15 minutes of fame på SVT...eller ett par minuter i alla fall, med anledning av inställda motionslopp

Med anledning av alla inställda motionslopp blev Enhörna IF kontaktade av svenska friidrottsförbundet förra veckan då SVT ville göra ett reportage om detta utifrån ett folkhälsoperspektiv. Inspelningen behövde göras redan nästa dag så vi blev bara tre medlemmar från klubben som tog oss till friluftsgården i Enhörna, Therese och vår tränare Peter och undertecknad. 

Peter intervjuades om situationen och sedan filmades vi i över två timmar totalt springandes uppför  och nedför backar, på raksträckor, över backkrön och ute på fälten på banan för Påsksmällen med fotografen liggande i bakluckan på Volvo-kombin.  Vi skulle också "gå och prata" om lopp, motivation, vår träning och de sociala aspekterna av löpning och att inte få tävla vilket kändes minst sagt stelt och ospontant och jag har undrat över hur det färdiga resultatet skulle bli.

Igår kväll var det så dags att bänka sig med skämskudden i soffan framför Aktuellt och se resultatet. 

Du hittar inslaget 19:30 in i kvällens Aktuellt på SVT Play.

Direktlänk till 19:30 in i sändningen.

Hej loppsaknaden - nu känns du!

Vi är i en vecka som brukar vara speciell för mig och tusentals andra, Stockholm Maraton-veckan. Jag konstaterat lite förvånat att jag har 135 mil i benen i år och utan att ha kollat är jag ganska säker på att jag aldrig tidigare har haft den mängden i benen innan maran och då har jag ändå inte maratränat i år. Visst har jag sprungit några långpass på ca 25 km och också ett på drygt 30 km men i vanliga fall skulle jag ha avverkat betydligt fler långpass varav 5-6 st på +30 km och ett par stycken uppemot 35-37 km inkl fartökning nu.

Motivationen har det alltså inte varit något fel på den här Coronavåren, tvärtom, och jag är i ganska bra form om än inte toppad med fartuthållighet för en mara.

Den här veckan skulle jag nu handlat rödbetsjuice, jagat gels av det märke jag vill ha, ätit Bassett's vingummin som kolhydratsuppladdning, druckit juice och ätit extra mackor, hämtat nummerlappen på mässan och förberett tävlingsoutfiten. Jag skulle känna den härliga blandningen av nervositet, förväntan, pirr i magen och den där känslan av en hel massa energi i kroppen som bara väntas på att få släppas lös och ben som med mer vila skulle vara alltmer springsugna. Jag skulle se fram emot hela dagen - lördagsmorgonens resa in till Stadion med kompisar. Hänget och peppet innan, känslan i startfållan, energin, förväntan, gemenskapen, musiken, speakern som räknar ner till start. Själva loppet givetvis där så många brukar heja och hälsa, den härliga målgången på Stadion och det sköna hänget i Östermalms IP efteråt och att lägga ytterligare en Finishertröja till samlingen som sedan tillfredsställt bekräftelsebehovet veckorna efteråt.

Test av tävlingsklädseln hemma i trädgården veckan före Stockholm Maraton 2014...

...och bild från det där sköna hänget på Östermals IP med en ljummen, blaskig öl i handen

Jag  trodde jag skulle sakna tävlandet mer än jag gjort men kanske är det för att jag haft andra saker som byte av jobb och sonens (nu coronapåverkade) studentfirande nästa vecka att fokusera på, men nu känns loppsaknaden och då skulle jag inte ens springa Stockholm Maraton i år! När jag kvalade in till Chicago bestämde jag tidigt att det fick räcka att fokusera på en mara 2020. Nu blir det nog inte någon.

Igår kom nyheten att SAS startar flygtrafik till bl a Chicago igen men ett lopp där i oktober är ingenting jag fokuserar på eller ens är sugen på just nu. Jag har hotell bokat (men avbokningsbart och inte betalt än) men inte flyg. Arrangören öppnade 5 maj för att det går att skjuta upp sin startplats till 2021. Nackdelen med det är att jag då får betala anmälningsavgiften en gång till och det är jag i dagsläget inte så intresserad av så nu avvaktar jag. Allt beror på hur pandemin utvecklar sig.

