Race Report Stockholm halvmaraton 2024 - 1:31:28 och plats 597 och plats 25 i M50 (resultat i Veteran-SM inte klart i skrivande stund).

Årets andra stora lopp i huvudstaden blev igen en varm historia, inte riktigt lika höga temperaturer som på maran i juni men desto högre luftfuktighet som kändes jobbig. I år var jag på plats ganska tidigt på lördagen för att undvika stressen som det här loppens logistik med klädinlämning och att ta sig runt till sin startfålla via Norrbro innebär. Tog det riktigt lugnt i skuggan och tog mig utan problem till startgrupp A, värmde upp med en kort jogg på Skeppsbron innan vi fick vänta på start i startfållan hela 30 minuter. Där träffade jag flera löparvänner, Johan Forsstedt från Maratonlabbet, Mikael Tisjö Bålsta, Kenth och Rickard från Linnea och andra och när starten gick kom jag iväg fint och sprang bredvid Kenth de första kilometerna. Jag kände mig stark och det kändes väldigt lätt och även om jag låg och bromsade och många sprang om visade min klocka att första kilometer gick under 4 min/km, vilket inte var riktigt sant. Pulsen var dock hög snabbt, uppe i 180 bpm, redan efter två kilometer och där stannade den i hela 14 km. Trots det fick jag totalt bara två minuter på pulszon 5 på hela loppet, och det kan ha att göra med att min zon 5 börjar vid 185 bpm. Där låg min LT vid mitt Aktivitus-test och det är också där som zon 5 börjar enligt olympiatoppens intensitetsskala vid en maxpuls på 200 bpm. Nu kan den visserligen har sjunkit något men jag noterade 196 i slutet av 5000m förra veckan vilket var nära max. Nåja, det var en utvikning från ämnet. Vid passering 5 km visade min klocka precis över 20:30 men då var det en bra bit fram till mellantidsmattan som passerades först efter 20:55 och visade att jag inte sprungit så snabbt som jag trodde i början. Har inte varit med om att min Garmin Fenix mäter distans så dåligt förut.

Jag hade med mig tre gels men tog bara två, den första vid ca 6 km men hade svårt att få i mig den. Vid det sega motlutet vid Hornsbergsstrand gick pulsen upp till den högsta noteringen på 189 samtidigt som jag försökte få i mig sportdryck, men halsen var irriterad i värmen och jag hade svårt att svälja och fick lite kväljningar och sänkte tempot lite uppför. In i Rålambshovsparken kändes det OK men ute på varma Norrmälarstrand där solen alltid ligger på mot husväggarna varma dagar kändes det snabbt tyngre. 

Milen passerades igen halvminuten snabbare på min klocka jämfört med när jag passerade mellantiden, 41:35 på klockan vs 42:05 på tidtagningen, vilket var nedslående och jag fick en del negativa tankar om det ens skulle vara möjligt att klara sub90 den här dagen, givet den tuffare andra halvan. Här mådde jag nu inte bra, svårt att egentligen säga vad det var som inte stämde, mycket var nog mentalt men andningen var inte jätteansträngd, benen inte jättetunga men jag var påverkad av värmen, hade svårt att få i mig vätska, lite lätt illamående och tendens till krånglande mage, dock inte alls som för två år sedan när jag klev av loppet här. 

Tempot sjönk efter milpassering ner till ca 4:30 min/km istället för 4:15 min/km men pulsen låg envist kvar strax under 180 ändå men känslan var lite lättare. Jag velade om jag skulle fortsätta kämpa mot ett oklart mål eller sänka farten. Uppför Hornsgatan efter Slussen passerade Erik som farthållare för 1:30 vilket jag nu hade sprungit och väntat på några kilometer, och jag hängde på men redan efter några hundra meter började luckan sakta växa. I utförslöpan till Södermälarstrand försökte jag igen täta luckan som nu var ca 50 meter men längs vattnet hade jag inte pannbenet som krävdes och någon slags beslut att bara springa igenom resten av varvet runt Söder i ett mer bekvämt tempo togs men det var absolut ingen total genomklappning. Jag tappade 62 placeringar och sprang i 4:29-tempo mellan 10-15 km, medans femman mellan 15-20 km gick i 4:32-tempo utan att tappa en enda placering. Det sega motlutet efter Tanto gick såklart ganska lätt i lägre fart och ansträngning och när jag kom fram till Hornsgatan igen efter 19 km  kände jag mig rätt pigg. Jag insåg att sub90 var kört men kunde öka till 4:05-fart sista kilometer och sprang om elva personer utan att maxa och jag passade på att njuta istället för att maxa över upploppet denna gång. 

