Race Report Semesterloppet 10 km - 41:03 och plats 35/243

Jag delar med mig av både med-och motgångar här och senaste loppet blev just en motgång. 

Efter min intensiva period med flytt, konfirmation, studentfiranden, flytt av föräldrar, renovering med mera, vilket givetvis påverkat träningen i maj och juni ville jag ändå springa ett lopp för att veta ungefär var jag står och valet föll på Semesterloppet 10 km i mysiga Mariefred. Ett lopp jag sprang i blåst och sommarvärme på 39:41 i fjol. 

Tittar jag tillbaka i träningsdagboken i juni så hade jag ändå gjort regelbundna och bra kvalitestpass som t ex 4x2 km, intervallstegar och 10x800m i bra fart utan att slita på tisdagen samma vecka som loppet. Men, jag läser också flera noteringar om att jag kände mig matt och inte återhämtad och söndagens 16 km i hygglig fart sex dagar innan loppet blev jag också rätt sliten av. 

Efter passet med åttahundringar hade jag ändå gott självförtroende på loppdagen som bjöd på ganska bra förhållanden, moln och lite blåst men inte så mycket motvind. Loppets första två kilometer går svagt uppför och banans högsta punkt nås efter 2 km och jag tyckte jag öppnade klokt och lite återhållsamt och efter två kilometer svagt uppför sprang jag den tredje kilometern utför på 3:52 och tänkte att nu, nu är jag igång, men nej. Den fjärde kilometern gick på 3:59 men sedan gick det inte snabbare än ca 4:05-fart hur jag än försökte. Benen var ganska fräscha, andningen var ansträngd, pulsen kanske något låg men ungefär där den numera brukar ligga på tävling. Det gick bara...långsamt. Jag blev kanske lite uppgiven på banans sjunde kilometer som avverkades på långsamma 4:17 och innehåller loppets tuffaste backe och resten av loppet blev väl inte så roligt då jag insåg att jag inte ens var i närheten av att ens springa under 40 minuter den här dagen och efter en halvhjärtad fartökning sista kilometern på 3:57 var det en lättnad att få sluta springa och gå i mål efter 41:03, mitt långsammaste millopp på hela tolv (!) år. Ska jag leta efter något positivt är det väl att jag var en sekund snabbare än mitt långsammaste millopp någonsin, Premiärmilen 2013 som jag sprang på 41:04 med lite halvtaskiga blodvärden. 

Väl i mål var jag väldigt förvånad och besviken och lika roligt och lika mycket som jag saknat det sociala i att åka och iväg och tävla och träffa löparkompisar, lika tråkigt och ovärt är det att åka hem besviken över utfallet. Besvikelsen lade sig ändå relativt snabbt och jag vill ändå tro att jag är bättre än så här, även om klockan objektivt visade vad den visade just den här dagen. Jag har landat i att jag tränade lite för hårt veckan innan och att jag just nu generellt har lite problem att få till tillräckligt med återhämtning. 16 km på söndagen som gjorde mig rätt sliten följt av 10x800m bara två dagar senare blev lite mycket av det goda, även om resten av veckan sedan var lugn med bara två korta joggar. När jag tränar lite mindre än vanligt och lite kortare pass än vanligt, vilket jag brukar göra på sommaren, blir säkert både form och uthållighet lite sämre och det är lätt hänt att när jag väl tränar så vill jag träna "ikapp" lite och köra lite för hårda pass och ibland lite för långa pass i lite för hög mellanmjölksfart som bara gör mig sliten. Jag har också tänkt på att bara för att jag tidigare tyckt det varit optimalt med ett kvalitetspass på tisdagen inför en lördagstävling så är det inte säkert att det är lika optimalt längre nu när jag är äldre, jag kanske skulle kört åttahundringarna en vecka innan och tagit det det väldigt, men inte för, lugnt på loppveckan.

Nu väntar lite semester och planen med träningen är att försöka fortsätta träna med bra kvalitet men inte för hårt, och hålla mängden på en åtminstone acceptabel nivå, som för många andra så tycker jag det är svårare med träningsrutinerna när man är ledig jämfört med vardagen. 

Jag har ett inlägg liggande om tävlingsplaner för resten av året men just nu ligger jag lite lågt på den fronten och det enda lopp jag i dagsläget är anmäld till är Djurgårdsvarvet 10 km i slutet av augusti. Halvmaran i Stockholm som nu är fulltecknad, springer jag inte i augusti, det var som jag skrivit tidigare ett bra tag sedan nu som jag sprang en halvmara jag var speciellt nöjd med och då avstår jag hellre än att utsätta mig för likadan besvikelse ännu en gång.

Målgångsfoto fångat av familjen