tisdag 21 april 2015

Pausar lite

Hela jag är väldigt mycket fram-och tillbaka just nu. Jag försöker minska min skärmtid, samtidigt kollar jag på Boston Marathon på paddan när jag lagar middag, en del träningspass går helt OK och är sköna, som idag när jag joggade runt Brunnsviken på lunchen i fantastiskt väder och avslutade med en snabb fyrahundring på bana som också kändes bra. I söndags däremot hade jag planerat att springa en halvmara på träning och kanske t o m avsluta med en kort fartökning men det var tungt från första steget och efter 8 km satte jag mig ner på en sten vid vägkanten, ledsen, uppgiven, frustrerad och funderade länge länge över min löpning innan jag joggade hem igen. Funderade över om det är värt att fokusera så på löpning när den just nu inte ger mig något tillbaka utan bara förstärker en negativ spiral av tankar och beteenden.

Jag upplever mig inte speciellt stressad, t ex på jobbet eller hemma, men det är klart att det är en hel del att pyssla med så här års, som alltid med två tonåringar, två mindre barn som alla har aktiviteter, hus, trädgård, träning. Livet helt enkelt. Ändå är det som att den totala "belastningen" är lite för stor för att jag ska orka med träningen på ett bra sätt just nu.

Jag är inte i form, jag är trött och har ett ökat sömnbehov och ofta känner jag att passen som ändå är lätta, sliter mer än de ger. Jag vill en hel del, tävla t ex men förmår absolut inte, inte just nu. Dessutom förmår jag inte glädjas lika mycket åt andra löparkompisar som är igång med sina säsonger och tränar bra och tävlar fint utan har fullt upp att hantera mina egna tankar om min egen löpning och så vill jag inte ha det! Att i det här läget föra träningsdagbok som följs av över 160 trevliga, peppande löpare och skriva en fortfarande relativt välbesökt blogg där jag mest tjatar om hur jag fortfarande känner mig förkyld förstärker bara redan tänkta tankar och tankemönster och leder inte till något bra och är heller inte roligt att läsa om i längden.

Jag har därför ikväll, för en period, stängt min träningsdagbok så att ingen mer än jag ser mina pass och jag kommer också att pausa härifrån under i alla fall ett par veckor. Hur länge det blir beror på hur jag känner mig framöver. Min väg ur den här känslan består i att springa utan krav under en period, springa mycket i skogen och just nu njuta av vitsipporna, springa när jag vill springa, inte för att jag känner att jag måste eller borde komma upp i en viss veckovolym, tillgodose mitt sömnbehov, spendera mindre tid på sociala medier som fullkomligt exploderat av löpning på ett sätt som inte existerade för ett par år sedan där varje webbsida, tidning och lopp har sidor på Facebook, Twitter och Instagram.

Jag skriver detta för att ni läsare under en period inte ska behöva klicka in här med förhoppning om att läsa några nya inlägg. Ta hand om er, njut av högtidsstunden för löpning just nu så hörs vi säkert snart igen!

20 kommentarer:

  1. Åh, tråkigt såklart, men känns klokt. Har du kollat så det inte är nåt annat då? Typ pollen eller så... Verkar vara en sån säsong där många känner av det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin, vad jag vet så är jag inte pollenallergisk, har också kollat det med ett snabbtest vid något tillfälle, jag kommer tillbaka, tack för att du läser!

      Radera
  2. Du gör i mitt tycke helt rätt (även om du inte behöver mitt bekräftande) och jag tror att du kommer landa i ett lungn när väl vanans makt försvunnit och hoppas jag att du kommer igen och tillbaka.

    Allt väl till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart, jag inte behöver ditt bekräftande Anders men jag uppskattar att ha dig som läsare, tack!

      Radera
  3. Njuta av vitsipporna och fågelsången låter bra.

    SvaraRadera
  4. Riktigt bra läsning :) Keep it up!

    SvaraRadera
  5. Det låter väl som ett klokt beslut. Själv skriver jag bara om jag har lust och den lusten kommer och går. Kan förstå hur du tänker när du skriver "tjata om att fortfarande känna sig förkyld" - själv har jag ju tjatat i nästan två år nu om min sjukdom. När jag hamnar i funderingar om någon verkligen vill läsa om min sjukdom så påminner jag mig om att jag skriver för min skull - inte för andras. Även om jag någonstans hoppas att andra läser och får ut något litet av läsningen. Förkylningar och andra sjukdomar också en del av livet och det är ju om livet vi skriver. Även om det är mer eller mindre vinklat mot träningsdelen av livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, just nu finns inte lusten att skriva direkt och jag gillar ju i vanliga fall att formulera mig i text! Tror jag avvaktar lite tills inspirationen infinner sig igen, livet går ju upp och ner, det vet vi ju!

      Radera
  6. Ett mycket klokt beslut att hoppa av ekorrhjulet för ett tag. De sociala mediernas dragningskraft och positiva pushande när man är uppåt kan vara lika pressande och negativt belastande när man känner sig nere. Lyssna på kroppens signaler, njut av skog och mark, så hoppas jag att du käner dig bättre inom kort.
    /Magnus
    p.s. Sådana här inlägg är minst lika uppskattade hos andra löpare. Vi är inga maskiner, även om det i vissa flöden kan se ut så. d.s.

    SvaraRadera
  7. Ett klokt beslut att våga lyssna på instinkterna. Precis som man kan bli övertränad kan det bli för mycket tid framför datorn och man behöver avbrott för att vila och ladda hjärnan. Jag tror du kommer ut ur den här svackan som en ännu klokare person och ser fram mot fler blogginlägg framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Johan! Jag känner mig på väg uppåt igen och siktar på comeback om ett tag igen, det har varit mitt gamla problem med blodvärdena som spökat, ihop med mycket annat blev det för mycket!

      Radera
  8. Att ta en paus kan nog vara bra ibland. Hoppas du hittar tillbaka till löparglädjen! Även om du inte tänker skriva på ett tag så låt bloggen vara kvar. Finns otroligt mycket trevligt att läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack JL, jag blir väldigt glad för din kommentar! Att ta bort bloggen kommer jag absolut inte att göra efter att ha lagt ner så mycket tid på den under flera år! Jag mår bättre och vet nu bättre vad den tunga känslan berott på så jag gör nog comeback snart igen!

      Radera