I mål blev det fint umgänge med många löparbekanta, fick en snygg medalj runt halsen och en av de fulaste finishertröjorna jag har i min samling :-), och ett par alkoholfria Erdinger innan tågresa hem till familjen, där pizza, en kallare öl och en hundpromenad väntade. Dagen efter var jag riktigt sliten i benen trots att loppet inte gick på max. Fortsatt promenerande, ett bad i frisk vatten och en runda MTB på kvällen var förhoppningsvis återhämtande aktiviteter.

I efterhand har jag varit lite kluven till mitt lopp. Tiden är linjär sett till att många sprang 3-4 minuter långsammare än de normalt gör i lördags. Samtidigt sprang andra ungefär som de brukar, till synes opåverkade av värmen. Jag hade ingen tydligare målsättning än att få en "fin" upplevelse jämfört med 2022 års DNF och det målet uppfyllde jag tack vare temposänkningen efter 10 km. Få specifika träningspass och bristen på långpass i år gav inget självförtroende och jag hade ingen tydlig målfart som kändes rimlig. Jag kan fortfarande ta ut mig så jag ligger utslagen och flämtar efter målgång på fem och tio kilometer men jag känner mig inte genomtränad för längre distanser på samma sätt längre. Därför varken klarar, orkar eller vågar jag springa så hårt och lida så mycket och så länge som det innebär att ta ut mig på motsvarande sätt på längre distanser. Är jag mer genomtränad kan jag förhoppningsvis springa på en tid jag är mera nöjd med utan att helt ta ut mig så fullständigt. Kalla det att jag blivit mer bekväm med ålders rätt. När det är så här varmt och fuktigt så tillkommer att jag faktiskt också är lite extra rädd om mig själv som 50+. Det var otäckt att springa yr med 95% av maxpuls i slutet av Stockholm maraton i år. Jag hörde och såg flera ambulanser på väg fram till löpare i lördags och det är inget jag vill riskera att vara med om. 

Jag kanske inte alltid längre gör så gott jag kan för dagen på längre distanser för visst kan jag alltid ta i mera, men jag gör det jag tycker är rimligt för dagen. Idag öppnar anmälan till Boston Maraton 2025 och jag kommer anmäla mig som en present till mig själv för lång och trogen tjänst. Det blir en ren upplevelsemara utan tidsambitioner och ett slags "Hej då" eller möjligtvis på återseende till maratonsträckan. Den och träningen inför den lockar inte längre, kan jag inte springa under tre timmar får det faktiskt vara och fokus kommer ligga på kortare distanser framöver. Halvmaraton och säkert också Stockholm halvmaraton blir det fler gånger, då förhoppningsvis bättre förberedd med fler långpass än i år. Jag gillar verkligen det här loppet, banan är inte helt lätt men vacker, publikstödet är riktigt bra och det ligger bra i tiden men till nästa gång önskar jag en sval hösttemperatur på 10-15 grader.

Och nu då? Ett till löparmål för hösten 2022

Stockholm Maraton är lagt till handlingarna. Veckan efter inleddes med promenader och ett par lätta cykelturer innan jag åkte på en förkylning som höll mig helt borta från löpningen en vecka och först 10 dagar efter loppet tog jag den första lugna löprundan men är det någon gång man ska passa på att vila lite extra är det väl veckan efter ett maratonlopp, även om man inte gått för fullt? Muskulärt sliten var jag ändå i några dagar. 

Det känns knappt som om jag tränar för tillfället men det har bara gått drygt två veckor efter maran och jag gör mig igen brådska utan vet av erfarenhet att jag behöver en paus både mentalt och fysiskt. Även om maran är lagd till handlingarna så kräver kroppen lite omsorg, baksida lår är stela och ibland ömma och jag känner mig allmänt både stel och svag så lite styrka och prehab i sommar är definitivt också på sin plats och jag har redan börjat i blygsam skala, besökte t o m gymmet igår för att köra benpress och marklyft och känslan i kroppen går sakta åt rätt håll.

Nu hoppas jag som vanligt på kravfri och ostrukturerad sommarlöpning och lite fartträning. Få saker slår att först springa ett fartpass och sedan avsluta med nerjogg till sjön, hoppa direkt i vattnet och sedan jogga hem avsvalkad! Ledighet och semesterresor innebär alltid mindre träning och jag tror att det kan vara positivt, givet att jag upplevt lite problem med återhämtningen en längre tid. 

