Race Report Milspåret 2014 - Tid: 37:54 Placering: 29. Borttappade strumpor, fel startfålla och att gå i splitshorts och vita kompressionsstrumpor på Stockholms Central

Jag skulle kunna skriva en rapport om varför jag sprang så dåligt, 40 sekunder långsammare än backigare Påsksmällen då det också var varmt och bara 20 sekunder snabbare än en träningsrunda förra veckan men nej, jag gör inte det för jag är ändå inte speciellt missnöjd, faktiskt rätt nöjd dagen efter 2014 års upplaga av Milspåret, trots att tiden blev långt ifrån vad jag hade tänkt mig!

Uppladdningen lämnade en del övrigt att önska efter söndagens ryggknak och förkylning. Tisdagens testpass av ryggen där jag sprang några korta intervaller med generös vila gav dock positiva besked, inga känningar från ryggen och bra känsla i löpningen. Vilade onsdag. Bytte om på jobbet. hittade inga strumpor i väskan - panik! Räddades av ett par i ett skåp där jag förvarar kläder för lunchlöpning och åkte till starten vid Sjöhistoriska och behövde alls inte stressa då mina toppensnälla svärföräldrar erbjudit sig att hämta barnen så jag slapp hemresa, barnhämtande, middagsfix och Stockholmsresa igen. Välkommet, tack!

Försommarkväll i Stockholm. Svårslaget om än inte idealiskt för löpning! Bild från Spårvägens hemsida

Träffade Kent med familj och värmde upp med jogg i ett par kilometer, hälsade på Andrea och känslan var sådär i värmen. Några stegringar och sedan ställde jag mig långt fram i startfållan. Fel startfålla visade det sig då jag trodde att första starfållan endast var Student-SM som också anordnas på Milspåret, tills jag insåg att medelålden var för liiiite för hög för studenter och det var väldigt få klubblinnen där jag stod. Hittade Kent och smet fram i rätt fålla där även Tove stod. Knöt skorna sjuttioelva gånger men kände mig tyvärr inte så taggad som jag skulle velat innan start.

Kom iväg helt OK i startrusningen och snart släppte trängseln. Första två kilometrarna innehåller de egentliga backarna, först vid roddklubben och sedan upp till Rosendahl, en stigning som man slipper andra varvet då man hela tiden springer intill kanalen. Passerade Dace Landström efter ett par kilometer men farten kändes redan obehaglig och jag ville mest kliva av och hade negativa tankar met hela tiden. Dessutom hade jag otroligt svårt att andas! Hade hela tiden sällskap av en löpare från FK Studenterna, ibland var jag före, ibland han. Vid Djurgårdsbron passerade jag "löparkändisen" Petra Kindlund, Salomon/Runacademy. Jag blev under hela tiden inte passerad av nästan en enda löpare förutom de fåtal som jag "växeldrog" med utan känslan var att jag istället hela tiden sprang om löpare.

Passerade 5km på 18:45 ca vilket var ca 15 sekunder långsammare än tänkt och redan här insåg jag att det skulle bli svårt att nå mitt mål trots att andra varvet är snabbare. Ansträngningen var konstant hög och jag förmådde inte växla upp mera trots att kilometertiderna nu snarare låg omkring 3:50 istället för 3:45 och under. Från sju kilometer då jag hade så pass tungt att andas, tog jag ett beslut om att sluta pressa och gå ner ett halvt pinnhål i ansträngning då jag ändå inte var i närheten av min målsättning eller PB och maran är prio nr 1.

Vid nio kilometer såg jag att jag riskerade att inte "ens" klara sub38 så då försökte jag trycka på lite igen sista biten in mot målet och med en sista kort spurt kom jag i mål på 37:54 och en 29:e plats vilket visar att många haft det tufft i värmen! fixade jag i alla fall en tid under 38 minuter i värmen. I mål var jag riktigt yr men höll mig i rörelse en kort stund istället för att stanna och då gick det över! Pratade en kort stund med Kent och Tove vilket var trevligt innan jag åkte hem och på bussen fick jag lite perspektiv på mitt lopp när jag hörde om andras tider och upplevelser av loppet. Det var så varmt så jag iddes inte dra på mig överdragskläderna. Jag var helt bekväm med blickarna på Stockholm Central där jag gick mot tåget i klubbjackan, splitshorts och vita kompressionsstrumpor.

