Så var årets semester förbi, Trots det rätt så kyliga vädret en avkopplande sådan och det känns därför OK att börja jobba imorgon. Jag har gjort det jag tycker om, umgåtts med familjen och släkten, sett nya platser, tränat och badat en hel del i både hav och sjö. En blåsig men avkopplande vecka i Småland och på Öland inledde där jag fick till några bra löppass med bra känsla och hygglig fart och också noterade en "normal" vecka på ca 50 km vilket var ett tag sedan.
Ledigheten avslutades med en riktigt varm långhelg i Budapest där det p g a temperaturer på 35 grader fick bli några tidiga morgonjoggar på den 5 km (!) långa tartanbanan på Margarethaön som ligger som en grön oas mitt i Donau. Rekommeneras varmt för löpning (och bad) om ni besöker Budapest!
Jag har sprungit några riktigt bra pass och några riktigt tunga och dåliga i sammanfattning och för tillfället känns det mera som om jag motionerar än tränar och det är OK. Det är ungefär så det brukar kännas när jag har semester! Jag gillar det spontana i sommarlöpning vilket jag skrev om i förra inlägget och brukar också kunna springa intensiva pass men i år har det blivit mest lugna hålla-igång-pass.
Imorgon är det jobb och med det följer rutiner. Rutiner som min träning mår bra av. Jag hoppas att jag nu när jag är tillbaka i rutinerna ska kunna höja kvaliteten och intensiteten ett par steg och också springa lite mera igen. Börja träna med ett mål i sikte helt enkelt i syfte att förbättra mig från min nuvarande nivå istället för att motionera!
För att markera det sprang jag i eftermiddag 16 km där 12 km gick i något som skulle vara marafart. Det gick OK i värmen även om jag inte lyckades hålla exakt 4:15-fart men var ändå en bra genomkörare. Det var träning och inte motion.
Intressant att du tycker att en del pass är bra och att en del är dåliga, jag har aldrig upplevt den dikotomin, trots livslångt idrottande. Och jag har aldrig upplevt någon skillnad eller något spänningsfält mellan att motionera och att träna, trots en 4:e-plats på nationellt mästerskap ;-)
SvaraRaderaJag har nog uttryckt mig otillräckligt, vad jag menade var att känslan på vissa pass varit väldigt bra, alternativt dålig eller att utfallet fart kontra ansträngning var "bra" eller "dåligt". Spänningsfält vet jag inte men jag upplever absolut en mental skillnad mot vad jag kallar att motionera (hålla igång med lugn träning utan något speciellt mål i sikte) eller att träna (mera målmedvetet med ett givet mål i sikte). Givetvis är motionerande också träning (inom rimliga gränser, en promenad kallar jag t ex inte träning, för mig) men jag tycker det är skillnad på fokus. I perioder är det skönt att "bara motionera" ibland vill jag mera. Hoppas det blev tydligare nu.
RaderaKänner faktiskt inte igen mig själv alls i dina beskrivningar, men jag anar mig kunna förstå hur du tänker och resonerar. Intressant att det kan skilja så mycket mellan olika personer, men jag har helt andra utgångspunkter för mitt idrottande, en väsensskild målbild och en helt annan relation till mitt idrottande.
RaderaJa verkligen intressant att vi verkar tänka olika.
RaderaNästan så du borde gästblogga här hos mig :-)
RaderaNästan skjuter ingen hare... ;-)
SvaraRaderaHaha, du är välkommen att skriva en text utifrån dina "helt andra utgångspunkter för mitt idrottande, en väsensskild målbild och en helt annan relation till mitt idrottande" så tar jag in den i form av ett gästinlägg. Det kan förhoppningsvis väcka intresse hos flera, för jag tror att många som läser den här bloggen har en utgångspunkt som liknar min egen, vilket kanske inte är så förvånande. Skicka i så fall texten via mail.
Radera