tisdag 6 augusti 2013

Varseblivning

Igår tränade min fru bodypump samtidigt som jag gav mig ut och sprang terräng. Vi hade alltså bett våra stora barn, som fyller 12 och 14 år i höst att passa sina småsyskon. Något vi gör inte så ofta men ibland för att få till träning och det brukar fungera alldeles utmärkt. Så också igår.

Jag gav mig ut i skogen med mina Inov-8 Xtalons och det brukar alltid bli lite naturligt fartlek på de passen, där jag trycker på lite på de mer lättsprungna partierna och tar det lugnare på de mera tekniska partierna med diken, vassa stenar och kraftiga rötter. Så också igår men den rätta känslan ville inte riktigt infinna sig. Jag var trött och seg och tog ett par gångpauser, det var inte lika roligt som det brukar vara att hoppa runt i skogen, jag tappade balansen flera gånger och dessutom sprang jag lite ängsligt då jag upptäckte att jag var lite öm i höger framfot när jag ibland landade snett. Nåja, 16 km fick jag i alla fall ihop till slut precis som jag tänkt mig även om det var frestande att korta av passet på slutet men de sista fyra km på asfalt gick lite fortare och jag avslutade med en sista kontrollerad kilometer på 3:54 i alla fall och det kändes lätt.

Jag avslutade passet ett par hundra meter hemifrån och gick hem, gjorde mig ingen brådska då jag visste att in fru kommit hem från sin träning för en bra stund sedan. Innan jag vek runt hörnet på gatan tänkt jag plötsligt tanken "tänk om det står en ambulans på gatan nu" av någon konstig anledning och jag blev sedan alldeles iskall när det faktiskt gjorde just det! Hur konstigt som helst!  Det visade sig att ambulanshelikoptern landat på gatan och tagit med sig en liten pojke som bor tre hus bort och det stod kvar en ambulans utanför familjens hus. Det var riktigt otäckt och vi vet ännu inte vad som hänt utan håller bara tummarna för att det gått bra. Ambulanspersonalens tonfall var i alla fall lättsamt när jag passerade.

Idag har ett litet projekt bestående av att borra ett litet hål i husväggen p g a indragning av fiberkabel tagit en stor del av min tid. Kort sagt har väl det mesta gått fel, för slö borr, för kort kabel o s v. Bara massa stress och negativ energi. Hoppas på löpning imorgon igen, kanske i form av ett backpass.

8 kommentarer:

  1. Åh, vad obehagligt med ambulansen. Hoppas allt går bra. Vill du springa backar på Södermalm i socialt tempo ikväll så kom till Slussen kl. 18.30. Det blir 16 km backar på Söder med omnejd. Därefter After Run! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det hade varit väldigt trevligt men idag är fokus på att packa. Planet till Kreta lyfter imorgon bitti!

      Radera
    2. Härligt! Vi var ju på Kreta för ett par veckor sedan och hade verkligen underbara dagar. Men man måste vara morgonpigg om man ska orka springa i värmen... :-)

      Radera
  2. Usch, inget kul alls det där. Hoppas barnet mår bättre.
    Fega lite i skogen gör jag av och till med. Ibland dundrar jag på för att nästa gång inte våga och vara rädd för att trilla.
    Ha det fint på Kreta - underbar ö och solsäkert! :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva, delar av familjen verkar hemma idag i alla fall så jag hoppas det inte var så allvarligt, ibland går det ju fortare med helikoptern in till stan. Tack, ska ha en skön vecka och även springa lite.

      Radera
  3. Hoppas det gick bra med barnet! Hoppas även att du får en skön resa på Kreta, var där för två veckor sen och tog ett par springturer. Gäller att man är uppe i tid så man slipper den där rejäla värmen. Trevlig resa :)

    Oliwer

    SvaraRadera
  4. Usch! Obehaglig känsla. Den känns igen!

    SvaraRadera
  5. Kan föreställa mig hur obehagliga dom där några sekunderna var då du fick syn på ambulansen.

    SvaraRadera