Loppet i siffror:

Tid: 37:54
Plats: 29:a (av 142 herrar i tävlingsklass, 587 herrar totalt)
Puls: 187/195 bpm
Km-tider på egen klocka: :3:36, 3:42, 3:45, 3:45, 3:45, 3:53, 3:48, 3:55, 3:52, 3:45
Fullständiga resultat här. Mer om Milspåret här.

Jag gav det ett försök i början utan att vara riktigt taggad, förkylningen i veckan gjorde att jag var trång i bröstet och hade riktigt svårt att andas under loppet, jag sprang jämnt eller bättre än löpare som normalt är bättre än jag. Jag slog också löparen i Danmarkslinne med flera minuter en löpare som tävlar flitigt och som jag har fått knapp stryk av ett flertal gånger på Milspåret och Hässelbyloppet och som jag förstår tävlar för Hässelby och jag nu har ett namn på. Sub38 är en helt OK "lägstanivå" i sådana här varma förhållanden med förkylning och svårt att andas och jag fick ett riktigt bra träningspass inför maran som är min prio nr 1.

Lägger nöjd Milspåret till handlingarna och fokuserar nu på att läka ut min hesa och hostiga hals och hålla igång med några lugna pass i veckan! Trevlig helg!

Race Report - Milspåret 2013

Eftermiddagen började med lite dramatik då en man som hade bråttom över Vasagatan inte uppmärksammade en fickparkerad buss som backade. Han stod i cykelbanan precis bakom bussen och jag fick ta ett par snabba steg framåt och uppmärksamma honom på att bussen inte hade en chans att se honom!

Väl vid Sjöhistoriska, platsen för starten, träffade jag Spårvägen-Jonas som är en mycket snabbare löpare än jag och på väg tillbaka efter skada. Jag skämtade att hans målsättning var att slå mig med minst två minuter. På köpet fick jag också en kort pratstund med Fredrik Uhrbom. Preloppsnack och kort uppjogg i tilltagande regn med Kent, Johanna och Petra innan jag sedan hamnade perfekt i startfållan, precis bakom elitlöparna!


Start Milspåret, jag syns med vitt/orange linne bakom killen i det röda Danmarkslinnet.
Fick stryk med förargliga 20 m i år efter att ha haft honom 50 m framför hela tiden men jag
slog honom i alla fall förra året.

Kom iväg i precis rätt fart omkring strax under 3:50 min/km utan någon trängsel även jag som vanligt blev omsprungna av som det kändes, hela startfältet första 500 metrarna Som vanligt så är de flesta sedan "försvunna" någon kilometer senare utan att det känns som om jag sprungit om så många redan, ett mysterium!

Milspårets bana är vacker men lite jobbig och då tänker jag inte på backarna för de är rätt snälla. Backen vid roddklubben var inte så tuff som jag mindes den från förra året och stigningen upp till Rosendahl är bara på första varvet och följs av en lång utförslöpa ner till vattnet igen. Nej jag tänker på grusunderlag som dominerar banan och som syns i Micke Sjöbloms film nedan. Det är lite "vågigt" eller gropigt vilket gör fotisättningen annorlunda i varje steg och istället för flyt framåt och bra frånskjut som på jämn asfalt blir det orytmiskt med oflyt i steget med en lite bromsande effekt om man landar i en grop eller uppe på en "kant". Svårt att förklara men svårare att springa fort på än plan asfalt.

 

Sprang om Kent någonstans kring 2 km och agerade sedan omedvetet farthållare åt honom resten av loppet då han bara var 10-15 sekunder efter i mål, riktigt bra sprunget där! Hamnade i en utspridd grupp med yngre löpare och resten av första varvet hände inte så mycket. Fokuserade på att hålla min fart men också på att inte vara för bekväm och det är jag nöjd med, varje gång jag kom ikapp en löpare nöjde jag mig inte med att ligga kvar i rygg utan jag vågade trycka mig förbi, varje gång och det tar jag med mig och är jag nöjd över! Jag sprang kontrollerat första varvet men vågade ändå trycka på!

