Tre tusen mil

Idag efter 10 km snabbdistans nådde jag årsmålet 275 mil. Årsmålet som jag nu reviderat så att den gröna stapeln för 2020 för första gången förmodligen kommer passera linjen för 300 mil löpning på ett år. Lite för några. Mycket för mig. Jag nådde också något mycket större idag. Trekvartsvarv runt jorden i löparskor här på jogg.se

Jag sprang en runda med svärfar på nyårsafton 2006, föga visste jag då att det var starten på något. De första två årens träning finns i ett Excelark som jag bara lagt in som klumpsummor här i dagboken på jogg. Någon gång ska jag försöka importera filen igen eller lägga in också de passen manuellt. Det står i min profil att jag varit medlem sedan februari 2008 men träningsdagboken började jag använda först i januari 2009 och nästan tolv år sedan har jag tre tusen mil registrerade i den. Tre. Tusen. Mil. Trettio tusen kilometer. Trekvarts varv runt jorden.

Det här är inte ett högtravande försök att sammanfatta alla dessa år och mil i en bloggpost. Det går inte. I alla fall inte i en text av rimlig längd. Så mycket har hänt under alla dessa år och jag är inte samma person, inte samma löpare, nu som jag var då men en liten tillbakablick är både roligt och nyttigt. Jag har alltid sprungit och gillat det men de första 35 åren av mitt liv sporadiskt och utan plan eller struktur och var då heller aldrig speciellt bra på det. Minns min fascination när någon fotbollsspelande klasskompis i gymnasiet nämnde att han sprungit 14 kilometer och jag funderade på hur det var möjligt. Första gången jag bestämde mig för att träna lite mer och strukturerat var halvåret innan jag gjorde värnplikten 1991 och det gav resultat. Efter det blev det igen 15 år av sporadisk löpning med studier och småbarnsår. I slutet av 2006 efter att vi fått vårt tredje barn kände jag att jag ville komma ut och röra på mig ett par gånger i veckan, på en väldigt blygsam nivå i början sett till träningsvolym. Tittar tillbaka i min träningsdagbok och slås av hur hårt jag ändå tränade på de pass jag kom ut på. Sprang min första löpartävling – Göteborgsvarvet - efter ”nystarten” våren 2007. Sa till min kompis Pontus med fler än tio genomförda "Varvet" innan start att 1:45 borde man ju kunna springa på i alla fall utan att egentligen ha någon aning. I resultatlistan står det 1:44:59 bredvid mitt namn 😊 Minns också att jag sa att någon gång i framtiden borde man ju kunna springa under 1:30 och då skrattade min kompis åt mig. Det har jag gjort fjorton gånger sedan dess. 

Den här bloggen såg också dagens ljus 2009 och vill ni hänga med på den resan så finns det mer än tusen inlägg att läsa om ni klickar er vidare till bloggens hemsida. Det blir en skapligt lång bok det. Det här inlägget är heller inte slutet på något, en slutstation. Varken för bloggen eller för min löpning. Löpningen har en nästan lika självklar plats i mitt liv som luften jag andas men jag skulle aldrig göra misstaget att ta den för given! Löpningen har gett mig så mycket jag aldrig kunnat föreställa mig under de här åren, så många upplevelser och minnen, så många möten med fantastiska människor och så många möjligheter. Den har hjälpt mig ur sorg och påverkat mig både privat och professionellt och bidragit till att forma mig till den jag är idag.  

Springandet fortsätter så länge lusten till det finns och det är ingenting det här speciella året har kunnat ändra på. Barnen är stora idag och det finns mer tid för träning samtidigt som jag inte riktigt vill lägga mer tid på det än jag gör. Kanske att jag med åren blivit lite mera bekväm, lite mindre hungrig på att nå de där tidsmålen. De motiverar och är fortfarande viktiga för mig men jag springer av så många fler anledningar än att uppnå vissa tider numera. 

Jag har haft den stora förmånen, och förmodligen också tränat ganska smart, att få ha en otrolig kontinuitet i min träning och med nuvarande takt lär jag ha sprungit ett helt varv runt jorden ungefär halvvägs in i 2024. Det vore ett häftigt mål. Eller, ska jag se det som ett delmål och kanske säga mitt första varv? 

Något större firande är inte aktuellt. Den stora frågan är kanske om jag ska fira med en löprunda eller en vilodag? Fira med att köpa nya skor är inte aktuellt då jag gett mig själv köpstopp på den fronten ett tag framöver. Någon som har ett recept på en löpardrink? Lika delar Resorb och vatten toppat med proteinpulver...?

Och ni som ändå är här och läser, gör slag i saken och bli stjärnmedlemmar och/eller stötta jogg.se med en extra peng om ni har möjlighet så sidan får de bästa förutsättningarna att finnas kvar och stötta och motivera oss att nöta skor och mil även framöver! 

Var rädda om er i spåret!

En bild från "folkfesten" Vintermaraton 2015 känns både passande och Corona-anpassat det här året och får symbolisera det stillsamma firandet. 

Q1 2019 vs Q1 2014 mer träning men sämre fart - Blogginlägget som fick skrivas om

Så har vi lagt årets första kvartal till handlingarna.  Träningen har gått väldigt bra, bra mängd, 282 km i mars är faktiskt min näst bästa månad sedan jag började föra träningsdagbok 2006, och hyggligt med kvalité, åtminstone på löpband. Inte minst har jag varit motiverad och fokuserad precis som våren 2017 och presterade jag relativt bra resultatmässigt. Jag har fram till nu ändå känt en viss stress över att jag inte har någon fartuthållighet. På löpband går det hyggligt men utomhus blir också relativt modesta farter jobbiga ganska snabbt.

Jag tittade snabbt i min träningsdagbok från första kvartalet 2014, en jämförelse jag gjort tidigare och det ser ut så här:

Q1 2019
Mängd: 772 km (253, 237, 282 km)
Antal långpass: 8 varav två över 30 km
Antal intervallpass: ca 10 (en del ytterligare fartpass av karaktären fartlek med kortare fartinslag)
Antal tävlingar: -
Antalet förkylningar som tvingade mig till någon/några dagars extra vila: 2

Q1 2014: 
Mängd: 736 km (256, 210, 270 km)
Antal långpass: 10 varav ett över 30 km
Antal intervallpass: ca 7
Antal tävlingar: 1 (5000 m 17:52 inomhus)
Antalet förkylningar som tvingade mig till någon/några dagars extra vila: 2

Jag har alltså tränat mer i år än min bästa säsong. Något färre långpass och inte samma toppnotering i mängd då jag hade en vecka i januari 2014 med 121 km, i år är högsta veckovolymen 85 km (förra veckan). Jag har också sprungit fler fartpass på band i år och snabbare, men korta snabbdistanser.

