Träningstävling Enhörna IF 10000 m på Södertälje IP

Igår ordnade klubben en träningstävling på 10000 m för att testa ett tidtagningssystem klubben köpt in. Det här var ingen prioriterad tävling även om det alltid är en viss anspänning innan ett lopp så fanns det noll nervositet när jag väl kom in till IP. Efter mitt förkylningsuppehåll i augusti har jag tränat både bra och förståndigt med flera bra, kontrollerade tröskelpass så jag hade ändå vissa förhoppningar om att springa hyggligt. Förhållandena var väldigt bra, helt vindstilla, lite kyligt initialt med ca 10 grader men ändå perfekt med splitshorts och linne då man blir varm ändå.

Strax dags för start. 

Loppet blev ganska händelsefattigt. ingen av mina klubbkompisar med liknande kapacitet som jag startade och jag hamnade helt själv från start. Efter någon kilometer fick jag en inbjuden löpare i rygg som jag hört siktade på låga 37 vilket lät bra. Han låg i rygg fram till 4000 m någonstans när han gick om och där valde jag att inte gå med vilket säkert var fel beslut men då han fick en liten lucka tyckte jag det gick lite för fort. Han gick sedan i mål på pers 36:51 och det hade jag nog inte i mig även om jag fått draghjälp. 

Resten av loppet fick jag springa solo med en hel del löpning på bana 2 och varvning av långsammare löpare och det syns på varvtiderna mellan 4000 m och 6000 m att jag kanske blev lite bekväm/omotiverad att vara obekväm. Passerade 5000 m på 18:50 vilket var något långsammare än jag hoppats på och hade något 93-varv men bättre fokus sedan och med hjälp av avslappning och bättre hållning (framåtluning)  och teknik kom jag tillbaka till 90-91 varv igen och låg helt rätt i ökande, obekväm ansträngning de sista 3-4 kilometerna och var hela tiden säker på att i alla fall gå under 38 väl medveten om jag alltid kan avsluta bra. Försökte därför öka lite på hela sista kilometern vilket gick sådär med ett 90”-varv på näst sista varvet men som vanligt ett snabbt sista varv på 77” där jag tog ut det jag hade kvar. Trött i mål men inte så jag behövde lägga mig ner. Återhämtade mig snabbt och peppade de löpare som var kvar på banan, joggade ner lite kort och snackade med klubbkompisar innan hemfärd ihop med min löparkompis Maria som jag bjudit in.

Nöjd efter omständigheterna, för få varv under 1:30 mot vad jag siktat på men jag sprang väldigt jämna varvtider och halvor vilket tyder på att jag sprang bra totalt sett. Jag sprang också löptekniskt jämnt med bra rytm. Jag tycker fortfarande milen är en svår distans att bemästra och disponera men båda 10000 m-loppen jag sprungit i år tycker jag att jag utfört på ett bra sätt även om de haft olika karaktär, på LLK hade jag klungor och löpare att springa med och var då lite mer offensiv, och förhoppningsvis blir jag lite bättre varje gång jag springer distansen, detta var bara mitt sjätte lopp på 10000 m. Hade jag haft flera löpare med liknande kapacitet hade jag kanske vågat gå med i någon klunga och kanske kommit ner på 37 låga i alla fall men det är såklart omöjligt att spekulera i.

Tiden från chiptidtagningen (en lite plastremsa på vänster sko och vänster höft som lästes av vid varvning) blev 37:42,5 och därmed avrundning uppåt till 37:43 enligt IAAF's regler för chiptidtagning på bana. Lite roligt i sammanhanget är att jag sommaren 2011 sprang Enhörna Challenge med ett stort mål att gå under 38 minuter för första gången och då satte pers med exakt samma tid jag sprang på ikväll, nio år äldre på en träningstävling utan draghjälp! Som jag skrivit många gånger tidigare, än blir jag inte sämre i alla fall.