Jag är just nu tveksam till om det blir några stora maratonlopp vare sig i Stockholm (eller London, Boston, Chicago) eller andra stora arrangemang som konserter eller liknande i höst, tyvärr. Berlin Maraton är inställt och jag tror flera stora lopp följer. Om Stockholm Maraton blir av tror jag det kommer bli ett radikalt annorlunda och mindre arrangemang än vi är vana vid, med väldigt lågt internationellt deltagande. Även om det kommer alltfler signaler om att världen så sakta öppnar upp igen så är USA hårt drabbat av Covid-19 och kanske införs det karantänsregler för resande in i eller ut från USA eller andra restriktioner. Jag är inte alls intresserad av varken karantän eller att jogga 42,2 km med mask utan publik vilket också diskuterats utan är inställd nu på att jag får springa Chicago maraton ett annat år. Tränar bra gör jag uppenbarligen ändå och skulle det mot alla odds visa sig möjligt att springa maraton i USA i oktober finns gott om tid mot slutet av sommaren att börja spetsa till formen och fartuthålligheten. Det vore faktiskt spännande att se vad som går att göra med t ex en kortare uppladdning på t ex 10 veckor efter en längre period med bra träning, något jag kan testa inför vilken mara som helst framöver.

DEN känslan - inte mycket som slår den! 20 meter kvar av Stockholm Maraton 2016

Håll i nu!

Igår eftermiddag var jag ute och joggade en lätt runda som avslutning på en riktigt bra träningsvecka bestående av +70 km löpning på sju pass när en bil plötsligt tutade på mig och alltid glada Henrik, ordföranden i löparsektionen i min klubb ropade på mig. Vi pratade en kort stund och han sa just detta: "Bra Staffan, håll i nu!".

Det är utmanande, helt unika tider på så många sätt men löpningen har tidigare varit en räddare i nöden och kommer vara det nu också! Redan efter en veckas distansarbete längtar jag efter samtal och social interaktion. Nu prövas vi på så många sätt men kanske hittar vi nu viktiga(re) anledningar att träna, bortom prestation, tider, nummerlappar och personbästan?!

Det vore lätt nu att tänka att det inte är någon idé att träna när det inte går några lopp, att bara ge upp. Gör inte det! Jag är fast övertygad om att nu mer än någonsin är det viktigt att ta hand om sig själv, med rörelse, frisk luft och utevistelse (så länge myndigheternas riktlinjer tillåter). Jag ser det närmast som en förutsättning för att kunna ta hand om andra. Ni vet som med syrgasmasken på flyget, på med den själv först så att du sedan kan hjälpa andra. 

Är du en av dem som frivilligt eller ofrivilligt arbetar hemifrån så tror jag du mår bra av att avsätta en stund under dagen för en löprunda. Ditt välbefinnande och din produktivitet ökar. Du kanske får göra klart det där du hade tänkt att hinna idag först imorgon och jag är övertygad om att det just nu inte spelar någon roll. Efterfrågan sjunker och produktiviteten överlag i samhället likaså och jag är säker på att de flesta arbeten idag innehåller en del hel uppgifter och moment som i dagsläget kan vänta till imorgon. 

Det kommer en tid efter Coronapandemin, vi vet inte när just nu och det är kanske det svåraste, hade vi åtminstone haft ett datum att förhålla oss till så hade det varit enklare för tanken på att detta kommer bestå i månader är snudd på outhärdlig. Jag arbetar aktivt med mig själv och perspektivet en dag i taget och det hjälper. När detta väl är över vill jag vara där i bra fysisk och psykisk form utan att ha kastat bort det som åratal av regelbunden träning har gett mig i form av god fysisk form, hälsa och välmående. Metoden jag kommer använda mig av till vi är genom detta är L Ö P N I N G.

Var rädda om er!