Jag kan ibland känna mig lite löjlig som satsar så mycket på löpningen med bloggande, alla prylar, och Jogg.se när jag ändå är en dussinlöpare i mängden men det slog mig igår att löparna jag hade runt mig i de allra flesta fall nog var ca 20 år yngre än mig och det är inte så många jämngamla gubbar som hänger med mig!

I början pep Garmin vid kilometerskyltarna men som vanligt ju längre in i loppet jag kom ju tidigare jämfört med skyltarna pep klockan och mer så på den här banan än på andra känns det som. I mål visade klockan dock bara 100m för mycket vilket är vanligt på millopp. Jag räknade med att passera 5 km på ca 19 blankt men det blev några sekunder mer.

Det kändes sedan om om jag sprang ett snabbare andra varv. Det borde jag gjort då man slipper stigningen upp till Rosendahl på andra varvet men klockan visar att jag tappade en hel del på andra varvet. Den som är extremt intresserad av kilometertider från klockan kan kolla här. Det var nog bara ansträngningen som ökade trots att farten sjönk lite för jag fortsatte våga och passerade löpare en efter en och tog hela tiden sikte på nästa rygg trots att jag var trött! Klockan och jag är i alla fall överens om att jag avslutade riktigt riktigt bra! En sista kilometer på 3:39 enligt klockan där det enda jag fokuserade på var att hålla uppe stegfrekvensen och springa tekniskt bra, passerade här alla de löpare jag hade inom rimligt avstånd 20-30 meter framför mig och jag var rejält trött i mål men som vanligt på millopp så äterhämtar man sig snabbt och grämer sig en minut senare att man inte tog i mera.

Jag experimenterade lite på det här loppet, dels att begränsa uppvärmningen till 1 km för att inte vara trött redan när jag ställer mig på startlinjen, det föll väl ut och det kommer jag fortsätta med! Att ta det lugnare i uppförsbackarna för att vara fräsch på krönet och verkligen våga/kunna springa fort utför för att spara benen lite. Också det föll väl ut! Ändå passerade jag löpare uppför men fler utför som sprang och bromsade med för långa steg.

Klockan stannade alltså på 38:30 (bruttotid) vilket räckte till en 50:e plats i herrar tävling. Att jämföra med förra årets 37:49 och en 33:e plats. Jag tänkte innan loppet att jag skulle vara nöjd med en tid på låga 38 och otroligt nöjd med en tid på 37:XX. Snabbdistansen söndagen före loppet på 6km i 3:45 min/km fick mig till och med att drömma lite om PB. Så blev det inte och 38:30 är inte riktigt låga 38 men vet ni vad? Jag är nöjd ändå!

Eftermiddagen som nu övergått i kväll började som den slutade med lite dramatik. På 69:ans buss mot Centralen när jag pratade med Kent fick plötsligt en tjej som sprungit blodsockerfall och höll på och ramla ihop precis framför mig och var knappt kontaktbar. Hon fick sittplats och det visade sig att hon hade diabetes och verkade när jag klev av repa sig snabbt efter att tursamt nog fått Dextrosol av en annan tjej och diabetiker som stod alldeles bredvid.

Jag är tillbaka där jag vill vara och där jag hör hemma kapacitetsmässigt! Det var inte så länge sedan jag sprang Premiärmilen på 41 minuter och känslan var über alles ganz kaputt och jag nästan funderade på att sluta springa! Jag har farten men inte uthålligheten och det saknas helt enkelt lite längre pass i träningsdagboken! Med mer träning kommer jag kunna springa fortare än så här senare i år. Att jämföra med 2012 är också en tuff jämförelse. Jag var i väldigt fin form innan maran förra året efter hela vårens fokuserade och målmedvetna maraträning och summerar jag träningsmängden mellan jan-maj så hade jag sprungit 105 mil 2012 mot 80 mil i år. Klart som korvspad det gör skillnad!!! Jag hade en bättre uthållighet och kunde springa fortare utan att benen stumnade av mjölksyra förra året

Avslutningsvis, hur gick det då för Jonas, jodå, enligt bruttotiden klarade han sin (min) målsättning med 1 sekunds marginal, 36:29, grattis Jonas :-)

Sådärja, überlång race rapport, precis som vanligt! Tur att jag inte är romanförfattare...

