Visar inlägg med etikett veteranlöpning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett veteranlöpning. Visa alla inlägg

tisdag 11 augusti 2020

Skomakare bliv vid din...sulhöjd

Den 28 juli kom ett tillägg till de nya regler kring tävlingssskor som offentliggjordes i maj av World Athletics (WA). Mitt i en visserligen extremt speciellt säsong med tanke på Covid19 ändras alltså förutsättningarna radikalt för elitlöpare.

Den största förändringen för långdistanslöpning är att regelverket nu skiljer på banlöpning och "road", där den tillåta höjden på skon är oförändrad - 40 mm - för maraton och andra lopp på gata medan sulhöjden begränsas till 25 mm för banlöpning. Redan här uppstår en konstig distinktion mellan banlöpning och löpning på gata. Utvecklingen av världsrekorden på framförallt maraton har tagit ett jättekliv sedan Nike Vaporfly introducerades 2017 - se mitt tidigare engelska blogginlägg om det - och kanske är de nya reglerna ett försök att stävja samma utveckling inom banlöpningen men det sägs inte tydligt utan World Athletics beskriver istället att de ger "tydlighet till atleter som förbereder sig för det uppskjutna OS i Tokyo" (hur man nu kan göra det mitt i en pandemi...) och för att bevara "integriteten" inom sporten, båda två konstiga formuleringar - är det då redan för sent att bevara integriteten inom maratonlöpning? 

Det skapades initialt en del förvirring när texten nämnde "spikes" vilket först tolkades som att de nya reglerna enbart gällde spikskor där prototyper med tjockare sula har använts på tävling under hösten 2019 och våren 2020 men reglerna gäller alla skor på bana. Förvirringen späddes på ytterligare av skrivelsen om att de nuvarande skorna skulle vara tillåtna under en övergångsperiod fram till sista november för att ge idrottare en chans att "ställa om". Denna tidsperiod finns inte med i reglerna från svensk friidrott vilka trädde i kraft direkt vilket nu påverkar SM kommande helg. 

Det hela fick ytterligare dimensioner när Charlotta Fougberg diskades p g a otillåten skoanvändning, vid lag-SM efter att ha vunnit 5000 m. Samma vecka i vårt västra grannland satte Sondre Nordstad Moen nytt Europarekord på 60 min löpning på bana i just det, Nike Vaporfly Next%. Olika nationella tolkningar av den ovan nämnda övergångsperioden? I skrivande stund är det fortfarande osäkert om tiden kommer gälla som nytt Europarekord p g a de nya reglerna.

Fougberg sprang i Adidas Adizero Pro (som inte ska förväxlas med den nya modellen Adidas Adizero Adios PRO, Adidas svar på Nikes Vaporfly med en mycket tjockare mellansula. Här är det på sin plats att fråga om marknadsföringsavdelningen på Adidas inte borde lägga till ordet "fantasi" som önskad egenskap i nästa platsannons...

Adidas Adizero Pro uppges ha en sulhöjd på 21,5 mm i hälen  enligt företagets hemsida men hur är det egentligen med den saken? Regelverket är mycket tydligt på hur skons höjd ska mätas medan producenterna ofta anges höjden som en del av skons drop, där hälen är xx mm hög och framfoten y mm hög och dropet differensen däremellan. 

Adidas skriver så här på sin egen hemsida: "Mellansulans dropp: 9,5 mm (häl: 21,5 mm / framfot: 12 mm)" men detta gäller väl då endast mellansulan? Tillkommer sedan innersula och kanske även yttersula (?) så kan skon bli över de tillåtna 25 mm och dessutom finns andra uppgifter på nätet som säger att sulhöjden på Adizero Pro är över 30 mm vilket dock förmodligen är felaktigt. 

Hur ska en idrottare kunna förväntas veta på vad som gäller här? Och, hur ska en tävlingsarrangör förväntas ha kunskap, resurser och verktyg att på plats kunna mäta och avgöra om en sko är tillåten eller ej? 

Varför WA valt just 25 mm framgår inte. Hade man velat begränsa fortsatt utveckling från Nike Alphafly med väldigt hög mellansula hade 30 mm eller kanske t o m 35 mm varit ett mera logiskt val. Med 25 mm är det många populära äldre tävlingsskor som ligger i gränslandet, skor som funnits i många år och varken innehåller kolfiberplattor eller något revolutionerande nytt dämpningsmaterial med extremt hög energiåtergivning. 

