Bokmaran - två löpare 220 mil och en barnvagn med 500 böcker genom Sverige

Ni kommer säkert ihåg Oskar och Philip, upphovsmännen till projektet Sveriges bästa motionsspår då de turnerade genom Sverige 2016 och besökte ett motionsspår i alla Sveriges kommuner vilket så småningom resulterade i boken med samma namn som projektet.

Tydligen var inte projektet 2016 tillräckligt för att stilla löpsuget eller så har de ont om förrådsutrymmen för boken trycktes i 3.000 exemplar varav 2.500 nu är sålda. Därför kommer de nu att ge sig ut på en nätt löptur, en Sverige-turné med 500 böcker i packade i en löparvagn med förhoppningen om att sälja de återstående böckerna längs vägen. Planen är att springa sex mil (!) om dagen med start i Malmö den första juli. Resan som slutar när böckerna är slut eller efter ett varv i motionsspåret i Abisko (!) kommer ta 40 dagar och projektet går att följa via sociala kanaler som Facebook, Instagram eller projektets hemsida.

Varför inte slå följe med dessa mycket trevliga grabbar och duktiga löpare om du bor längs rutten och kanske också lätta deras packning något och köpa ett exemplar av boken om du inte redan gjort det?

Bild lånad från hemsidan.

Byte av löparklubb

Jag kommer byta klubb till Enhörna IF den här säsongen. Jag har lärt känna många trevliga Enhörnalöpare på tävlingar i Södertäljetrakten och får då möjlighet till sällskap som är på min nivå. Jag kan hitta trevligt sällskap hemma på träning trots att jag saknar min bästa löparkompis men sällskap på min egen nivå är svårare och min klubb sedan 2013 Stockholm LDK har inga gemensamma träningar.

Enhörna har gemensamma långpass på söndagar och träningar både i terräng och på bana i Södertälje och också löparkvällar inför Göteborgsvarvet och anordnar många egna arrangemang. Klassiska Södertälje IP, där bl a det svenska rekordet på 10000 m 27:55 av Johnny Danielsson är satt, är en byggarbetsplats just nu och ska flyttas, byggas om och rustas upp och det ska också byggas en inomhushall för friidrott vilket möjliggör fartträning i grupp inomhus under vintern och det skulle verkligen bidra med motivation genom nästa den mörka, kalla och löparvinter.

Min nuvarande klubb har passat mig bra och ett visst avtryck i resultatlistorna har jag väl också gjort för klubben med två VDM-medaljer på maraton 2013 och 2014 och två VDM-guld på 1500m i år och jag representerade SLDK sista gången på SM-milen nyligen. Nu ser jag fram emot ta på mig ett av Sveriges mest anrika och klassiska klubblinnen - det klassiska gulsvartrandiga getinglinnet med Enhörna på ryggen, till nästa säsong!

Efter fem år i det här snygga linnet...

...blir det getingrandigt framöver...

...och förhoppningsvis då och då träning och tävling med klubbkompisar, som här, 5000 m på Södertälje IP.

Race Report Sthlm10 med SM-milen - 39:49 och 7:a i M45 VSM

Är det någon idé att skriva tävlingsrapporter i bloggformat längre? En berättigad fråga men här kommer ändå en race rapport från SM-Milen/Sthlm10 i torsdags. Det här loppet var tänkt som vårens och årets stora A-mål. Loppet där jag verkligen skulle vara i form för att springa en riktigt snabb mil och kunna vara med och konkurrera om VSM-medaljer. Detta var innan livet kom emellan. Jag har inte tidigare satsat eller ens deltagit på Sthlm10/SM-Milen då det tidigare alltid legat för nära Stockholm Maraton.

Hälsporren gjorde att dosen löpningen halverades i maj och under andra halvan av maj joggade jag bara ett pass och ägnade mig istället åt rehab av foten, hemmastyrka och cykling.

Jag funderade på om jag alls skulle springa men hälen blev markant bättre efter att jag började använda inlägg i början av juni och de korta testjoggar jag genomförde framkallade ingen smärta.  Inte de bästa förutsättningarna att försöka springa en snabb mil relativt otränad och med en fot som inte är helt kurant men jag kände mig glad inför tanken på att springa och efter den här våren var det viktigt så jag beslutade mig för att prova. På förhand fanns alla möjliga scenarios med, från att springa på allt mellan 38-45 minuter till att behöva jogga i mål med en irriterad fot eller t o m behöva avbryta loppet.

Jag provade att jogga utan inlägg på väg till Rålamshovsparken vilket gick bra och det gav energi att komma bort till startområdet och träffa lite kompisar och känna sig som en del av löparkollektivet igen, jag insåg då hur mycket jag saknat snacket och stämningen kring lopp!

Starten gick och vi veteraner fick stå längst fram med eliten och blev ivägklappade av de senare startleden. Det gick något för snabbt i början i ca 3:40-fart även om jag tyckte jag höll igen, vi låg fem M45:or väl samlade, bland dem Anders Szalkai som sprang bredvid mig och farthöll sin dotter. De andra gled dock iväg sakta och jag vågade inte gå med med tanke på kuperingen på andra halvan utan hoppades att någon skulle tröttna. De första fyra kilometrarna kändes det bra och avspänt med bra kontroll men sedan blev jag tröttare.

Passerade 5 km på ca 19:35 men sedan gick andra halvan lite långsammare speciellt över Långholmen men höll jämn fyrafart även över Västerbron (fast hur jag än försökte springa fort utför gick det inte fortare) och är ändå nöjd med hur jag disponerade loppet. 

