Polariseringen i löpar-Sverige

Jag skrev i förra inlägget att det händer en hel del intressant med löpning som företeelse just nu. När löparboomen blommade ut för ett tiotal år sedan var det med fokus på lopp, tider och prestation och nu har pendeln slagit över väldigt tydligt mot motion, hälsa, välmående och rörelse i vardagen. Med det följer också en polarisering, som med mycket annat i dagens samhälle, där många söker bekräftelse hos sina gelikar och har svårare att se andras utgångspunkt.

I löpningen märks den här polariseringen genom å ena sidan "elitfalangen", en del elitlöpare och före detta sådana, deras wannabees och motionärer (nej, jag tänker inte använda termen elitmotionär) som tränar väldigt målinriktad och elitlikt där inställningen, i alla fall hos vissa, är "Träna hårt för helvete, det ska göra ont, det finns alltid tid till träning, träning ska alltid prioriteras som nummer ett" o s v. Dessa framställs ofta som självspäkande asketer som avstår ett glas vin för att inte sabba morgondagens intervallpass.  I andra ändan av skalan finns de som skyr prestationsfokuset som pesten. Som blir stressade av att bara prata om tider och av en bild på en Garminskärm på Instagram och därför konsekvent undviker tider och resultat, utan hellre fokuserar på upplevelse och känsla, njutarrundor och det sociala i löpningen o s v.

Jag känner aldrig igen dessa beskrivningar och det är min fasta övertygelse att de allra flesta befinner sig mitt emellan dessa ytterligheter. Jag gör det definitivt och var jag befinner mig på skalan varierar över tid, beroende på hur jag mår, hur bra jag sover, hur stressad jag är, hur mycket tid jag har för träning, och en mängd andra faktorer. Det tror jag gäller de allra flesta och det trista med den här typen av polarisering är att den verkar utgå ifrån, återigen, som så mycket annat i vårt samhälle, att det inte går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det går jättebra att träna prestationsinriktat och samtidigt må jättebra av det, jag gör det. Jag skulle ledsna omgående av att träna löpning för hälsa och vardagsmotion och att enbart springa lätta distanspass! Likaså går det utmärkt såklart att ha hälsa och välbefinnande som främsta drivkraft och må väldigt bra av det men samtidigt vilja klara av det där loppet/den där distansen på en viss tid!

Mitt löparliv har plats för både njutning och avkoppling, som här på Sörmlandsleden...

Liksom för prestation, tider och jobbiga stunder som här på en tävling på 5000 m. Foto: Carl Wistedt.

Som vanligt tror jag mycket skulle bli bättre av större öron och mindre mun, lyssna mer, prata mindre. Ta in andras perspektiv.

"You'll make more friends in two weeks listening to others than you will in two years trying to make yourself interesting" - ungefär så sade någon klok människa någon gång och jag tror det ligger mycket i det!

Status i övrigt är att rethosta slog sig ner i bröstet förra veckan och jag försökte springa lugna pass ändå men fick lägga in lite extra vila för att få det att försvinna så förra veckan blev det lite klent med träning. Den här veckan har jag igen startat upp lugn träning utomhus och också kört ett fartpass på band och förhoppningen är en helg med både ett längre distanspass och ett långt långpass vilket kommer göra mars till ännu en månad med bra mängd men det hade kunnat bli riktigt riktigt bra, t o m en rekordmånad utan den där hostan men det är bara att gilla läget. Att under hela den långa vintern bara drabbas av två lindriga förkylningar är bra ändå!

Blogginlägg nr 1000

Ett tusen inlägg. Med det här inlägget är jag där. Det är ändå rätt imponerande. Visst tryter ibland inspirationen och ämnet synes uttömt men jag har sedan länge slutat ställa krav på mig att blogga med en viss frekvens, utan skriver när jag har något vettigt att skriva om.

Tankar på att sluta finns ibland men det skulle kännas trist att låta bloggen "självdö" efter att ha skrivit i mer än tio år. Eller ska jag sätta punkt med ett definitivt sista inlägg? Vad skulle då hända om jag fick skrivklåda, en fantastiskt bra idé och massor av inspiration veckan efter det? Ett riktigt I-landsproblem, haha...

Bloggande som företeelse har minskat de senaste fem åren, då andra plattformar som Instagram och Snapchat tagit över. Instagram ser jag som ett komplement, en bild med en kort status ger inte samma utrymme till fördjupning och nyanser som bloggen erbjuder. Kombinationen träning och Instagram har jag också en kluven inställning till, tycker att för många konton ger en konstlad, stylad och ensidig bild av träning med selfies i onaturliga positioner och jag följer helst konton som ärligt visar (tränings-)tillvaron i både med-och motgång.