Slutligen några ord som skor och skoval. Jag valde att springa i Vaporfly Next%, förbjudna på bana sedan i somras men jag ville inte bli så sliten och chansen att jag skulle sätta ett svenskt rekord :-) eller eget personbästa kändes inte stor. Jag upplevde det som en markant skillnad att springa med Next% på Södertälje IP's mondobanor jämfört med tartanen på Stockholm Stadion där jag också använde Next% på LLK i juni. Jag upplever mondobanorna i Södertälje som snabba och både hårdare och mer sviktande jämfört med tartan och med hårdare bana borde effekten av kolfiberplattan vara större men känslan var att Next% var ganska stumma jämfört med på asfalt. Jag har tidigare tränat i Vaporfly 4% FK på Södertäljes banor och haft en bättre känsla då än i Next%. Har säkert ingen betydelse men jag tyckte det var lite intressant.

Såvitt jag förstår så tittar regeringen på om också arrangemang utomhus som löpartävlingar kan få liknande lättnader på upp till 500 personer som meddelades i veckan. Om det inte blir så antar jag att detta var sista gången jag satte på mig en nummerlapp i år. Trots att det varit ett mycket speciellt år kommer jag ändå vara väldigt nöjd när det lite senare är dags att knyta ihop det här löparåret men mer om det senare.

Väldigt jämna varvtider men visst syns det att jag sprang lite långsammare mellan 4000 m och 6000 m.

Skomakare bliv vid din...sulhöjd

Den 28 juli kom ett tillägg till de nya regler kring tävlingssskor som offentliggjordes i maj av World Athletics (WA). Mitt i en visserligen extremt speciellt säsong med tanke på Covid19 ändras alltså förutsättningarna radikalt för elitlöpare.

Den största förändringen för långdistanslöpning är att regelverket nu skiljer på banlöpning och "road", där den tillåta höjden på skon är oförändrad - 40 mm - för maraton och andra lopp på gata medan sulhöjden begränsas till 25 mm för banlöpning. Redan här uppstår en konstig distinktion mellan banlöpning och löpning på gata. Utvecklingen av världsrekorden på framförallt maraton har tagit ett jättekliv sedan Nike Vaporfly introducerades 2017 - se mitt tidigare engelska blogginlägg om det - och kanske är de nya reglerna ett försök att stävja samma utveckling inom banlöpningen men det sägs inte tydligt utan World Athletics beskriver istället att de ger "tydlighet till atleter som förbereder sig för det uppskjutna OS i Tokyo" (hur man nu kan göra det mitt i en pandemi...) och för att bevara "integriteten" inom sporten, båda två konstiga formuleringar - är det då redan för sent att bevara integriteten inom maratonlöpning? 

Det skapades initialt en del förvirring när texten nämnde "spikes" vilket först tolkades som att de nya reglerna enbart gällde spikskor där prototyper med tjockare sula har använts på tävling under hösten 2019 och våren 2020 men reglerna gäller alla skor på bana. Förvirringen späddes på ytterligare av skrivelsen om att de nuvarande skorna skulle vara tillåtna under en övergångsperiod fram till sista november för att ge idrottare en chans att "ställa om". Denna tidsperiod finns inte med i reglerna från svensk friidrott vilka trädde i kraft direkt vilket nu påverkar SM kommande helg. 

Det hela fick ytterligare dimensioner när Charlotta Fougberg diskades p g a otillåten skoanvändning, vid lag-SM efter att ha vunnit 5000 m. Samma vecka i vårt västra grannland satte Sondre Nordstad Moen nytt Europarekord på 60 min löpning på bana i just det, Nike Vaporfly Next%. Olika nationella tolkningar av den ovan nämnda övergångsperioden? I skrivande stund är det fortfarande osäkert om tiden kommer gälla som nytt Europarekord p g a de nya reglerna.

Fougberg sprang i Adidas Adizero Pro (som inte ska förväxlas med den nya modellen Adidas Adizero Adios PRO, Adidas svar på Nikes Vaporfly med en mycket tjockare mellansula. Här är det på sin plats att fråga om marknadsföringsavdelningen på Adidas inte borde lägga till ordet "fantasi" som önskad egenskap i nästa platsannons...