Nike Zoom Streak 5 med en angiven stack height på 26 mm och alltså numera otillåten...

De nya kolfiberskorna har blivit en succé som få kunde förutspå. Från att ha tagits fram för elitlöparna att jaga rekord och mästerskapstitlar i har den stora, ofta köpstarka massan med målinriktade motionärer som är intresserade av att prestera tider också upptäckt hur bra de fungerar att springa fort i, och inte minst hur skonsamma de är att springa i, jämfört med äldre racing flats, för att inte tala om spikskor. 

Skorna har indirekt bidragit till att banlöpning som tävlingsform fått ett rejält lyft också på motionärsnivå med fler lopp och fler deltagare på arrangemangen. Detta riskerar att upphöra nu, både p g a osäkerhet kring vilka skor som faktiskt är tillåtna och framförallt för att spiskor är slitsamt att springa i med hög påfrestning och risk för skador, något som många motionärer inte kommer våga sig på. 

Också för elitlöparna kommer det få konsekvenser. Hur det påverkar tider/resultat återstår att se, kanske är inte vinsten på bana lika stor med kolfiberskorna som den är på asfalt? Ellitlöparna har också nu vant sig vid att träna och tävla i de skonsamma kolfiberskorna och det går inte att utesluta att vi kommer se fler skador framöver och t o m elitlöpare som bestämmer sig att avstå tävlande av osäkerhet kring vilka skor som gäller och/eller att de inte känner sig förberedda att gå från träning i Nike Vaporfly Next% till maxprestation på tävling i spikskor på 10000m bana. 

Ytterligheterna i min skogarderob - Nike Vaporfly Next% vs Salming Race.

Svensk Friidrott har nu beslutat att det går bara att implementera regeln på internationella tävlingar, SM och i landslagssammanhang vilket känns rimligt. Övriga arrangörer kan enligt svensk friidrott inte åläggas att ha resurser för att bedöma och efterleva regeln och självklart är det främst elitidrott som är i behov av tydliga riktlinjer men nu lämnas löpare på alla nivåer rådvilla.

Vad vi motionärer väljer att snöra på oss är kanske enbart av intresse för oss själva i vår egen jakt på de där åtråvärda sekunderna som vi är beredda att försaka så mycket för men som ingen annan än vi själva bryr oss om! Jag ska springa Sommarspelen 5000 m på Stockholms Stadion 25 augusti och är en av dem som upptäckt hur bra de nya skorna fungerar och hur skonsamma de är. Mina personbästan har några år på nacken och nästan alla är satta i gamla Asics DS Racer. Sedan jag fick hälssporre våren 2018 har mina fötter varit det jag varit tvungen att lägga mest pre-och rehab på och att springa snabba intervaller på asfalt i väldigt tunna skor är tyvärr numera ett säkert recept på att få hälsporrekänningar igen. 

"Vad vi motionärer väljer att snöra på oss är kanske enbart av intresse för oss själva i vår egen jakt på de där åtråvärda sekunderna som vi är beredda att försaka så mycket för men som ingen annan än vi själva bryr oss om!"

Jag sprang 10000 m i juni i Vaporfly och var inställd på att göra detsamma på Sommarspelen men nu vet jag inte. Kommer det kännas OK att springa med en sko som "egentligen" inte är godkänd för banlöpning längre om jag nu skulle prestera en för mig bra tid? Nej är svaret på det. Vinner jag så mycket på att använda Vaporfly på bana eller kommer mina tunna racing flats fungera lika bra? Vet inte. Spelar det någon roll? Förmodligen inte. Träningen innan loppet och dagsform är nog viktigare faktorer än skovalet. Salming Race har jag använt på 1500 m men numera undviker jag dem på träning på asfalt just för att de inbjuder till hög fart med sin markkontakt och låga vikt och för att jag får ont i fötterna av dem men 5000 m i dem klarar jag och det kan vara värt ett par dagar med ömma fötter efteråt för det lutar åt att jag nu springer i dem på Sommarspelen.

