Bromsade lite men satte ändå PB

I helgen hade jag planerat ett långpass på 25 km eventuellt med lite fartinslag. Jag har tränat på bra, riktigt bra ett tag nu och trots att förra träningsveckan var relativt lätt kändes det trögt mot slutet. Det blev tydligt i fredags på en lunchjogg till Bergianska trädgården. Strålande solsken och vindstilla. Kortbyxor, solbrillor och massor av löpare ute. Sprang upp i backe med vackra gamla ekar och beundrade utsikten vid Pipers park och stannade på en klippa vid vattnet mittemot Haga och njöt i vårsolen. Fantastiskt men löpningen gick tungt. Pulsen högre än vanligt och vaderna stela och inte samarbetsvilliga. Helt enkelt slitsamt och tråkigt trots låg fart och fint väder.

Det var därför ett lätt beslut att backa lite från planeringen. Ta en mysig frukost med familjen och tidning istället för ett tidigt ensamt långpass lördag morgon. En lugn förmiddag hemma för att efter lunch istället för långpass ge mig ut på en väldigt lugn och skön runda i vårsolen.

Det är härligt att träna nu i vårsolen men nu börjar också en annan säsong, villaägarens högsäsong och igår hann jag rafsa lite i trädgården, röja lite på altanen, montera studsmattan till barnens stora glädje och tvätta bilen medan andra sprang Premiärmilen. Senare på kvällen blev det dock löpning igen, först 7 km lugnt med hustrun följt av ett par km i 4:30-fart och avslut med 5 km i 4 min/km. Kontrollerat men på lite halvtunga ben. Totalt 15 km och totalt 28 km i helgen. Tunga ben är inte så konstigt kanske då det var veckans sjätte pass och den tredje marsveckan med en veckomängd nära 70 km/v! Idag är det sista mars men jag tar inte tillfället att få in ytterligare en mil i träningsdagboken. Jag behöver vila idag och har redan sprungit 27 mil i mars vilket är en mil mer än den tidigare rekordnoteringen från mars 2012.

Det är en fin balansgång jag går. Mycket träning och mycket annat men att träna på den intensitet jag gjort de senaste dagarna frestar dock inte på utan är mera skönt. Min plan är att försöka hålla träningen på en bra volym ett par veckor till för att sedan ta en riktigt lugn vecka innan påsk då några dagar i London med de stora barnen hägrar. Uppstarten den här veckan blir också lugn så får jag se om kropp och skalle är sugen på kvalitétspass senare i veckan.

Långa tröskelintervaller och bokmingel

I tisdags sprang jag igen ett bra pass. 4x2000m med 1 km joggvila men istället för jämn fart på repetitionerna så varierade jag farten på varje intervall och sprang varannan 500m lite snabbare (3:50 min/km) och varannan lite långsammare men fortfarande ganska snabbt (4:10 min/km) utan vila mellan. Det blev ett riktigt bra och varierat pass. Kontrollerat och en bit från max men med en hög volym då jag totalt skrapade ihop 11 km i skaplig fart då även joggvila gick hyggligt fort. Totalt landade passet på 15 km. Jag är nästan lite rädd att köra på för hårt nu när det känns så bra och få en formtopp redan i april. Igår var det därför skönt med helvila och resten av veckan kommer inte bjuda på så hårda pass heller men jag hoppas kunna komma ut på ett långpass på lördag.

Jag är inte en av de hippa "innerstadsbloggare" som blir inbjuden på pressträffar, konvents och andra tillställningar men igår var jag inbjuden till Löplabbet där Petra Månström och Anders Szalkai hade en gemensam releasefest för de två böcker de släppt i dagarna. Petras bok har jag ju själv recenserat för Jogg.se.

Anders Szalkai och Petra Månström intervjuas av David Fridell

Det blev en riktigt trevlig kväll med många bekanta löpare på plats och jag fick också en kort pratstund med Ewy Palm! Minst sagt inspirerande! Att jag sedan fick den här personliga hälsningen av kvällens huvudperson Petra var ju ett trevligt avslut på kvällen :-)

Jag ser ett nytt löparmantra här...