Adidas Adizero Pro uppges ha en sulhöjd på 21,5 mm i hälen  enligt företagets hemsida men hur är det egentligen med den saken? Regelverket är mycket tydligt på hur skons höjd ska mätas medan producenterna ofta anges höjden som en del av skons drop, där hälen är xx mm hög och framfoten y mm hög och dropet differensen däremellan. 

Adidas skriver så här på sin egen hemsida: "Mellansulans dropp: 9,5 mm (häl: 21,5 mm / framfot: 12 mm)" men detta gäller väl då endast mellansulan? Tillkommer sedan innersula och kanske även yttersula (?) så kan skon bli över de tillåtna 25 mm och dessutom finns andra uppgifter på nätet som säger att sulhöjden på Adizero Pro är över 30 mm vilket dock förmodligen är felaktigt. 

Hur ska en idrottare kunna förväntas veta på vad som gäller här? Och, hur ska en tävlingsarrangör förväntas ha kunskap, resurser och verktyg att på plats kunna mäta och avgöra om en sko är tillåten eller ej? 

Varför WA valt just 25 mm framgår inte. Hade man velat begränsa fortsatt utveckling från Nike Alphafly med väldigt hög mellansula hade 30 mm eller kanske t o m 35 mm varit ett mera logiskt val. Med 25 mm är det många populära äldre tävlingsskor som ligger i gränslandet, skor som funnits i många år och varken innehåller kolfiberplattor eller något revolutionerande nytt dämpningsmaterial med extremt hög energiåtergivning. 

Nike Zoom Streak 5 med en angiven stack height på 26 mm och alltså numera otillåten...

De nya kolfiberskorna har blivit en succé som få kunde förutspå. Från att ha tagits fram för elitlöparna att jaga rekord och mästerskapstitlar i har den stora, ofta köpstarka massan med målinriktade motionärer som är intresserade av att prestera tider också upptäckt hur bra de fungerar att springa fort i, och inte minst hur skonsamma de är att springa i, jämfört med äldre racing flats, för att inte tala om spikskor. 

Skorna har indirekt bidragit till att banlöpning som tävlingsform fått ett rejält lyft också på motionärsnivå med fler lopp och fler deltagare på arrangemangen. Detta riskerar att upphöra nu, både p g a osäkerhet kring vilka skor som faktiskt är tillåtna och framförallt för att spiskor är slitsamt att springa i med hög påfrestning och risk för skador, något som många motionärer inte kommer våga sig på. 

Också för elitlöparna kommer det få konsekvenser. Hur det påverkar tider/resultat återstår att se, kanske är inte vinsten på bana lika stor med kolfiberskorna som den är på asfalt? Ellitlöparna har också nu vant sig vid att träna och tävla i de skonsamma kolfiberskorna och det går inte att utesluta att vi kommer se fler skador framöver och t o m elitlöpare som bestämmer sig att avstå tävlande av osäkerhet kring vilka skor som gäller och/eller att de inte känner sig förberedda att gå från träning i Nike Vaporfly Next% till maxprestation på tävling i spikskor på 10000m bana. 

Ytterligheterna i min skogarderob - Nike Vaporfly Next% vs Salming Race.

Svensk Friidrott har nu beslutat att det går bara att implementera regeln på internationella tävlingar, SM och i landslagssammanhang vilket känns rimligt. Övriga arrangörer kan enligt svensk friidrott inte åläggas att ha resurser för att bedöma och efterleva regeln och självklart är det främst elitidrott som är i behov av tydliga riktlinjer men nu lämnas löpare på alla nivåer rådvilla.