Vad kommer då detta att sluta i? Det vet vi inte. Ytterligare regler ska vara på väg och det är inte osannolikt att det kommer ytterligare restriktioner också inom väglöpningen framöver. Det är trots allt där de stora framstegen har gjorts de senaste åren. Världsrekorden på framförallt 10000 m på bana, åtminstone på herrsidan, är så bra att inte någon varit i närheten de senaste åren, trots introduktion av de nya skorna, världsrekordet på bana attackeras redan nu på fredag av Joshua Cheptegei, rekordhållare sedan i år på 5 km väg. Det märkliga är att WA avgjort att det är underlaget som ska avgöra vilka skor som är godkända och inte distansen. Istället för att presentera ett mera genomarbetat förslag som går igenom teknologin i skon har man tagit genvägen att enbart bedöma sultjockleken och dessutom valt en arbiträr gräns på 25 mm utan motivering. 

" Det märkliga är att WA avgjort att det är underlaget som ska avgöra vilka skor som är godkända och inte distansen"

Producenterna måste ges långsiktighet och rimliga förutsättningar att kunna utveckla nya modeller och veta vad som gäller när skorna ska lanseras. Producenter behöver också en standard för hur sulhöjd ska anges i produktbeskrivningen som stämmer överens med hur sulhöjd ska mätas enligt regelverket. Men framförallt behöver elitlöpare glasklara besked om vilka skor som faktiskt är tillåtna att tävla i på bana framöver. 

Det bästa för att åstadkomma det vore en uppdaterad och sanktionerad lista över exakt vilka skomodeller som är tillåtna för banlöpning  och en sådan lista lär också vara på gång från WA.

Uppdatering 13 augusti; nu kom information om vilka modeller som är godkända av WA. Listan är dock långt ifrån komplett vad gäller skomodeller för långdistanslöpning och tydligen beror det då på att tillverkaren inte ansökt om att få en specifik sko godkänd hos WA vilket man kan förstå då tillverkarna inte verkar ha fått någon förhandsinformation, eller information väldigt nära inpå, när de nya reglerna skulle träda i kraft.

måndag 18 juni 2018

Race Report Sthlm10 med SM-milen - 39:49 och 7:a i M45 VSM

Är det någon idé att skriva tävlingsrapporter i bloggformat längre? En berättigad fråga men här kommer ändå en race rapport från SM-Milen/Sthlm10 i torsdags. Det här loppet var tänkt som vårens och årets stora A-mål. Loppet där jag verkligen skulle vara i form för att springa en riktigt snabb mil och kunna vara med och konkurrera om VSM-medaljer. Detta var innan livet kom emellan. Jag har inte tidigare satsat eller ens deltagit på Sthlm10/SM-Milen då det tidigare alltid legat för nära Stockholm Maraton.

Hälsporren gjorde att dosen löpningen halverades i maj och under andra halvan av maj joggade jag bara ett pass och ägnade mig istället åt rehab av foten, hemmastyrka och cykling.

Jag funderade på om jag alls skulle springa men hälen blev markant bättre efter att jag började använda inlägg i början av juni och de korta testjoggar jag genomförde framkallade ingen smärta.  Inte de bästa förutsättningarna att försöka springa en snabb mil relativt otränad och med en fot som inte är helt kurant men jag kände mig glad inför tanken på att springa och efter den här våren var det viktigt så jag beslutade mig för att prova. På förhand fanns alla möjliga scenarios med, från att springa på allt mellan 38-45 minuter till att behöva jogga i mål med en irriterad fot eller t o m behöva avbryta loppet.

Jag provade att jogga utan inlägg på väg till Rålamshovsparken vilket gick bra och det gav energi att komma bort till startområdet och träffa lite kompisar och känna sig som en del av löparkollektivet igen, jag insåg då hur mycket jag saknat snacket och stämningen kring lopp!

Starten gick och vi veteraner fick stå längst fram med eliten och blev ivägklappade av de senare startleden. Det gick något för snabbt i början i ca 3:40-fart även om jag tyckte jag höll igen, vi låg fem M45:or väl samlade, bland dem Anders Szalkai som sprang bredvid mig och farthöll sin dotter. De andra gled dock iväg sakta och jag vågade inte gå med med tanke på kuperingen på andra halvan utan hoppades att någon skulle tröttna. De första fyra kilometrarna kändes det bra och avspänt med bra kontroll men sedan blev jag tröttare.

