Det är inte dags än att runda av löparåret men jag tror min sista tävling för i år blir Täljemilen nu på söndag. När jag i fjol sprang 38:29 där - min snabbaste mil på fem år - så väcktes en förhoppning om att kunna fortsätta förbättra mig på just milen och närma mig att igen springa milen på 37 minuter, något jag inte gjort sedan före pandemin, på Långlöparnas kväll 2020 sprang jag på (retliga) 37:00.
Så har det inte blivit. Jag har tävlat mindre än vanligt i år. Efter en vinter med riktigt kvalitativ löpbandsträning blev vårsäsongen förstörd av akut njursten och två månader med väldigt dålig träning vilket jag skrivit om tidigare. De två millopp jag sprungit i år och som ni hittar tävlingsrapporter ifrån här, Djurgårdsvarvet och Enköpingsloppet gick inte som jag ville eller trodde jag var kapabel till.
Träningen har indikerat att om inte sub38 så i alla fall låga 38 minuter funnits inom räckhåll den här hösten, men det är lite vanskligt. Jag har alltid haft en hög fartreserv, eller spurt kanske. Jag kan alltid avsluta ett intervallpass med att springa den sista intervallen mycket snabbare eller springa den klart snabbaste kilometern i slutet av ett lopp oavsett hur jag sprungit innan, men jag tycker jag saknar lite fartuthållighet och förmodligen lite uthållighet överhuvudtaget, då jag sprungit sämre i mitten av båda milloppen. Jag har helt enkelt haft lite svårt att behålla farten med samma ansträngning.
När jag tittar tillbaka på min träning senaste året så är det inget fel på kvaliteten i träningen, den är faktiskt utmärkt, regelbunden och konsekvent. Lite inspirerad av de norska singlarna så har det blivit många ganska kontrollerade tröskelpass vilket jag tror varit bra, men också en hel del milspecifika pass runt den högre tröskeln. Distanspassen däremot har mest fått agera utfyllnad vilket de ju ska göra men jag tror de varit lite för korta för att bygga uthållighet. Bristen på långpassen spelar såklart också in här.
Jag har faktiskt sedan "omstarten" i våras efter njurstenen, bollat min träning regelbundet med ChatGPT. Jag har dumpat en månadssammanfattning från jogg.se och bett om feedback och AI-verktyg är ju till naturen ganska uppmuntrande och jag har fått mycket beröm för min konsekventa intervallträning men också en del berättigad kritik för bristen på långpass och längre sammanhängande tempo-och tröskelträning, inte minst inför halvmaran i Stockholm i September. Det lyssnade jag på och lade in några hårdare längre pass, bland annat 12 km i det tempo som sedan blev mitt halvmaratempo på tävlingen, vilket gjorde att jag funderade lite på om jag kunde gått lite hårdare på tävlingen, för 12 km halvmaratempo rakt av borde vara rätt hårt och det passet kändes ganska kontrollerat. Jaja, strunt samma då jag var väldigt nöjd med halvmaran och åter till ämnet uthållighet.
Jag tror jag behöver åtminstone något pass på mellan 15-20 km, helst varje vecka för att springa bra också på milen, helst också lite fler pass mellan 20-25 km men de tror jag inte jag behöver lägga lika ofta.
Veckan efter Enköpingsloppet sprang jag två pass på över 15 km och ett annat längre pass också och kanske blev det lite för nära efter tävling för genast började jag känna mig lite sliten, vilket jag inte gjort på länge nu men jag tror ändå jag behöver få upp mängden kilometer något från nuvarande nivå, förhoppningsvis utan att känna mig sliten, för att bygga den uthållighet jag tror jag behöver för att bli lite bättre igen. Jag tror också jag behöver lite längre sammanhängande pass i högre fart för att öva på att inte tappa fart i mitten av loppet.
De här tankarna har gjort att jag nu släppt ambitionen att springa milen sub38 år, då jag inte varit nära. För att jag däremot ska vara nöjd med säsongen så vill jag däremot springa Täljemilen 18 oktober under 39 minuter, då skulle jag vara nöjd i nuläget. I onsdags sprang jag ett väldigt bra banpass med klubben där jag sprang 3+3+2,2 km i 3:53/3:54/3:45-fart med 90 sekunders ståvila, med en bra känsla vilket jag tycker talar starkt för att sub39 och kanske lite till är realistiskt men som sagt, det har jag trott tidigare också den här säsongen så jag har ingenting för givet.
Jag går in i årets kanske sista tävlingsvecka med ett Garmin VO2Max på 63, vilket jag bara varit uppe i en gång tidigare och en träningsstatus som "Ökande" - what could possibly go wrong. Säkert en hel del :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar