Mål för 2026 - ska jag sätta några?

Jag har funderat på om jag ska sätta några exakta målsättningar för min löpning 2026, kanske har jag mer ambitioner eller idéer än konkreta målsättningar. Följande tankar har jag i alla fall:

Springa en halvmara igen och då helst en jag är lite nöjd med, är om inte ett mål så i alla fall en ambition, mest för att det skulle ge mig en del motivation till att hålla igång långpassen under året någorlunda. Det vore dessutom roligt att igen få dela startlinje med sonen igen, kanske på Premiärhalvan eller Stockholm halvmaraton, ett lopp jag aldrig sprungit respektive ett som jag tyckt mycket om och sprungit många gånger. Uppdatering sedan detta inlägg började skrivas: jag anmälde mig till Stockholm halvmaraton igen innan priset höjdes ytterligare. 

Tidsmål då? OK, jag sätter några på pränt ändå:

Sub 18:20 på 5 km. Känns rimligare än att skriva sub 18:30 då mina tre senaste lopp på 5000m har gått på 18:36-18:32-18:31 Det skulle vara fantastiskt att komma tillbaka till sub18 igen på 5000m men dit är det i dagsläget långt.

Milen sub 38. Ett mera offensivt mål, att skala bort ytterligare en halvminut från de 38:29 jag sprang på i oktober, men långt ifrån omöjligt tror jag ändå. Det var efter en järninfusion men jag hade också en mycket fin träningsperiod i benen mellan augusti till oktober med väldigt regelbundna tröskelpass med fokus på den högre tröskeln AT och därmed också ganska hög specificitet för milen. Att jag får bättre ordning på mina blodvärden och får träna bra ser jag som en förutsättning för att detta ska lyckas. Träna bra under inledning på året kan jag snart checka av förresten. Jag har sedan årsskiftet genomfört 18 väldigt kontrollerade tröskelpass på löpband och mitt gymkort gäller en månad till. Jag ska nog summera dem i ett separat inlägg men det var blivit många pass med 5 x 6 min, 10 x 3 min o s v i fart runt eller strax över 4 min/km med en mycket kontrollerad känsla. Jag bollade lite träning med Chat GPT i veckan :) och vi är överens om att när det nu känns så bekvämt är det dags att smyga in lite högre farter ner mot 3:50 min/km en gång i veckan till att börja med. 

På halvmaran vore det trevligt att komma tillbaka till runt sub 1:28, till att börja med. Vet inte om det är rimligt, det får tiden utvisa. 

Tävlingar då? Även här är det oklart. 

I början av året var jag var jag sugen på veteran-SM inomhus men jag fick inte till någon specifik träning i januari och genomgick en jobbig tarmundersökning samma vecka så det blev aldrig någon anmälan dit.

Jag är bara anmäld till Saucony Djurgårdsvarvet och Stockholm halvmaraton i augusti.

Springer gärna: LLK 10000m i juni eller Söder Runt 10 km, samt 1-2 banlopp på 5000m. Trosa Stadslopp kanske det är dags att göra premiär på efter alla år? Kanske igen prova något nytt lopp också.

Förmodligen springer jag också några av klubbens tävlingar. Klassiska men backiga Påsksmällen i Enhörna annandag påsk blir nog säsongspremiär och mer en avstämning av hur vinterträningen gått snarare än en prioriterad tävling.

Vintern har känts som ett ultralopp men nu är det bara målrakan kvar och jag är nöjd med träningen hittills i år och tror att formen är rätt så bra för att vara så tidigt på året. 

2025 var året...

 ...När jag förmodligen avslutade min maratonlöpning, åtminstone i betydelsen att prestera några tider. Det är inte omöjligt att det blir comeback på sträckan någon gång men det ligger i så fall längre fram, om lusten till långpass återkommer, om jag lyckas förbättra min kapacitet igen eller om jag lyckas förändra mitt mindset och sluta snegla på vad jag klarade förut.

...när min son anmälde sig till sin första mara (Stockholm 2026) ihop med kompisar. Typiskt då att pappa inte vill springa sträckan längre men om hans löpintresse håller i sig efter första maran ska vi självklart springa en mara ihop framöver! 

