1:59:30...

 ...Så lyder det nya världsrekordet för herrar på maraton sedan Sabastian Sawe från Kenya segrade iLondon igår. Även tvåan, Yomif Kejelcha från Etiopien som igår debuterade på sträckan var under "dröm2" med 1:59:41 och loppets trea Jakob Kiplimo, den som av många förutspåddes vara först under drömgränsen var även han, inte under två timmar men under Kelvin Kiptums tidigare världsrekord från Chicago när han korsade mållinjen på 2:00:28. Jag trodde på förhand på världsrekord och kanske också sub2 men att Kejelcha skulle springa sub2 också i sin debut och att även Kiplimo skulle vara under det tidigare gällande världsrekordet såg jag inte komma och inte heller att Sawe skulle vara så långt under sub2 som en halv minut. Jag ser detta som ett resultat av "många bäckar små" snarare än en blixt ifrån klar himmel och jag går igenom varför i detta inlägg.

Ett bra analys av loppet finns på Lets Run. 

Bild: World Athletics, från sociala medier.

Konkurrensen

Den överlägset största faktorn bakom resultatet denna gång, anser jag.

Förra helgen var det Boston, Amerikanarna älskar att utmåla Boston som "THE" marathon och det mest konkurrensutsatta men sanningen är att London och Berlin alltid lockar de djupaste startfälten (och kanske tjockast bonusar, vad vet jag?). Helgens uppställning med Sawe, Kejelcha, Kiplimo, Cheptegei (som inte riktigt får till det på maran än), Kamworor med flera. Det var upplagt för ett otroligt snabbt lopp med harning på 60:15-60:30 halvvägs. Sedan för Sawe att ha sällskap av en så snabb löpare som Kejelcha så länge i loppet, det var en garanti för en snabb avslutning. Han ville nog inte ha med Kejelcha med otroliga meriter på underdistans, in på en spurt på upploppet utan fick nöta ut honom med högt tempo länge på andra halvan och Kejelcha sa att hans ben fullständigt tog slut så sent som vid 41 km.

Sawe himself

Han har enbart 2:02-tider i sina tidigare maratonstarter, rätta mig gärna om jag har fel här. Någon skrev att han sprungit fyra av de 14 hittills snabbaste tiderna någonsin. Han är en maratonspecialist av rang.

Nutrition

Ingen breakthrough just nu men det går stadigt framåt med optimering på den fronten, för många år sedan var 60 g/h kolhydrater bra, nu med Maurten och deras inkapslade kolhydrater kan man få i sig 120 g/h utan att magen kraschar. Klart att det gör skillnad i slutet.

Skorna

Fortsätter bli bättre och lättare, nya EVO 3 lär väga under hundra gram (!) det är marginal gains men på rätt fötter kan det ge ytterligare någon % förbättring i löpekonomi vilket kan vara göra hela skillnaden. Tidigare var Nike ledande och AlphaFly den sko allt jämfördes med. Numera har Puma övertagit tronen när det gäller testresultat för löpekonomi med deras Fast-R. Saucony Endorphine Elite har också rapporterats vara bättre än AlphaFly och Adidas och Asics ligger också i täten med nya rekord för hur lätta tävlingsskor faktiskt är numera och sannolikheten är stor för att Adidas EVO-serien också är överlägsen Nike AlphaFly vad gäller förbättring i löpekonomi (som inte är samma sak som förbättring i tid, en förbättring med ca 4% i löpekonomi har tidigare rapporterats ge en tidförbättring med ca 2-2,5%).

Var det optimala förhållanden då?

Nej, det verkar inte så. Nu är snarare frågan, var går egentligen gränsen för vad en människa kan prestera på maran, för, var det t ex inte lite soligt och varmt i London igår? Skulle Berlin bjuda på mulet vindstilla och 10-15 grader får vi se 1:59 låga där eller är t o m 1:58 inom räckhåll. Någonstans hoppas jag nästan att detta rekord nu får stå sig ett tag.

Var det en ren eller dopad prestation?

Det går såklart inte att svara på, få åker fast vid testning vid de stora loppen utan fuskare avslöjas nästan alltid vid out-of-competition tester under lågsäsong. Det finna alltid anledning till viss skepsis när det gäller prestationer som nästan är FÖR bra för att vara sanna och inte minst vad gäller Kenyanska löpare, det har historien visat oss många gånger nu. Kenya är det land i världen med flesta dopingavstängda i friidrotten. Bakom det finns säkert många förklaringar och många som är mer kompetenta än jag vad gäller orsakerna men löpning som en väg ur fattigdom, otrolig konkurrens, skrupelfria, samvetslösa agenter och ett väldigt bristfälligt nationellt dopingarbete är säkert alla faktorer som spelar in. 

