ha på den här rundan. Inte fuska genom att passera lyktstolpen på skolgården eller stenen bredvid cykelbanan till vänster. Nej, till höger för att hålla banan. Fullkomligt knäppt såklart men det bjuder jag på. Avslutade med en 35:e kilometer en bit under 4 min/km och det var kontrollerat. Kanske såg jag fram emot belöningen, en Geisha Dark och då menar jag inte en vacker Japansk sällskapsdam i siden-kimono utan en 37g chokladbit i påsen vid vattenflaskan. Joggade hemåt sista kilometern och kunde nöjd och inte speciellt sliten summera 36 km på 2:41 (4:29'/km).Hann precis duscha, steka mig lite potatis och en korv innan det var dags att gräva sandlåda och rensa rabatter på städdagen. Nu några timmar senare är jag rätt fräsch i benen ändå, ska ut i solen nu efter lunch en runda igen och fixa lite på tomten. En lång historia blev det om ett enstaka träningspass! Så kan det gå. Ha en trevlig lördag!

Hemma efter passet! Nya skor, calf sleeves jag tänker springa maran i och så
klubbjackan höjde motivationen idag!

Garmin Forerunner 620 en recension - sponsrat inlägg

Detta inlägg presenteras i samarbete med Garmin som också försett mig med klockan. Åsikterna är helt mina egna.

Inlägget om mina första intryck av pulsklockan Garmin Forerunner som ni hittar här har lästs över 3800 gånger. Nu har jag sprungit över 3000 km med klockan och har därmed ett bättre underlag för de saker som jag inte avhandlade i det första inlägget. Jag vill, som alltid, vara tydlig med att jag fick klockan av Garmin. Jag försöker alltid vara objektiv när jag skriver om prylar vare sig jag köpt dem själv eller fått dem.

De grundläggande funktionerna beskrev jag i förra inlägget och att ställa in skärmarna med det du vill se och komma igång är enkelt och kräver ingen manual.

Handhavande
Klockan kan ge ett lite plastigt intryck men den tål ganska tuffa tag. Touchskärmen klarar pass i regn bra och det är inga problem att bläddra mellan menyerna med tunna handskar. Kyla likaså, har provat i temperaturer ner till strax under -10 grader den här milda vintern och klockan fungerade precis som vanligt. Jag har också råkat tappa klockan i asfalten ett par gånger när jag fumlat med armbandet och det har den klarat utan märken eller repor på skärmen (det som ser ut som en repa på bilden ovan är skit på linsen :-). Armbandet förresten, det är rätt så kort om man har flera lager på sig och då har jag ändå rätt så tunna handleder.

Pulsbandet
Är mjukt och sitter väl på plats och jag har aldrig upplevt kontaktproblem med Garmins äldre hårda pulsband eller detta mjuka nyare. Då hade jag mycket större problem när jag använde en enkel Polarmodell 2008-2009.

Hitta satellit
En av de största skillnaderna mot tidigare modeller! Klockan lär spara vissa vanliga platser, ingenting jag ställt in själv men klockan är verkligen blixtsnabb på att lokalisera satellit, det tar ca 5 sekunder från det att jag låser upp skärmen tills dess att den låst signal och kan börja mäta avstånd!

Batteritid
Var alltid lite av ett orosmoment med Garmin Forerunner 305, speciellt nu mot slutet, hade jag glömt att ladda klockan så var det inte sällan den lade ner i mitten eller t o m innan ett pass. Batteritiden både räcker och blir över för mina behov. Stänger jag av GPS'en lär batteriet räcka 6 veckor. Kort sagt, jag har aldrig upplevt problem med batteritiden.

Upplevda problem
På ett pass fick jag inga data på löpdynamik (Stegfrekvens, vertikal rörelse, markkontakttid) men det verkar ha varit en engångsföreteelse då det inte upprepats. På ett långpass nyligen sa klockan att jag sprang första kilometern på 4:05 vilket jag inte alls gjorde, snarare 5:05 men kanske hade inte klockat låst satellit när jag började. Resten av passet fungerade klockan normalt.

GPS-noggrannhet
Jag har inte reagerat över konstiga mätningar på mina invanda rundor.