Bloggande/prylar och miltävling på gång

I veckan skrev jag om pryltips på siten "Kittad för löpning". Inget jag får några prylar för utan något jag gjorde för jag tyckte det var roligt. Eventuellt kommer jag också medverka mer på siten genom att recensera löparskor några gånger framöver.

I takt med att bloggen blivit mer läst så får jag ganska ofta nu förfrågningar om att "lotta ut" eller "prova" olika produkter i utbyte mot att jag länkar till avsändarens hemsida eller webb-butik. Jag tackar oftast nej då jag tycker att användningsområdet för produkten ifråga är för perifert eller om det är en produkt jag inte själv är intresserad av. Sedan vill jag också behålla min personliga touch på texterna och inte förvandla bloggen till en site med tävlingar och marknadsföring. Det har dock kommit ett par intressanta förfrågningar eller så har jag själv tagit kontakt och fått produkter från t ex Craft och X-Kross. Det har inte förekommit några krav på att blogga om det däremot att komma med feedback vilket jag gjort. Det kommer då och då att dyka upp inlägg där jag skriver om produkter, jag kommer då vara tydlig med att jag mottagit dem utan kostnad och vara saklig i mina omdömen. På så sätt hoppas jag att ni fortsätter uppfatta mig som seriös och ärlig och inte som en "köpt" bloggare. Jag har såklart råd att själv skaffa mig de prylar jag behöver men produkter från seriösa leverantörer som gör bra saker har jag inga svårigheter med att testa och ärligt skriva om på bloggen!

Idag gratulerar jag Lennart som igår klarade ett ganska tuft mål genom att springa milen på 38 minuter på Arenamilen, jätteroligt och stort grattis! Jag planerar att om en vecka också springa milen, nämligen Milspåret som jag har trevliga minnen ifrån. Trots att banan har en del backar sprang jag väldigt bra där i fjol en vecka innan maran. Jag vågade och tog ut mig och fast jag var förbaskad över missat pers med sex sekunder strax efter målgång så räknar jag det numera som mitt bästa millopp och mina 37:49 därifrån värderar jag högre än mina 37:43 från 10000m bana.

Jag är osäker på var jag står och vet inte riktigt vad jag ska sätta upp för mål om jag alls ska det? Jag skulle gärna springa under 39 minuter, helst också under 38 minuter men kanske är det att sikta för högt i dagsläget? Jag velar också lite om träningupplägg en vecka innan, jag skulle vilja springa ett längre, kuperat terrängpass i hygglig fart, en kort snabbdistans i milfart och helst också tusingar men tusingarna får kanske ersättas av snabbdistansen? Snabbdistans ikväll och terrängpass i motionsspår söndag kväll följt av ett kortare, lättare fartpass på tisdag? Vad tror ni om det?

Race Report Milspåret

Sådärja, en lunchrast och race rapporten är färdig!

Lämnade jobbet vid 16:30-tiden och åkte in till Stockholm och längst bak i 69:ans buss mot Blockhusudden fullpackad med redan svettiga löpare fick ordet "uppvärmning" en helt ny dimension...

Träffade Markus, på plats för att göra reklam för sin bok som jag haft mycket behållning av inför maran, bloggaren Hokke, några löpare jag följer på Twitter och hälsade på Petra. Med dryga halvtimman kvar joggade jag upp längs marabanan som ska springas om tio dagar, körde några stegringar, träffade Miranda och joggade en bit med henne och Malin som bloggar på The Runner.se.

Start Milspåret med segrande Olle Walleräng Spårvägen med nr 1. Jag springer någonstans strax bakom Anders Grahl, Enhörna med nr 029. Foto: Jonas Hedman, Spårvägen friidrott.

Smet in långt fram i startfållan och när startskottet gick ramlade två löpare till vänster om mig, otäckt när ca 1500 löpare vill passera rakt över en! Iväg över gräset och över ett ojämnt dike innan banan svängde vänster upp i första backen och det var trångt men efter en snabb omkörning i högerfil vid sidan och under en trädgren (!) fann jag utrymme och kunde inte klaga på trängsel efter det.