Om hög kvalité, motivation, målbilder och nya skor

Om början av veckan karakteriserades av lite mindre löpning blev veckoslutet precis tvärtom, riktigt riktigt bra pass i hög kvalitét!

Vårglad, färgglad löpare!

I torsdags fick jag hem ett par skor - mellanmodellen Speed - från Salming. Jag har följt dem mot lansering med spänning och gillar konceptet med deras fokus på "Natural Running" och har fått skorna av dem. Dessutom gillar jag att ett svenskt märke vågar slå sig in med en tydlig idé på en marknad där konkurrensen är riktigt hård! Med skorna följer ett häfte där det förutom reklam för skor och kläder också finns material om löpteknik. Inget revolutionerande på något sätt - kadens, hållning, landning, armföring men förpackat på ett sätt som tilltalar mig och överfört från tänk till ritbordet och till lätta, snabba skor med låg drop.

Första passet blev en fartlek på dryga milen som gick klart snabbare än jag tänkt mig. Jag ville egentligen ta det ganska lugnt eftersom jag dagen efter, i fredags, sprang 6x1000m på löpband på lunchen, tre tusingar i 3:30 min/km och tre tusingar i 3:20 min/km med 60-90 sek gåvila och 1% motlut på bandet. Ett relativt kontrollerat pass trots den höga farten.

Igår var min plan att springa lång marafart på ben som redan var lite slitna. Jag gruvade mig lite innan passet som var planerat till ca 15-18 km i 4:10-fart. Det hade jag inte behövt göra...Efter 1,5 km uppvärmning drog jag iväg på en ganska flack runda och ganska snart hamnade farten runt och strax under 4 min/km. Tänkte bryta av med joggvila och förvandla passet till marafartsintervaller men körde på då det kändes kontrollerat. Andra halvan bjöd på mera kupering men jag höll farten och även om jag blev trött i backarna återhämtade jag mig på flacka partier. Farten låg stabilt på 3:58 min/km och med en fartökning på trötta ben kunde jag väldigt nöjd och väldigt trött summera 17 km i 3:57 min/km. Ett mycket fint formbesked!

Jag får ibland frågan hur jag orkar pressa mig så här. Svaret är att det handlar om tydliga målbilder som motiverar mig samt att jag tycker det är roligt att springa fort! Jag känner mig stark och extra levande när jag springer fort och här-och-nu på ett sätt som den lätta distanslöpningen - som jag också uppskattar - inte ger mig. Det är inte svårare än att jag helt enkelt älskar variationen och att enbart springa lätta, sköna distanspass skulle tråka ut mig!

Sedan det här med målbilder...uppenbarligen är jag i kanonform just nu och frågan är vad jag sikta på i Stockholm 31/5? Ca 4:10'/km eller 2:55 kanske är ett för lågt mål? Jag kanske ska våga spänna bågen och gå för 2:50 vilket är 4:02 min/km. Ett klart tuffare mål! Att komma in på Mackans lista vore fantastiskt! Hade jag sänkt farten i lördags med 5 sek/km hade det känns kontrollerat! Sedan är det ju så att väder, vind och dagsform på tävlingsdagen avgör mycket mer än jag kan kontrollera. Att våga hoppas på vindstilla och åtta grader som var perfekt på Vintermaran, det är nog för mycket begärt. Jaja, jag har ju drygt åtta veckor på mig att fundera över målsättningar och drygt åtta veckor att träna vidare på.

Det är inte svårt att motivera mig till löpning just nu!

Mycket snack, lite verkstad

Det har varit rätt lugnt med löpningen sedan lördagens långpass, en kort jogg med dottern på söndag kväll och så 11 km lugn distans i tisdags. Bra så eftersom mitt högerknä igen var lite irriterat och stelt efter långpasset och dessutom har jag kört på med bra mängd och hög intensitet ganska länge så det skadar inte med ett par lugnare dagar! Jag har ägnat rätt mycket tid åt löparrelaterade saker ändå. Jag har t ex läst Petra Månströms bok "Det är bara att springa" för Jogg.se, den recensionen hittar ni här.

