Hej loppsaknaden - nu känns du!

Vi är i en vecka som brukar vara speciell för mig och tusentals andra, Stockholm Maraton-veckan. Jag konstaterat lite förvånat att jag har 135 mil i benen i år och utan att ha kollat är jag ganska säker på att jag aldrig tidigare har haft den mängden i benen innan maran och då har jag ändå inte maratränat i år. Visst har jag sprungit några långpass på ca 25 km och också ett på drygt 30 km men i vanliga fall skulle jag ha avverkat betydligt fler långpass varav 5-6 st på +30 km och ett par stycken uppemot 35-37 km inkl fartökning nu.

Motivationen har det alltså inte varit något fel på den här Coronavåren, tvärtom, och jag är i ganska bra form om än inte toppad med fartuthållighet för en mara.

Den här veckan skulle jag nu handlat rödbetsjuice, jagat gels av det märke jag vill ha, ätit Bassett's vingummin som kolhydratsuppladdning, druckit juice och ätit extra mackor, hämtat nummerlappen på mässan och förberett tävlingsoutfiten. Jag skulle känna den härliga blandningen av nervositet, förväntan, pirr i magen och den där känslan av en hel massa energi i kroppen som bara väntas på att få släppas lös och ben som med mer vila skulle vara alltmer springsugna. Jag skulle se fram emot hela dagen - lördagsmorgonens resa in till Stadion med kompisar. Hänget och peppet innan, känslan i startfållan, energin, förväntan, gemenskapen, musiken, speakern som räknar ner till start. Själva loppet givetvis där så många brukar heja och hälsa, den härliga målgången på Stadion och det sköna hänget i Östermalms IP efteråt och att lägga ytterligare en Finishertröja till samlingen som sedan tillfredsställt bekräftelsebehovet veckorna efteråt.

Test av tävlingsklädseln hemma i trädgården veckan före Stockholm Maraton 2014...

...och bild från det där sköna hänget på Östermals IP med en ljummen, blaskig öl i handen

Jag  trodde jag skulle sakna tävlandet mer än jag gjort men kanske är det för att jag haft andra saker som byte av jobb och sonens (nu coronapåverkade) studentfirande nästa vecka att fokusera på, men nu känns loppsaknaden och då skulle jag inte ens springa Stockholm Maraton i år! När jag kvalade in till Chicago bestämde jag tidigt att det fick räcka att fokusera på en mara 2020. Nu blir det nog inte någon.

Igår kom nyheten att SAS startar flygtrafik till bl a Chicago igen men ett lopp där i oktober är ingenting jag fokuserar på eller ens är sugen på just nu. Jag har hotell bokat (men avbokningsbart och inte betalt än) men inte flyg. Arrangören öppnade 5 maj för att det går att skjuta upp sin startplats till 2021. Nackdelen med det är att jag då får betala anmälningsavgiften en gång till och det är jag i dagsläget inte så intresserad av så nu avvaktar jag. Allt beror på hur pandemin utvecklar sig.

Jag är just nu tveksam till om det blir några stora maratonlopp vare sig i Stockholm (eller London, Boston, Chicago) eller andra stora arrangemang som konserter eller liknande i höst, tyvärr. Berlin Maraton är inställt och jag tror flera stora lopp följer. Om Stockholm Maraton blir av tror jag det kommer bli ett radikalt annorlunda och mindre arrangemang än vi är vana vid, med väldigt lågt internationellt deltagande. Även om det kommer alltfler signaler om att världen så sakta öppnar upp igen så är USA hårt drabbat av Covid-19 och kanske införs det karantänsregler för resande in i eller ut från USA eller andra restriktioner. Jag är inte alls intresserad av varken karantän eller att jogga 42,2 km med mask utan publik vilket också diskuterats utan är inställd nu på att jag får springa Chicago maraton ett annat år. Tränar bra gör jag uppenbarligen ändå och skulle det mot alla odds visa sig möjligt att springa maraton i USA i oktober finns gott om tid mot slutet av sommaren att börja spetsa till formen och fartuthålligheten. Det vore faktiskt spännande att se vad som går att göra med t ex en kortare uppladdning på t ex 10 veckor efter en längre period med bra träning, något jag kan testa inför vilken mara som helst framöver.

DEN känslan - inte mycket som slår den! 20 meter kvar av Stockholm Maraton 2016

Summeringen av träningen inför årets Stockholm Maraton

På lördag springer jag mitt åttonde Stockholm maraton och mitt elfte maraton totalt och idag snorar jag. Med andra ord är allt precis som det ska :)

Så här ser min träning ut i sammanfattning från årsskiftet.