Efter 17 km i 3:57-fart...

...och 36 km i 4:29-fart våren 2014.

Som förra gången jag tittade 2014 så slås jag av att träningen inte ser så märkvärdig ut men så i mars var det plötsligt proppen ur med en toppform som bara infann sig. På så gott som varenda pass i mars 2014 skrev jag att passen gick snabbare och lättare än jag trott och nu är snarare känslan den motsatta.

Ambitionen nu är att komma igång med lite längre fartpass utomhus. Undvika "hjältepass" som är alltför hårda och på en fart/nivå som jag just nu inte befinner mig på. Efter flera sämre, t o m avbrutna fartpass utomhus har självförtroendet varit lite sämre och formen känts avlägsen men i tisdags fick jag ett riktigt fint kvitto på att jag nog inte behöver vara stressad ändå och därför har jag fått skriva om det här blogginlägget. Trött och seg efter jobbet gav jag mig vid åttatiden med långa intervaller eller snabbdistans i fyrafart i åtanke. Tänkte avbryta om/när jag skulle behöva kämpa eller börja spänna mig. Efter två km uppjogg hade jag piggnat till och jag startade fartökningen. Med ett par Vaporfly på fötterna kändes det lätt och farten stabiliserade sig på 3:50 min/km istället för runt 4:00 och istället för att bromsa fortsatte jag då det kändes så lätt. Fem kilometer inga problem, lite tröttare vid sju kilometer men fortfarande kontrollerat. På den åttonde kilometer blev jag rejält trött men nu hade jag ökat farten ner mot först 3:40-fart och sedan ner mot 3:30-fart på den sista kilometern utan att ändå spurta och efter tio kilometer kunde jag mycket förvånad stänga av klockan efter 37:37, aldrig tidigare har jag sprungit milen under 38 minuter på träning! Jag brukar alltid ha milen sub40 på träning som formkoll men att kunna ha så god marginal med så lätt känsla och det känns naturligtvis fint att få det kvittot nu.

Nu gäller det att bygga vidare på detta och inte förivra mig och  börja drömma om sub80 på halvmaran direkt. Tusingar/längre intervaller i ca 3:45-3:50-fart, lite längre fartpass i 4:00-4:05-fart, något pass per vecka med kortare fartpass i högre farter, hålla i regelbundna långpass och däremellan fylla ut med så mycket lugn distans jag orkar utan att hetsa mängd, varva med något distanspass i mellanmjölksfart också ibland och lägga in någon extra vilodag om jag känner mig sliten, det är receptet de närmaste veckorna!

April är den viktigaste träningsmånaden inför Stockholm Maraton (som jag nu är anmäld till igen) och jag har inte satt något skarpt mål på maran men känner mig relativt trygg med att kunna springa under tre timmar igen om inget oförutsett inträffar vilket det alltid kan göra på maran. Det finns just nu inga tankar på att försöka mig på en satsning ner mot 2:50 givet hur jobbigt fyrafart har känts på träning förutom på det senaste passet men det är nästan åtta veckor kvar att träna på och mycket kan hända med formen ännu, i båda riktningarna.

Peppad men inte övertaggad

Det går väldigt bra nu och är roligt att springa! Kanske hänger det ihop som jag skrivit förut att jag upplever ett visst flyt "utanför löpningen" vilket också påverkar träningen positivt.

Jag satte ett ganska offensivt mål vid årsskiftet, att ha sprungit 500 km den sista februari, och med bara någon dag kvar så nådde jag nästan ända fram och det är jag riktigt nöjd med! Detta trots en förkylning i mitten av februari som drog ner den veckomängden till 25 km och en kort månad som dessutom avslutas med vilodag.

Summerar jag februari så landar jag på ca 24 mil på 19 löppass, tre långpass varav ett snabbt, två snabbdistanser i 3:45-fart på band, två lättare intervallpass utomhus, ett marafartspass och jag har också vid tre tillfällen kört benstyrka på gym i form av benpress 4x5 lite tyngre än min kroppsvikt vid tre tillfällen och jag känner mig stark och hel i kroppen.

För att hålla uppe mängden har det blivit löpning ganska många dagar i rad nu i slutet, nio dagar i rad men jag känner mig inte sliten, bara bra tränad. Jag har tagit det lite lugnare än vanligt på distanspassen och heller inte kört några stenhårda fartpass utan hållit igen lite även där och det har fungerat väldigt bra!

Månadens höjdpunkt vad helt klart det långa långpasset på drygt 33 km som gick så fort som 4:20 min/km i snitt. På tok för hårt kanske vissa tycker men benen hade fått vila när jag var förkyld veckan före och det kändes bara marginellt snabbare än distansfart så jag valde att inte sänka farten utan höll jämn fart hela vägen. Kortbyxor, lätta, dubbfria skor och klubbjacka kanske gav några placebosekunder men jag blev heller inte speciellt sliten efteråt. Jag joggade 12 km i 5:20-fart dagen efter och tog sedan en vilodag, sedan var det business as usual.

Positivt överraskad efter ett av mina bättre långpass någonsin, 33 km i 4:20-fart, i mitten av februari.

Det blir ljusare för varje dag, solen värmer och det är isfritt nästan överallt så löparpeppen är ganska stor. Jag kommer vila nu torsdag och fredag - ha sportlov utan att sporta - men tror minsann att jag ska fira med lite tusingar på lördag!

Nu och då - en titt i träningsdaboken, mängd kontra intensitet och kan en enskild träningsvecka göra skillnad?

En varning är på sin plats, det här inlägget är långt, och nördigt...

Jag har skrivit träningsdagbok sedan 2006 och har tillräckligt med data för en avhandling men går jag tillbaka och analyserar, drar slutsatser och förändrar något i min träning? Nej, inte så ofta. Jag har funderat många gånger på varför min säsong 2014 blev så bra. Jag har tränat mer sedan dess men inte varit i närheten av de resultaten jag gjorde då. Det här inlägget är ett försök besvara frågan varför det gick så bra just 2014.