Igår fick jag plötsligt ett mail från Marcus som meddelade att han var i krokarna av mitt jobb och frågade om jag vill ha hans nya bok, som tack för hjälpen med att recensera/tala väl om hans först bok som jag verkligen haft mycket glädje av. En glad överraskning verkligen och det blev en kort men trevlig pratstund i dörren!

Jag är ledsen Tove, men noveller av en nobelpristagare med knäppa slut har liksom ingen chans mot läsning om löpning...

Marcus och Petras böcker har två totalt olika infallsvinklar och olika målgrupper. Intervjuerna i Petras bok är välgjorda, i övrigt känns mycket material från Marathonbloggen igen. Marcus bok har jag höga förväntningar på, det är ett ämne som intresserar mig och som jag vet att Marcus kan förmedla mycket kunskap om på ett bra sätt! 

När jag vittjade brevlådan igår hittade jag mig själv i Intersports vårnummer av sin kundtidning som har löpning som tema. Det är inte så ofta jag får dela uppslag med Isabellah Andersson så ni förstår ju själva att hybrisen har nått rekordnivåer?! Det kan måhända uppfattas som löjligt att ge råd om Lidingöloppet efter bara ett genomfört lopp men det är i alla fall det artikeln handlar om. 

Som om allt detta roliga inte var nog så fick jag leverans av ett par skor idag, ett par som jag har riktigt höga förväntningar på, jag höll på att skriva "sjukt höga" men jag är ju ändå 42 år och bör använda ett skriftspråk därefter...Jag tror att de här skorna är "Right up my alley", lätta, snabba, tunna men ändå ganska mjuka. Ikväll hoppas jag kunna komma ut på en första testrunda.

Jag har tänkt springa 6x1000m på lunchen i veckan men hittills inte hunnit med det! Nu står förhoppningen till imorgon. I helgen väntar sedan ett lite längre fartpass i maratonfart. Får kanske springa ut med hårtorken innan dess och torka bort all blöt snö som fallit de senaste dagarna.

Grispass blev flytpass

Det var riktigt länge sedan. Länge sedan jag genomförde ett riktigt tidigt långpass i grisigt väder. När jag sprang 121 km en vecka i januari genomförde jag flera långpass i blåst och snöfall men det var mitt på dagen och jag var ledig. Inför maran 2012 tog jag flera gånger ledigt från jobbet för att springa långpass och tidiga, riktigt långa långpass i vintriga förhållanden förekom oftare som en del av den mentala träningen inför mina första maratonlopp 2008-2009.

I söndags hade jag planerat 35-36 km väl medveten om att prognosen lovat snö och blåst. Frågade om David vad intresserad och som tur var ville han hänga med en bit och vi valde en varvslinga som är 12 km första halvan på grusväg, andra halvan på asfalt med en hel del kupering. Fördelen är att rundan möjliggör utplacering av dricka vid varvning.