En positiv tolkning är att jag periodiserat med en hårdare vecka var tredje till var femte vecka vilket jag alltså inte gjort utan för en medelsålders motionär med jobb och familj så sköter det sig själv.

Hade jag skrivit detta för en månad sedan hade jag varit väldigt nöjd! Jag ställer mig på startlinjen med fler mil i benen än jag haft vid någon tidigare mara. Fram till slutet av april snittade jag 60 km löpning/vecka trots att det finns några veckor i bilden ovan när mängden varit lägre, v.4 och v.6 snorade jag och valde att stå över något pass och v.12 hade jag hosta och irriterade luftvägar. Någon förkylning för mycket men vintern var lång och att drabbas av ett par mindre förkylningar är inte konstigt. Jag har sluppit feber och längre uppehåll trots allt. v.18 var extra hård med mycket mängd och fart och det är därefter som jag inte är så nöjd.

Bara ett långpass i maj i söndags och löpmängden i mil räknat har minskat rejält sedan jag avbröt Kungsholmen runt med gubbvadsproblem. Efter en knapp veckas löpuppehåll med rehab har vaden hållit men det sitter lite känningar i kroppen. Nu är snittet knappt 56 km/vecka. Hade jag kunna träna och prestera bra hela maj hade jag trappat ner två veckor före maran men nu kände jag ett behov av att korta ner nedtrappningen till en vecka och få in en normal träningsvecka och en del fartlöpning för att minska oron för att vaden inte skulle hålla och förra veckan summerades till 62 km med 3 x 5 km marafart och 6 x 1000 m i marafart totalt. Bra!

Årets långpass:

5/1, 28 km lugnt tempo
12/1 24,4 km i lite högre tempo med inslag av "mellanmjölksfart".

2/2 25 km lugnt på moddigt, vintrigt underlag
16/2 33,3 km i 4:20-fart vilket överraskade mig
24/2 21,1 km väldigt lugnt 5:14 min/km med sällskap

9/3 28,2 km i 4:24-fart med tio km i 4:05-fart ca.
30/3 18,3 km lätt i 4:57 min/km
31/3 32,2 km i 5:02 min/km med sällskap i 24 km sedan sex km i 4:15-fart

14/4 28,2 km 4:50 min/km
28/4 37,5 km 4:23 min/km varav 10+7 km i fyrafart

26/5 20,3 km i 4:23 min/km varav 3 x 5 km i ca 4:03-fart med 500 m joggvila.

Elva långpass på 20 veckor är OK, men några färre än vanligt och jag hade gärna sett åtminstone ett eller två till över 30 km men jag vet samtidigt att uthålligheten inte är mitt stora problem. Fartuthålligheten brukar inte heller vara dålig i just maratonfart, att jag i år tvekar lite om målsättning handlar snarare om hur stor marginal jag har mellan maratonfart och fart som känns direkt obekväm och det vet jag inte förrän loppet pågår.

Hade formen varit som i slutet av april hade jag ställt mig på Lidingövägen med både en hög målsättning och ett stort självförtroende. Jag vet att formen fortfarande är hyggligt bra, så mycket har jag inte tappat genom mitt påtvingade uppehåll men jag kommer ändå springa maran med mer blandade känslor i år. Jag ser fram emot gemenskapen före start, förväntningarna i  startfållan, stämningen längs banan och och gemenskapen efteråt på Östermalms IP men det finns tvivel kring form och kapacitet och också en oro över om vaden är redo för 42,2 km asfalt i förhoppningsvis hygglig fart.

Vad gäller målsättning så gav söndagens pass beskedet om att en satsning mot sub 2:50/2:48 kanske är att sikta för högt, jag är inte i toppform och jag tror inte huvudet är redo att göra det hårda jobbet som krävs så länge. Samtidigt kändes det väldigt kontrollerat i 4:05-fart och skulle det mot förmodan kännas lika lätt neråt fyrafart med puls som inte ligger för högt så kommer jag givetvis springa så fort jag tror jag orkar och vågar så får jag se hur långt det räcker. Jag kommer vilja genomföra loppet även på en långsammare tid än jag tänkt mig om jag bara får en liten känning i vaden. Får jag däremot ont och slår upp en skada i vaden kommer jag förhoppningsvis att kunna kliva av för att slippa ägna sommaren åt rehab.