Att Sawe varit föremål för omfattande testning både inför Berlin (har sett siffran 25 oannonserade tester under två månader) och också nu, delvis med pengar från Adidas, delvis med egna pengar vad jag förstår är betryggande och i stort sett fungerar systemet då fuskare ju fångas upp, även om det fortsatt vad jag förstår finns frågetecken kring hur mikrodosering av otillåtna preparat fångas upp. Sawe lär knappast testas mindre framöver och tiden får helt enkelt utvisa om detta var en ren prestation eller inte. Säkert finns fuskare som aldrig åkt/åkte fast under sina karriärer, lika övertygad är jag om att det finns idrottare som är rena. Det måste jag tro helt enkelt. Så tills vidare hoppas och tror jag faktiskt att vi såg en ren prestation igår trots allt, återigen, det kom inte som en blixt ifrån klar himmel denna gång. 

Så fort jag blir helt frisk och i någorlunda form igen ska jag ta mig till en löparbana och försöka springa ett varv på 68 sekunder (en tvåhundring på 34" fixar jag de flesta dagar i veckan men 400m tror jag inte att jag fixar i dagsläget) och då tänka att detta är Sawes maratonfart.

Bild: World Athletics, från sociala medier

2:01:39

Jag vill skriva några rader om söndagens formidabla världsrekord i herrarnas maraton i Berlin. Jag valde att inte följa det hemma i TV-soffan eftersom jag prioriterade ett trevligt långpass på 28 km längs solbelysta, lantliga grusvägar.

2:01:39 av Eliud Kipchoge - världens bästa maratonlöpare de senaste åren, obesegrad i 10 av de 11 maratonlopp han sprungit, olympisk mästare och den som sprungit det överlägset snabbaste loppet någonsin, 2:00:25 på det icke-godkända och Nike-sponsrade Breaking 2-projektet på Monzabanan med hjälp av farthållare. Jag rekommenderar den dokumentären som finns på Youtube. Nu kan Kipchoge också äntligen titulera sig världsrekordhållare efter att ha blivit hindrad av sulor som ramlade ur skorna (!) i Berlin 2015, av regn och dåligt väder i Berlin 2017 liksom av värme och en otroligt offensiv öppning i årets London maraton i april.

Kipchoge har varit öppen med att årets lopp skulle vara en attack på världsrekordet.

Genomförandet är inget annat än en otrolig prestation, inte minst andra halvan, ingen har någonsin sprungit andra halvan av ett maratonlopp i den hastigheten. Faktum är att endast fyra amerikaner någonsin har sprungit HALV-maraton snabbare än Kipchoges andra halva vilket sätter prestationen i ett nytt ljus. I början på loppet fick han mana på farthållarna och den sista farthållaren klev av redan vid 25 km istället för vid planerade 30 km och sedan ökade han farten och sprang 15 km solo för att därefter ytterligare öka farten från 40 km och fram till mållinjen.

Grafik från @scienceofsport på Twitter. Världsrekordet i gult jämfört med Dennis Kimetto's förra världsrekord på 2:02:57 (streckad linje)

Likt många prestationer i världsklass behöver man vara lite insatt för att förstå hur snabbt detta är! En SNITT-hastighet på 2:52,9 min/km innebär de här tiderna på kortare distanser.

Det är inte helt trivialt att springa en tvåhundrametersintervall under 35 sekunder eller 400 m under en minut och tio sekunder! Jag uppmanar alla som springer att prova, jag har klarat att springa under 3 minuter på en kilometer på ett löpband men skulle idag inte klara det utomhus, jag har sprungit 400 m på ett intervallpass på 1:07 med en sista maxning och gissar att jag idag skulle hänga med i det här tempot ungefär så länge och då har jag ändå sprungit på en åtminstone hygglig motionärsnivå, i mer än tio år!

Idag är det tyvärr naturligt att behålla en viss skepsis mot prestationer som är alltför fantastiska eftersom de retrospektivt ofta har visat sig vara just för bra och beroende av intag av otillåtna preparat. Så hur är det med Kipchoge? Det går såklart inte att veta, alla intresserade av långdistanslöpningen vet att många kenyanska elitlöpare avslöjats med doping och att den interna dopingkontrollen är minst sagt bristfällig. Det som talar emot att han skulle dopa sig är det självklara, hur ofta en löpare av den här kalibern blir testad och han han hållit en så hög nivå så länge, vid 33 års ålder, har han redan varit världens bästa maratonlöpare i flertalet år. Långt innan han klev upp på maratondistansen hade han en framgångsrik banlöpningskarriär med mästerskapsmedaljer på 5000 m där han grundlade en snabbhet som han för övrigt verkar ha kvar än idag, kryddad med en uthållighet i yppersta världsklass efter långa, tuffa träningspass i hög fart inför maratonlopp. Att han redan länge ansetts vara världens bästa maratonlöpare understryks av den här "meritförteckningen" på distansen hittills.

Också från Twitter, Eliud Kipchoges maratonlopp hittills.

Söndagens lopp var på förhand en duell mot världsrekordet mellan Kipchoge och Wilson Kipsang, Kenya, den förrförra världsrekordhållaren med 2:03:23, också det från Berlin (2013). Kipsang slutade trea på 2:06 och även om han är den ende som slagit Kipchoge på ett maratonlopp (i ovan nämnda världsrekordlopp i Berlin 2013) och också den som gjort flest maraton under 2:04 i världen så var det klasskillnad redan från start igår och Kipsang har kanske sitt snabbaste maratonlopp bakom sig och kan förmodligen inte längre hota världsrekordet.

Världsrekordloppet var en sådan otrolig uppvisning, jämnheten, den snabbare andra halvan, den höga farten och den snabba avslutningen! Jag såg en graf på nätet där världsrekorden på maraton plottats i en graf och enligt den kommer drömgränsen två timmar att nås år 2038 och det nuvarande världsrekordet kom nu "sju år för tidigt" jämfört med lutningen på kurvan. Det ger ytterligare en dimension till hur bra den här tiden är. Det förra världsrekordet 2:02:57 av Dennis Kimetto från Berlin har stått sig sedan 2014 och jag tror att detta kommer att stå sig riktigt länge och jag ser ingen annan utmanare i dagsläget än Kipchoge själv.

Världsrekord!

Idag gick återigen BMW Berlin Marathon av stapeln och återigen slutade herrarnas lopp med ett fantastiskt världsrekord, 2:02:57 av Dennis Kimetto, Kenya. Snabbaste marathonloppet i historien (det snabbaste loppet förut sprang i Boston av G. Mutai men den banan är inte godkänd som rekordbana p g a lutningen och att start och mål är för långt ifrån varandra). Jag följde sändningen och kompisar som sprang lite till och från under förmiddagen och häpnade över hur lätt det såg ut, killen såg i princip oberörd ut hela vägen in i mål. 2:02:57 motsvarar en snittfart på 2:55 min/km vilket är överjordiskt snabbt i över fyra mil. Fyra millopp i rad under 30 minuter helt enkelt och eftersom de öppnade "lugnt" och var efter världsrekordet i början gick sista milen på under 29 minuter då femman mellan 30-35 km avverkades på overkliga 14:09 (2:50 min/km). Vill ni veta hur otroligt snabbt 2:55 min/km är går det enkelt att ta reda på, ta er till en drottsplats och spring ett varv på 400m-bana på 1:10. Så snabbt är det! Riktigt snabbt!!

Hyffsad synkning i steget efter 33 km

Foto; Jocke Sandin, aka OfficeRatRunner, Salming Running, lånat med tillstånd.

Själv vann jag en plats i årets Berlin Marathon via lotteriet faktiskt. Jag valde dock att inte utnyttja den och är inte heller ett dugg ledsen för att jag inte sprang den flacka och snabba banan idag. Efter Stockholm hade jag inte orkat ladda om med fokuserad maratonträning och långa, snabba långpass under sommaren! Jag behövde pausen jag tog i juli! Med över 50% vinstchans i lotteriet kan jag springa i Berlin något annat år och det vill jag gärna göra någon gång framöver. Efter pausen från den fokuserade träningen har jag nu laddat och uteluter inte helt en start i Vintermarathon i november.

Jag hejade istället på många av mina löparkompisar som sprang loppet och allra mest hejade jag på mannen i blått nedan, Kent som är en löparkompis som liksom jag ofta tävlar i Stockholm där han bor med sin familj. Han har jagat sub3 på maraton länge och närmat sig stadigt och idag grejade han det med 2:58:40 och jag är väldigt glad för hans skull!

Två glada löpare efter Kungsholmen Runt halvmaraton