Var ruskigt trött sista kilometern och rädd att inte fixa "ens" sub40, höll t o m på att ge upp 500 m från mål och börja gå i sista uppförsknixen. Endast tack vare att jag hade två tröttnade M45:or inom synhåll orkade jag pressa på. Passerade Richard från IF Linnéa 500 m från mål i en sista farthöjning och det var ohyggligt jobbigt att springa runt istället för rakt fram mot målet. Hade 20 m fram till Jörgen Lindh på sjätte plats men var chanslös på att komma ifatt och sprang i mål på 39:49 vilket räckte till en sjundeplats på VSM M45. Ac 1373 män i stora resultatlistan räckte tiden till 35:e plats och en 65:e plats av 101 resultat i SM-resultatlistan.

Jag är nöjd efter omständigheterna, för brons hade det krävts 38:21 en tid jag nog hade kunnat presterat om jag varit i den form jag velat, så kuperad var inte banan. Nu är jag istället glad för att foten inte gjorde ont, att jag fick känna löpargemenskapen igen och att jag ändå klarade att springa milen under 40 minuter vilket alltid är i alla fall godkänt.

Foten har varit OK efter loppet och jag siktar på ett par veckors lugn uppbyggnadsträning nu med kortare joggpass lite oftare och fortsatt rehab.

Lycka till alla Stockholm Maraton-löpare!

Imorgon är det Stockholm Maraton och jag har skrivit många gånger att det loppet och hela arrangemanget har en mycket speciellt plats i mitt löparhjärta. Det var riktigt häftigt att springa New York Maraton 2015 men Stockholm maraton är "hemma". Laddningen innan, resan till Stadion, surret före på Östermalms IP, känslan i startfållan på Lidingövägen med helikoptrar ovanför och speakern som välkomnar löpare från olika länder. Själva loppet med all hemmapublik och den vackra banan och inte minst, att efter loppet dricka ljummen öl, äta varmkorv och bulle i obegränsade mängder och samtidigt nörda ner sig i hur loppet har gått ihop med löparkompisarna och till sist glassa och njutspringa i Finishertröja när sommar-Sverige är som finast - det är väldigt väldigt svårslaget!

Jag brukar känna mig utanför racebubblan och vara avundssjuk på er som springer imorgon. Det är jag inte i år. Jag bestämde mig tidigt för att stå över, då jag sprungit både 2016 och 2017 och gjort totalt sju lopp i Stockholm. Min målsättning på sub 2:50 har jag inte varit i närheten av sedan 2014 och att göra ytterligare ett lopp på ca 2:55 motiverar mig inte tillräckligt, just nu. Dessutom har jag inte fått till träningen och rehabar hälsporre. Fördelen med att stå över är dock att suget att springa maraton återvänder och därför har jag ofta sprungit vartannat år och det lär bli fler lopp i Stockholm men fokus nu är att komma tillbaka i mer regelbunden löpträning utan att ha ont i hälen.

Värmen gör också sitt till, den är underbar men inte att springa i. Samtidigt, den går inte att påverka och är det något som är dumt så är det att lägga mycket energi på något som är utanför ens kontroll. Många av er har tuffa målsättningar inför loppet och har tränat hårt och kanske deppar ni också nu över att det blir svårt att nå dem på lördag. Gör inte det! Är det något jag lärt mig efter tio maratonlopp så är det att glädjen över en uppnådd målsättning är stor men också kortvarig. Vi verkar fungera så, så fort vi klarat av något, och det inte varit alltför hemskt att genomföra, så ställer vi väldigt fort in oss på någon ny, ännu tuffare målsättning. Därför, tänk bort de där målsättningarna så gott det går. Gör ditt bästa utifrån förutsättningarna just imorgon och glöm för all del inte att njuta av festen, du som löpare är huvudperson och själva festföremålet!

Drick lagom och kom ihåg att för mycket vätska kan vara lika farligt som för lite. Få i er något salt innan, klä er i ljusa kläder ni vet fungerar, sök skugga längs gatorna, sänk tempot och njut av loppet och var beredd att det blir mindre njuta och mer slita ju närmare mållinjen du kommer. Och till dig som ändå har målsättningar och kanske t o m gör ditt första maratonlopp. Gör inte samma misstag som jag gjorde 2008, att gå i mål missnöjd. Det är väldigt dumt att vara missnöjd när du precis genomfört ett maratonlopp! Vinka till publiken Stadion, sträck händerna i luften och skrik ut din glädje när du går i mål och skryt sedan ohämmat med medaljen och Finisher-tröjan!

Stort lycka till alla Stockholm Maraton-löpare!

2010 - min tredje mara och den första jag lyckades genomföra i jämn fart,
jag sprang t o m negativ split.

Den kalla, blöta upplagan 2012 till trots sprang jag som en klocka och gjorde min första sub3.
Ett lopp jag aldrig glömmer!

2014 gjorde jag mitt livs lopp så här långt, jag satte upp en otroligt tuff målsättning och nådde nästan ända fram.
Stoltheten över mitt "PB" finns kvar fyra år senare.

2016 hade jag en ganska strulig träningsvår med knäsmärtor bakom mig och jag tvivlade på min kapacitet. Det hade jag inte behövt göra,
jag höll tungan rätt i mun, sprang ett jämnt disponerat lopp och var därför så här glad att ha hela familjen på läktaren när jag gick i mål.

2017 bestämde jag mig att verkligen ta ut mig från 40 km och in i mål och att sätta min näst snabbaste tid.
Det gjorde jag och det såg så här plågsamt ut med ca 400m kvar att springa...

...men det glömmer man ju fort och känslan i målfållan var precis lika härlig som vanligt! Foto: Kenth Svensson.