Jag brukar säga att tjusningen, och förbannelsen, med maratonsträckan är att man aldrig på förhand kan vara tvärsäker på hur det kommer att gå och det är så jag får tänka. Jag ska ställa mig på startlinjen och vara positiv. Jag läste en bra artikel om tapering häromveckan och fastnade för detta:

"Let’s face it. Most of us aren’t going for an Olympic gold medal here. We are simply enjoying the challenge of doing our best. There is no real pressure, so quit putting so much on yourself. We run for fun, and you should remember that. Have fun! I encourage runners to smile a lot in the final days before a race. Smiling puts you in a better mood, and that can play a big role on race day.

It’s only through having a positive, happy mindset focused on doing your best, combined with a well-trained body that is rested but revved, fueled and hydrated that helps you race at your best".

Riktigt bra tycker jag! Hoppas jag träffar många av er i Stockholm om några dagar! Ser ni nr 795 i Enhörnas getingrandiga linne så kom fram och säg hej!

Foto: Södertäljeposten, publicerat med tillstånd.

Racedags imorgon

Imorgon är det tävling - Kungsholmen Runt halvmaraton - och jag ser fram emot det med lite blandade känslor. Det förväntansfulla pirret i kroppen är ett bra tecken samtidigt som jag vet att det kommer bli väldigt jobbigt att nå den höga målsättningen jag satt. Jag vet att formen är bra, jag har tränat bra volym och sprungit flera bra snabbare pass. Samtidigt, Påsksmällen 10 km gick inte som jag hoppats på väldigt sega ben och den känslan kvarstår på många av passen på sistone, också igår när jag sprang 4x500 m halvmarafart. Benen svarar inte, det finns inget tryck i dem, ingen rapphet i steget, ingen riktig kontakt utan de känns mera som två halvdöda ting som bara passivt hänger ihop med resten av kroppen. Det är svårt att förklara men lårmusklerna ömmar och känns också i vila och det går trögt att springa och jag har väldigt svårt att driva upp pulsen.

Jag har absolut gjort vad jag kunnat för att få bukt med det, avbröt ett långpass förra helgen och har dragit ner rejält på mängden den här veckan, precis som innan Påsksmällen, då som nu utan resultat. Jag har försökt sova tillräckligt, tagit magnesium och extra vitaminer, rullat foamroller, haft benen i högläge, kört extra stretch och lite triggerpunktsmassage och vet inte vad jag ska göra mera. Jag fick kommentarer att det förmodligen är det hårda långpasset på 37,5 km med 17 km omkring marafart som fortfarande sitter i benen, speciellt med tanke på att jag körde 3x3 km i halvmarafart dagen före vilket var helt avsiktligt då den veckan skulle vara hård med en dryg månad kvar till maran. Hursomhelst tycker jag det borde ha släppt nu tolv dagar senare.

Jag tänker för mycket och fick en bra kommentar om att känsla och prestation/förmåga inte alltid hänger samman och det viktiga men samtidigt svåra är att inte låta känslan sätta sig i huvudet och infektera mig själv med tvivel och negativa tankar. Mycket bra formulerat och bra input som jag tar med mig!

För att återgå till målsättningen så ser det ut så här:

• Guldmålet: 1:19:59. Ett drömmål och allt måste verkligen stämma för att jag ska klara det. Samtidigt, Kungsholmen är en ganska snabb bana och det vore det dumt efter all bra träning i vår att inte ge mig själv chansen. Raceplanen anpassas därför till detta mål genom att gå ut i en fart strax under 3:50 min/km (1:19:59 är 3:47 min/km), slappna av och växa in i loppet och hoppas att det inte blir jobbigt alltför tidigt. Märker jag redan efter 5 km att det är supertungt kommer det inte hålla.
• Silvermålet: PB, 1:21:24 vilket innebär en snittfart på 3:51 min/km vilket kan tyckas som marginell skillnad på 3:47 min/km. Märker jag att det är jobbigt nog att försöka öka från 3:48-3:49 min/km så kommer jag ändå försöka ligga kvar där med sikte på perset från 2014.
• Bronsmålet: Snitta halvmaran under fyra minuter per kilometer (vilket ger en en sluttid på 1:24:48). Det gjorde jag senast i Västerås i april 2017 då jag sprang på 1:22. Märker jag att också perset är utom räckhåll blir detta mitt mål och då blir det snarare som ett snabbare långpass omkring marafart och en bra genomkörare inför Stockholm maraton om tre veckor. Om inte benen strejkar helt så känner jag mig relativt trygg med att klara detta. trots allt sprang jag 17 km i fyrafart på ett långt långpass för tolv dagar sedan som sagt. 

