Det blir inte värre än så här!

Jag har tänkt springa fyra pass den här veckan varav ett skulle springas idag. De yttre förutsättningarna var kraftig blåst, regn och ett tjockt lagers snöblask som fallit under natten och förvandlat underlaget till en gråvit sörja.

Velade ett tag och tänkte ställa in, osugen på att bli kall, blöt och riskera att bli förkyld igen. Ett avi om ett paket som skulle hämtas kom dock till min hjälp och var den lilla push i rätt riktning jag behövde. På med rejäla lager med kläder, löparryggan och de nydubbade löparkorna och iväg på en liten omväg eftersom jag bara har 1,5km ner till centrum och postens utlämningsställe.

Väl ute var det ju, som vanligt, inte så katastrofalt illa även om motvinden grinade mig i ansiktet, strumporna var genomblöta efter 50 meter på vår oplogade gata och Garmins batteri lade av efter knappt två kilometer. Mötte en annan löpare, lika löptokig som jag och vi hälsade på varandra i samförstånd.

Jag hade bra fäste hela vägen, liksom i onsdags när jag körde ett fartlekspass med stegringslopp för att testa fästet med dubbar, jag hämtade ut paketet och väl hemma känner jag mig nu mer än nöjd.

Det blev inte långt, det gick inte snabbt, det var på hela taget ett riktigt skitpass men jag genomförde det och fick ett litet tjockare pannben på kuppen. Ibland behöver man faktiskt inte sätta ribban högre än så!