Gick upp kl. 06:00 och åt frukost, en rutin jag alltid följer innan långpass då jag tycker om att vakna till lite före löpningen! Ute friskade det i och snön föll horisontellt och marken var täckt av blöt snö. Såg i alla fall att vinden var byig och inte konstant frisk. Vad tänkte jag? Inte så mycket faktiskt, mitt sinne var neutralt, konstaterande, insåg att de första fyra km och avslutningen på varje varv skulle bjuda på rejäl motvind men att det i skogen i mitten skulle vara både lä och förhoppningsvis också lite medvind. Knackade på Davids dörr kl. 07:00 och vi stack iväg, vinden och snön rakt i ansiktet omöjliggjorde nästan samtal första fyra km och först när vi vek söderut kunde vi undvika de värsta byarna. Lugn fart och vi hann avverka mycket jobb då vi båda bytt jobb nyligen. Ett varv passerade, drickapaus, det andra passerade ganska obemärkt även om en viss trötthet började komma i de småknixiga backarna i slutet på andra varvet. Efter två varv och 24 km tackade jag David för sällskapet, fyllde på med mera sportdryck och gick in i min bubbla, fick sällskap av Petra Månström och Anders Szalkai i Marathonpodden, ett trevligt avsnitt som räckte nästan hela sista varvet. Det hade slutat snöa, vinden hade lugnat sig och lite blå himmel börjat visa sig mellan molnen. Benen var fortfarande ganska lätta och tillät faktiskt 4:30-fart och t o m lite snabbare ibland. Backarna på asfaltspartiet gick bra, 30 km passerades utan problem och känslan var att jag kunnat fortsätta ett bra tag till. Snart var jag dock tillbaka vid min drickaflaska, drack ur det sista sportdrycken och kunde stanna klockan på jämna 36 km efter 2:54(4:50 min/km i snitt, pulsen på 151 eller 75% av HRmax )strax utanför dörren. Längre än så här finns ingen anledning att springa innan Stockholm marathon.

Jag provade en ny sportdryck från Tailwind nutrition som fungerade riktigt bra. Istället för maltodextrin som ger många magproblem (dock inte mig) innehåller den en blandning av dextros och sukros vilket lättare och snabbare tas upp av kroppen. Jag hade gott om energi hela vägen. Med vätska under och som avslutning av passet blev återhämtningen inte alls lidande och eftermiddagen bjöd på simhallsbesök med barnen och benen var väldigt fräscha redan samma eftermiddag. Igår blev det också en 5 km återhämtningsjogg ihop med äldsta dottern. Mycket trevligt!

Den här veckan har jag börjat med helvila idag och så startar jag lugnt imorgon med ett lättare distanspass.

En hyllning till löpningens gemenskap!

Idag gjorde jag mitt andra trevande försök att hitta i mina nya omgivningar vid Brunnsvikens vatten på lunchen. Tänkte mig ca 35-40 minuter ute i solen och direkt fick jag en löpare i rygg. Han kommenterade att vi synkat tempot och frågade hur långt jag skulle springa. Då det visade sig att han tänkte springa runt hela Brunnsviken var det ett för bra tillfälle att gå miste om då jag ändå tänkt lära mig hitta runt och givetvis fick jag slå följe! Ganska exakt en timma senare hade han guidat mig runt på drygt 12 km distans på fantastiska parkvägar runt Universitetet och Hagaparken och vi hunnit med massor av trevligt löparprat längs vägen!

Av de saker jag lärt mig, förstått och tagit intryck av under de år jag sprungit är gemenskapen i löpningen - en individuell idrott - en av de saker jag tagit intryck av mest. Jag har skrivit om det många gånger och nämnde det också i podcasten och det här inlägget blir en hyllning till löpningens gemenskap.

Ingmarie, Anneli, Lennart (dold), Morgan och Thomas. Ett gemensamt pass i Sätrahallen för mer än tre år sedan! Tiden går...och bloggar tystnar längs vägen.

• Till alla hälsningar längs vägarna.
• Till allt tyst samförstånd mellan oss löpare på löprundor längs mörka höstvägar.
• Till alla gemensamma träningspass.
• Till alla SMS med en enkel fråga om jag ska med ut på en löprunda.
• Till alla handskakningar och "Trevligt att träffas" före och efter lopp.
• Till alla "Lycka till" på startlinjen och alla "Grattis, bra sprunget", kramar och ryggdunkningar efter målgång från kända och okända löpare.
• Till allt engagemang och intresse, all öppenhet, vänlighet, nyfikenhet och sportmannaskap från andra löpare. 
• Till alla som ropar något peppande från sidan på ett lopp.
• Till all glädje åt andras framgångar.
• Till alla kommentarer och tryck på gillaknappen i träningsdagboken efter ett träningspass.
• Till all positiv feedback på den här bloggen.

