Jag har fått massor av otroligt fina kommentarer, här är en från Jogg.se: "Jag såg dig springa förbi mig en knapp kilometer innan mål: Det såg otroligt lätt och fint ut och jag minns att jag var blandat avundsjuk och imponerad över att du såg så glad och fräsch ut efter 41km :-)"
Glad visst men fräsch känner jag inte igen vid 41km, haha! Nog visste jag där att det skulle bli ett rejält PB men jag vet också hur jag kämpade med tröttheten steg för steg på väg mot målet men roligt såklart att jag i andras ögon såg pigg ut.
Fysiskt är det fascinerande hur fräsch jag varit efter loppet, visst gjorde det ont att sova första natten och visst har jag varit stel i utsida höft och öm i framsida lår och vader. Jag hade nog ändå kunnat återhämtningjogga redan i söndags. Nu gjorde jag inte det utan avvaktade. I måndags kväll körde jag lite foam roller och det gjorde gott. Så effektivt blev det väl inte eftersom Nora som är tre år, bredvid mig lekte båt på foam rollern, låg på mage och ramlade av under skrattsalvor, "rulla mera, rulla mera". Igår drog jag igång löpningen igen, 8 km lätt jogg i pratfart på lunchen ihop med David och jag kommer köra några korta, och lätta pass till den här veckan ihop med foam roller, höftstyrka, stretch och rörlighet för att både hålla igång och komma igång igen. Sedan blir det ett maxtest på 5000m bana på söndag...haha, skojar bara.
 |
| "Skumrulle alltså...nja, vi är väldigt skeptiska..." |
 |
| Fick hem ett klubblinne först efter loppet. Dock i för stor storlek. |
Att jag sprang så bra får mig också att fundera över detta med träningen inför marathon. Jag brukar rekommendera regelbundna långpass och t ex åtminstone ett långpass i månaden på 30km eller längre några månader innan loppet. Men jag inser alltmer att total veckovolym också är viktigt, och jag har snittat närmare fem mil i veckan under hela hösten och är väldigt bra genomtränad just nu vilket också den rekordsnabba återhämtningen tyder på. För att förhindra att det här inlägget blir för långt måste jag nog återkomma mer till detta framöver och hur det påverkar framtida marathonförberedelser men en sak är klar. En spontan start som gick så här bra minskade drastiskt min respekt för distansen, 42,2km kräver sin tribut och ska inte tas alltför lättvindigt men är man bara ordentligt tränad och här ska man naturligtvis bara jämföra med sin egen vanliga träning så finns ingen anledning till överdriven fruktan för distansen heller.
Gött att läsa Staffan! Härligt också att du verkar ha en stor passion för löpningen nu. Jag minns att du hade lite motivationsproblem förra vintern.
SvaraRaderaJag tror att för marathon så är flera år av konstant löpning väldigt positivt, och sedan tror jag att ett superbt grnomfört Lidingölopp lite mer än en månad innan, är den bästa maraträning man kan få
Tack Gabriel, ja det är svårt att inte bli motiverad när jag fått avsluta en säsong som mycket riktigt gick tungt och segt i början men som nu avslutades med både ett jättefint Lidingö och sedan PB på maraton! Jag tror som du att Lidingö både låg rätt i tiden och gav en väldigt bra träningseffekt.
RaderaGrattis till ett strålande genomfört lopp!
SvaraRaderaApropå det du skriver på slutet. Kolla upp bröderna Hansons idéer kring marathonträning. Deras program bygger på en relativt hög veckovolym, många pass i marafart och inte alltför långa långpass (max 26 km för oss motionärer). De anser att de långa långpassen tar för mycket kraft och energi från veckans övriga träning. I stället är tanken att man är lite sliten ("accumulative fatigue") när man tar sig an långpasset (och de andra kvalitetspassen) så att det, i princip, simulerar de sista 26 km av ett maratonlopp. Jag har (ännu) inte testat deras program själv, men det känns som att det är läge att testa inför nästa mara.
Kontinuitet och total löpmängd är viktigare än enstaka långa långpass och tuffa intervallpass. Jag håller med Gabriel om att Lidingöloppet låg rätt i tiden för dig, dels fysiskt men också för att det gjorde gott för ditt självförtroende.
/Stefan
Tack Stefan! Mycket intressant detta! Måste läsa på lite mera, är volymen väldigt låg tror jag det är tokigt med överlånga långpass som kanske blir 40-50% av veckans totalvolym fast jag har ju kört så tidigare men kanske det sliter för mycket, längre tempopass i marafart på ca 15-16km tror jag är toppen. Jag körde också flera långpass inför Lidingö på mellan 23-25km och det kanske räcker långt ihop med den övriga träningen! Sedan är frågan vad de anser vara hög volym, det är nog en volym jag inte är i närheten av men som sagt, kanske ska ta och beställa deras bok, den kostade inte många kronor! Du ska inte börja blogga förresten, du är ju redan halvvägs där genom att ha en Blogger-profil :-)
RaderaHaha! Nej katter är nog skeptiska till både skumrullar och maratonlopp. Där slösas det minsann inte på energi i onödan. Om det inte råkar dyka upp ett garnnystan. :-)
SvaraRaderaDu har ju tränat kontinuerligt och klokt i många år nu, och jag tror att det sakta med säkert bygger en kropp som är rustad för betydligt mer än man ibland tror.