Vad vi motionärer väljer att snöra på oss är kanske enbart av intresse för oss själva i vår egen jakt på de där åtråvärda sekunderna som vi är beredda att försaka så mycket för men som ingen annan än vi själva bryr oss om! Jag ska springa Sommarspelen 5000 m på Stockholms Stadion 25 augusti och är en av dem som upptäckt hur bra de nya skorna fungerar och hur skonsamma de är. Mina personbästan har några år på nacken och nästan alla är satta i gamla Asics DS Racer. Sedan jag fick hälssporre våren 2018 har mina fötter varit det jag varit tvungen att lägga mest pre-och rehab på och att springa snabba intervaller på asfalt i väldigt tunna skor är tyvärr numera ett säkert recept på att få hälsporrekänningar igen. 

"Vad vi motionärer väljer att snöra på oss är kanske enbart av intresse för oss själva i vår egen jakt på de där åtråvärda sekunderna som vi är beredda att försaka så mycket för men som ingen annan än vi själva bryr oss om!"

Jag sprang 10000 m i juni i Vaporfly och var inställd på att göra detsamma på Sommarspelen men nu vet jag inte. Kommer det kännas OK att springa med en sko som "egentligen" inte är godkänd för banlöpning längre om jag nu skulle prestera en för mig bra tid? Nej är svaret på det. Vinner jag så mycket på att använda Vaporfly på bana eller kommer mina tunna racing flats fungera lika bra? Vet inte. Spelar det någon roll? Förmodligen inte. Träningen innan loppet och dagsform är nog viktigare faktorer än skovalet. Salming Race har jag använt på 1500 m men numera undviker jag dem på träning på asfalt just för att de inbjuder till hög fart med sin markkontakt och låga vikt och för att jag får ont i fötterna av dem men 5000 m i dem klarar jag och det kan vara värt ett par dagar med ömma fötter efteråt för det lutar åt att jag nu springer i dem på Sommarspelen.

Vad kommer då detta att sluta i? Det vet vi inte. Ytterligare regler ska vara på väg och det är inte osannolikt att det kommer ytterligare restriktioner också inom väglöpningen framöver. Det är trots allt där de stora framstegen har gjorts de senaste åren. Världsrekorden på framförallt 10000 m på bana, åtminstone på herrsidan, är så bra att inte någon varit i närheten de senaste åren, trots introduktion av de nya skorna, världsrekordet på bana attackeras redan nu på fredag av Joshua Cheptegei, rekordhållare sedan i år på 5 km väg. Det märkliga är att WA avgjort att det är underlaget som ska avgöra vilka skor som är godkända och inte distansen. Istället för att presentera ett mera genomarbetat förslag som går igenom teknologin i skon har man tagit genvägen att enbart bedöma sultjockleken och dessutom valt en arbiträr gräns på 25 mm utan motivering. 

" Det märkliga är att WA avgjort att det är underlaget som ska avgöra vilka skor som är godkända och inte distansen"

Producenterna måste ges långsiktighet och rimliga förutsättningar att kunna utveckla nya modeller och veta vad som gäller när skorna ska lanseras. Producenter behöver också en standard för hur sulhöjd ska anges i produktbeskrivningen som stämmer överens med hur sulhöjd ska mätas enligt regelverket. Men framförallt behöver elitlöpare glasklara besked om vilka skor som faktiskt är tillåtna att tävla i på bana framöver. 

Det bästa för att åstadkomma det vore en uppdaterad och sanktionerad lista över exakt vilka skomodeller som är tillåtna för banlöpning  och en sådan lista lär också vara på gång från WA.

Uppdatering 13 augusti; nu kom information om vilka modeller som är godkända av WA. Listan är dock långt ifrån komplett vad gäller skomodeller för långdistanslöpning och tydligen beror det då på att tillverkaren inte ansökt om att få en specifik sko godkänd hos WA vilket man kan förstå då tillverkarna inte verkar ha fått någon förhandsinformation, eller information väldigt nära inpå, när de nya reglerna skulle träda i kraft.