Fokuserad, tyst gemenskap

Jag är en matador!

Stolt som en matador for jag fram i tisdags under och efter mitt pass. Mitt skynke var dock blått och inte rött eftersom ett paket från Craft oväntat hade anlänt innehållandes en Elite Run Light Jacket och ett par Elite Run Tights med lätt kompressionseffekt. Peppad av detta gav jag mig ut efter att hustrun kommit hem från sitt Bodypump-pass och vi också hunnit prata lite vid köksbordet.

Veckans fartpass var klassiska 10x1000m, det berömda passet jag bara provat en gång tidigare. Nu är jag i strålande form och var nyfiken på utfallet. De fem första fram och tillbaka på min klassiska tusing, en cykelbana som är hyggligt platt och rak men det blev för tråkigt med fem till på samma sträcka och kvällens hundar med matte/husse i koppel var inte överförtjusta när jag for förbi för tredje gången så jag fortsatte ner mot centrum, där det blir lite knixigare med rondeller och korsande vägar som ska passeras. Redan på tredje intervaller tyckte jag benen började stumna och jag var beredd på att förkorta passet men på varje vila återhämtade jag mig fint och kände mig fräsch när jag igen startade nästa. Från den sjunde och framåt var jag tröttare men jag behövde aldrig sänka farten trots att den sista intervallen fick springas i den 400m långa men flacka backen som leder hem igen. Jag försökte tänka bort tröttheten genom att fokusera på tekniken och lyckades väl hyggligt. Sedan kan jag inte hjälpa det, men det är spännigt roligt och såklart töntigt (att tycka det är roligt) att i hög fart blåsa förbi promenerare.

3:37'/km i snitt. Jag har sprungit tusingar fortare men då har det var fyra eller fem med längre vila. Jämfört med passet i julhelgen sprang jag mer än 10 sek/km snabbare per kilometer nu. Träning är en sak och tävling är en sak men jag har inte varit nere på 37 minuter på milen sedan maj 2012 och nu känner jag att jag har en bra chans att förbättra mitt gamla milpers rejält och kanske också närma mig 36:XX på milen. Premiärmilen fungerar inte med familjekalendern men Påsksmällen i slutet av april kanske jag springer fast den banan inte är lika snabb.

Rubriken då? Bara ett av dessa alltför vanliga misstag i fruktbranschen nuförtiden. När Magnus kommenterade mitt pass med att "Du bygger maraformen steg för steg" blev maraformen "matadoren" i hans äppletelefon så ser ni en stolt matator fara fram längs vägarna så vet ni vem det är. Om jag inte tyckte att tjurfäktning är ett grymt djurplågeri kanske jag t o m skulle överväga att komplettera löpargarderoben med cape, basker och svärd...

Bra flyt och några frågor

Vilken fantastisk träningsvecka jag har bakom mig! Sex pass löpning och totalt nästan 70 km i olika intensitet, fart och lutning.

Efter tisdagens lopp sprang jag ett lätt och kort löpbandspass dagen efter, 5 km i 5:20-fart vilket fick stelheten i benen att försvinna. På onsdagen var förhoppningen att marafart skulle kännas lätt efter 5 km i högre fart på tisdagen och så blev det, 15 kilometer bara något långsammare än 4 min/km med kontrollerad känsla hela vägen! På fredagen sprang jag också, i lägre fart men nu med lutning. Ett backpass med 3x3x300m där jag ökade lutningen från 2/4/6% på bandet och avslutade med 500 m på 8% lutning och 200 m med lutning på 10%. Sved gott i vaderna dagen efter kan jag säga!