Låt oss börja med att titta på löpta mil per år 2012-2017 som ser ut så här:

2012: 2200 km
2013: 2280 km
2014: 2641 km
2015: 2249 km
2016: 2800 km
2017: 2630 km

Antal tränade timmar vilket då inkluderar den begränsade (uppskattningsvis ca 10%) alternativträningen jag gör ser ut så här:

2012: 177 h
2013: 196 h
2014: 229 h
2015: 253 h
2016: 265 h
2017: 228 h

Det går inte att dra så många slutsatser enbart utifrån dessa data. En långsamt ökande träningsmängd undantaget antalet löpkilometer 2015 då jag skadade vänster hamstringsena och avstod löpning helt i sex veckor, alternativträningen på cykel gjorde dock att detta inte gjorde något avtryck i antal tränade timmar, tvärtom. Peaken i träningstid hade jag 2016, en säsong jag inte presterade speciellt bra på tävling. Visst, jag sprang maraton på 2:55 men gjorde en dålig halvmara i september och sprang ett långsamt millopp.

Låt oss jämföra 2014 - min bästa säsong - och 2016 - min "mesta" säsong - med summering utifrån fördelning mellan olika typer av löppass.

Några kommentarer är på sin plats. Jag är väldigt dålig på ett registrera tröskelträning som kategori, de finns gömda både i kategorin fartlek och kategorin långa intervaller. Kategorin fartlek innehåller också alla intervallpass med joggvila då jag velat ha med joggvila i passets totala volym vilket inte går med intervallfunktionen på jogg.se. Numera har jag intervallpass med joggvila som en egen träningstyp.

Den uppenbara skillnaden är att andelen distanslöpningen var mycket högre 2016, att jag tävlade mer 2014 och att jag sprang lite mer långa intervaller 2014, i övrigt gav detta inte så mycket.

2017 gjorde jag däremot min näst bästa säsong någonsin trots minskat antal träningstimmar och kilometrar. 2017 såg ut så här enligt samma princip. Visst ser det likt ut 2014?

2014 och 2017 har en sak gemensamt, jag bytte jobb. 2014 var jag ledig helt i januari (jag återkommer till det) och började nytt jobb i februari, 2017 var jag bara ledig en vecka men gick på halvfart på gamla jobbet, unnade mig generöst med lunchträning och fick in väldigt bra volym under våren, 253-270-300 km löpning under februari-april. För övrigt enda gången jag kommit upp i 300 km löpning på en månad.

Jag har många gånger sagt att man inte ska underskatta effekten en förändring utanför träningen kan ha på träningen. Både 2013 och våren 2017 var min jobbsituation otillfredsställande och det gav mig energi att börja på något nytt. Även om det är intensivt i början på ett nytt jobb och man vill vara på "tå" och prestera bra så ger det också massor av energi, det är i alla fall min upplevelse. Men, det vore konstigt om det vore hela sanningen bakom varför det gick så bra 2014 och 2017.

Åter till träningsdagboken. Jag tränade hårt våren 2014 trots att jag hade mindre tid till lunchträning på nya jobbet eller åtminstone tränade jag hårda pass, det är min bild och för att ta reda på om det stämmer satt jag mig och gick igenom träningsdagboken lite mer i detalj med en idé om att försöka kopiera våren 2014 och ha det som träningsprogram för våren 2019 och förhoppningsvis nå samma resultat igen.

Jag gick in i 2014 med bra grund, bra volym om än inget extremt från hösten 2013.

Jag tittade på januari och vad hittade jag då? Tre veckor med ganska normal träning och så en vecka med drygt tolv mil löpning. Tolv mil. Det är mer än min dubbla vanliga veckomängd. Redan här börjar jag överge planerna på att kopiera det.

Jag minns den där veckan tydligt. Jag var helledig och hade bestämt mig för att genomföra ett träningsläger på hemmaplan. Det var vintrigt med snö och fokus låg på att samla mil och det gjorde jag framgångsrikt, minns att det inte var speciellt svårt att genomföra den där veckan trots att den innehåll tre långpass på vinterunderlag

Jag tittar på februari och hittar inget som sticker ut, 210 km, 4-5 mil per vecka, något enstaka kortare fartpass på band men redan här kommer noteringar i dagboken som antyder att formen är bra, "Distans som visst blev snabbdistans" skrev jag efter ett milpass, "Hygglig fart utan att trycka på". Hittade också två snabbare långpass.

5000m inomhus i Storängshallen i Huddinge

Vidare till mars och den goda formen fortsätter. Säsongspremiär inomhus på 5000 m och nästpers med 17:52. Mängden är bra med 270 km tack vare regelbundna långpass som också går bra, jag river av 17 km snabbdistans i 3:57-fart, ett pass jag inte skulle fixa idag och en tisdagskväll genomför jag det klassiska "monsterpasset" 10 x 1000 m med en minuts gåvila för första gången och snittar tusingarna på 3:37'/km. Scheisse. Peppen från träningskompisarna på jogg är stor och kommentar om att jag blir livsfarlig i vår och det är roligt att jag är i så bra form.

I april - den viktigaste träningsmånaden innan Stockholm Maraton - samlar jag ihop 238 km. Inledde med ett snabbt långpass med 25 km i 4:15-fart, hoppsan och veckan efter genomför jag det bästa passet med tusingar på en lite böljande asfaltsraka, jag någonsin sprungit 8 x 1000 m med snitt på 3:32'/km med en minuts vila. Jag minns det där passet tydligt, det var riktigt riktigt hårt, jag fick kämpa med slitna ben och var skittrött efter fyra och redo att spy på de två sista som enbart gick på vilja. Påskhelgen avslutades så med att jag sprang kuperade Påsksmällen i Enhörna på 37:19, siktade på sub 37 vilket var ett högt mål men sprang ändå en och en halv minut snabbare än jag gjort tidigare på samma lopp. Samma vecka sprang jag sedan ett mycket tidigt progressivt kuperat långpass på grusväg över 36 km där snittfarten blev 4:29 min/m, det årets generalrepetition, fem veckor innan Stockholm Maraton.

Klar med 36 km i 4:29-fart innan klockan nio en söndagmorgon i april 2014

Maj 2014 och full av självförtroende när tävlingskläderna provades innan Stockholm Maraton.