Passerade 5 km på ca 19:35 men sedan gick andra halvan lite långsammare speciellt över Långholmen men höll jämn fyrafart även över Västerbron (fast hur jag än försökte springa fort utför gick det inte fortare) och är ändå nöjd med hur jag disponerade loppet. 

Var ruskigt trött sista kilometern och rädd att inte fixa "ens" sub40, höll t o m på att ge upp 500 m från mål och börja gå i sista uppförsknixen. Endast tack vare att jag hade två tröttnade M45:or inom synhåll orkade jag pressa på. Passerade Richard från IF Linnéa 500 m från mål i en sista farthöjning och det var ohyggligt jobbigt att springa runt istället för rakt fram mot målet. Hade 20 m fram till Jörgen Lindh på sjätte plats men var chanslös på att komma ifatt och sprang i mål på 39:49 vilket räckte till en sjundeplats på VSM M45. Ac 1373 män i stora resultatlistan räckte tiden till 35:e plats och en 65:e plats av 101 resultat i SM-resultatlistan.

Jag är nöjd efter omständigheterna, för brons hade det krävts 38:21 en tid jag nog hade kunnat presterat om jag varit i den form jag velat, så kuperad var inte banan. Nu är jag istället glad för att foten inte gjorde ont, att jag fick känna löpargemenskapen igen och att jag ändå klarade att springa milen under 40 minuter vilket alltid är i alla fall godkänt.


Foten har varit OK efter loppet och jag siktar på ett par veckors lugn uppbyggnadsträning nu med kortare joggpass lite oftare och fortsatt rehab.

måndag 21 maj 2018

Varför är det så få som tävlar i veteran-friidrott?

Vi är väldigt många som springer, i väldigt blandade åldrar. Vi är inte lika många, men fortfarande ett stort antal, som är med i löparklubbar. Av dessa är det ett väldigt litet antal som ställer upp i veteran-tävlingar.

Förra helgen sprang jag Veteran-DM för Stockholm (resultat här) på ett varmt och blåsigt Sätra IP i södra Stockholm, sträckan var 1500 m och precis som i inomhus i vintras kammade jag hem ytterligare ett DM-guld, mitt fjärde i ordningen. Utöver de två jag har i år på 1500m har jag också ett VDM-guld i M40 på maraton (Vintermaraton 2013) och ett VDM-silver i M40 på maraton (Vintermaraton 2014). Förra helgen behövde jag dock bara starta och tre och tre kvarts varv senare passera mållinjen för att kassera in min guldmedalj eftersom jag var den enda (!) startande  i min åldersklass. Tråkigt naturligtvis och givetvis en hundraprocentig devalvering av värdet på guldmedaljen. På VDM-inomhus (IVDM) i vintras var vi i alla fall två startade i M45...

Ett av årets mål var att ta en DM-medalj på 1500 m och det är uppnått två gånger men visst hade det varit mer värt och klart roligare med fler medtävlande men samtidigt kan jag bara tävla mot de som ställer upp.

Mitt lopp är inte så mycket att orda om och det blir ingen race rapport, efter en relativt svag insats i värmen där jag kom iväg kontrollerat utan att förivra mig så gjorde jag ett svagt andra och framförallt tredje varv utan någon rygg i närheten och endast med hjälp av en avslagen spurt de sista tvåhundra meterna lyckades jag med nöd och näppe ta mig under fem minuter med tiden 4:59:97, tio sekunder långsammare än jag sprang inomhus i vintras.



Visst, det var en vacker Kristi Himmelsfärdshelg och säkert fanns det annat som lockade. Totalt var vi ca åtta löpare på 1500 m medan de kortare löpgrenarna och framförallt teknikgrenarna verkar locka lite fler deltagare.

