måndag 15 september 2014

Race Report - Stockholm halvmarathon 2014 - 1:21:24 Plats 145, 17 i åldersklass, PB och en otypisk historia!

Ja, lördagens halvmara, min tionde, blev en otypisk historia på flera sätt. Veckan innan var jag på kurs med långa dagar tisdag-torsdag och tisdagens kvalitétspass som jag brukar köra när jag tävlar på lördag hanns inte med. Istället sprang jag dubbelpass på onsdagen men en tidig lugn mil på morgonen följt av några fyrahundringar med joggvila och fyra tuffa långa backintervaller på kvällen och fick ihop dryga 20 km på onsdagen. Vilade torsdag och joggade en knapp halvmil på fredagen och kände mig väldigt avslappnad, en känsla som höll i sig när det blev tävlingsdag.

I Kungsträdgården hade vi stämt träff via Jogg.se och en flera gamla och nya bekantskaper dök upp innan jag besökte den blå enrummaren och Robert och jag joggade upp riktigt lugnt i startområdet och en kort sväng i gamla stan. Återigen en lugn och bra uppvärmning precis som före Långlöparnas kväll, långsam jogg, blev varm men inte trött! Väster om starten var det mycket bättre plats att jogga upp än på Skeppsbron vilket gjorde att jag kunde smita in och nervöskissa ett par gånger till innan jag gick fram i fållan för grupp A. Jag knöt bara om skorna en gång vilket måste vara nytt rekord, brukar alltid hålla på och nervösfippla med dem också och tycka att de sitter för hårt eller för löst. I fållan hamnade jag längre fram än jag brukar vilket var bra, ihop med Robert och Gabriel och klubbkompisen Tony i identisk klädsel inkl skor.

Starten gick och början av loppet kändes, ursäkta franskan, skit! Trångt, stressat, en löpare tappade en astmainhalator framför mig, en annan snubblade och när han till slut återfick balansen var han skitförbannad på en löpare framför mig. Ner i tunneln jag i vanliga fall brukar tycka är rätt kul att springa i, nu var den bara blöt (hade de vattnat den??), fuktig och jobbig! Jag tyckte det var ansträngt och gick långsamt, passerade Hässelby-Karin (orkade inte peppa något), och båda 1:24-farthållarna strax efter att vi kommit ut på Vasagatan. Skylten för 2 km passerade jag på 7:30 på klockan och då insåg jag att jag öppnat i 3:45-fart vilket var hårdare än min plan. Min plan var nämligen 3:55-fart över på Kungsholmen och att passera milen på 39:00. Nu började det dock snabbt kännas bättre, trängseln släppte, jag var ute i luften igen och i bekanta omgivningar, sprang bra uppför Torsgatan och Odengatan utan att slå av på takten men utan att pressa på uppför. Över på Kungsholmen och 5km-passering på låga 19 minuter. På Flemminggatan sprang jag om både Hässelby-Johan och HAIS-Robert, två löpare som normalt är snabbare än jag men jag visste att Johan tog loppet som ett tröskelpass inför Berlin. Nere på Kungsholms Strand fick jag syn på Robert, som siktade neråt 1:20 ca 50 m framför mig. Trots att jag också höll den farten såg jag bara farthållarna för 1:20 några hundra meter i starten. På Mariedalsgatan vid 7 km innan den jobbiga stigningen upp till Warfvinges väg tog jag för ovanlighetens skull vätska, brukar alltid skippa den kontrollen men nu tog jag en mugg men det var jobbigt att dricka i farten, höll på att sätta i halsen och det mesta hamnade utanför. Uppför backarna efter vätska tog jag det lugnt och på resten av Kungsholmen kände jag mig riktigt stark. Passerade milen på 38:11 på klockan istället för på 39:00, en helt klart otypisk öppning för mig! Jag hade ganska konstant sällskap av en Linnea-löpare och ett par andra men lämnade dem här bakom mig.

Det hade varit så jobbigt att dricka att det inte blev någon mer dricka trots att det var ganska varmt, det fungerade bra ändå genom att använda en treportioners Maxim-gel som jag brukar använda på maraton. På halvmara brukar jag inte ta gel men jag har tidigare upplevt lite soppatorsk halvvägs på halvmaran så i år testade jag att ha en gel i handen, plus att jag tog en mindre Maxim-geldryck också strax innan start och jag tyckte att jag hade bra energi hela loppet i år!