Vi avslutar den här långa genomgången med maj, 241 km, bra men inget speciellt. Inledde första veckan med två riktigt bra pass, 9+7 km omkring halvmarafart och 24 km långpass/snabbdistans i 4:01-fart! Ett hårt pass som jag också minns, skrev att jag fick kämpa och fick kommentaren på jogg att om jag inte nu siktade på 2:48 på maran så var jag en fegis. :) fast jag undrade hur det skulle vara möjligt att fortsätta i 18 km till... Veckan efter innehåll ett bra längre fartpass och 4 x 3 km marafart följt av en hård snabbdistans på 38:14 på milen veckan efter. Sprang sista långpasset två veckor innan Stockholm Maraton. Drog på mig en kortare förkylning. Veckan innan Stockholm Maraton "misslyckades" jag på en mycket varm upplaga av tävlingen Milspåret där jag "bara" sprang på 37:54. Målsättningen var mycket högre och självförtroendet fick sig en törn. Sista dagarna innan Stockholm Maraton tränade jag lätt och så den sista maj sprang jag Stockholm Maraton på 2:50:43. Loppet ska jag inte orda så mycket om här, race rapporten är lång, jag misslyckades visserligen med min målsättning att springa sub 2:50 men jag är fortfarande idag mer än fyra år senare stolt över prestationen jag gjorde den dagen och tiden.

Resten av året då lite översiktligt, jag tog en välförtjänt "njutarpaus" i juni och tränade kravlöst men fortsatte sedan träna med bra kvalité men lite mindre mängd och den goda formen fanns kvar åtminstone tre månader till. Jag satte pers på Långlöparnas kväll 10000 m på Stockholms Stadion i augusti med 36:44 och jag satte ett rejält pers på Stockholm Halvmaraton i September med 1:21:24 och i november gjorde jag sedan med lite dalande form ytterligare ett sub 2:50-försök på Vintermaraton men kände efter ca 10 km att farten var alldeles för hög så jag skruvade ner farten och ambitionen ett snäpp och sprang mer kontrollerat in på 2:55.

Peppen från löparkompisar längs vägen är viktig, här med Karima och Gabriel efter Stockholm halvmaraton i september 2014.

Publikfest på Vintermaraton i november 2014...

Så för er som orkat läsa så här långt, vad är era slutsatser? Min slutsats är att ja, jag tränade hårt med en hel del längre och tuffa pass, regelbudn långpass och bra mängd för att vara jag men jag tränade inte extremt hårt, snarare var formen god hela våren och när jag funderar på vad det berodde på är jag tillbaka till den där tolvmilavecka. Min kompis Gabriel kommenterade vid något tillfälle att den nog givit mig en boost, och jag håller med om det men tiotusenkronorsfrågan är ju hur länge en sådan effekt kan hålla i sig? Jag tror den veckan var en språngbräda som lyfte mig och jag tror att den gjorde så jag kunde höja kvaliteten på de tuffare passen under våren vilket då lyfte mig ytterligare som en trappstegseffekt tillsammans med regelbundna ganska långa långpass i relativt bra fart, varvat med längre snabbdistanser omkring marafart blandat med kortare riktigt lugna distanspass.

Träningen 2014 till höger, träningen sedan dess till vänster...

Åter till 2017. Jag ska inte gå igenom den våren lika detaljerat men kan inte låta bli att fundera på om mängdblocket februari-april som också innehöll bra kvalité gav mig motsvarande boost som gjorde att jag gjorde fina tävlingsresultat med 1:22 på halvmaran i april, 2:54 på maran i juni och 17:50 på 5000 m bana i juli innan jag sedan presterade lite sämre på tävling igen resten av året.

Atea Mälarmaraton (halvmaraton) och i mål på samma sekund som en löpare som i år tog en SM medalj på 800 m.

Smärta överallt med ca 400m kvar av 2017 års Stockholm Maraton

5000 m bana på Södertälje IP en kväll i juli.

Hur har jag tränat sedan dess och vad tror jag på efter den här "analysen"? 

• Jag har tränat en större del lugn distans de senaste säsongerna för att jag upplevt att jag behövt det, vilket förmodligen inte gjort underverk för formen. 
• De lite längre fartpassen som ger hårdhet och fartuthållighet har inte varit lika ofta förekommande. 
• Långpassen har blivit färre, kortare och framförallt sprungits i lägre fart, flera pass i pratfart och inte lika många progressiva långpass ner till maratonfart.
• Jag kan se att jag tittat för mycket på vad jag tidigare klarat av och försökt träna inte utifrån nuvarande kapacitet utan ifrån tidigare kapacitet, blivit besviken när jag inte klarat att hålla samma fart och då gett upp, avbrutit pass, ersatt intervallpass med lugna distanspass på förhand eller kortat av passen istället för att utgå från nuvarande nivå och behålla mängden men skruva ner intensiteten.  
• De riktigt hårda passen har varit väldigt få och inte tillräckligt hårda.

Jag har funderat en del det senaste halvåret på min träning. Vad jag behöver för att må bra och vad jag tror är bra för att jag ska fortsätta utvecklas eller i alla fall inte försämras och det kan sammanfattas med ett ord, variation. Ett ord jag ofta återkommer till för att det är viktigt för mig, löpningen måste vara varierad. Jag ledsnar ganska snabbt på att bara springa t ex lugn distans. Men för att bli lite mer detaljerad så tror jag på:

• Att upplägget måste anpassas till vad som fungerar för en själv och i sitt eget liv. En självklarhet men i de sociala mediernas tidevarv är det otroligt lätt att stirra sig blind på vad andra gör!
• Att volymen ska hållas så hög som det går utan att det frestar på livet, relationer och övrig träning alltför mycket.
• Att det går att komma ganska långt på begränsad mängd i alla fall om fokuset ligger på kortare sträckor, så länge intensiteten hålls hög på samtliga pass. Själv pallar jag inte träna så utan har de senaste säsongerna behövt de återhämtande, lugna passen för avkoppling.
• Flexibilitet och villighet att planera om sin träning både på kort och längre sikt. Om du haft en tuff dag på jobbet, kanske en konflikt med en kollega eller bråkat med din partner är det inte rätt kväll för ett hårt intervallpass utan kanske en lätt jogg i skogen om du nu ska träna alls.
• Att motionärer får mycket mer resultat genom att träna långa intervaller istället för korta dito. Få av oss kan bli Usain Bolt i alla fall, bättre då att fokusera på uthålligheten snarare än topphastighet, mer fokus på nyttjandegrad och löpekonomi snarare än maximal syreupptagningsförmåga. Läs den här utmärkta artikeln från 2014 angående detta. 
• Att det hårda ska vara hårt, riktigt hårt men jag tror inte volymen behöver vara stor, förmodligen klart mindre än 30 min/vecka om intensiteten är tillräckligt hög. Det ska vara tufft men inte högre än att det ska gå att hålla bra löpteknik och absolut inte sprint i maxansträngning vilket bara ökar skaderisken och risken att bli sjuk.
• Att det mellanhårda inte ska glömmas bort sedan är det kanske skit samma och överkurs för de flesta om det kallas tröskel, halvmarafart eller t o m marafart och jag tror att de passen ska vara längre för att ge hårdhet och fartuthållighet.
• Löpekonomi och specifik träning i din tänkta tävlingsfart. Ska du springa maran under tre timmar är det många mil i 4:15-fart som gäller och vill du springa under 17:30 på 5 km tror jag på mycket intervallträning i 3:30-fart.
• Regelbundna långpass som ska vara lugna under grundträning långt från tävlingssäsong men tror också det är viktigt att tuffa till långpassen och lägga in långa fartökningar på trötta ben ju närmare tävling du kommer, i alla fall om målet är att springa halvmaraton och maraton.
• Att inte stirra sig blind på hur eliten tränar, få elitlöpare råddar heltidsjobb, familj och barn. Tränar man 600-800 timmar om året, en inte ovanlig dos mängdträning för en konditionsidrottare i världsklass, där löpare ofta ligger i det nedre spannet, och lägger man "bara" 10% av den tiden på högintensiv träning så innebär det ändå en till en och en halv timmas stenhård träning per vecka. Norska Marit Björgen är ett välstuderat exempel och hon blev sliten och övertränad och presterade sämre med en högre andel intensiv träning. Svensk elitlöpning har också lyft senare år med med större fokus på volym snarare än hög intensitet  Jag tror 80/20 är en bra princip men kanske 70% lugnt/25% medelintensivt/5% hårt är bättre för motionärer som får mer återhämtning, om livet utanför träning erbjuder det.

Jag blandar bra och dåliga pass just nu och pendlar i hur jag mår och velar mellan att lägga ner ambitionerna med löpningen till att vilja satsa på att göra vissa tider igen.

Kanske är jag inte lika motiverad som jag var för några år sedan men jag är fortfarande sugen på mer än att bara jogga för hälsans skull. Vill fortfarande kunna springa fort, hoppas inte jag är klar som löpare. Jag fyller 47 år i vinter men vill tro att jag har mycket löpning kvar i mig, hoppas motivationen finns för långpass och flera sub3-maror, vill väldigt gärna uppleva Boston Maraton någon gång. Skulle motivationen inte räcka till för maratonträning så finns det kortare sträckor att tävla på som inte kräver samma volym. Jag tror och hoppas att mitt kommande klubbyte kan öka motivationen och göra att jag igen kan få sällskap på vissa pass.

Efter sommaren har det i stort ändå börjat gå åt rätt håll både mentalt och i träningen och jag är för det mesta, även om jag kan dippa tillfälligt, taggad på fortsättningen igen efter en säsong som inte alls blivit som jag tänkt mig. En säsong jag hade planerat att ägna mig åt tuff fartträning och kortare distanser. En säsong starkt påverkad av min bästa väns bortgång i mars och ett stort behov av att därefter få sörja, få mental återhämtning genom lågintensiv träning och mer vila. Det har tagit tid och kommer fortsätta ta tid att komma ur det.

Jag upplever också att tiden inte riktigt finns för den träning jag vill genomföra, ironiskt eftersom barnen blivit större och äldsta dottern t o m flyttat hemifrån men förmodligen har det att göra med att både jag och min fru bytte jobb samtidigt och började jobba heltid igen efter att ha arbetat deltid tidigare.

Jag är glad att jag tog mig tiden att titta i träningsdagboken och skriva det här inlägget, bloggen går på sparlåga och en sådan här lång text kan måhända ses som ett avslut men jag kommer fortsätta skriva när inspirationen infinner sig utan några krav på mig själv att skriva ofta. Uthållighet lönar sig i löpning såväl som i bloggande, ett tusen inlägg och en miljon sidvisningar finns inom räckhåll innan orden sinar.

Tack för att ni tagit del av den här långa texten. Hoppas ni vill hänga med på den fortsatta resan!

Tankar om löpmängd

Jag har inte varit helt nöjd med den genomförda träningen de senaste tre månaderna, tycker att jag tränat för lite och att ganska många pass har gått dåligt eller långsamt. Har trots det känt mig sliten och trött. 

Är det en sann bild? Både ja och nej. Går jag tillbaka tre månader i träningsdagboken så får jag två ganska tydliga svar. 1. Den totala löpmängden är något mindre jämfört med våren vilket mest beror på att jag under februari till april tränade mer än jag brukar. 2. Antalet pass per vecka är fortfarande ganska högt för att vara jag men många av passen är korta, lätta och av återhämtningskaraktär i avkopplingssyfte och långpassen har varit få.

Jag hittar två veckor där jag bara tränade tre pass, två veckor där jag tränade fyra pass. Jag hittar också ett par veckor där jag faktiskt bara hade en vilodag och sprang sex dagar på en vecka. Resterande veckor har jag sprungit fem dagar i veckan men ganska ofta korta pass med en trög känsla. 

Det är så svårt så svårt att tänka bort detta med löpmängd som en löpare som fokuserat mest på längre distanser då sambandet mellan prestation och löpmängd är så tydligt på längre distanser!  Just nu i mitt liv när både jag och min fru bytte jobb i våras och fick en lite förändrad vardag och när terminen är igång med alla aktiviteter passar de här korta avkopplande passen mig bra även om de inte är optimala ur ett prestationsperspektiv men säsongen har varit lång och det tar på krafterna att försöka prestera både på jobb och träning under ett helt år!

Jag gissar att jag skulle få en bättre utväxling av att springa 15 km fyra gånger i veckan VARJE vecka och har varit sugen på att testa länge. Det skulle öka min veckomängd till 60 km/vecka och ge mig en vilodag extra. Hittills har jag inte kommit igång då jag haft svårt att hitta tid för att springa 15 km två vardagskvällar i veckan. På helgerna är det inte ett problem och då skulle jag lätta hitta den tiden.

