söndag 13 september 2015

Race Report Stockholm halvmarathon 2015

Tid: 1:24:27
10k splittar: 39:30/40:54
Placering: 209, placering åldersklass: 39
Puls: (snitt/max): 184/194

Igår inför loppet kom de vanliga fjärilarna i magen trots att jag verkligen inte borde känna någon press. Åt en lättare lunch strax före tolv och tog med mig en festis och en banan i  packningen, det brukar fungera för mig på det här loppet. Åkte upp till Stockholm och hämtade nummerlappen i ett soligt Kungsträdgården men konstaterade att det blåste en hel del. Träffade på Kent, Christian och Michael samtidigt som jag intog det traditionsenliga kaffet med kexchoklad och ca 45 minuter innan start lämnade vi in våra överdragskläder och joggade lite bland turisterna i gamla stan. Fortfarande lite fåfängt roligt att få höra kommentarer som "de ser snabba ut" från flanörerna och andra löpare med högre startnummer. Ett par besök i den blå enrummaren för att nervöskissa men jogga runt i startfållan var för bökigt så efter att ha bytt några ord med Kalle Wahlström, programledare för Svett och Etikett (som jag sedan höll på att springa på i Klaratunneln) så tog jag plats ovanligt långt fram i fållan bredvid Anders Larvia som bloggar på Runners World och jag passade på att berömma honom för en bra blogg. Hälsade också precis innan start på Nino Lavecchia Huddinge AIS som jag visste skulle springa loppet i fyrafart.

Kom iväg bra utan att stressa och tack vare att jag stod lite längre fram i år var det inte lika trångt även om det som vanligt blev lite trippande i några kurvor första kilometrarna. Hade Kent precis framför mig och också Nino och då Nino, som agerade föredömlig farthållare åt Lona Justesen IF Linnea, sprang i precis samma tempo som jag så gick jag upp jämsides med dem på Vasagatan. Istället för öppningsfart något över 4 min/km som jag tänkt mig gick det lite under 4 min/km men det kändes väldigt kontrollerat. Den nya backen på Torsgränd var brant så den trippade vi uppför försiktigt, ändå passerade vi löpare och som vanligt så var jag stark och kom ikapp uppför medans jag ofta tappade några meter utför.

Vi passerade 5 km på Kungsholmen på 19:46 och det kändes mycket kontrollerat. Pratade lite med Nino som servade Lona med dricka och pepp och uppmanade publiken att heja mera. Jag hoppade som vanligt över vätskan innan stigningen upp till Franzengatan och tog det försiktigt uppför. Det nya partiet vid Hornsberg upplevde jag sedan som en förbättring, visst backen upp bredvid Krillan var seg men i övrigt var det flackt och lättsprunget även om jag fick en lite dipp energimässigt här vilket jag brukar få ungefär här på det här loppet. Ut på Norrmälarstrand bet motvinden tag i oss och då jag inte ville "störa" Nino och Lonas farthållning så försökte jag hitta andra ryggar än Ninos eller springa bredvid honom för att ge Lona mer vindskydd. Lite tröttare nu men milpassering på 39:30 fortfarande med bra känsla. Här tog jag också den enda muggen med dricka, jag var lite kissnödig redan vid start och ville inte dricka för mycket, det var heller inte så varmt och jag brukar klara mig bra på en mugg på halvmara. Efter dricka och gel kändes det bättre igen trots motvinden. Jag hade som vanligt en treportioners Maxim-gel i enda handen som jag då och då tog en sipp ur och det fungerade lika bra som vanligt tills jag slängde den i Tantolunden senare. Vid Rosenbad sprang jag om Kent och ut på Skeppsbron blåste det rejält och jag valde att hitta flyt i löpningen istället för att trycka på vilket gjorde att farten gick ner här.

Ut på Södermälarstrand kändes det lättare igen med vinden i ryggen och det kändes som om vi sprang extremt jämnt men när vi passerade 15 km på strax under timman konstaterade jag att farten gått ner en del och det berodde väl på vinden på det här partiet som många upplevde som tuff. Nino verkade helt oberörd och vi sprang och snackade en del här igen. Plötsligt hade jag nu Kent framför igen samtidigt som Nino och Lona kom efter några meter och då känslan var bra fortsatte jag själv. Upp genom Tanto sprang jag förbi Robert som sänkt tempot men fortfarande sprang lätt och fint. Visst ökade ansträngningen något men det kändes väldigt kontrollerat och klart lättare än vanligt. Jag kände att jag hela loppet löpte väldigt jämnt, energisnålt och avslappnat med bra teknik, hög stegfrekvens och bra hållning. Jag passerade hela tiden löpare utan att bli omsprungen av speciellt många. Snart var jag uppe utan att vara så otroligt trött som jag brukar vara här, hade Kent ca 20 meter framför mig, uppför sista backen och peppade publiken i kurvan utför Götgatsbacken. När jag sedan skulle svänga höger in på gatstenen på Slussentorget i slutet av den branta backen fick jag i riktigt hög fart parera några som gick över gatan och fick därmed springa en extra vid kurva. Ut på Skeppsbron och förbi 20 km på 1:20:24 konstaterade jag att även den här femman gått lite långsammare och att 1:23 verkade tufft att nå. Här är jag i vanliga fall är helt slut, och istället för att ta ut de sista procenten och slita hund valde jag att bara fortsätta i samma tempo, kontrollerat fram tills dess att vi "kommit runt hörnet" fram till slottet. Resultatlistan visar ändå 3:40-tempo på den här sträckan och den visar också att jag passerade åtta löpare från 20km och in i mål. Uppför sista backen vid slottet tryckte jag på och även på sista delen av upploppet där klockan reggade 3:24-fart var jag nästan var ifatt Kent som jag var den första att krama om och gratulera till nytt PB i mål efter att min egen klocka stannat på 1:24:27.