Hittade ett bra flyt omgiven av löpare som höll min fart, stigningen upp till Rosendahl upplevde jag inte som speciellt tungt och strax därefter kom en lång utförslöpa ner mot vattnet och asfalten övergick i hårt packad grusväg. Passerade några löpare då och då och kanske blev jag också omsprungen ibland men jag avancerade sakta. Sedan hände inte så mycket förrän vid backen vid Roddklubben, backen vars existens jag varit omedveten om men som Markus varnat mig för. Där blev jag lite instängd i en klunga med två tjejer från Spårvägen, en smurf från Studenterna och en kille i ett Danmarks-linne. Farten sjönk till 3:53 på den kilometern och sedan var det varvning. Såg aldrig 5km-skylten men varvade nog på strax under 19 minuter.

På andra varvet slapp vi stigningen till Rosendahl då banan vek höger ner till kanalen och en svagt böljande grusväg, jag fortsatte hålla bra tempo och vågade stå på lite mera än vanligt och slog bort tankarna på hur långt det var kvar. Så fort jag slappnade av för mycket så sjönk farten något men när jag koncentrerade mig och använde armföringen mer än jag brukar efter tips från Malin Ewerlöf så kunde jag hålla tempot bättre.

Passerade fler löpare nu och efter att ha tampats ett tag med blålinnet från Studenterna så lämnade jag både honom, Danmarks-linnet och Spårvägen-tjejerna bakom mig. Tjejerna kom trea och fyra, ca halvminuten efter mig till slut enligt resultatlistan. Jag hamnade lite för mig själv vid passering av Djurgårdsbron där det var rejält med publik som hejade på! På hela andra varvet stod kilometer-skyltarna väldigt konstigt vilket jag också efter loppet hörde från andra löpare som "lap:at " sina klockor manuellt vid skyltarna och fått km-tider på allt mellan 3:18 till 5:00/km.

Över bron och tillbaka på gruset och upp i rygg på en löpare som höll bra fart. Gjorde en bra åttonde kilometer, 3:42 på egen klocka, försökte trycka på hela tiden men vågade inte köra för fullt redan. Skylten som markerade 9 km stod sedan otroligt felplacerad för vid skylten visade klockan 33:45 vilket betydde att jag bara behövde göra 3:58 på sista km på för att persa. Jag tyckte jag sprang bra i backen vid Roddklubben med korta steg men på trötta ben var det svårt att springa bra i utförslöpan som följde. Efter backen höjde jag farten och andningen gick upp i "spurt-frekvens", sprang om en löpare från Bålsta IK som jag haft en bra bit före mig på andra varvet. Insåg att 37:30 skulle bli tufft men att jag ska nog skulle persa ändå. Döm då om min förvåning när vi istället för att komma rakt in på upploppet efter bron skulle springa ca 70-80m åt vänster först innan det blev högersväng och upplopp.

Tiden rann iväg såklart , jag hade krafter kvar till en maxspurt där jag tog ytterligare en löpare, passerade mållinjen - 37:52 på egen klocka - besviken och utbrast ett högt "Fan" och fick några förvånade miner från löparna runt mig. Återhämtade mig fort och pratade en stund med Petra innan jag hastade till bussen och lämnade Djurgården.


Pigg nog några minuter efter målgång för löparsnack med Petra. Foto: Petra Månström.



Sammanfattningsvis

• En fantastisk kväll för löpning på en otroligt vacker bana, ett bra arrangemang men minusavdrag för skyltarnas placering på andra varvet.
• Trots värme, grusunderlag och en ganska kuperad bana så slog jag tiden från betydligt plattare Hässelbyloppet från i höstas och satte ett nytt PB på 10km landsväg.
• 37:51 är bruttotid så ett par sekunder innan jag passerade startlinjen ska nog räknas bort.
• Jag vågade springa mer offensivt och komma ur komfortzonen mera, slappnade av lite för mycket ibland men med fokus kom jag tillbaka i tempo igen.
• Det finns absolut sekunder att tjäna om jag vågar stå på, bara fokusera på löpningen istället för att glo på klockan så mycket och plåga mig lite mera de sista 2-3km in mot mål!