Tillbaka vid Stadshuset och ner i stan, runt Rosenbad, riksdagen och slottet ändrade loppet karaktär för mig. Samtidigt som loppet är som härligast med mest publik blev jag trött och farten sjönk, min lilla klunga sprang om mig och Robert som jag nästan varit ikapp på Kungsholmen låg nu plötsligt ca 100 m framför mig. Jag kämpade ändå på, kända och okända människor bland dem Louise, hejade bland de täta publikleden vilket var uppskattat! Jag tyckte jag höll hygglig och jämn fart, tog lite gel någonstans och på Söder Mälarstrand kändes det bättre igen. Kanske var det gel som hjälpte, vet inte men ur svackan kom jag. Passerade 15km på 57 minuter och räknade lite och insåg att det nog skulle räcka med 4 min/km för att nå PB utan att jag för den skull sänkte farten något utan jag höll mig fortsatt under 4 min/km.

Runt Hornstull Strand och vid Högalidsgatan nere vid vattnet vid Bergsunds Strand drogs plötsligt en avspärrning vid en cykelbana tror jag, så att vi fick springa runt en kort sväng, kanske tio meter extra vilket löparna precis före slapp, what? Upp i Tanto och som vanligt så gick det lite tyngre men som vanligt var jag ganska stark uppför och motlutet är inte är så tufft, det är mest att det kommer så sent i loppet och är långt. Jag plockade löpare även om jag var riktigt trött när jag kom upp på Timmermansgatan-Sankt Paulsgatan och andningen var ansträngd, kort, stötig och riktigt högljudd. Fick pepp av några jag sprang om - beundransvärt att orka peppa andra så dags i loppet och publiken på Söder brukar vara bra, så även i år! Strax innan Götgatsbacken såg jag plötsligt hur Robert klev åt sidan in på trottoaren och jag ropade åt honom att hänga på när jag passerade, utför branta backen och ner på kullerstenen på torget vid Slussen och uppför en ny kort ramp som gungade, eller var det bara jag? Nerför backen och förbi 20 km-skylten och nu var jag riktigt trött men mäktade med en fartökning ändå.  Jag ser i resultatlistan att jag passerade sju löpare efter 20 km och jag sprang i 3:42-fart, fick igen pepp av flera jag sprang om men orkade inte, som i vanliga fall, ta in peppen från löparna på andra sidan refugen som hade 8 km på Söder kvar. Tänkte att "nu är jag snart framme", kollade på klockan, "f-n, kan jag komma in på 1:20?"  men varje år glömmer jag hur mycket Skeppsbron svänger, hur lång gatan är och att det ligger ett ganska stort slott som först ska passeras, i det här läget ville jag ha republik... Riktigt trött sista biten, fick plötsligt syn på Andreas framför mig och närmade mig men inte tillräckligt för att komma ikapp. Det skulle ändå visa att vi delade på samma placering på samma identiska sluttid, roligt! Uppför backen till upploppet, vacklade jag till av trötthet och av upploppet minns jag inget förutom att jag tog i allt vad jag hade, klockan visade 3:06-fart sista 150 m, och äntligen fick passera mållinjen och stänga av klockan efter 1:21:24, trött men oerhört glad!

Summa sumarum, otypiskt ojämn fart men absolut ingen genomklappning och det gav ett nytt fint PB!

Väl i mål hämtade jag mig relativt fort, en löpare som i starfållan hört att jag siktat på 1:21-1:22 kom fram och tackade för utmärkt farthållning hela vägen, varsågod! Flera kom fram och hälsade och grattade och tackade för en bra blogg - alltid lika uppskattat. Snart fick jag välkomna, Jakob, Gabriel och inte minst Karima i mål och vi gjorde sällskap kort med henne till elittältet för lite kort prat där jag även gratulerade Marcus till fantastiska 1:09 och sexa på SM och Hanna Lindholm, Hammarby också hon sexa på SM med 1:18:08, Hanna som sprang EM-maran så bra och som jag var jämnsnabb med för några år sedan, not so much anymore! Efter lite mera trevligt prat med Gabriel, Jakob, Kristoffer och Louise bytte jag om då jag började frysa innan jag sedan drog mig hemåt, glad och stolt över loppet och mitt nya personbästa!

Undertecknad, Karima och Gabriel efter målgång

Jag upplevde både starten och hela loppet som lite trängre och bökigare i år, kanske var det alla vägarbeten som ibland gjorde banan smalare? Ett starkt råd till arrangörerna är att göra grupp A mindre, nu rymmer den löpare som gör sub 80 ner till ca 1:40 och det blir för trångt på de smala gatorna i början! Jag är glad och nöjd över att den negativa känslan i början snabbt vände och att jag vågade fortsätta i hög fart när jag såg hur snabbt jag öppnat de första 2 kilometrarna! Den snabba öppningen var otypisk för mig! Även om jag sedan tappade fart så sprang jag ändå ganska jämnt och tappade inte så mycket i tid och jag plockade hela tiden placeringar i fältet och avslutningen var igen, precis som när jag satte PB 2011, riktigt snabb!!