Kanske gör jag ett försök med det här upplägget 2018 men först kommer oktober kommer innebära lite mindre träning. Dels för att jag planerar att springa ett eller kanske två millopp de kommande helgerna om jag orkar och annars för att det är en bra tid på året att ta det lite lugnare. Imorgon springer jag kanske Stallarholmsloppet 10 km om jag får ihop familjelogistiken. Ett backigt men trevligt arrangerat lopp där jag har en vinst (på 5 km), en fjärdeplats och en tredjeplats sedan tidigare. När jag summerar den här säsongen i ett senare inlägg kommer jag vara nöjd men ett mål jag satte upp har jag inte nått, att springa milen sub38 igen. Jag har bara sprungit tre millopp sedan 2014 och dessa har alla gått på 38 minuter och sett till min nuvarande form ger jag mig själv små chanser att klara det på lördag då banan är relativt kuperad men jag ska göra så gott jag kan.

Stallarholmsloppet 2013

Har jag tid, ork och vädret inte är skräp gör jag kanske ett sista försök helgen efter den 21/10 på den väldigt flacka Varvetmilen går i Södertälje men det återstår att se. Tävlingssuget är inte extremt stort för tillfället.

Träningsdagboken ger svaret!

Igår på lunchrundan runt Brunnsviken i Stockholm passerade jag 2000 löpta kilometer i år. Jag får ganska ofta frågan: "Springer du bara eller tränar du något annat också?" och mitt svar brukar låta ungefär så här: "Det blir mest löpning men jag cyklar lite och kör lite sporadisk styrketräning hemma".

Eftersom jag fört träningsdagbok i snart tio år borde jag använda informationen mer än jag gör. Där finns säkert mycket att analysera och lära, inte minst när träningen går lite i "stå" som jag upplever att den gjort nu ett tag, att jag inte utvecklas och att jag inte känner mig återhämtad mellan passen. Men så är det det där med tiden. Tid jag just nu upplever är begränsad. Tid jag därför hellre lägger på träningen. Tusen små och stora saker som det alltid är vid terminsstart för fyra barn. Jag tittade i alla fall i träningsdagboken för att se hur väl påståendet egentligen stämmer. Tittar jag på antal pass hittils i år, 247st så är 183 löpning. dvs 26 % av min träning består då av annat än löpning.

I tid räknat har jag hittills i år tränat 190 timmar och 22 minuter och bryter jag tiden i de olika träningsformerna framträder en annan bild. De 190 timmarna har fördelats på 160 timmar löpning, 18 timmar cykel och 12 timmar övrig träning (här ryms styrketräning, rörlighet, stretch och lite foamroller), dvs i tid räknat består min träning av 84% löpning.

Sammanfattningen stämmer inte till 100% då jag ganska ofta tränar lite styrka hemma, t ex i form av armhävningar, som inte registreras i dagboken för att det är för lite för att kallas ett träningspass men jag trodde nog att löpningen skulle utgöra en ännu större del av min totala träning och att jag skulle behöva betona ordet lite mera i mitt svar på frågan vad jag tränar mera än löpning men 16% övrig träning tycker jag är en helt rimlig och OK siffra för en medelålders motionär med flera mål där det övergripande målet är att bli en bättre löpare! 

Jag skulle absolut tjäna på mer styrketräning för att bli en starkare löpare. Jag skulle absolut tjäna på mer rörlighet och kanske lite yoga för att vara rörligare och inte så stel och självklart skulle jag tjäna på att springa mer än vad jag gör. Återigen tid. Tid som måste tas någonstans ifrån. Jag har en hygglig balans, i det längre perspektivet, i det kortare perspektivet tippar det ibland över, mellan familj, arbete, träning och återhämtning. men jag tycker att det är svårare och svårare att hålla balansen och då specifikt om att jag nu upplever att min återhämtning mellan träningspass är sämre. Det kan ha att göra med en så enkel sak som sämre sömn under en period. Min sömn registrerar jag inte i träningsdagboken och skulle jag göra det skulle jag i alla fall inte ta mig tid att gå tillbaka och titta :-)

Kontinuiteten framför allt!

Jag pratar ofta om vikten av kontinuitet. Det är helt centralt för mig och för alla som vill göra löpträning till en bestående ingrediens i sin tillvaro! Att lära dig springa på ett sådant sätt att du behåller glädjen och förblir skadefri! Variera underlag, miljöer (kanske det svåraste av allt i en inrutad vardag) och fart. Visst har alla toppar och dalar i motivationen, så även jag men frånvaron av långa uppehåll helt utan löpning tror jag är oerhört viktig och definitivt så om målet är att utvecklas som löpare!

Om jag någon gång får tillfälle att prata om min träning inför publik skulle jag uppehålla mig ett tag vid den här bilden. Den sammanfattar min träningsdagbok - varenda löprunda under snart 8 års regelbunden löpning, över 13600 kilometer!

Jag tycker mönstret som framgår är ganska intressant. Att det ser  så"taggigt" ut med så varierande månadsmängder hänger främst ihop med skalningen på axlarna då jag tycker jag ligger relativt jämnt i träningsmängd från månad till månad. Mängdökningen över tid framgår tydligt liksom maraträningen med den något högre mängden under våren följt av minskad mängd under hösten de år jag sprungit Stockholm Marathon (2008-2010, 2012, 2014). En punkt i november 2008 har en röd ring runt sig för att illustrera att det var senaste månaden min träningsmängd i kilometer understeg 100 km på en månad - kontinuitet!

Löpningen är ingen quick fix som så mycket annat idag i samhället men för den tålmodiga som inte bara börjar utan kommer över den initiala flåsiga och jobbiga puckeln och fortsätter springa väntar en stor belöning i form av ökat välbefinnande och förbättrad kondition och mycket annat.

Vi håller på och ta farväl av en väldigt varm och fin sommar, en sommar som många har upplevt det jobbigt att springa i, och vi går mot en period med hög, klar och härlig höstluft och vackra färger som är ljuvlig att springa i innan kung Bore står i farstun och knackar på med frost i skägget. Vintern som älskas av vissa löpare men som många upplever som den tuffaste årstiden att springa i och där det mest är vi inbitna löpare som är ute och hälsar på varandra i löparspåret.

Är det givet för dig att springa året om eller har du några knep när motivationen tryter och i så fall vilka?

Vad gäller träningen går den bra nu, jag har de senaste tre veckorna sprungit fem pass i veckan med veckomängder på 63, 54 och 62 km vilket är bra för mig! Igår sprang jag ett riktigt bra pass på 2x5x800m på bana där alla åttahundringar gick lite snabbare än milfart med 1 minuts vila och 2 minuters serievila efter fem och där de två sista gick riktigt fort. Ett hårt men bra pass! Jag känner mig lite nedtränad med lite tunga ben vilket är enligt plan. Nu är planen nämligen att minska längden på passen och lätta lite på träningen med förhoppning om lätta och springsugna ben till på torsdag när jag ska tävla igen för första gången sedan Stockholm Marathon och det ser jag fram emot!