Med lite distans är jag nöjd med loppet och rankar det nog som det bästa millopp jag sprungit hittills och på en plattare bana är jag helt säker på att kunna prestera en tid under 37:30 medans målet sub37 i dagsläget känns alldeles för långt borta.

Km-tiderna på egen klocka: 3:38, 3:47, 3:46, 3:46, 3:53 med backen vid roddklubben, 3:45, 3:46, 3:42, 3:48, 3:41 och så 2:26 min/km på de extra 100m som klockan registrerade...
Snittpuls/maxpuls: 191/204 (kanske ska sluta tjata om att jag kan pressa mera, snitta 94% av HRmax är väl godkänt?)
Tid: 37:51 (Brutto från skottet)
Placering: 33:a herrar tävling 10km
Fullständiga resultat: här.

Avslutar min långa rapport med en härlig video från loppet, från Spårvägens hemsida.



Med detta lägger jag yttterligare ett stabilt genomfört millopp  - tredje gången sub38! - till handlingarna och fokuserar på nästa lördag och Stockholm marathon!

Milspåret - Kort rapport

Kort uppdatering. Vilken kväll för löpning om än kanske i varmaste laget. Tiden 37:51 (bruttotid från skottet så dra av ett par sekunder) en 33:e plats i herrar tävling var först en rejäl besvikelse, jag t o m utbrast ett högt "Fan" vid målgång!

Km-skyltarna var "all over the place" på andra varvet och min klocka visade 33:45 vid 9km-skylten och alltså bara 3:58 för att slå mitt PB som är från bana och jag var också helt säker på att nå 37:30 som varit ett mål men sista kilometern tog aldrig slut och tiden rann iväg.

Med lite distans är det väl inte omöjligt att jag ändå så småningom kommer fram till att det är det bästa millopp jag faktiskt sprungit, tre sekunder snabbare än betydligt plattare Hässelbyloppet så ett "landsvägs-PB" är det och dessutom var det grusunderlag och väldigt varmt! Jag vågade trycka på i löpningen idag och fegade inte, åtminstone inte lika mycket som jag brukar göra. Men ändå, jag var ju så säker på att sätta ett nytt personbästa och komma under 37:30 ikväll och så var jag inte i närheten när jag korsade mållinjen.

Min vana trogen kommer en längre race rapport men först om några dagar!

Tävlingssugen! Milspåret imorgon!

Jag har varit sugen på att tävla ända sedan jag missade Kungsholmen Runt! När jag sedan vann en startplats i Milspåret av Petra så var det inte mycket att tveka på. Mormor hämtar barnen på dagis och jag åker in till Stockholm imorgon efter jobbet.

Bild från starten förra året.

Osäker på vad expertisen säger om en miltävling tio dagar innan maran men tio dagar är tillräckligt för återhämtning (enligt devisen samma antal dagar återhämtning som loppets längd i miles) och tio dagar innan borde också vara en lämplig tidpunkt för att köra ett sista tufft pass för att sedan köra ett "halvtufft" pass med förhoppningsvis lätt känsla, i helgen som kommer. Imorgon kommer jag vara återhämtad efter söndagens dubbla pass, min uthållighet har nog aldrig varit bättre och nu får vi se hur jag har det med snabbheten. Jag vill satsa på en bra tid imorgon, mer än i säsongspremiären på Påsksmällen då jag mera sprang på känsla än jagade tid.

Erfarenheten har lärt mig att det är vanskligt att sikta på en viss tid i ett lopp man inte sprungit tidigare. Banan lär vara flack men första varvet innehåller en stigning upp till Rosendahls slott. Dessutom är underlaget till största delen grus (parkstigar) och inte asfalt och det lär vara trångt i början. Oavsett bansträckning, underlag och tider hit och dit ska det bli kul att få tävla igen och jag hoppas göra ett bra millopp så får vi se hur långt det räcker!

Är du plats på Djurgården i försommarkvällen och ser en löpare med väldigt gula skor och nr 185 på bröstet så ropa hej!