I oktober formulerade jag mina två löparmål för 2022, det första misslyckades jag med att uppnå i på Stockholm Maraton så jag ser det som att det målet kvarstår till ett annat tillfälle. Jag har inte släppt ambitionen om att springa maraton under tre timmar igen utan får se när lusten till det återkommer. Det andra målet, som jag också tror blir tufft att klara, att springa halvmaran snabbare än 1:22:59 återstår. Jag kommer springa 1-2 halvaror i höst där Stockholm halvmaraton i september blir huvudmålet av de två.

Jag tittade igenom alla lopp här på bloggen och såg då att Kungsholmen Runt i maj i år var tjugonde gången jag sprang milen sub 40 på tävling sedan 2010. Det första milloppet jag sprang var Hässelbyloppet 2010 på 38:46. Det är alltså tolv år sedan och 38:46 känns inte omöjligt att kunna springa milen på så där är ett till löparmål för hösten! Kanske jag för första gången i livet faktiskt testar ett träningsprogram också, som de som nyligen uppdaterats på jogg.se. Vi får se. Det är inte omöjligt att jag kommer springa något lopp också i sommar, jag har några på radarn men det blir i så fall spontant och utan större förberedelser eller förväntningar. Men som sagt, först lite härlig ostrukturerad sommarlöpning! 

Oktober 2010 och två nyblivna sub40 löpare i form av undertecknad och Thomas Helmin. Jag har snyggare glasögon idag...

Race Report Stockholm halvmaraton 2019 - 1:23:38, plats 183 (16 i åldersklass)

Stockholm halvmaraton var i våras ett A-lopp med ett nytt försök på sub80 efter DNF på Kungsholmen Runt i våras men så blev det inte. Sommarlatmasken slog till och även om jag höll uppe träningsmängden hyggligt lyste den lite tuffare träningen och de längre fartpassen med sin frånvaro, den fartträning som blev av under sommaren var korta intervaller inför Sommarspelen 5000 m som jag sedan tvingades ställa in p g a förkylning.

Fyra veckors köksrenovering i augusti, terminsstart, full fart på jobbet och en liten förkylning gjorde att energin var långt ifrån på topp men veckan innan sprang jag i alla fall åtta kilometer i fyrafart vilket kändes bra och jag insåg att fyrafart fick bli den högre målsättningen och att försöka springa snabbare än den senaste halvmaran på 1:25 från Strängnäs i november.

Det är nästan tradition att jag snorar lite samma morgon jag ska springa Stockholm halvmaraton men jag kände mig pigg i övrigt. När jag kom till Stockholm vräkte regnet ner och även om jag sökte skydd var jag tvungen att hämta nummerlappen på expot och blev verkligen dyngsur inpå bara kroppen och frös så jag skakade. Solen tittade sedan fram och jag kunde jag torka upp lite med en kaffe och snacka med löparkompisar i Kungsträdgården. Missade sedan att jag skulle gått via målet in i startfållan utan joggade lite längs Skeppsbron och hoppade ändå in längst fram i startfållan för lite mer jogg innan jag ställde mig långt fram bredvid min jämnåriga klubbkompis Mario Cortinovis från Enhörna.

Starten var så mycket bättre i år, ingen stress eller trängsel alls och det var mäktigt att stå där med musiken, röken och presentationen av elitlöparna precis framför!

Start elit och första startgrupp Ramboll Stockholm halvmaraton 2019. Foto: Ramboll Stockholm halvmaraton

Min klubbkompis Mario Cortinovis i gulsvartrandigt sprang in på plats 95 med 1:19:41. Vi har tävlat ihop mycket och varit jämna men nu springer han ifrån mig.

I år förivrade jag mig inte i starten, hade lovat mig själv att inte dra iväg i 3:40-fart utan jag sprang mycket kontrollerat i fyrafart när alla rusade iväg. Hamnade i sällskap med Rickard från IF Linnea som tidigare skrivit på jogg att vi hade samma målsättning för dagen och vi växeldrog lite. Benen kändes oroväckande trötta redan strax efter Centralen och i första riktigt backen upp runt Sabbatsberg tog jag det därför riktigt lugnt men sedan försvann den sega känslan i benen helt och det kändes mycket bättre. Passerade fem km med ca 15 sekunders marginal till 20 minuter på klockan och känslan längs med Kungsholms Strand var avslappnad och jag var ganska oberörd vid milpasseringen efter drygt 39:30 på Norrmälarstrand där Rickard lade i en lite högre växel och drog ifrån mig.