Avslutar med en länk till marathon.se där ni ser undertecknad både vid 1 min och 1:23 men framförallt får ni mellan 1:11-1:19 i slow motion (!) en stilstudie i pronation av undertecknad! Min bakdel i svarta shorts, rött linne och röda skor till höger i bild. Och ja, jag vet om att jag pronerar, ibland och nej, jag bryr mig inte om det och har inte ont av det!

Jag har en fantastiskt säsong - detta var fjärde personbästat i år - och det är inte svårt att tycka om löpning just nu! Tack till alla fantastiskt trevliga människor jag mötte i lördags!

21 kommentarer:

  1. Tack för läsning!
    Grattis igen å igen å igen!
    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Stort grattis till en fantastisk tid och som alltid kul att läsa lopprapporten. I min startgrupp (C) var det betydligt luftigare mellan oss löpare än föregående fyra gånger jag sprungit.

    SvaraRadera
  3. Grattis Staffan till nytt PB!! Snyggt som attans!! :-)

    SvaraRadera
  4. Grattis Staffan.
    Imponerande av dig att kunna hålla så hög nivå på så pass varierande sträckor, nya rekord från milen ända upp till maraton, väldigt starkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nisse, ja, det känns verkligen som om jag lyft mig ett snäpp i år efter att ha utvecklats lite mindre i ett par säsonger innan, det är nog just nu bara mitt 5km-pers från i fjol som jag just nu inte skulle kunna förbättra, har för närvarande inte riktigt den toppfarten, men väldigt bra uthållighet!

      Radera
  5. Grattis till en fantastisk säsong Staffan! Ser fram mot att läsa en säsongssammanfattning om varför det gått så bra i år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mikael, jo, jag får väl klura på det så småningom. Jag vet inte riktigt själv dock men skrev ju lite om det efter maran!

      Radera
  6. Grattis till rekordet och kul att du också har börjat med intervjuer. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag har gjort några gästintervjuer tidigare och tycker det är kul att släppa fram andra löpare också här på bloggen!

      Radera
  7. Grattis till fin tid! Roligt att hälsa spm hastigast efter loppet. Känner igen mig i beskrivningen av starten, var en bit bakom (startled A). Vore skönt om de kunde spolat av tunneln lite tidigare så att det hunnit torka:-). Absurt nog känner jag även igen det där med avspärrningen på Söder som flyttades precis framför ögonen trots att jag måste ha varit en bit bakom dig! (passerade 10 km på 40.23, i mål på 1.27.01)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Rikard! Ja, det var extra jobbigt i starten i år, jag skrev som vanligt i feedbacken att grupp A måste göras mycket mindre/delas in i flera undergrupper för att undvika kaoset! Skumt, då verkar det som om de höll på att dra den där avspärrningen fram och tillbaka, surt om man råkat missa en drömgräns med några sekunder p g a det?! Bra sprunget och roligt att hälsa!/Staffan

      Radera
  8. Grattis till personbästa du också. Mycket bra blogg!

    SvaraRadera
  9. Republik, du skojar, det hjälper inte ens att rösta på Sverigedemokraterna i det avseendet, de vill allt ha sin monark med rötterna i Frankrike som kung... ;-) Du får väl sopa till med en röst på kommunisterna så får du kanske din republik till slut ;-) Nåja, alltid lika roligt att läsa om dina strävanden. Även jag tränar löpning stenhårt nu, i dag sjunde passet för i år. Lika lätt som vanligt. Efter nästan 30 års löpning trodde jag inte att det skulle vara flexibiliteten (inte styrkan, inte snabbheten, inte uthålligheten, inte koordinationen) som skulle vara den absolut mest avgörande anledningen till att ta upp löpningen igen, men så är det faktiskt. Grattis till din tid på halvan och lycka till mot sub 80 och sub 70...

    SvaraRadera
  10. Haha Fredric du är rolig du! Stenhårt, sjunde passet i år :) känner jag dig rätt tränar du nog en hel del ändå. Sub börjat kännas nåbart, till sub70 är det en evighet!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om jag är rätt slö i grunden så har du rätt, det går inte lätt utan anledning, det lutar åt Årspers i cykling och kan man cykla så kan man springa, även om man är helt löpotränad ;-)

      Radera
  11. Grattis igen! Ibalnd är det tydligen bra när det inte blir som man har tänkt sig. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingmarie, precis, jag gillar att jag vågade gå ut lite hårdare än vanligt, det är inte likt mig som är liten av en kontrollmänniska :-)

      Radera