Medverkar i ny löparpodd

 Ännu en löparpodd har sett dagens ljus, denna gång en engelsk sådan vid namn Pace Yourself Podcast, startad av Jamie som började springa när han förlorade sin pappa i cancer och fann en väg till välmående genom löpning och detta, att använda löpning som väg bort från något svårt är poddens genomgående tema. Ännu så länge finns bara två avsnitt tillgängliga och jag medverkar i det andra och pratar om löpningen som en väg framåt efter min bästa vän och löparkompis självmord 2018, om hur jag tränade mer än tidigare under pandemin men blev sämre än någonsin, om kontinuitet och om bristen på styrketräning. 

Podden fokuserar inte så mycket på tider och prestation och såklart finns det mycket jag ville ha sagt både om det och om annat som jag inte kom på i stunden och såklart hör jag att jag stakar mig och pratar "svengelska" vid tillfällen men överlag tycker jag ändå att samtalet blev ganska bra. 

Om du vill lyssna så finns podden där du brukar lyssna på poddar. 

Volymvågen

En volymvåg sveper över löpar-Sverige. På elitnivå har Sveriges framgångar på framförallt medeldistans de senaste åren men även nu på långdistans tillskrivits en tillbakagång till träning som var rådande för flera decennier sedan där grunden var en hög träningsvolym, snarare än lägre volym och högre intensitet vilket både skadat många talangfulla löpare och lett till uteblivna framgångar. Det talas mycket mer om volym, trösklar och löpekonomi snarare än maximalt syreupptag idag och Norge-inspirerade dubbeltröskel har blivit ett begrepp även i motionärskretsar.

Volymvågen har även dragit in över motionärerna och i kombination med Covid-19 har många extra tid att träna och jag imponeras över fokuset många har! Trots frånvaron av tävlingar så tränas det otroligt mycket mängd av väldigt många, motionärer som med råge passerat veteranålder och är mitt i livet med familj och karriär men ändå avverkar tolvmilaveckor på löpande band. Imponerande som sagt! Föga förvånande då kanske att många också är i väldigt bra form och det persas på testlopp, virtuella lopp och små spontana löparsammankomster.  Själv är jag inte riktigt i den toppformen även om formen är långt ifrån dålig, tvärtom. Det är väl snarare så att målsättningarna är lite för höga sett till den form jag är i och då gör det ingenting att det är tomt i tävlingskalendern även om jag saknar mycket runt tävlandet vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Poddar har kommit att bli det bloggarna var för tio år sedan och jag lyssnar mycket på poddar och det är intressant att fundera kring vilken roll de nu spelar i att inspirera motionärer till löpträning. Maratonlabbet, Springsnyggtpodden, RW-podden är favoriterna, valda avsnitt av Maratonpodden, Tyngre Träningssnack, Kommentatorerna, The Science of Sports, Strength Running och Popcast är några andra.

Johan och Erik som producerar Maratonlabbet och också John och Manne, upphovsmännen till Springsnyggtpodden tränar alla mycket, framförallt Erik i Maratonlabbet och John som är elitlöpare sedan många år. Eriks utveckling på maraton från att klara sub3 efter att podden startades till att nu springa under SM-kvalgränsen inspirerar många givetvis. Mig också! Samtidigt har jag lite svårt att relatera dels till volym på uppåt 20 mil i veckan och hur jag ens skulle få in en sådan volym i mitt liv. Varken Johan, Erik, Manne eller John har såvitt jag förstår vanliga "åtta-till-fem"-jobb utan arbetar mer oregelbundet och/eller på frilansbasis vilket förmodligen ger andra förutsättningar att både träna på dagtid, hålla en hög volym och kanske också få en bättre återhämtning? Sedan kan säkert andra problem uppstå med oregelbundna arbetstider såklart med påverkan på sömn och återhämtning. Jag vet inte mer om deras vardag än vad som framkommer i deras poddar vilka jag som sagt gillar skarpt!

Jag har sedan länge landat i att en volym på mellan 40-70 km/vecka där årssnittet per vecka brukar hamna mellan 50-60 km fungerar bra i mitt liv utan att kosta på för mycket, väl medveten såklart, vilket jag skrivit många gånger i den här bloggen nu, att det gör att jag aldrig kommer nå min fulla potential som löpare vilket förutom högre volym också kräver klart lägre ålder än min nuvarande och det blir ännu svårare att försöka mig på ;)

Egentligen är det så självklart enkelt att allas våra liv ser olika ut med olika sysselsättningar, olika tid till vårt förfogande, olika små och stora val och prioriteringar vi gör mer eller mindre omedvetet hela tiden. Inget är rätt och fel såklart men det kan vara värt att reflektera kring att vår vardag kan se väldigt olika ut, vilka tider vi kan och vill träna på och vilken volym som passar i ens eget liv innan man inspireras för mycket av en podd eller någon annan löpare och försöker köra samma upplägg själv. Det är så oerhört lätt att falla in i jämförandet av tider, prestationer, mål och träningsvolym som löpare! Been there, done that, didn't get the T-shirt...