Givet känslan på sistone har jag bestämt mig för att vara nöjd om jag klarar något av dessa mål. Givetvis lockar guld-och silvermålet mest men det vore samtidigt korkat av mig att vara missnöjd om jag nu skulle springa in på 1:20 någonting. 

Jag kommer försöka slappna av och inte tänka för mycket, jag menar, det är inte så att jag riskerar att vinna loppet :) utan jag tävlar mycket mot mitt eget huvud, jag ser fram emot att träffa kompisar, ha sällskap längs banan och att få ta mig på tävlingslinnet och nummerlapp imorgon. Då det också blir tävlingspremiär i världsrekordskorna vilket kanske kan ge några placebosekunder på tavlingsfarten!

Önska mig lycka till! Nu kör vi! 

Tävling imorgon

Sedan förra inlägget har jag igen känt mig lite småförkyld igen och samtidigt minskat på träningen i förhoppningen om att få en formtopp och fräscha ben inför imorgon då jag ska tävla för första gången sedan Stockholm Marathon.

Sommaren blev ju inte riktigt som jag tänkt mig med två inställda banlopp men kanske var det nödvändigt med en paus från tävlandet för nu är jag tävlingssugen igen och ser fram emot morgondagen! Extra roligt att springa på Stockholm Stadion och de nylagda banorna där då jag har så många positiva löpupplevelser från mina målgångar på Stockholm Marathon på Stadion! Loppet jag springer imorgon är alltså Långlöparnas Kväll 10000m, fyra heat och totalt 150 löpare där jag springer i kvällens andra heat innan de snabbare löparna tar över banorna.

Träningen sedan förra inlägget har bestått av en lätt morgonjogg före frukost lördag morgon och ett fartlekspass på en mil på söndagskvällen inkl 2x1000 i milfart som kändes rätt tunga och lite avslutande fartlek med korta snabba fartökningar varvat med joggvila - ett pass som inte var så tungt men som ända gav ganska tunga ben i början av veckan. Vilade måndag och joggade en sväng runt Bergshamra igår och avslutade med några snabba backsprinter med joggvila ner och rejäl stretch av mina stela hamstrings efteråt vilket var välbehövligt. Idag har jag vilat och ska köra lite foamroller och hoppas på piggare ben sedan!

Under sommaren kände jag att min uthållighet var dålig men efter att ha fokuserat på det under några bra träningsveckor så har det känts allt bättre och därför har jag bestämt mig för att sikta på sub37 trots att jag inte vet om jag är där formmässigt. Passet 2x5x800m förra veckan - totalt 8 km/20 varv) - visade dock att farten finns där vilket gav mig lite självförtroende. Jag skulle ångra mig om jag inte vågade att spänna bågen! Jag behöver dessutom träna på att tävla även när jag känner att formen inte är på topp och inte betrakta varje tävling som högprioriterad! Jag känner mig positiv och förväntansfull och ganska avslappnad, bara lite nervös, och tror inte jag kommer bli besviken om jag inte når mitt (dröm-)mål. Då har jag i alla fall försökt i vad som förmodligen är årets sista millopp. Då vet jag också att jag fortfarande har en bit kvar till 36 minuter på milen och till den fantastiska form jag hade i april innan maran när jag sprang kuperade Påsksmällen på grus på 37:15.

Håll tummarna gott folk så återkommer jag med race rapport så småningom!

Lite nya prylar till en lite sliten löpare

Det var ett tag sedan som löpgarderoben eller för den delen skohyllan fick några nytillskott. Skor har jag inte köpt men lite nya klädprylar har hittat hem senaste veckorna. Runners Store har haft kampanj på kompression och jag har köpt ett par calf sleeves. Jag använder kompressionsstrumpor ibland både under träning/tävling och under återhämtning. De är relativt dyra även om mina favoriter Go Co Co är långt ifrån dyrast men det går ofta hål vid tårna ganska snabbt och därför provar jag calf sleeves som ett förhoppningsvis mera hållbart alternativ. Återkommer med intryck av dem när jag sprungit några mil i dem och vågat visat dem för dottern utan att bli utskrattad...