Lördagen innebar vila och helgtrevligheter inne i stan med hustrun och igår stängde jag veckan med ett soligt och vårlikt långpass längs Mälaren på 26 km i mestadels lugn, skön fart. Underbart att det går så bra nu och jag konstaterar lite förvånat att jag faktiskt lyckas snitta drygt fem mil i veckan. Jag trivs bättre på jobbet än jag gjort på länge och det "spiller över" på träningen. När det går som bäst är det bra att bromsa eller åtminstone hålla igen lite och det ska jag också göra senare i veckan eftersom jag tidigt på lördag planerar för ett +30 km långpass. Men innan dess hoppas jag på att också få till ett pass med tusingar som får utgöra den här veckans fartpass. Det är snart bara åtta veckor kvar till Stockholm marathon och därför är tanken med fartträningen nu att den ska göra att jag bygger form och tålighet för ett avslutande block med mycket löpning i tänkt marafart precis som jag gjorde 2012.

Rundar av det här inlägget med några frågor. Jag är inne på femte året som bloggare. Att jag skulle hålla på så länge, uppskatta det så mycket och att det skulle leda till så mycket positivt kunde jag aldrig föreställa mig när jag började. Jag har sedan länge hittat mitt uttryckssätt - träningsrapporter, blandat med lite allmänna funderingar, en matsked familjeliv, en tesked skor och prylar toppat med überlånga racerapporter då och då - och ser inte att bloggen kommer utvecklas dramatiskt åt något nytt håll framöver. Läsare har naturligtvis kommit och gått. Många lämnar inte spår efter sig i kommentarsfältet längre, många har tillkommit längs vägen och några har hängt med från allra första början och ni som läsare är såklart oerhört viktiga för mig. Skulle jag aldrig få någon respons på det jag skriver skulle jag tröttnat för ganska länge sedan!

Jag skriver för att jag tycker om det och fortsätter så länge det är roligt och det ger mig energi även om jag i perioder kan uppleva lite idétorka. Därför tänkte jag nu fråga er, saknar ni något på här på 4:30-fart genom tillvaron? Finns det aspekter av löpning som jag inte brukar skriva om men som ni skulle vilja läsa om? Vad intresserar er mest av det jag skriver om, vad kan jag skriva mer om och vad intresserar er minst och vad ska jag skriva mindre om?

Vad jag ska skriva om beror ju på vilket mitt syfte med bloggen är och det är nog främst att inspirera. Att visa på att det går att få till effektiv, utvecklande träning som ger resultat och samtidigt ha roligt och njuta av det. Att förmedla att jag också lärt mig en hel del om löpning under de här åren är nog också ett syfte. Att vara en hög röst i löpar-Sverige och tycka till om än det ena än det andra har dock aldrig varit mitt syfte.

Ska jag springa åt något annat håll? På den här bilden springer jag rakt åt väster hösten 2012 :-)

Race Report Storängsözet 5000m - inte varje dag man blir kallad en legendar!

Med tanke på hur det känts i kroppen på sistone var jag ganska opepp på att åka till Huddinge och springa hårt i tisdags men under eftermiddagen började jag känna av de typiska tecknen före tävling, rastlöshet, lite nervositet och en massa energi som helst ville släppas loss.

Hade lite bryderier innan vilka skor jag skulle välja av de två lättaste i samligen. Adidas Adizero Hagio eller New Balance RC1600. Båda snabba, lätta (ca 170-180 gram) skor med 6 mm drop där Hagion är hårdare och NB väldigt mjuk och ca 20 gram lättare. Valet föll till slut på NB RC 1600 som jag sprang i senast i juni.

Hem och hämta barn och fixa middag varav jag bara åt lite lätt och lite senare iväg till Storängshallen där det var full aktivitet av friidrottstränande ungdomar och härlig stämning! Pratade en del med Jens som jag följer på Twitter och joggade upp, delvis med Andreas samtidigt som allt fler löpare anlände.

Förestartprat med Dace Landström, Vallentuna, jag är nyfiken på vad jag säger här, haha! Kanske "Det är min tur att vinna idag" eftersom hon spurtslog mig på Södertälje IP i juni. Foto: Carl Wistedt

Överens i alla fall? Foto: Carl Wistedt

Dags för start! Foto: Carl Wistedt. 

