onsdag 23 november 2011

Det lite för snabba långpasset

Långpass, vilka associationer framkallar det hos er?

Ni som hängt med här ett tag vet att det inte är mitt favoritpass då jag säger att det tråkar ut och stressar mig. Stressar mig gör det inte för närvarande då jag kan springa på vardagar men att det tråkar ut mig försöker jag fortfarande hantera. Visst är det skönt att njuta av natur och frisk luft, även i duggregn, snålblåst och tre plusgrader som idag och låta tankarna flyta omkring men mina tankar kan flyta omkring ganska bra även i lite högre fart och det är lätt hänt att benen drar iväg i vanlig distansfart trots att skallen vet att benen idag ska springa lite längre än vanligt.

Idag på förmiddagen blev det ett kortare långpass, 22,1km med en snittpuls på 171 @ 4:37 min/km, vilket nog var lite för snabbt eftersom det bitvis kändes ganska slitsamt. Första milen ganska lätt runt 4:40-fart sedan erbjöd motvinden en chans att sänka farten men efter ett tag var jag ändå tillbaka på 4:35-4:40 min/km och avslutade passet lite förtid p g a det trista vädret, ganska sliten, med en kilometer på 4:11 min/km.

Jag har tidigare sprungit både klart längre, en bra bit över 30km på träning i den här farten inför maran 2010 och snabbare långpass men just idag kände jag att det gick lite för snabbt, ett bra riktmärke just nu för mina långpass tror jag snarare ligger mellan 4:45-4:50 min/km för att få den där riktigt lätta känslan, bara jag inte blir så uttråkad...

I  träningsprogram eller artiklar läser man att långpasset ska gå i pratfart, kan man inte prata med en eventuell kompis springer man för fort. Springer man för fort påverkar det naturligtvis återhämtningen och därmed kanske resten av träningsveckan även om jag inte märkt så mycket av det själv. Springer man för hårt kanske man också tränar "fel system", man kanske springer på mjölksyratröskeln eller t o m går över den och tränar anaerobt när pulsen drar iväg i någon tuff backe och många påstår då att långpasset förlorar sitt syfte, nämligen att träna aerob uthållighet och förbränning i låg intensitet under lång tid. Jag vet inte hur det är med den saken, om passet förlorar sitt syfte - vet ni? - och visst är det en träningssak men jag har förbaskat svårt att ligga och bromsa, speciellt när jag i bra form.

Jag gör som en viss f d chefredaktör för en viss löpartidning brukar göra, jag avslutar med en låt, den här förträffliga popdängan både inledde och avslutade dagens långpanna. Refrängen gör mig alltid på riktigt bra humör av någon anledning. Hoppas ingen såg eller hörde mig där jag sprang och trummade och sjöng med ute i skogen...

Skruva upp volymen så kör vi!

7 kommentarer:

  1. Jag tror inte farten är ett problem när du ändå springer så långt ifrån din tröskelfart. Det du förlorar är att passet blir kortare i tid ju fortare du springer. Jag har under hösten också haft en tendens att springa långpassen fortare än vad jag tänkt mig.

    När man bara springer 3-4 ggr/vecka har man ändå gott om tid till återhämtning så de där 10-20 sek/km för fort spelar nog i slutändan ingen roll så länge ansträngningen inte känns för hög. Å andra sidan förlorar man nog inte på att springa långsammare heller. Jag skulle vilja testa ett långpass över 5.15-fart men har hittills inte lyckats/vågat...

    SvaraRadera
  2. Inför Sthlm marathon tränade jag tillsammans med en grupp där vi alla hade olika förutsättningar.
    Allt som oftast gick det i 5.30 fart i ca 20 km. Sedan kunde jag själv bestämma tempot på "hemvägen" och då hamnade de sista 5-10 km på 4.30 fart.
    Det gick rätt bra ändå på maran till slut. Men jag har haft samma funderingar som du :)

    SvaraRadera
  3. Kollar du inte pulsen? Jag har bestämt att min puls inte får gå över 160 (tröskelträning börjar vid 170) på mina långpass. Farten kan bli lite olika.

    SvaraRadera
  4. Du funkar som jag alltså Magnus, det är svårt att springa långsamt!! Tack för input! Egentligen borde man testa att vara ute en viss tid, t ex 2,5h istället och helt strunta i tempo.

    Sällskap är nog ett bra recept för att hålla ner tempot Mikael!

    Det är ett bra tips Annelie, har gjort så förut, under 170 borde vara ett Ok riktmärke, springa så långsamt så att pulsen håller sig under 160 är Ok på ett extremt lugnt distanseras eller ett rent återhämtningspass men det skulle jag aldrig ha tålamod till att springa ett helt långpass så långsamt

    SvaraRadera
  5. Ja du. Vem vet? Jag tror det där är högst individuellt och man får testa sig fram helt enkelt! Det svåra är att det som funkat en period inte nödvändigtvis funkar en annan.... Intuition, lyhördhet och ödmjukhet-då tror jag du hittar rätt. Du verkar ha funnit din väg så fundera inte FÖR mycket! :-)Hör av dig när du vill springa LUGNT i verkligt prattempo. :-)

    SvaraRadera
  6. Hej.

    Man kan se det som mental träning att springa långsamt. Jag springer ofta med en träningskompis som springer ganska mycket långsammare och lugnare än jag. Vi brukar hålla 5.45-fart, vilket är mycket långsamt för mig. Det ger dock än bra tålamodsträning som ju också har betydelse i marathon.

    mvh, Magnus

    SvaraRadera
  7. Visst är det så Ingmarie, att dagsform också spelar in men lite tålamod skulle jag ibland behöva. Vi får se till att hitta den där luckan för löpning igen!

    Så rätt Magnus, och ändå så svårt men visst är det betydligt lättare om man springer med någon annan,, speciellt om den andra är långsammare!

    SvaraRadera