Bromsade lite men satte ändå PB

I helgen hade jag planerat ett långpass på 25 km eventuellt med lite fartinslag. Jag har tränat på bra, riktigt bra ett tag nu och trots att förra träningsveckan var relativt lätt kändes det trögt mot slutet. Det blev tydligt i fredags på en lunchjogg till Bergianska trädgården. Strålande solsken och vindstilla. Kortbyxor, solbrillor och massor av löpare ute. Sprang upp i backe med vackra gamla ekar och beundrade utsikten vid Pipers park och stannade på en klippa vid vattnet mittemot Haga och njöt i vårsolen. Fantastiskt men löpningen gick tungt. Pulsen högre än vanligt och vaderna stela och inte samarbetsvilliga. Helt enkelt slitsamt och tråkigt trots låg fart och fint väder.

Det var därför ett lätt beslut att backa lite från planeringen. Ta en mysig frukost med familjen och tidning istället för ett tidigt ensamt långpass lördag morgon. En lugn förmiddag hemma för att efter lunch istället för långpass ge mig ut på en väldigt lugn och skön runda i vårsolen.

Det är härligt att träna nu i vårsolen men nu börjar också en annan säsong, villaägarens högsäsong och igår hann jag rafsa lite i trädgården, röja lite på altanen, montera studsmattan till barnens stora glädje och tvätta bilen medan andra sprang Premiärmilen. Senare på kvällen blev det dock löpning igen, först 7 km lugnt med hustrun följt av ett par km i 4:30-fart och avslut med 5 km i 4 min/km. Kontrollerat men på lite halvtunga ben. Totalt 15 km och totalt 28 km i helgen. Tunga ben är inte så konstigt kanske då det var veckans sjätte pass och den tredje marsveckan med en veckomängd nära 70 km/v! Idag är det sista mars men jag tar inte tillfället att få in ytterligare en mil i träningsdagboken. Jag behöver vila idag och har redan sprungit 27 mil i mars vilket är en mil mer än den tidigare rekordnoteringen från mars 2012.

Det är en fin balansgång jag går. Mycket träning och mycket annat men att träna på den intensitet jag gjort de senaste dagarna frestar dock inte på utan är mera skönt. Min plan är att försöka hålla träningen på en bra volym ett par veckor till för att sedan ta en riktigt lugn vecka innan påsk då några dagar i London med de stora barnen hägrar. Uppstarten den här veckan blir också lugn så får jag se om kropp och skalle är sugen på kvalitétspass senare i veckan.

Tusen och en mil

”En resa på tusen mil börjar med ett enda fotsteg”  Lao Tse

Igår passerade jag ett tusen mil sedan jag (igen) började springa mer regelbundet och registrera min träning.

Jag minns inte fotsteget men jag minns själva löprundan på nyårsafton 2006 ihop med svärfar. Det första året sprang jag i ganska blygsam omfattning även om jag också tävlade vid något enstaka tillfälle, t ex sprang jag mitt hittills enda Varv i Göteborg det året. Inte anade jag då att jag skulle bli en sådan löparnörd, skriva en välbesökt blogg om något så enahanda som att sätta ena foten framför den andra, ha slitit ut en 7-8 par löparskor och ändå ha en halv garderob med skor jag använder.

Det har blivit mera löpning med åren och jag har blivit allt mer intresserad just mer jag lärt mig. Vem jag varit idag om jag inte börjat springa vet jag naturligtvis inte. Jag har naturligtvis blivit äldre (no shit Sherlock som ungdomarna säger...) och mer säker i mig själv och jag tror absolut löpningen bidragit till det och mycket annat positivt under de här åren. Jag är lycklig över att ha fastnat för något som gör att jag mår väldigt bra och som gör att jag känner mig stark, ung och i form! Eller om jag fastnat för det just därför kanske? Kanske är det bara kemi i centrala nervsystemet (endorfiner) men strunt samma. Jag har i löpningen ett verktyg för att å ena sedan hantera stress och för att få egen tid. För att planera, sätta mål och utmana mig å andra sidan. Visst finns det stunder när både löpningen och bloggandet tar väl mycket av mitt fokus och min tid men vid dagens slut är det så värt det som det heter på svengelska. Jag tränar ändå i så begränsad omfattning att det nästan alltid går att hitta tid utan att det för den skull krockar med annat.

Jag har träffat så många härliga människor tack vare löpningen och tack vare den här bloggen och det upphör inte att förvåna mig att det i en sådan individuell idrott finns en sådan gemenskap oavsett kapacitet, ålder eller kön!

tusen mil...tiotusen kilometer...tio miljoner meter...steg efter steg...

Jag firade med det här passet. En progressiv intervallstege på löpband, 90 sek gåvila rakt igenom, 0,5% lutning på bandet. Planen var egentligen 10 km SD sub 40 men efter tre kilometer var det lika tråkigt som...att stå och vänta på bussen...så jag tog en gångpaus och ändrade upplägg till denna intervallstege i ökande fart istället. Good Stuff! Bra kombo med fettisdag också, gott om energi hela dagen!

 

 

 

Jag siktar vidare...kortsiktiga tidsmål är en sak, att vilja och kunna springa i många år ännu är måhända ett viktigare mål! Tack för att ni hängt med så här långt! Ni hänger väl med även i fortsättningen?

Långpass och kontinuitet

Idag sprang jag ett långpass med David på förmiddagen. Att springa långpass har jag inte gjort sedan Stockholm halvmarathon och att springa ett långpass på 30km vilket vi gjorde idag har jag inte gjort sedan Stockholm marathon då jag visserligen sprang ytterligare 12,2km. På träning sprang jag senaste långpasset över 30km 20/5.

Passet i sig inte så mycket att skriva om, jämn, lugn pratfart hela tiden idag betydde 5:08 min/km. Vi hann avhandla en hel del om jobb, familj och löpning under de drygt 2,5 timmarna vi var ute. Det är alltid trevligt att springa långpass med sällskap, ännu mer när man som jag för närvarande har vant mig av lite vid långpass. Vi matade på längs med grusvägarna söder om Mälaren och fick en del tuffa långa backar på köpet men förutom ett par korta svackor drygt halvvägs och efter 25km var känslan lätt och stabil hela vägen.