Upprop och dags för start och vi kom iväg utan stök. Slutsegraren i heatet Antonio L, med nr 16 på bröstet i bilden ovan, från Huddinge AIS seglade iväg och jag hamnade femma sexa i en andraklunga anförd av duktiga Dace Landström, Vallentuna. Dace som jag förlorade en spurtstrid mot när jag satte mitt PB på 17:40 i juni men idag skulle jag få revansch! Siktade på att hålla 42-43s per varv (sluttid 17:30-18:00 och det gick bra till en början även om något enstaka varv hamnade på 44s men överlag gick första kilometern kontrolllerat och helt enligt plan. Bara att koppla bort att det fortfarande återstod 20 varv och köra på och då varvet är så kort inomhus försvann varven ganska fort.

Det jag minns av mittenfasen av loppet är att det ibland blev lite ryckigt, ibland höll jag på att trampa löparen framför mig på hälarna och fick bromsa in lite grann även om det faktiskt inte diffar mer än ett par sekunder på varvtiderna. Samtidigt fanns det ingen naturlig lucka framför och då jag inte ville springa på andra banan hela tiden höll jag min plats istället. Fältet drogs sedan ut en aning när Dace Landström fick avlösning med farthållningen av Patrick Pring, Tullinge-Tumba friidrott, en löpare jag slagit några gånger, t ex på Påsksmällen. När lite luckor uppstod bland oss i andraklungan passerade jag den Linnealöpare jag sprungit i rygg på samt Lars från Järvälla. Det fortsatte dock att vara lite ryckigt och varvtiderna låg mellan 44-45 sekunder, lite för långsamt, och jag blev snart passerad av Linnealöparen igen.

Nu återstod det inte så många varv och vi började varva löpare längre ner i fältet. En rödklädd löpare i spikskor (född -61 som satte ett svenskt rekord med 17:44 i loppet!) hade övertagit dragjobbet och också gått ifrån till en klar andraplats och med cirka 1400-1200m kvar tog jag kvällens bästa beslut! Jag ser på varvtiderna att jag med sex varv kvar har ett varv på 41s och förmodligen var det där jag, påhejad av Robert från sidan, drog om Linnea-löparen, Pring och Dace Landström i en kurva och tog mig upp på tredje plats och drog omgående ifrån dem med de följande varven igen nere på 42 sekunder. Nu var det bara jag mot klockan, fick pepp av min varvräknare och av speakern som ropade att, "Nu händer det saker i klungan när Staffan Dahlgren, SLDK går upp på en tredjeplats".  Blev varvad av ledande Antonio någon gång i slutet, tvåan i loppet var utom räckhåll ca 50-60 meter framför mig och med absolut ingen som hotade bakifrån kämpade jag på, försökte öka farten och tyckte väl jag gjorde det men varvtiderna förblev ganska jämna och endast det sista varvet gick några sekunder snabbare på 41 sekunder innan jag trött gick ut i banan på upploppet och korsade mållinjen på en ytterbana och stapplade trött av banan på stela ben.

Hela loppet fångades på video så fram med chipsen och starta fredagsmyset lite tidigare!



Jag hämtade mig oerhört fort och stannade kvar och njöt av den trevliga, peppande stämningen, gratulerade mina medlöpare för fina insatser, blev kallad en legendar (!) av Antonio när jag grattade honom till heatsegern, bara en sådan sak, förmodligen p g a mitt idoga bloggande! Såg A-heatet med bl a Anders Szalkai som vanns av Alberto Ramos Huddinge på drygt 16 minuter där Andreas gjorde en kämpainsats och krigade sig in under 17 minuter, stort grattis!

När jag såg hur oerhört slutkörda de snabbaste löparna i A-heatet var - totalt utmattade - så blir jag lite fundersam. Min puls var riktigt hög - 191 i snitt och 198 i maxpuls, likvärdigt med när jag satte PB i somras men ändå tycker jag att jag borde kunna släppa kontrollen lite mera och verkligen ta ut det där sista lilla extra med tanke på hur fort jag återhämtar mig efter målgång på de kortare loppen!