Jag skulle sakna min lilla plats på det stora nätet där jag skriver om löpning, Skriva är roligt och både min egen löpning, svensk löpning och löpning som trend och företeelse går igenom olika faser och just nu tycker jag det händer en hel del spännande saker väl värda att reflektera över så jag fortsätter. Bloggen ger mig fortfarande mer värde i form av kontakter, diskussioner, tips, kunskap, möten med löpare vid de mest otippade tillfällen och på de mest otippade platser, än den tar i form av tid och energi!

Nästa stora jubileum blir en miljon sidvisningar, det hade varit roligt om de sammanföll men i skrivande stund är det ca 50 000 sidvisningar kvar till det jubileet.

Jag har inte längre så bra koll på er som läser då kommentar och sidvisningar är färre nu. Många läsare från när bloggen var mer välbesökt 2011-2014 läser inte längre medan andra tillkommit längs vägen. Bloggen är länkad till jogg.se och brukar numera ha många fler visningar där än här på "hemsidan", det förra inlägget har t ex 57 unika visningar på bloggen och över 300 på jogg.se.

Vilka ni än är som läser så vill jag säga tack vare sig ni klickade er hit för första gången alldeles nyss eller bokmärkt sidan sedan flera år tillbaka!

Reflekterande medlem i Spring nr. 1 2019

Jag avslutade min prenumeration av Spring i fjol. Där jag var då, efter min bästa (tränings-)kompis suicid fann jag ingen inspiration av att läsa om andras prestationer eller fokuserade träning. Jag var inte där, hade fokus på helt andra saker och min löpning var allt annat är prestationsinriktad under större delen av 2018. Jag hade kontakt med BG Nilesjö med anledning av att jag avslutat min prenumeration och han frågade om det var något jag ville skriva en reflektion om när jag fått lite distans till det. Sagt och gjort. Efter lite sökande efter balansen mellan privat och personligt skrev jag en text med fokus inte på min vän eller vad som hände utan på mig själv, mina tankar och min löpning som en hjälp att hitta kraft, må bättre och komma vidare.

Jag lät en vän tycka till om texten och när han tyckte att den absolut platsade i ett löparmagasin skickade jag in den. Om jag får säga det själv och det får jag, så blev slutresultatet väldigt bra. Ni hittar krönikan på sid 110 i Nr. 1 2019. 

Det går att beställa lösnummer av Magasin spring eller teckna en prenumeration här. Nr. 1 varje år är alltid ett extra tjockt nummer med extra mycket läsning och resultatstatistik ifrån fjolåret.

Det är exakt ett år sedan idag det hände, en dag jag minns med oönskad knivskarp skärpa. Det är lika svårt att förstå nu som då och jag tänker idag både på hur oerhört fort ett år går men samtidigt hur mycket tid och så många löprundor som har förflutit sedan dess. Jag har kommit långt sedan den dagen men har fortfarande en väg att vandra och tänker fortfarande på honom och det som inträffade varje dag. Försök sortera ut vad som är viktigt i ert liv, prata om hur du mår och tala om för de i er närhet hur viktiga de är för er! 

Var rädda om er och ha en trevlig fredag! 

Hur bra är det för löpning där du bor?

Hur bra förutsättningar finns det att träna där du bor? Är det flackt med många valmöjligheter för intervallpass där farten ska vara jämn? Kanske finns det t o m en tartanbana som är tillgänglig? Är det kuperat för backträning? Har du tillgång till natur att träna i eller är du hänvisad till vägar och cykelbanor?

Storlek

Med tiotusen invånare är min hemort en geografiskt ganska begränsad plats. Om jag vintertid springer ett varv i samhällets belysta utkanter utan att behöva ta till pannlampan kan jag få ihop ca 11-12 kilometer sammanhängande löpning. Längre turer än så och pannlampan behövs alternativt får jag snurra runt på olika slingor på vägarna och cykelbanor. Jag använder inte Strava premium med Heatmap men jag tror inte det finns någon gata i centrala Nykvarn jag inte sprungit på.

Min så välbekanta standardmilrunda som alltid finns där när fantasin tryter...

Läge

Ett stort plus och en kommunens stora styrkor man gärna marknadsför. Fem mil från Stockholm finns närheten till många löpartävlingar samtidigt som lugnet på landet råder. Med både järnväg (30 minuter till Stockholm) och närhet till både E20/E4 är det lätt att ta sig hit och härifrån och nära till ganska mycket. Det är t ex väldigt smidigt att ta tåget till lopp i Stockholm.