Dagens pass betyder att jag sprungit 60km på fyra pass i veckan och det var ett tag sedan en sådan veckomängd noterades i min bok. Det betyder också att november, en månad jag trodde jag skulle kunna träna lite mindre p g a förra veckans förkylningsuppehåll, kommer att bli ännu en månad där mängden landar  på drygt 15 mil och jag har inte haft någon månad i år där jag sprungit mindre än så. Jag har varit skadefri flera år och utan att drabbas av några längre motivationsdippar under året får jag kontinuitet i träningen vilket jag tror är väldigt viktigt för att fortsätta utvecklas!

Med en dryg månad kvar av året...

Snabbdistans i marathonfart och en färgglad tårtsammanfattning

Igår blev det date med löpbandet igen, 12km varav 10km @ 4:15 min/km utan speciellt mycket slitage, mest som vanligt mentalt utmanande att står där och stirra in i sin egen svettiga spegelbild men jag gjorde det!

Jogg.se har infört nya diagram i träningsdagboken. Så här ter sig min löpträning anno 2011 mätt som kilometer. Säkert kan jag vara mer stringent med under vilka rubriker man reggar passen men det ser väl ganska OK och varierat ut? Benämningen "tempo" använder jag i princip inte eftersom jag inte riktigt fattar vad det motsvarar utan jag använder begreppet snabbdistans istället. Likaså tröskelpass, 0,57%, en träningstyp jag själv skapat men inte använder. Istället ligger det en hel del tröskelpass i de 12% långa intervaller som förra träningsåret tydligen bestod av.

Jag tycker nog att mixen träning ser ganska bra ut, lite mera backpass bör jag nog köra men jag reggar bara pass där jag springer repetitioner i backe som backpass, det ligger en hel del kuperade pass i de övriga tårtbitarna. Knappt 10% långpass men då sprang jag väldigt sparsamt med långpass under våren eftersom jag inte tränade för maran 2011. Drygt 40% vanliga distanspass, är det ungefär vad ni ligger på också eller vad har ni för idéer kring bilden nedan och hur skulle en motsvarande bild över er träning se ut?

Från träningsdagboken på Jogg.se. Klicka för större version.

Fartblindhet

Det är så lätt att drabbas av den. Fartblindheten. Jag gör det själv ibland.

Det är så lätt att:

• Köra ytterligare ett pass när man hittar en lucka fast kroppen egentligen signalerar att den hellre vill vila
• Att stirra sig blind på kilometerantalet i träningsdagboken och tänka "bara några mil till så når jag..."
• Tro att de som skriver träningsbloggar eller är aktiva på något nätforum som Jogg.se eller Funbeat är representativa och ett tvärsnitt av hela befolkningen, helt enkelt tro att de är som folk är mest. Det är de inte! För genomsnitts-Svensson är en löprunda på 5km en liten utmaning, att springa 10km i sträck en omöjlighet.
• Jämföra sig med andra inspirerande och duktiga löpare som springer snabbare eller längre än Du själv.

Jag inspireras och motiveras såklart av träningskompisar och bloggare liksom av att föra träningsdagbok på nätet och tycker det är kul att samla på statistiken men risken är att det leder till ett ohälsosamt "kilometerknarkande". Att man fastnar i tankebanor beskrivna ovan.

Jag har sprungit mer i år än jag gjort något år tidigare och när träningsdagboken ska summeras kommer jag att ha sprungit cirka 195 mil. Begrunda den siffran ett tag, 1950 km. Lite i jämfört med vad många av er läsare säkert sprungit i år men åndå, Sverige är 1570 km långt fågelvägen. Jag har alltså sprungit längre än hela Sverige (för tredje året i rad dessutom). Den kan också översättas till drygt 5,3km om dagen, varje dag året om eller att ge sig ut och springa nästan 11 kilometer varannan dag hela året.

Jag sneglade ett tag på att komma upp i 200 mil löpning för helåret, helt enkelt för att det låter coolt och är en jämn och bra siffra men det skulle kräva en fjärde månad i rad men en mängd på 20 mil löpning och min kropp reagerar inte enbart med förbättrad form över den ökade träningsmängden utan också med en viss trötthet och seghet. Jag har därför bestämt mig för att strunta i det och kommer istället att avsluta 2011 med en lugnare period eftersom kroppen och till viss del huvudet signalerar att den vill det. Jag kommer inte att ta helvila någon längre period men dagarna med helvila blir fler.

Läs och inspireras gärna av andra löpare men jämför dig inte. Var nöjd med vad just Du presterar vare sig ditt mål är att springa milen under 55 eller 35 minuter, vare sig ditt mål är att gå ner fem kilo eller gå upp fem kilo, om du siktar på maran eller springer din 5km-slinga ett par gånger i veckan. Ta en stund och reflektera över vad du presterat i år, att du faktiskt tränar regelbundet, något som medel-Svensson inte orkar eller anser sig ha tid till. Du är en vinnare! Just det, just Du! Tänk så många som är avundssjuka på din disciplin, din målmedvetenhet, din kondition och ditt midjemått. Just du som så ofta tänker "tänk om jag bara kunde..."

Tre komma fem

Annelie skrev ett inlägg för ett tag sedan som handlade om hur mycket man  egentligen (tror man) springer och jag skrev i en kommentar "...jag tror inte jag är helt fel ute om jag landar strax under eller på 3.5 pass (per vecka) i år...".

Sedan dess har jag varit nyfiken på hur det egentligen ligger till. Träningsdagboken säger 230 pass i år men där ligger också några styrkepass, några cykelpass på mountainbiken och dessutom så reggar jag ofta upp-och nerjogg separat vid intervallpass och då blir det ju tre pass när det egentligen bara är ett.

Till de som frågar hur mycket jag egentligen springer brukar jag säga att jag har som mål att komma ut tre gånger i veckan och att jag alltid lyckas med det. Det visar sig vara en sanning med viss modifikation. framförallt är de sex veckorna med bara två pass några förkylningsveckor, men snittet över årets 50 veckor hittills hamnar faktiskt på exakt 3,5 pass/v då antalet veckor med fyra pass löpning är klart fler än antalet veckor med bara två pass per vecka.

Så här ser det ut i år:

Antal veckor med:

0 pass löpning: 0
1 pass löpning: 0
2 pass löpning: 6
3 pass löpning: 25
4 pass löpning: 14
5 pass löpning: 5
6 pass löpning: 1
7 pass löpning: 0

Det känns bra att veta att min uppfattning om verkligheten stämmer hyggligt med densamma, i alla fall när det handlar om min löpträning.