I målfållan följde sedan skönt löparsnack och gemenskap med alla härliga löpare jag lärt känna. Kramade om Nino och Lona och tackade för sällskapet, snackade med Gabriel som sprang en riktigt fin halvmara på ett rejält PB, Robert, Anders, Jakob och många många fler och jag insåg hur mycket jag saknat detta, eftersnacket, stämningen, gemenskapen, den peppande atmosfären. Allt. Ganska snart blev det kallt att stå stilla så jag bytte om till torra, varma kläder och hängde sedan kvar i Kungsträdgården en stund i vänta på tåget utan att träffa på så många fler löparvänner.

Så här dagen efter är jag nöjd med mitt lopp! Jag fick precis det kvitto jag ville ha att jag är "tillbaka", inte i fjolårets fina form men på den stabila nivå jag vill befinna mig på. Jag kunde pressat på mera, tagit i mera, det fanns mer att ge men det hade då naturligtvis varit slitsamt och kanske blivit en negativ upplevelse och det ville jag inte riskera nu när jag inte tävlat på länge. Jag hade också varit ännu mer sliten idag vilket påverkat återhämtning och kommande träningsvecka negativt. Jag sa igår att det inte är dåligt att jogga en halvmara i fyrafart under trevligt småprat, riktigt så lätt var det ju inte. Jag sprang väldigt kontrollerat, har nog aldrig sprungit en halvmara med så bra kontroll och känsla hela vägen in i mål och ändå klarar jag att snitta 4 min/km och landa på 1:24 vilket var precis vad jag hoppades på innan loppet och det är alltid lika fascinerande att en fart som kan kännas ganska ansträngande själv på träning kan kännas så lätt på tävling!

Nu siktar jag vidare mot några bra träningsveckor inför höstens viktigare mål - New York. Tack till alla som hejade på mig igår och alla jag träffade, före, under och efter loppet! Jag gillar er!

Avslutar med Micke Sjöbloms fina film från Vimeo där jag faktiskt skymtas en kort stund vid stängslet i startfållan i början.


Stockholm Halvmarathon 2015 from Micke sjöblom on Vimeo.

12 kommentarer:

  1. Kul att du e tillbaka Staffan!! Grattis till en kanon comeback!

    SvaraRadera
  2. Grattis till ett finfint lopp och tack för trevlig race reportläsning här på bloggen, i vanlig ordning :-)

    SvaraRadera
  3. Tack Kim, Pernilla och Sigrid! Det kändes väldigt stabilt och det var precis det besked jag ville ha, att köra på absolut max och ta ut mig totalt hade gett en mera negativ upplevelse då jag är ganska ringrostig just på att tävla och det var därför inte aktuellt!

    SvaraRadera
  4. Det låter ju nästan skönt att springa halvmara ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja nästan i alla fall, den här gången :)

      Radera
  5. Kul att läsa om hur du upplevde loppet Staffan.
    Tyckte du sprang väldigt lätt och kontrollerat dom km vi krigade ihop.
    Jag blev sliten vid 17k när vi vandrade upp på söder. Tror jag skulle behövt någon sorts energi där. Nästa steg i träningen får nog bli att lära sig springa med gel. Har du några bra rekommendationer där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jocke! Jag har provat både Enervit och Maxim och föredrar Maxims treportionsgel (finns t ex på Intersport, en med orange kork som också innehåller koffein vilket den med gul kork inte gör) med skruvkork. Väldigt lätt att öppna/stänga igen utan att det kladdar så mycket, och ta en "sipp" då och då under ett lopp. Det är ju individuellt hur man tål eller gillar gel men på halvmara fungerar det väldigt bra med en gel i handen för mig och så 1-2 muggar sportdryck totalt beroende på hur varmt det är, i lördags tog jag bara en mugg dricka strax innan 10km-skylten. Jag öppnade gelen någonstans mellan 5-10 km och slängde den sedan när vi kom till Tanto och fick aldrig någon dipp. Innan har ofta fått dippar runt 12-13 km på det här loppet, utan gel. På maraton brukar jag ha en gel i varje hand och ta efterhand.

      Radera
  6. Underbar RR! Håller med dig om gemenskapen! Det är det man saknar när man är skadad eller liknade... Som jag sa glo på data när du o karima springer NY

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar Hoffen! Ja, det är häftigt att det finns en sådan gemenskap i en individuell idrott, det är något av allt jag gillar med löpning :)

      Radera
  7. Varför klickade det igen den här gången? Satt inte stödstrumporna som de skulle?

    SvaraRadera