...när jag fick uppleva Boston Maraton, en rakt igenom fantastisk upplevelse. 

...när jag sprang lite lägre volym men ändå sprang mitt snabbaste millopp på fem år och för första gången sedan 2020 igen tog mig under 39 minuter tio kilometer.

...när jag åkte på en träningsresa för första gången ihop med min son, en fantastisk vecka på alla sätt!

...när jag efter att ha uttalat och skrivit följande mening här på bloggen i flera inlägg, "Det var några år sedan nu jag var nöjd med en halvmara" tog beslutet att inte springa någon i år. När jag sprang Täljemilen på 38:29 och var nöjd med både genomförandet och tiden så beslutade jag mig för att inte springa Strängnäs halvmaraton och där riskera att avsluta säsongen med ett lopp jag inte var nöjd med. 

...när jag sprang sex lopp på distanser mellan 3000m och maraton och där jag varit nöjd över hur jag presterat med undantag för Semesterloppet 10 km i somras som gick väldigt långsamt. 

...när jag efter många års problem med blodvärden och järndepåer äntligen fick behandling med intravenöst järn och behandling av vad läkaren trodde varit grundorsaken åtminstone en längre tid, vilket sedan inte visade sig stämma. Det hjälpte för stunden och gjorde att mina värden låg högre och mer stabilt i två månader under hösten men efter tre månader utan järntabletter är järndepåerna nu rekordlåga igen i december och i slutet av januari väntar en ny omgång med jobbiga tarmundersökningar för att försöka hitta grundorsaken igen, vilket känns lite nedslående men samtidigt bra då det var över 20 år sedan jag gjorde dessa undersökningar senast.

...när jag på allvar började träna mer luststyrt, har jag haft lust att springa längre har jag gjort det, har jag inte känt för det har jag avstått. Långpassen är en viktig del av volymen och de behöver finnas där för att kunna prestera på den nivån där jag fortfarande vill befinna mig men om fokuset ligger på 5-10 km med någon sporadisk halvmara behöver de inte längre vara så långa. 

...när vi hittade ett nya hus efter att ha tittat efter nytt boende i ett par år efter 24 år i vårt tidigare parhus. En flytt som givetvis var förknippad med en hel del arbete både före och efter, rensning, packning, flytt och uppackning och viss nyrenovering men som i efterhand har gått väldigt bra och vi trivs verkligen och känner att vi hittat ett boende som är nära nog perfekt för oss framåt. 

...är året där jag känner att jag är på en väldigt bra plats i livet. Ibland har jag en tendens, som de flesta andra gissar jag, att gnälla över småsaker, vilket väl är mänskligt. Jag brukar skämta om att jag sitter på toppen av Maslows behovspyramid och bara gnäller :) vilket man väl gör när alla andra behov är uppfyllda. Jag mår bra, alla våra fyra barn mår bra, vi bor bra och jag har ett bra, utvecklande och väldigt flexibelt arbete med bra lön och det finns en ekonomisk trygghet. Löpningen känns rolig, jag tränar på ett sätt jag tycker om utan en massa "måsten" samtidigt som jag presterat bra under året och det var roligt att få avsluta tävlingssäsongen med att springa mitt snabbaste millopp på fem år, något jag hoppas kunna bygga vidare på in i 2026, året då jag går in i en ny åldersklass, M55. 

2026 är året när min träningsdagbok fyller 20 år. Hittills innehåller den 43 677 km löpning och fler ska det bli!

Vad 2026 kommer att bjuda på i löparväg återstår att se och hursomhelst är det ämne för ett annat blogginlägg. Jag inväntar svängen i sjukvården och undersökningar först och se vad som händer kring det och dessutom har jag besvärats av en öm och stel höger fotled under helgerna, något jag brukar kunna känna på vintern, men nu dök det upp innan snön och kylan kom, vilket gjort att jag tagit det lite försiktigt med löpningen. Det sammantaget gör att jag inte kommer springa Veteran-SM inomhus i Huddinge i början av februari, vilket jag tidigare var lite intresserad av under förutsättning att jag skulle fått till några specifika hårda pass i januari men de stryks nu.

Tack till er som läst bloggen även detta år!