Racedags imorgon

Imorgon är det tävling - Kungsholmen Runt halvmaraton - och jag ser fram emot det med lite blandade känslor. Det förväntansfulla pirret i kroppen är ett bra tecken samtidigt som jag vet att det kommer bli väldigt jobbigt att nå den höga målsättningen jag satt. Jag vet att formen är bra, jag har tränat bra volym och sprungit flera bra snabbare pass. Samtidigt, Påsksmällen 10 km gick inte som jag hoppats på väldigt sega ben och den känslan kvarstår på många av passen på sistone, också igår när jag sprang 4x500 m halvmarafart. Benen svarar inte, det finns inget tryck i dem, ingen rapphet i steget, ingen riktig kontakt utan de känns mera som två halvdöda ting som bara passivt hänger ihop med resten av kroppen. Det är svårt att förklara men lårmusklerna ömmar och känns också i vila och det går trögt att springa och jag har väldigt svårt att driva upp pulsen.

Jag har absolut gjort vad jag kunnat för att få bukt med det, avbröt ett långpass förra helgen och har dragit ner rejält på mängden den här veckan, precis som innan Påsksmällen, då som nu utan resultat. Jag har försökt sova tillräckligt, tagit magnesium och extra vitaminer, rullat foamroller, haft benen i högläge, kört extra stretch och lite triggerpunktsmassage och vet inte vad jag ska göra mera. Jag fick kommentarer att det förmodligen är det hårda långpasset på 37,5 km med 17 km omkring marafart som fortfarande sitter i benen, speciellt med tanke på att jag körde 3x3 km i halvmarafart dagen före vilket var helt avsiktligt då den veckan skulle vara hård med en dryg månad kvar till maran. Hursomhelst tycker jag det borde ha släppt nu tolv dagar senare.

Jag tänker för mycket och fick en bra kommentar om att känsla och prestation/förmåga inte alltid hänger samman och det viktiga men samtidigt svåra är att inte låta känslan sätta sig i huvudet och infektera mig själv med tvivel och negativa tankar. Mycket bra formulerat och bra input som jag tar med mig!

För att återgå till målsättningen så ser det ut så här:

• Guldmålet: 1:19:59. Ett drömmål och allt måste verkligen stämma för att jag ska klara det. Samtidigt, Kungsholmen är en ganska snabb bana och det vore det dumt efter all bra träning i vår att inte ge mig själv chansen. Raceplanen anpassas därför till detta mål genom att gå ut i en fart strax under 3:50 min/km (1:19:59 är 3:47 min/km), slappna av och växa in i loppet och hoppas att det inte blir jobbigt alltför tidigt. Märker jag redan efter 5 km att det är supertungt kommer det inte hålla.
• Silvermålet: PB, 1:21:24 vilket innebär en snittfart på 3:51 min/km vilket kan tyckas som marginell skillnad på 3:47 min/km. Märker jag att det är jobbigt nog att försöka öka från 3:48-3:49 min/km så kommer jag ändå försöka ligga kvar där med sikte på perset från 2014.
• Bronsmålet: Snitta halvmaran under fyra minuter per kilometer (vilket ger en en sluttid på 1:24:48). Det gjorde jag senast i Västerås i april 2017 då jag sprang på 1:22. Märker jag att också perset är utom räckhåll blir detta mitt mål och då blir det snarare som ett snabbare långpass omkring marafart och en bra genomkörare inför Stockholm maraton om tre veckor. Om inte benen strejkar helt så känner jag mig relativt trygg med att klara detta. trots allt sprang jag 17 km i fyrafart på ett långt långpass för tolv dagar sedan som sagt. 

Givet känslan på sistone har jag bestämt mig för att vara nöjd om jag klarar något av dessa mål. Givetvis lockar guld-och silvermålet mest men det vore samtidigt korkat av mig att vara missnöjd om jag nu skulle springa in på 1:20 någonting. 

Jag kommer försöka slappna av och inte tänka för mycket, jag menar, det är inte så att jag riskerar att vinna loppet :) utan jag tävlar mycket mot mitt eget huvud, jag ser fram emot att träffa kompisar, ha sällskap längs banan och att få ta mig på tävlingslinnet och nummerlapp imorgon. Då det också blir tävlingspremiär i världsrekordskorna vilket kanske kan ge några placebosekunder på tavlingsfarten!