Löparjackor kan man aldrig få för många av eller hur? När nu vintern är på väg mot vår har Stadium utförsäljning och jag hittade den här jackan som egentligen är en längdjacka för en tredjedel av ursprungspriset. Den är fodrad och tjockare än mina andra jackor och jag har ibland saknat en lite kraftigare jacka när det är riktigt kallt och blåsigt på längre pass. Bra pris var det i alla fall, värt att prova bara av den anledningen! Ett pass har det blivit med jackan, 15 km fartlek i onsdags i ett par plusgrader och blåst och det fungerade alldeles utmärkt med bara en underställströja under. Bra vindskydd och bra med värme. Både calf sleeves och jacka har jag alltså köpt på egen hand.

Det där fartlekspasset i onsdags gick förresten sådär. Efter 5 km uppjogg med pannlampa tänkte jag köra 3x 1500m med 500 m joggvila med förhoppningen om att komma ner i 3:30-3:35 min/km på intervallerna. Det gick inte. Den första på 3:40 min/km och på den andra lade jag av drygt halvvägs när jag fick slita alldeles för mycket och ändå inte komma ner i rätt fart så 3:47 min/km på den. Någon tredje blev det inte utan jag sprang distans istället och avslutade med lite fartlek med några riktigt hårda stegringslopp och då var känslan faktiskt bättre. Så farligt misslyckat var det väl inte, det blev ändå 15km i hygglig fart men det kändes stundvis för slitsamt och segt. Igår var jag sliten och stel efter passet men körde ändå ett återhämtande, kort fartlekspass på löpband och på kvällen tryckte jag på triggerpunkter, körde foamroller i knäveck, vader och fram-och baksida lår då mitt högerknä tyvärr trilskas lite igen.

Med lite perspektiv så trodde jag mig kunna springa fortare i onsdags efter att ha sprungit kontrollerade tusingar på band i 3:20-fart på flera pass men, jag har kört på rätt mycket och rätt bra nu ett tag så nu backar jag lite och tar några lugnare dagar. Idag vilar jag och kanske imorgon också, i helgen blir det bara lätt och kortare löpning med förhoppning om en piggare känsla nästa vecka igen!

I veckan fick jag också hem ett klubblinne i rätt storlek vilket fick tävlingssuget att vakna. Jag har redan hintat tidigare om att jag förhoppningsvis ska tävla nästa vecka. Först tänkte jag göra en Tove och inte skriva något innan men jag hoppas kunna komma iväg på Storängsözet i Huddinge på tisdag kväll och springa 5000 m inomhus, dvs 25 varv runt runt. Jag kommer inte ladda något utan ser det som en avstämning var jag står någonstans. Samtidigt har jag kört en del intervaller och ser ju på puls och känner på känslan att formen är riktigt bra men jag sätter ändå ingen tuff målsättning för det här loppet. Först vill jag ha tillbaka en piggare känsla, sedan ser jag fram emot att tävla och ha kul i klubblinnet! Helgen ser ut att bli lite lugnare än vad de tidigare varit och det tror jag är precis vad jag behöver! Trevlig helg!

Vila gav pigga ben igen!

Tre dagars helvila från löpningen har gjort mig gott! Benen känns piggare och mindre ömma om än inte helt fräscha fortfarande. Planen var att sticka ut på en kort jogg igår kväll men lite känningar här och var som ofta kommer när jag vilar några dagar, snöfall och inte minst de arktiska nordanvindarna gjorde att jag bestämde mig för att vila ytterligare en dag.

Ikväll kom jag i alla fall ut på en 6km jogg med några (6 st) stegringar. Fästet var bra med hård, sträv snö och inte speciellt mycket is.

Jag känner mig fortfarande rätt opepp på Premiärmilen men kommer att springa i alla fall. De senaste dagarnas snöande har inte förbättrat motivationen. Med solen idag så började dock lappmöglet smälta och eftersom det nu väntar några dagars högtryck med uppehållsväder så får nu arrangören möjlighet att ploga bort snön så gott det går och sanda isiga partier så att underlaget blir så bra som möjligt på söndag. Det stod i alla fall i det mail som kom i veckan från Premiärmilen.

Nu hämtar min snabba kompis Tobias upp mig vilket gör att jag inte behöver åka hemifrån lika tidigt och stå och frysa efter att hämtat nummerlappen, det gjorde beslutet att springa lite lättare, tack för det! Det ska faktiskt bli rätt skoj ändå och att ställa in p g a kyla och låg motivation hade varit trist och knappast förbättrat just motivationen!