Några sakerjag var tvungen att konsultera manualen för.

Utföra intervallpass som förts över till klockan
Likt tidigare Forerunnermodeller går det enkelt att skapa ett intervallpass i Garmin Connect och sedan föra över det till klockan. Alternativt kan du snabbt skapa ett eget intervallpass direkt i klockan. Du hittar denna funktion genom att på startskärmen (som visas efter att du låst upp skärmen från vanligt "klockläge" trycka på det som ser ut som en pokal, vilket jag först bara trodde var någon form av logotype. Här lägger du enkelt och snabbt in antalet repetitioner och längden på dessa samt hur lång vilan ska vara, sedan sköter klockan allt, utom springandet då.

Virtual Partner
Denna funktion där du kan tävla mot dig själv, på en tidigare runda eller ställa in en viss snittfart och tävla mot den finns också i 620 men det tog ett tag att hitta den.

Några saker jag ännu inte lyckats med eller fått att fungera tillfredsställande.

Distansmätning med accelerometer inomhus.
Garmin FR 620 har en accelerometer som påstås kunna mäta distans inomhus på samma sätt som en fotpood mäter distans. Jag har provat detta nu vid ett flertal tillfällen och får det inte att fungera tillfredsställande, felmarginalen på distansmätningen blir över 10% och fartangivelsen helt fel, det kan skilja så mycket som 1 min/km medan det ibland i jämn fart kan vissa relativt nära det bandet visar. Kanske kanske att det finns en tendens till att felet blir mindre över tid. Jag har provat på flera olika band och ändrar jag farten t ex på intervallpass hänger inte klockan med alls inomhus. På banan inomhus uppskattade Garmin 5 km till 4,31 km.

Ta bort etapper
När jag sprungit ett intervallpass och tryckt lap manuellt vid start-stop av varje vila vill jag efter passet ta bort viloetapperna från passet då de påverkar snittpulsen. Det gick lätt med Garmin Forerunner 305 men jag har inte lyckats ta bort enstaka etapper i 620. Det går lätt att hitta etapperna i historiken på passet men det går inte att ta bort enstaka etapper genom att trycka på skärmen, bara ta bort hela passet. Om någon vet om det går att ta bort enstaka etapper i klockan får ni gärna skriva en kommentar om det!

Vad jag inte provat

Live tracker. Forerunner kommer med en ny funktion som innebär att någon kan följa dig live på löprundan. Kan ju vara bra som ett alternativ att slippa ta med sig telefonen och ringa till en irriterad partner och tala om att du blir sen, nu ser ju partnern hela tiden var du är. Det gäller ju bara att man inte är ute på dumheter... Den här funktionen har jag inte provat, inte för att jag är ute på dumheter utan för att jag (eller min fru) inte haft behovet, eller intresset :-)

Forerunner 620 är en ganska dyr klocka men då får du också mycket för pengarna. En robust klocka, nya funktioner där jag tycker att data på stegfrekvens är extra bra, färgskärm, bra batteritid. En både enkel, användarvänlig och avancerad klocka på samma gång. Distansmätningen inomhus är väl det enda jag inte fått att fungera tillfredsställande, i övrigt är jag väldigt nöjd med funktionaliteten och klockan som sådan.

Lite nya prylar till en lite sliten löpare

Det var ett tag sedan som löpgarderoben eller för den delen skohyllan fick några nytillskott. Skor har jag inte köpt men lite nya klädprylar har hittat hem senaste veckorna. Runners Store har haft kampanj på kompression och jag har köpt ett par calf sleeves. Jag använder kompressionsstrumpor ibland både under träning/tävling och under återhämtning. De är relativt dyra även om mina favoriter Go Co Co är långt ifrån dyrast men det går ofta hål vid tårna ganska snabbt och därför provar jag calf sleeves som ett förhoppningsvis mera hållbart alternativ. Återkommer med intryck av dem när jag sprungit några mil i dem och vågat visat dem för dottern utan att bli utskrattad...