Varför är det så deltagare på sådana här tävlingar? Är det dålig marknadsföring så att för få vet om tävlingarna? Är det en rädsla att tävla och "göra bort sig" i tron att alla andra är så snabba? Är det ett avfärdande av veteranfriidrott som något som ett gäng föredettingar sysslar med? Synd i båda fallen eftersom det både görs väldigt fina prestationer vid dessa tävlingar och framförallt är en väldigt fin gemenskap där alla pratar med alla! Jag blir i alla fall inspirerad och tycker det är häftigt att se deltagare som nått en hög ålder både springa, hoppa längd och stöta kula t ex och hoppas att jag själv har kvar lusten att träna och röra på mig när jag själv är äldre.

Nästa lopp, och nästa mål är att vara topp fem i M45 på SM-milen 10 km i juni, ett mål som just nu, efter den här dåliga träningsvåren känns avlägset, om det nu inte skulle bli väldigt få startande igen men veteran-SM brukar i alla fall locka fler än DM-tävlingar och det finns många duktiga löpare i M45 som jag normalt inte har en chans mot. Jag har snart tagit en hel veckas löpvila i ett försök att få min häl att bli mindre öm, och jag har heller inte haft någon större inspiration till träning överhuvudtaget senaste veckan. Tråkigt men så är det för tillfället och det är bara att inse att det kanske kommer vara så ett tag.

onsdag 2 november 2016

Statistik över långlöpning och lite träningsredovisning

Det finns ingen heltäckande statistik över långdistanslöpning i Sverige vilket är förståeligt med tanke på mängden resultat som produceras i löparskor. På friidrott.se finns en del statistik över elitresultat. Marcus Nilsson för årlig statistik på sin site sapiens.se över herrar som springer under 2:50 på maran och damer som springer under 3:20, en lista som jag var 44 sekunder ifrån att komma med på 2014.

Björn Sunesson för statistik över topp-10 i olika åldersklasser på maratonsträckan (även halvmaratonstatistik är på gång) på sin blogg. I dagsläget är jag för långsam för att vara aktuell även här, med mina 2:55:36 från Stockholm i år fattas det fyra minuter för att komma in på topp-10 i M45.

Jag har hittills motiverats mest av att förbättra mina egna tider och hur andra, förutom kompisar vars träning jag följer, springer har jag inte lagt så mycket fokus på men som situationen är nu när jag är långsammare än samtliga mina personbästan är statistiken motiverande och då jag inte lär bli yngre försöker jag bli lite snabbare igen eller i fall fall hålla samma nivå ett tag till. Då många faller ifrån är det lättare att komma in på listorna ju högre upp i ålderklasserna man kommer.

De senaste två veckorna har det blivit lite mindre löpning och lite mer "vila". Dels p g a tidsbrist och dels ett aktivt val p g a många andra åtaganden. Jag har känt av baksida lår lite vilket gjorde att jag lade in extra vila och jag skippade en lokal tävling. Utvecklingssamtal, handledar-/körkortskurs med dottern, simskola med mera tar tid och jag mår inte bra om jag pressar in löpning till vilket pris som helst. Det är OK att bara hålla igång en period just nu istället för att träna målmedvetet! Tittar jag tillbaka de senaste åtta veckorna så har jag ändå fått till flera bra pass och håller ungefär min plan med ett tröskelpass och ett snabbare pass per vecka. Gott så!

v.36
4 km halvmarafart, några korta intervaller
Stockholm halvmaraton
Resten lätt distans
43,4 km

v.37
2x4 km tröskel
5x400m+1000m
Resten distans
58 km

v.38
8x1000m ca 3:40-fart
Resten distans och ett långpass,
67 km

v.39
Lugnare vecka
400+500+4x200m
Resten distans
47,5 km

v.40
4x2 km tröskel 3:45-fart
5x800m i 3000m-fart (hårt!)
Resten distans
57,1 km

v.41
4 km snabbdistans milfart+500-400-300-200m i varierande farter
10 km tävling Stallarholmsloppet
51,1 km

v.42
Lugnare vecka, ett simpass, prehab baksida lår och tre lätta distanspass
40,0 km

v.43
5 km tröskel+2x1500m
8x300m
Resten distans
45 km

Lite klent kanske med mängden fart, längden på intervallerna eller antal repetitioner men överlag OK ändå så här års och om påståendet stämmer att upplägget med 80% lugn distanslöpning och 20% tuffare tuffare träning är det bästa även för motionärer så ligger jag nog över 20% redan nu.