Summa summarum var det en rolig kväll, faktiskt inte tråkigt alls att snurra runt 25 varv, det gick ganska fort att räkna ner. Jag gör mitt näst snabbaste 5km-lopp och är bara 12 sekunder från pers i ett lopp jag ändå upplevde som relativt kontrollerat och lite ryckigt i mitten. I ett jämnare lopp eller om jag hade vågat lite mera i mittenfasen i loppet och gått upp tidigare och dragit hade jag nog kunnat kapa några sekunder ytterligare. Mitt mål var att göra en säsongsinledning som jag var nöjd med snarare än att göra en viss tid! Samtidigt finns alltid tiderna där i bakhuvudet och självklart ville jag gärna under 18 igen men det var inget krav jag ställde på mig själv. Nu åkte jag hem nöjd och är nöjd även nu efteråt och jämför jag känslan på den här säsongsinledningen med Premiärmilen förra året så är det en otrolig skillnad och det här känns såklart så mycket bättre! Pepp!

Avslutar rapporten med bilder tagna av Huddinges duktiga löpare Carl Wistedt.

På väg att bildas två klungor i början

Gäller att hålla tungan rätt i mun...

Ett varv kvar

Målgång

Resultatuppdatering Storängsözet 5000m - 17:52

Det kommer en sedvanlig längre rapport senare i veckan med bilder och annat godis när tid att författa en längre rapport funnits. I korthet, 17:52 på 5000m efter ett lite ryckigt lopp och en tredjeplats efter att ha avslutat starkt och löpt ifrån klungen jag låg i sista kilometern. Trött i mål men återhämtade mig väldigt fort och stannade kvar och tjötade med bekanta och tittade på A-heatet och fick se Andreas kriga sig in på en imponerande sub17-tid, bakom en viss Anders Szalkai, imponerande, roligt att ses och stort grattis!

Jag hade inte något riktigt mål med kvällen annat än att åka hem nöjd och det gjorde jag! Jag bjuder på resultatlistan så länge så återkommer jag senare i veckan!

Pirrigt

Nej, rubriken handlar inte om att jag nervös inför min säsongspremiär imorgon. Inte alls faktiskt. Den som roat sig med att studera min träningsdagbok hittar inte så mycket löpning i helgen då jag har vilat en hel del och det har varit bra för mitt strulande högerknä, tror jag...

I torsdags gick jag nämligen på rätt hårt på högerbenet med stretch av stela baksidor, tryck på några triggerpunkter djupt in i skinkan, foamroller på ömma framsida lår och djupmassage och efter det har benet känts trött och lite avdomnat och det har liksom pirrat i baksida lår i helgen. Jag var i alla fall ute i skogen en mycket lätt runda på 8 km i lördags och det var redan väldigt torrt och springbart vilket var härligt!

1 mars och redan torrt och fint i skogen!

Förutom att benet har trilskats så har jag också känt mig snorig så det var känts naturligt att ta det lugnt och tankar har funnits på att inte ens åka och springa imorgon. Samtidigt vet jag ju att det kan kännas både förkylt och dåligt på annat sätt innan tävling och ändå gå att springa bra. Jag tror ändå att "det som pågår i mitt ben" är något bra och läkande. Knäet har varit ömt och stelt och jag känner skillnad när jag foamrullar framsida lår/ITB-senan där högerbenet är mycket stelare och ömmare än vänsterbenet som är mjukt med bättre rörlighet. Planen är att prova ett lätt löprunda med några lätta stegringar ikväll och se hur känslan är och då förhoppningsvis märka att benet inte känns så avdomnat längre och så åka och tävla imorgon kväll för att efter det fortsätta med "behandlingen" av högerknät och komma tillbaka till maratonfokuset i träningen igen i veckan.