Energimässigt tog jag en Maurtens-gel i startfållan och så hade jag med mig en treportionsgel från Maxim som jag började ta lite tidigare än vanligt. Jag sippade lite så fort jag började känna mig lite låg på energi och kastade den innan jag kom ner på Söder Mälarstrand. Det och en full mugg sportdryck strax före slussen var allt jag tog i energiväg. Jag tog också en Enervit-gel från en funktionär på Södermälarstrand men tappade den direkt vilket kanske var lika bra då jag brukar få magont av Enervits produkter.

På väg in i Rålamshovsparken på Kungsholmen efter ca 9 km med Rickard från IF Linnea några meter före, vi följdes åt till Stadshuset innan han lade i en högre växel och sprang in på pers 1:22:57 - grattis och tack för sällskapet! Foto: Krister Nilsson

Efter 15 km  - som också passerades med 15 sekunders marginal till fyrafart - hörde jag en stor klunga närma sig med Johan Forsstedt från Maratonlabbet längst fram. Johan som skrivit på Maratonlabbets Instagram att han skulle hara för sub 1:24 hade gått ut med att han skulle öppna första fem km på ca 20:10 för att därefter öka farten vilken han verkar ha följt exakt. Snyggt harat! Jag lade mig i klungan för att få en bra resa sista fem men jag kände efter bara några hundra meter att tempot var lite för högt så jag släppte en lucka på kanske 100 m. När vi rundat Söder började jag plocka placeringar och istället för att tappa fart här som jag gör ibland var jag stark uppför det sega motlutet och det var sedan en klar förbättring av banan igen att slippa sista uppförsbacken och den branta utförslöpan nedför Götgatspuckeln. Istället kom vi ut på Hornsgatan och mötte löparna som avverkat ca 13-14 km och fick en skön utförslöpa ner mot 20 km-skylten och jag kunde öka farten. Fortfarande trodde jag att sluttiden skulle bli 1:24 men när jag passerade 20 km med lite marginal till 1:20 så insåg jag att 1:23:XX var inom räckhåll så ökade jag farten rejält och när Johans rygg dök upp strax efter så var det den perfekt moroten! Ansträngningen ökade rätt rejält men motivationen var hög och jag stumnade inte utan pressade på och klättrade 13 placeringar från 20 km och in i mål, upplevde inte Skeppsbron som så lång i år, passerade Johan som peppade mig med ett "grymt Staffan" och kunde svänga uppför backen till upploppet med en minut tillgodo. Jag brukar vilja njuta lite av målgångar men den här gången blev det full fart mot mål men en riktigt härligt men trött känsla!

Påsen med saker efter målgång är riktigt generös på Stockholm halvmaraton - se och lär Göteborgsvarvet! En god öl på det och det blev lite häng i Kungsträdgården efter loppet men då överdragskläderna var blöta sedan före loppet var det inte speciellt skönt att dröja kvar. Jag gillar Stockholm halvmaraton och tycker arrangemanget förbättrar sig varje år och nu med ny sponsor tycker jag loppet blivit ännu bättre, både före, under och efter loppet! Kvar att förbättra är logistiken från klädinlämning till startfållan där det är dåligt skyltat vilket leder till att många inklusive jag själv tar fel väg till startfållan och det är onödigt mycket avspärrningar vid Kungsträdgården med kravallstaket runt t ex klädinlämningen. Banan är inte supersnabb men varierad och publiken är riktigt bra. Banan kommer bli ännu trevligare framöver när den inte som nu passerar så många byggarbetsplatser.

Jämfört med loppet från 2011 som också gick på 1:23 så har banan ändrats på ett par ställen men mellantiderna påminner väldigt mycket om varandra förutom att jag gjorde en snabbare tredje femma 2011 men då sprangs inte den långa backen vid Slussen.

Slutligen måste jag nämna hur imponerad jag är av Mustafa Mohammed som vinner loppet på nytt banrekord 1:03:44 som 40-åring. Det är otroligt imponerande att kunna hålla den höga nivån han gör under så många år! Stort grattis!

Tack till alla er som hejade på mig personligen, på "Enhörna" eller som många barn som vanligt sa, på "getingen", ni var många som ropade "Heja Staffan" längs med banan vilket jag verkligen uppskattar - TACK igen! Nu väntar några dagars lugnare löpning och så hoppas jag kunna träna på hyggligt nu och kanske springa ett eller två lokala lopp innan året är slut.

Tid: 1:23:38
Placering: 183 (16 AG)
Snittpuls/maxpuls: 178/197
Tid i pulszon (mm:ss):
Z5: 31:17
Z4: 48:27
Z3: 2:48

Mellantiderna från 2013 ser väldigt lika ut...

årets dito...