Sveriges bästa motionsspår goes Oxvreten

I början av sommaren läste jag på jogg.se om killarna som skulle ut och springa Sveriges alla motionsspår under devisen "2 löpare - 3 månader - 290 kommuner". De har inte möjlighet att springa alla spår men målsättningen är att springa ett spår i varje kommun och jag slängde iväg ett kort mail och erbjöd mig att visa dem mitt hemmaspår Oxvreten som jag ofta nämner här på bloggen.

Jag tänkte väl att det dröjer en bit in på hösten innan det blir aktuellt men igår ringde plötsligt telefonen då de var på väg söderut från Stockholm och undrade om jag hade möjlighet att träffa dem? Det hade jag och vi stämde träff vid Oxvreten. Det blev en mycket trevlig pratstund om löpning, träning, om spåret naturligtvis, om Nykvarn, löparskor, bloggen, familj och livspussel och mycket annat medans vi joggade runt spåret och efter löpturen! Spåret bedömdes utifrån en mängd kriterier, underlag, hur bra/dåligt skyltat det är, dvs hur lätt det är att hitta runt, naturupplevelse och kupering där Oxvreten fick en trea på den tregradiga skalan vilket t ex också Lidingöloppets sista mil också fick.

"Riktigt glada nu". Foto: Philip Persson från deras blogg, lånad med tillstånd.

Från vänster undertecknad, Oskar Jensen och Philip Persson

Gårdagens spårskörd innehöll Salem, Nykvarn, Södertälje (Enhörna) och Strängnäs kommun där Philip som representerar Team Blekinge i löpning och har fina meriter inom orientering (gäller även Oskar) avslutade dagen med att springa milen i Ulvaspåret i Åkers Styckebruk på 37 minuter! Följ projektet på killarnas blogg där de beskriver olika spår blandat med filosofiska funderingar och möten med olika löpare som kommer deras väg! Där hittar ni också en detaljerad färdplan med karta och varje kommun de besöker med datum i ett Excelark. De hade i måndags avverkat 111 av Sveriges 290 kommuner och härnäst går resan söderut mot Norrköping innan de vänder västerut mot västkusten via Örebro och Karlstad.

Tränar Du i ett motionsspår som du tycker att killarna bör uppleva, det kanske är väldigt vackert beläget, lättsprunget, kuperat eller något helt annat. Tveka inte att höra av dig till dem kanske också erbjuda dig att springa med dem, trevligt löparsnack utlovas! Kanske kommer ditt spår och du själv att hamna i den bok som projektet så småningom kommer utmynna i? 

Löpning i Oxvreten. Foto: Philip Persson

Featuring Oxvreten

När sonen tränade fotboll igår var det för blåsigt och kallt att bara stå och titta så jag gick tvärs över vägen och gick en liten bit av Oxvreten-spåret med kameran. Då jag sprungit mycket här i sommar och skrivit om det så kommer här lite bilder.

Det är svårt att skildra djup och höjdskillnader på foto men förhoppningsvis ger det en bild av hur en liten del, drygt en kilometer, av spåret ser ut. Förvisso ett helt vanligt motionsspår i skogen som det finns tusentals av men ett som är ovanligt kuperat och brukar kallas "brutalt" av dem som provat! Jag ser framför mig hur en skäggig farbror i orange Helly-Hansen och grova gummistövlar traskade hummande omkring i skogen för decennier sedan funderandes på hur man bäst skulle kunna utnyttja höjderna och erbjuda ett spår för skidåkning. Spåret är utmanande och riktigt roligt att både springa i och åka skidor i, men på skidor gäller det att ha självförtroende i backarna!
 

Gräs, en blekt lila målbanderoll, en löpare till vänster som precis kommit upp ur "gropen"

  

Bilden ger verkligen inte rättvisa åt hur kolossalt brant
den här nedförsbacken är, full med rötter och längs ner
en tvär vänstersväng i fuktigt gräs där jag alltid är försiktig!

En alternativ väg ner är "väggen", riktigt brant, har sprungit/gått den en gång,
 åka längdskidor i den vågar jag faktiskt inte, då spåren alltid är dåliga här.

"Väggen" igen

Nere på lägsta punkten i gropen...

...strax så går det riktigt brant uppför igen...den här bilden ger heller inte rättvisa åt lutningen

...Uppe



...Det vänder ner direkt igen och den här utförslöpan är låååång!

Nere igen finns två val. Kort, brant "saxbacke" till vänster, lång seg backe till höger, jag väljer alltid höger...

...det går uppför tillbaka till målområdet...

...det fortsätter uppför...

...nästan uppe nu...

...på toppen, löpare på väg upp.

Resten av spåret, tillbaka vid klubbstugan forsätter uppåt på en höjd följt av utförslöpning, ny brant backe och ett lättare parti innan det går uppför igen till en ås på banans högsta punkt innan det igen vänder neråt till målområdet. Är ni Stockholmsbaserade läsare sugna på en provtur så säg till, jag ställer mer än gärna upp som löpskällskap och lokalguide! Nykvarn är lätt att nå med bil och tåg (30 min från Stockholm central). Det är väl skyltat till spåret bilvägen och starten ligger bara 1 km från järnvägsstationen!

Det var rätt kallt igår på sista "riktiga" löppasset, tre lätta terrängintervaller i ca 4:20-fart och jag är lite snorig och halsen är småirriterad. Jag vilar idag och det känns som jag har det under kontroll och det oroar mig inte inför lördag!

Börjar bli redo!

Gårdagens fyra varv som höjdprofil från Garmin Connect. Backigt är det!

Igår kväll avslutade jag en riktigt bra träningsvecka (59km löpning och 59km cykling) med ett besök i Oxvreten igen efter en skön vilodag i lördags. Det känns som om jag börjar bli redo för backarna på Lidingö. I mitten av maj sprang jag två varv här som intervaller i 4:17 resp 4:14-fart och det var ett högintensivt och tufft pass! Igår sprang jag fyra varv utan vila mellan, nästan lika snabbt. Varvtiderna blev 4:21, 4:23, 4:24 och 4:19 min/km. Inledningsvis kändes det segt då jag tryckte på utan att det hände något med farten men jag var nog inte riktigt uppvärmd då jag joggat till spåret (1,5 km) ihop med äldsta sonen i 6:30-fart.

Snart kom jag däremot in i ett bra flyt och det kändes bitvis som om jag sprang på räls. Jag övade på att hitta en intensitet i backarna där jag skulle vara stark över krönet och orka tillbaka i rätt fart direkt och det var en skön känsla och jag kände mig stark i princip hela passet. Varje varv på knappt 4,5 km bjuder på sex ganska tuffa, både branta och relativt långa, backar och några mindre knixar så totalt 24 backar avverkades under passet.

Utförslöpningen behöver jag fortfarande fila lite på, att våga även när det är riktigt brant men det känns som om mitt fokus på backe börjar betala sig. Några fler långpass och fortsätta nöta på det här sättet så ska jag nog kunna ställa mig på den där startlinjen med gott självförtroende 28 september även om jag inte sprungit loppet förut!

Bara jag bestämmer mig blir det ofta rätt bra!

Oj vad trötta min ben är idag! Igår var en intensiv dag, det har varit intensivt hemma ett tag, mycket små extra aktiviteter som tagit tid och energi och gett trötta föräldrar och trötta barn. Velade om snabbdistans eller ett längre kuperat distanspass i motionsspåret i förra inlägget och någon energi till snabbdistans stod inte att uppbringa igår kväll. Det var nära att jag ställde in träningen då energin inte var på topp men jag hade bestämt mig så jag bytte om strax efter kl. halv nio och stack iväg och det kändes OK. Styrde fötterna till motionsspåret 1,5km bort med siktet inställt på två varv i 4:30-fart, inte så långt som jag hade tänkt men klockan hade hunnit bli en del och 4:30-fart i spåret blir ganska intensivt.

Jag ansluter till spåret närmaste vägen och hamnar då på det mer lättlöpta partiet på 4,5km-slingan och satte av i en hastigheten som kändes ok, något snabbare än tänkt, strax under 4:10-fart. Själva "Stadion", dvs klubbstugan med parkering, målrakan med den gamla blekta målbanderollen ligger bredvid en djup dalgång man springer ner i och sedan upp igen och där är det många och branta höjdmeter! Farten sjönk till strax över 4:15 min/km, fortfarande snabbare än planerat och jag tappade lite ytterligare i de sista backarna innan jag var tillbaka vid min startpunkt efter drygt 18 minuter. Väl där var jag trött och tog 2,5 min gåvila innan jag sprang ett varv till. Andra varvet blev copy paste första varvet med två viktiga skillnader. Jag höll farten bättre i backarna efter målområdet och var följdaktligen mycket mycket tröttare när sprungit klart andra varvet som gick något fortare. Med pipig andning, stumma ben och mjölksyra upp över öronen var jag tvungen att sätta mig ett tag mitt på spåret och pusta ut. Farten på andra varvet var blygsamma 4:14 min/km men att träna här går inte att jämföra med en flack asfaltsrunda och jag har aldrig sprungit ett varv här så fort vad jag vet.

Hittade ett gammalt inlägg där jag 2010 sprang tre varv i 4:39-tempo och tyckte det var grymt jobbigt, här är höjdprofilen från det passet.

Jag vet ju detta, men vilken träningseffekt jag skulle få om jag sprang fler sådana här pass eller bara sprang oftare i det här spåret! Få se när nästa träningspass blir men på söndag kväll blir det i alla fall kort snabbdistans (på asfalt), 5-6km med 3:50'/km som riktmärke för farten och en förhoppning om att det inte ska vara alltför jobbigt.