Lite då-och nu-bilder och avbruten, misslyckad snabbdistans!

Inspirerad av Daniels grymma då-och-nu-bilder så jämförde jag lite spring-bilder på mig själv, några av dem från före bloggens födelse. Även om inte bilderna vittnar om någon större kroppslig förändring lik den grymma förvandling man ser hos Daniel tycker jag ändå man kan se en viss utveckling vad gäller löpstilen, snälla, säg att det förhåller sig så?

Brolöpet 8km Södertälje 2007 (33:50) - Lååånga steg och sliten redan efter 3km...

Ganska krokig och lite sliten redan (eller ska det där föreställa ett leende?) någonstans vid varvning - Stockholm marathon 2008

Målgång Stockholm marathon 2009. Långt steg och rejält rejält sliten!

ca 29km Stockholm marathon 2010 och visst börjar hållningen se bättre ut?

Ca 150m kvar av Stockholm marathon 2010, gladare, piggare, snabbare och rakare än 2009!

Den här bilden har ni sett många gånger nu och en bild jag alltid kommer att bära med mig och bli glad av! Ett fåtal meter kvar bara av Stockholm 2010 och med bra hållningen hela vägen!

Dålig screenshot från Hässelbyloppet 2010 och sub40 för första gången (38:46). Visst spurtar jag men hållningen börjar åtminstone påminna lite om Daniels!

En av få bra bilder från 2011, målgång Påsksmällen 10km (39:33). Hållningen långt från perfekt här men så var jag duktigt trött också. Fotograf Agnes Dahlgren (med mobilen).

Stockholm halvmarathon 2011. Återigen en taskig screenshot men med tanke på att jag här har  över  två mil i sub 4 min/km-fart i benen så tycker jag ändå det ser OK ut!

Nog om det. Idag transportlöpte jag hem från jobbet med ryggsäck vid femtiden och tänkte köra en del av passet som snabbdistans. Kände direkt när jag lämnade jobbet att det var orkes-och energilöst och att det inte fanns någon antydan alls till klipp i steget. Pulsen var tio slag högre än på den lugna distansen igår trots samma tempo. Jag förlängde uppjoggen och tog en kort paus innan jag startade snabbdistansdelen efter 4,8km men så fort jag lämnat den lättsprungna delen där jag höll 3:50-tempo och fick lite motlut så sjönk farten direkt förbi halvmaratempo och när jag inte ens klarade att hålla 4:05-tempo efter 2km så avbröt jag och bara joggade hemåt istället. Gissar att jag inte är återhämtad ännu efter söndagens mastodontlångpass.

Tröstar mig med det brukar heta att man snabbt tröttnar på en en blogg där man bara får läsa om succéer och hoppas jag är tillräckligt återhämtad för att köra fyrahundringar på fredag istället. Imorgon blir det vilodag!

Nämen, det är ju jag!!

Kopplade av med lite löparbloggsläsning i helgen. På Mikaels blogg studsade jag till eftersom det står att han hittat mig på ett foto på en annan blogg. Klickade in på bloggen och konstaterade att visst är det jag, på väg att gå i mål på Stockholms Stadion på maran 2009! Kul och oväntat att hitta en bild på sig själv bara sådär!

Jag med nr 2156 på bröstet. 250m kvar och trött, stel och sliten (se löpsteget)

men också nöjd (se ansiktssuttrycket)

Den här dagen slog jag blogginnehavaren Maria (K1085) med tjugo sekunder men efter att ha gjort 2:52 i Växjö i höstas så siktar hon nu på 2:45 på maran. Liksom Mikael så lyfter jag på hatten av beundran för en sådan utveckling!!

Efter två ganska tuffa pass i fredags och i söndags väntar en lugn mysrunda på ca 10km ikväll. Behöver ju bli bättre på att differentiera farten lite...

Lunchlöpning, Runners World och några bilder från långpasset

Igår sedvanlig lunchträning, 9,1 km i väldigt lugnt 5:46-tempo. Inte mycket att orda om. Resten av lunchlöpargänget uteblev, kanske p g a ymnigt snöande och blåst men är man hardcorelöpare så är man :-)

Benen var trötta, stolpiga och sega efter söndagens 25km, och dessutom känner jag av helgens styrketräning av ostbågs-musklerna fortfarande. Ändå var det skönt att jogga lite tillsammans med några skönsjungade koltrastar som tyvärr inte verkar ha insett att våren lär dröja till 2017 ungefär...

Igår landade senaste numret av Runners World i brevlådan. Riktigt kul att läsa Petras blogg-reportage, även om inte just min blogg var utvald, sur min sur min ;-) Märkligt att det känns som att läsa om mina kompisar fast jag inte träffat någon av er i reportaget IRL!

Tidningen har i mitt tycke blivit väldigt mycket bättre sedan Runheim klev i chefsredaktörs-dojjorna. Jag var riktigt trött på att alla nummer var likadana innan, med träningsprogram för att klara milen på två timmar...Runheim själv verkar dock rätt dryg tycker jag. Igår kväll skrattade jag härligt högt åt hans raljerande kring "keps-tråden" i ledaren eftersom jag tror att jag bidrog med ett inlägg in den tråden, kepsfantast som jag är vid sommarlöpning. Uppenbarligen var det inte ett ämne som var tillräckligt mycket löpning enligt Runheim. Skulle ni håna era läsare om ni var chefredaktör för en tidsskrift? Hans lumparhumor tog sig ju lite märkliga uttryck även i förra ledaren kring måltidsvanor om ni minns.

Vad mina inlägg blir långa, ni tröttnar väl inte på att läsa dem? Detta skulle ju bara bli ett kort inlägg med de här bilderna fångade med mobilkameran på söndagens långpass, visst är det vackert?