Tillgänglighet

Kommunen är långt ifrån världsbäst på snöröjning men tätorten har gott om breda cykelvägar där belysningen är bra så vi löpare behöver sällan springa mitt på vägarna och beblanda oss med biltrafiken vilket är ett stort plus!

Cykelbana

Mer cykelbana

ännu mer cykelbana...

Och ännu lite cykelbana längs min vanliga milrunda.

Natur

Ett stort plus. Jag har etapp 17 av Sörmlandsleden 300 m från ytterdörren och ett virrvarr av single-track stigar 150 m från samma dörr där jag med lätthet kan skrapa ihop ca 12 km utan upprepning. Det är nära till en av Sveriges renaste insjöar med flera badplatser och ett naturreservat där jag gärna kombinerar en löprunda med ett svalkande bad sommartid. Det finns också relativt gott om lugna grusvägar på landet för längre rundor även om jag skulle önska mig ännu flera och ofta väljer någon av de tre fyra vanligaste rundorna jag har.

Att springa på en sjö fungerar utmärkt vintertid...

Hällmarker ett par kilometer hemifrån sydväst om tätorten

"Min egen Abborrebacke" har jag norr om tätorten ut mot Mälaren, 400m lång och 40 höjdmeter ligger den som en trevlig bonus 10 km in på en 15-km-runda.

En av många småvägar strax utanför samhället

Sörmlandsleden etapp 17 har jag 300 m från min dörr.

Kuperat

Nykvarn är inte superkuperat och det finns inget alls som med rätta kan kallas berg i omgivningen. Hela orten ligger längs en ås/i en sluttning och det finns gott om både korta och branta backar och då jag bor relativt högt i tätorten får jag uppförslöpning i slutet vilken runda jag än väljer.

Flackt

Se ovan, trots att orten ligger i en sluttning finns vissa flacka partier t ex cykelvägar som lämpar sig för intervallträning men utbudet är begränsat. Någon helt plan sträcka på ca 1000 m har jag inte lyckats hitta efter snart 18 år här. I tisdags sprang jag 6x1000m på cykelbanor och då sprang jag tre varv på en slinga som till lika delar innebär uppför, utför och flackt.

Idrottsbana-/område

Kommunen har ett motionsspår jag nämnt i många blogginlägg - Oxvreten - och en skidklubb. Spåret är rejält kuperat (bra Lidingöloppsträning!) då det lagts i slingor runt en ås men tyvärr bara 2,5 alternativt 4,5 km långt. I anslutning till motionsspåret finns ambitioner för ett sammanhängande område för idrott, två konstgräsplaner för fotboll på en f d industritomt och ett stort gräsfält för fotbollsträning och spontanidrott där skidklubben anlägger spår på vintern finns redan. Någon tartanbana finns tyvärr inte men en sådan finns inritad i översiktsplanen som ska utveckla idrottsområdet på sikt vilket jag hoppas mycket på, även om det inte kommer hända på ännu ett par år. Närmaste tartanbana är Södertälje IP drygt 15 km bort där det också just nu byggs en inomhushall för friidrott där jag hoppas få träna med min klubb Enhörna kommande vintrar.

Backiga Oxvretens skidspår

I lilla men vackra och sjönära naturreservatet Jägarskogen springer jag gärna året om!

Tillgång till organiserad löpträning-/löparklubb

Det finns ingen löparklubb i Nykvarn och skidklubben som hade sin storhetstid på 1980-talet har ingen organiserad träning. Orienteringsklubben SNO (Södertälje-Nykvarn orientering) har vissa gemensamma pass och det är nära till Enhörna som har pass just i Enhörna och i Södertälje. Det finns två lokala gym där ett av gymen har en löpargrupp, dock i liten skala och med fokus på nybörjare. Det finns också en facebooksgrupp för löpning här som jag övertagit administratörsrollen för och jag har gjort några försök att få till gemensam träning men det är väldigt trögt och i bästa fall kommer det ett par personer till de gemensamma passen som föreslagits. Kanske är man rädd att man är för långsam och därmed sinka övriga deltagare, synd i så fall.

Sammanlagt bor jag på en lugn och lantlig plats, där det är nära till mycket, lopp i Stockholm och vacker natur att träna i. Jag uppskattar verkligen att jag har skog och stigar bara 150 meter från min dörr, det är en oerhörd tillgång och som Mackan skrev på sin blogg nyligen, skogen är alltid öppen.

Hur bra är det för löpning där du bor?