Jag försöker att inte vara så tidsfokuserad, självklart vill jag inte bryta min svit med miltävlingar sub40 som jag alltid tjatar som men skulle det hända så är det ingen katastrof utan då har jag gjort så gott jag kunnat  givet förutsättningarna på söndag helt enkelt. Vila imorgon och så en likadan runda som idag på lördag, där är min enkla uppladdning.

Jag har startnummer 390 på söndag, är du på plats och ser mig i vimlet, kom fram och säg hej!

"Feel the joy, the dance, and the flow of running a great race"

Sista passet innan Hässelby precis avklarat, 3km progressivt utan uppjogg; 4:29-4:16-3:43 min/km följt av lättare jogg, fem lätta stegringslopp och en km nerjogg, totalt 5km med väldigt lätt känsla idag! Imorgon löpvila men besök på Underbara-Barn-mässan i Älvsjö med fru och något/några av barnen och så på söndag förmiddag avresa mot Stockholms västra suburbs.

Hoppas träffa flera av er där, håll utkik efter den här outfiten! Mina Asics Tarthers har hjälpt mig till två PB'n hittills i år så varför ändra på ett vinnande koncept lixxom...var inte rädda för att komma fram och hälsa den här gången, jag lovar, jag bits inte!

Jag har en riktigt bra känsla i kropp, ben och skalle och hoppas därför på en lyckad avslutning på säsongen! Jag håller tummarna för att också alla ni andra når era målsättningar. Extra glad blir jag om Lennart tar den magiska sub40-gränsen, jag tror att chanserna till det är riktigt goda!!

Min skrivklåda fortsätter att vara besvärlig :) och jag har skrivit en kort krönika för Jogg.se om hur det kan vara att ladda för en löparprestation i dessa förkylningstider. Extra bra timing med tanke på att yngsta sonen är hemma med feber. Ni hittar texten här.

Avslutar det här inlägget med några pre-race tankar från boken "Running Within" (se länk till höger):

- Imagine pushing yourself to run the best you can.
- Feel the confidence from performing as you know you can.
- Sense the moment-to-moment thrill and excellence.
- Experience the fun as you execute your well-defined plan.
- Feel the joy, the dance, and the flow of running a great race.

Ses på söndag!

Sista (kanon)passet innan Hässelbyloppet - 8 x 400m + 4x1000m

Igår eftermiddag sprang jag sista kvalitétspasset innan Hässelby och jag fick till ett riktigt bra intervallpass!

Som jag skrev i förra inlägget funderade jag på tusingar eller lätta fyrahundringar kring 3:30-tempo och eftersom jag inte lyckades bestämma mig fick det bli både och, närmare bestämt 8 x 400m med en minuts gåvila följt av 4 x 1000m. Kombopass verkar vara mitt tema för veckan...

Min fru var ledig så jag behövde inte springa med vagn. Snabbprogrammerade 8x400m med 1 min vila i Garmin som märkligt nog hade dåligt batteri trots att den laddades dagen före, och gav mig iväg på sedvanlig uppjogg runt kvarteret för att dra igång intervallerna på det som börjar bli mitt vanliga starta-intervallpass-på-ställe där cykelvägen börjar. Känslan under fyrahundringarna var inte på topp, benen kände av både gårdagens snabbare distanspasset med vagn och korta intervaller och morgonens långpromenad i höstsolen med min fru men åtta intervaller betades i alla fall av utan alltför mycket besvär eller stegrande trötthet.

Cirka två minuters serievila och sedan på tusingarna från samma ställe på cykelvägen. Fram-och tillbaka, fram och tillbaka. De gick förvånansvärt lätt med bättre känsla än fyrahundringarna! Riktmärket var 3:45-3:50 min/km som jag hoppas kunna hålla på Hässelby men jag blev förvånad då första tusingen gick på 3:37, det kändes mera som 3:50! En minuts vila och sedan på nästa och känslan var kontrollerad, nästan så att jag sprang och höll igen lite. 3:40, 3:35 och 3:31 på de sista tre och även om jag var ganska trött efter sista snabba tusingen i lätt motvind så kändes det grymt bra! Ett pass som gav självförtroende inför söndag helt klart!

Nu handlar resten av veckan mest om att våga vila. Det jag vet med säkerhet är att det blir vilodag idag, ett lättare distanspass, max 5-6km med några stegringar på fredag följt av helvila på lördag. Det jag fortfarande funderar på är om det också blir ett lätt, kortare pass på torsdag eller om det är bättre att vila ytterligare en dag.

Alla dessa stora och viktiga beslut som ska tas hela tiden...