Löparjackor kan man aldrig få för många av eller hur? När nu vintern är på väg mot vår har Stadium utförsäljning och jag hittade den här jackan som egentligen är en längdjacka för en tredjedel av ursprungspriset. Den är fodrad och tjockare än mina andra jackor och jag har ibland saknat en lite kraftigare jacka när det är riktigt kallt och blåsigt på längre pass. Bra pris var det i alla fall, värt att prova bara av den anledningen! Ett pass har det blivit med jackan, 15 km fartlek i onsdags i ett par plusgrader och blåst och det fungerade alldeles utmärkt med bara en underställströja under. Bra vindskydd och bra med värme. Både calf sleeves och jacka har jag alltså köpt på egen hand.

Det där fartlekspasset i onsdags gick förresten sådär. Efter 5 km uppjogg med pannlampa tänkte jag köra 3x 1500m med 500 m joggvila med förhoppningen om att komma ner i 3:30-3:35 min/km på intervallerna. Det gick inte. Den första på 3:40 min/km och på den andra lade jag av drygt halvvägs när jag fick slita alldeles för mycket och ändå inte komma ner i rätt fart så 3:47 min/km på den. Någon tredje blev det inte utan jag sprang distans istället och avslutade med lite fartlek med några riktigt hårda stegringslopp och då var känslan faktiskt bättre. Så farligt misslyckat var det väl inte, det blev ändå 15km i hygglig fart men det kändes stundvis för slitsamt och segt. Igår var jag sliten och stel efter passet men körde ändå ett återhämtande, kort fartlekspass på löpband och på kvällen tryckte jag på triggerpunkter, körde foamroller i knäveck, vader och fram-och baksida lår då mitt högerknä tyvärr trilskas lite igen.

Med lite perspektiv så trodde jag mig kunna springa fortare i onsdags efter att ha sprungit kontrollerade tusingar på band i 3:20-fart på flera pass men, jag har kört på rätt mycket och rätt bra nu ett tag så nu backar jag lite och tar några lugnare dagar. Idag vilar jag och kanske imorgon också, i helgen blir det bara lätt och kortare löpning med förhoppning om en piggare känsla nästa vecka igen!

I veckan fick jag också hem ett klubblinne i rätt storlek vilket fick tävlingssuget att vakna. Jag har redan hintat tidigare om att jag förhoppningsvis ska tävla nästa vecka. Först tänkte jag göra en Tove och inte skriva något innan men jag hoppas kunna komma iväg på Storängsözet i Huddinge på tisdag kväll och springa 5000 m inomhus, dvs 25 varv runt runt. Jag kommer inte ladda något utan ser det som en avstämning var jag står någonstans. Samtidigt har jag kört en del intervaller och ser ju på puls och känner på känslan att formen är riktigt bra men jag sätter ändå ingen tuff målsättning för det här loppet. Först vill jag ha tillbaka en piggare känsla, sedan ser jag fram emot att tävla och ha kul i klubblinnet! Helgen ser ut att bli lite lugnare än vad de tidigare varit och det tror jag är precis vad jag behöver! Trevlig helg!

Produktrecensioner - Craft Elite, X-kross och New Balance och ett avslut på träningslägret med dubbelpass

Några av produkterna jag använder har jag fått tack vare mitt flitiga bloggande och här har jag samlat recensioner av dessa i en lång bloggpost. Att blogga om dem har inte varit ett krav utan jag har gett feedback direkt tillbaka via mail istället.

Craft Elite - Jacka och tights

Jag har länge sneglat på Craft Elite-serie då det är riktigt snygga träningsplagg! Nu vet jag att det också är funktion och inte bara utseende! Passformen är tight men rörligheten fullgod, de sitter på plats och gör sitt jobb utan att märkas. Plaggen är väl ventilerade med meshpaneler i ryggen på jackan och i knävecken på tightsen. Både jackan och tightsen är ganska tunna och funkar bara ner mot ca -5 grader för mig sedan krävs det extra lager under tightsen och en extra tjock lager-två tröja under jackan. Många andra använder säkert inte alls den här serien vintertid.  Jackan är tight skuren över bröst och axlar men med full rörlighet, bra längd i armarna och med en glipa på vänsterarmen tänkt för träningsklocka och överlag många detaljer. Ficka saknas dock vilken är ett litet minus. Längden är väl tilltagen, nästan i överkant och passformen är inte lika tight nertill som upptill utan jag får ett litet tygveck över magen vilket inte borde finnas där. Mina två andra Craft-jackor (som jag köpt själv, Performance Jacket och PR Jacket tror jag...) har inte de här vecken och sitter bättre just i nederkant. Tightsen är bra i längd i storlek M för mig som är 183 cm lång och med en ficka bak där nycklar ryms vilket är ett krav jag har på tights!