Önska mig lycka till! Nu kör vi! 

Vad håller Asics på med?

Asics är ett skomärke som jag uppfattar går åt helt fel håll på den Europeiska och därmed också den lilla svenska, marknaden, i alla fall vad gäller att tilltala oss som är mer intresserade av löpning än sportmode eller som gillar lätta tävlingsskor. I Asics hemland Japan finns ett väldigt stort utbud av lätta racing flats medan nästan alla sådana modeller nu är borta ur Asics sortiment här. Det kommer istället nya modeller inriktade på den "urbana" löparen (excusez moi men wtf) som dessutom kallas ultralätt (med en vikt på över 250g, excusez moi igen). Jag känner mig som en gnällig farbror här...

Asics Piranha, en populär superlätt sko för bana och 5-10 km, Asics Hyperspeed, en väldigt skön, lätt och allroundsko för 5-21 km och ända upp till maraton för den vana löparen. Båda modellerna nu borta. Asics Tarther en racer för längre distanser, en fantastisk sko i sin första version. En sko jag sprang min första sub3-mara i (och flera därefter), sprang silvermedalj på Lidingö i, en sko jag persat med både på halvmara och mil och därmed en sko med högt affektionsvärde för mig. Borta nu. Den gjorde ett kort gästspel på den europeiska marknaden innan den försvann och många blev så frälsta Tartherentusiaster att de nu beställer Tarther direkt från Japan.

Asics Tarther i version 1, en sko jag haft många härliga löpupplevelser med!

Återstår en lättare modell i Asics sortiment, DS Racer, Asics racing flat med lite stöd för längre distanser och enligt mig (och många andra) en fantastisk maratonsko! Jag har version 10 sedan 2013 och har sprungit flera maraton och halvmaraton med den. Det kom en version 11 som var något stummare än version 10 med en förbättrad, mera hållbar sula men ännu så länge är det tyst om en kommande version 12 från Asics. Jag håller tummarna för att det faktiskt kommer en version 12 av DS Racer som är den enda sko jag är intresserad av i Asics sortiment!

Jag köpte Nike Zoom Streak som en ersättare men har aldrig riktigt trivts i den, den är för hög och konstig i mellansula och hålfot för mig (det känns som om jag har en kanelbulle under hålfoten) och senast jag sprang maraton i Stockholm 2016 fick det bli mina DS Racer istället.

Nike Zoom Streak, utmanaren som förlorade...

Mot det beprövade kortet Asics DS Racer som dessutom matchar mitt klubblinne så bra :) På bilden är det knappt en halv kurva och upploppet kvar av Stockholm Maraton 2016.

Jag sökte som många andra till ASICS Frontrunner men skrev bl a i min ansökan att jag tycker att märket gått åt fel håll när det gäller utbudet av lättare skor och jag såg en chans att få komma med feedback, inte så konstigt att jag inte blev utvald kanske ;-) men jag är inte avundssjuk, faktiskt inte. Jag tycker det är märkligt att ett av världens största sportmärken lämnar den här nischen på den europesiska marknaden vidöppen för sina konkurrenter att ta för sig av t ex Adidas med sin Adios-serie, Saucony med sin Type A, New Balance med sina 1400/1500-modeller för att nämna några exempel och självklart förlorar Asics kunder p g a det här glappet i sitt sortiment!

Det har kommit en ny, lätt modell som heter HyperTri och kanske är det en flirt med triathlon eller fans av så populära Hyperspeed, den ska vara lätt men ser tjockare ut än tidigare racing flats från Asics och är förmodligen därmed mjukare i sulan än en sådan sko helst bör vara, enligt mig.

För övrigt går träningen bra men efter tusingar i veckan som jag nog sprang lite väl snabbt har det gått trögare och jag tog två vilodagar för att jag behövde det och heller inte hann springa men igår i den kyliga vinden rullade jag i alla fall runt 28 km med Salming enRoute på fötterna och efter tio mil i dem är snart dags att sätta mig ner och skriva en recension om dem.