På tal om volym så har jag haft en helt ledig vecka och då ägnat mig åt att öka volymen och få extra vila. Det blev en riktigt bra träningsvecka som såg ut så här:

Måndag: 20 km lugn distans i kuperat motionsspår
Tisdag: 16 km distans
Onsdag: 11 km morgonjogg och intervaller på bana på eftermiddagen 1600m+10x400m+1600m, totalt 9,3 km.
Torsdag: 12 km morgonjogg
Fredag: 15 km lättare fartlek på band
Lördag: Morgonjogg 10 km.
Söndag: 14 km inkl en progressiv stege 3000-2000-1000-1000-500m

Det har gått väldigt bra på det hela taget och volymen stannade på dryt 107 km. Jag har en tid varit ganska stel i höger fot och fotled och haft lite hälsporrekänningar i samma fot men foten är mjukare nu än i början av veckan. Jag har varierat skor och sprungit de flesta av passen på mjukt underlag som gräs eller grus och lyckades få till en bra mix av lugnare pass i tillräckligt långsamt tempo och en intensitet på fartpassen som inte gav något slitage vilket inte alltid är så lätt.

Jag har tidigare fått lyckade resultat av att då och då öka träningsvolymen ganska dramatiskt under någon enstaka vecka. Nu fick jag också mycket återhämtning i och med att jag var helt ledig men att ligga på en volym på tio mil per vecka i min vanliga vardag är ingenting jag strävar efter.

Polariseringen i löpar-Sverige

Jag skrev i förra inlägget att det händer en hel del intressant med löpning som företeelse just nu. När löparboomen blommade ut för ett tiotal år sedan var det med fokus på lopp, tider och prestation och nu har pendeln slagit över väldigt tydligt mot motion, hälsa, välmående och rörelse i vardagen. Med det följer också en polarisering, som med mycket annat i dagens samhälle, där många söker bekräftelse hos sina gelikar och har svårare att se andras utgångspunkt.

I löpningen märks den här polariseringen genom å ena sidan "elitfalangen", en del elitlöpare och före detta sådana, deras wannabees och motionärer (nej, jag tänker inte använda termen elitmotionär) som tränar väldigt målinriktad och elitlikt där inställningen, i alla fall hos vissa, är "Träna hårt för helvete, det ska göra ont, det finns alltid tid till träning, träning ska alltid prioriteras som nummer ett" o s v. Dessa framställs ofta som självspäkande asketer som avstår ett glas vin för att inte sabba morgondagens intervallpass.  I andra ändan av skalan finns de som skyr prestationsfokuset som pesten. Som blir stressade av att bara prata om tider och av en bild på en Garminskärm på Instagram och därför konsekvent undviker tider och resultat, utan hellre fokuserar på upplevelse och känsla, njutarrundor och det sociala i löpningen o s v.

Jag känner aldrig igen dessa beskrivningar och det är min fasta övertygelse att de allra flesta befinner sig mitt emellan dessa ytterligheter. Jag gör det definitivt och var jag befinner mig på skalan varierar över tid, beroende på hur jag mår, hur bra jag sover, hur stressad jag är, hur mycket tid jag har för träning, och en mängd andra faktorer. Det tror jag gäller de allra flesta och det trista med den här typen av polarisering är att den verkar utgå ifrån, återigen, som så mycket annat i vårt samhälle, att det inte går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det går jättebra att träna prestationsinriktat och samtidigt må jättebra av det, jag gör det. Jag skulle ledsna omgående av att träna löpning för hälsa och vardagsmotion och att enbart springa lätta distanspass! Likaså går det utmärkt såklart att ha hälsa och välbefinnande som främsta drivkraft och må väldigt bra av det men samtidigt vilja klara av det där loppet/den där distansen på en viss tid!

Mitt löparliv har plats för både njutning och avkoppling, som här på Sörmlandsleden...

Liksom för prestation, tider och jobbiga stunder som här på en tävling på 5000 m. Foto: Carl Wistedt.

Som vanligt tror jag mycket skulle bli bättre av större öron och mindre mun, lyssna mer, prata mindre. Ta in andras perspektiv.

"You'll make more friends in two weeks listening to others than you will in two years trying to make yourself interesting" - ungefär så sade någon klok människa någon gång och jag tror det ligger mycket i det!

Status i övrigt är att rethosta slog sig ner i bröstet förra veckan och jag försökte springa lugna pass ändå men fick lägga in lite extra vila för att få det att försvinna så förra veckan blev det lite klent med träning. Den här veckan har jag igen startat upp lugn träning utomhus och också kört ett fartpass på band och förhoppningen är en helg med både ett längre distanspass och ett långt långpass vilket kommer göra mars till ännu en månad med bra mängd men det hade kunnat bli riktigt riktigt bra, t o m en rekordmånad utan den där hostan men det är bara att gilla läget. Att under hela den långa vintern bara drabbas av två lindriga förkylningar är bra ändå!