Craft Elite Run Jacket

Craft Elite Run Tights

Förutom omdömena ovan har jag skickat följande synpunkter till Craft; Resårsnörena i tightsen kan gärna göras längre så att de inte riskerar att åka in i resåren när jag tar på mig dem, Resårsnöret i jackan får också gärna göras lite kraftigare om jag vill använda det då jag är ganska smal och jackan både lite vid och lång i nederkant i storlek M för mig. Plaggen är som sagt tunna och det gör dem också lite ömtåliga. Kombon tunna plagg och dragkedja brukar vara svår och en dragkejda nertill i tightsen har också börjar krångla i helt öppet läge och kommer behöva bytas om jag ska kunna öppna dragkedjan helt.

+ Passform (förutom över magen för jackan), funktionalitet, ventilation, detaljer, utseende
- Väl kort midjesnöre (gäller tightsen) som riskerar åka in i resåren vid varje påtagning, tunna plagg är mindre slitstarka






X-Kross

Jag springer också med solglasögon från X-kross sedan i våras. X-kross är aktiva med marknadsföring och har förekommit mycket i sociala medier under året med användare som svenska ultralandslaget, Jonas Buud, syskonen Kleist, Runday m fl. De har i sitt koncept att man först väljer båge ur sortimentet (en modell finns men i mängder av färgkombinationer) och sedan väljer ur ett stort urval med linser med olika egenskaper och användningsområden. Initialt upplevde jag X-kross som lite klumpiga när jag tog dem på mig. De har en uttalad sportprofil på sina glasögon och på löpturen eller på cykeln finns inte mycket att anmärka på och de känns allt annat än klumpiga! De är väldigt lätta och sitter mycket mycket bra på plats. Storleken på linserna skyddar väl mot solljus i alla vinklar. Linsen jag använder (Running Brown Mirror) ger en behaglig kontrast utan att vara för mörk. Ventilationen är utmärkt tack vare hålen som syns på bilden ovan och vill man byta linser går det lätt genom att bara vrida knappen i mitten ett kvarts varv. Den generösa storleken på linsen och passformen som gör att de verkligen sitter helt stilla på plats trots tuffa löpturer, t ex i skogen, upplever jag som största skillnaderna mot andra, billigare glasögon jag sprungit med.

New Balance RC1600 

Jag har också mottagit två par skor att recensera för Kittad för löpning. Det första paret, tävlingsskon New Balance RC1600 har jag redan skrivit om och behöver inte upprepa recensionen på bloggen, ni hittar den istället här.

Slut på recenserandet. Överlag positiva ordalag om de här produkterna men hade produkterna inte svarat upp mot mina förväntningar hade jag naturligtvis skrivit det och gett den feedbacken tillbaka istället för att skriva ett blogginlägg jag inte står för! Jag har ännu ett par skor kvar att recensera men har sprungit för lite i dem för att kunna uttala mig ännu.

Igår blev det dubbelpass löpning igen, 2x15km och jag blev faktiskt lite imponerad av mig själv, så bra snittfart som 4:33'/km med låg ansträngning redan på morgonen med en fartökning ner till 4 min/km de två sista kilometerna och så efter en 11-timmarsdag på jobbet, hungrig och trött, 4:28-fart på hemvägen, den mest akuta hungerkänslan dämpades av inköp av en bit Bounty-choklad i kiosken. Idag vilar jag och kanske även imorgon. Inte för att kroppen tvingar mig till det utan för att jag med löpning på söndag kommer att ha ha sprungit femton mil och cyklat över sju mil på två veckor och då tror jag det är smart att vila även om kroppen signalerar grönt ljus!...Trevlig helg!