Verkligen, katter är ju utpräglade sprinters, med samma typer av divalater också :-) Jag säger ofta att jag, om jag återföds, vill bli katt hos en snäll familj, verkar vara ett gott liv, dessutom blixtsnabb utan att träna :-)
RaderaJo, jag pratar ofta min kontinuiteten, jag är helt övertygad om att den hjälper mig utvecklas över tid då jag inte har några lång avbrott p g a skada eller motivationsbrist.
Jag tror mycket på det här med variation för att utvecklas. Kroppen är lat och anpassar sig ganska fort, speciellt om man är van att träna. Att då bryta mönster och göra något nytt tvingar kroppen att anpassa sig på nytt sätt.
SvaraRaderaÄr helt säker på att din ökade volym/mängd i kombination med mer terräng lett till att du tagit ett nytt kliv framåt från din redan fina nivå. Ska bli mycket intressant att följa dig vidare och hur du tänker nu för att ta dig ännu mera framåt (läste bla det du skrivit ovan som är mycket intressant). Visste du att Rupp och Farah som ju båda tränar på Nike´s träningscenter i Oregon och för Alberto Salazar kör nästan enkom långpass i terräng? Sen mycket intervaller på löpband för att kunna filmas och analyseras? Förra året körde jag nästan enkom långpass i terräng. Sen fick vi ju inte veta resultatet på detta mitt egna experiment då en viss mara blev inställd. Sen fegade jag ut både i våras och blandade långpass på både asfalt och terräng och sen nu i höst har jag bara kört på asfalt och frångick mina tankar från förra året. Inte blev det bättre, jag fick ont ändå i NYC. Nu blir det BARA långpass i terräng dels för att min kropp mår bra av det och för att jag tror på det. Mina långpass i "bergen" brukar ju ligga på exakt 26k precis ;-)
Sant Eva och jag är nog duktig att variera mig, i det KORTA perspektivet från vecka till vecka. Över ett betydligt längre perspektiv från SÄSONG till säsong har nog mina löparår tett sig ganska lika!! Jag har ofta undvikit vårt motionsspår Oxvreten då jag ansett det vara "orytmiskt" och för tufft att träna i, att jag i år innan Lidingö förlade många pass, och många snabbdistanspass där är definitivt en bidragande orsak till att jag verkar ha tagit ett kliv framåt och det är något jag kommer fortsätta med, springa där, oavsett om Lidingö står på schemat eller inte! David som jag springer med kutar med terräng jag än jag och det går ju bra.
RaderaDetta med "Hansons" maraprogram måste jag läsa lite mer om, kanske ska man som lågvolymslöpare inte kuta så många +30km-pass om det ger halva veckovolymen, jag är i och för sig övertygad om att det ger mentala fördelar, utan istället nöja sig med lite kortare långpass och så 1-2 halvlånga pass i marafart i veckan. En viss del asfalt tror jag också på för att härda benen och träna så specifikt som möjligt men absolut, mera terräng och mjukare underlag på långpassen ger bra träningseffekt och är skonsammare för kroppen, bra input!
Variation är bra, både för kropp och knopp.
RaderaUtan att ha någon större koll på hur Mo Farah tränar så gissar jag ändå att han kommer att springa en hel del långpass på asfalt inför sin maratondebut. Jag tror att han vill träna en del på sitt tävlingsunderlag.
Hansons program bygger på 6 löppass i veckan, varav 3 pass är vad de kallar "SOS" (something of substance), det vill säga kvalitetspass. Veckans långpass (som är relativt lugnt) räknas också som kvalitet. 3 pass är lugn distans. Tanken är att man ska springa kvalitetspassen med lite slitna ben och att det ska ge styrkan och uthålligheten till att orka hålla tempot i 42 km på tävling. Jag tror också att det är bra för skallen (och benen) att springa några pass på 30-35 km innan en mara, men jag vet ju hur dessa pass påverkar min träningvecka i övrigt. Gärna lugnt dagen innan och sedan brukar det ta några dagar innan jag är redo för tuffare pass efteråt. Smågrabbarna hemma förväntar sig dessutom mycket lek med pappa även om han har "klämt" 34 km på morgonen, så ur det perspektivet är Hansons idéer lockande:-)
Inte illa med negativ split på maradistansen :)
SvaraRaderaJag hade negativ split på Seedningsloppet till Göteborgsvarvet 10 km. 18.26 och 18.12
Har också funderat på det här med att springa mer i terräng kring motionsspåret jag har hemmavid. Försöker få till 1-2 pass i veckan på den banan. Blir även intervallkörning på 3 km elljusspåret så länge det funkar att springa där i vinter. Inte så stort fokus på tiden utan gå mycket på känslan. Fort men ändå kontrollerat.
Har börjat med lite styrka 2 ggr i veckan på hemmaplan (som jag inte reggar) Nu i år har jag bara löptränat. Sen får vi se vad det ger för utslag till säsong 2014.
Måste dessutom bli bättre att bara släppa kontrollen på loppen jag ställer upp i. Känns som jag inte får ut max och utan mer är rädd för att inte hålla hela vägen. Hellre då att misslyckas och veta att jag fullkomligt tagit slut.
Lite så var känslan i Växjö. Jag vill ju känna mig spyfärdig efter lopp vilket jag sällan gör faktiskt. Visserligen trött men inte utpumpad (om du förstår vad jag menar)
Hej! Vad roligt att du varit inne på min blogg, jag tog en titt här också:-) Spring på och ha kul, så ses vi på lopp framöver!
SvaraRaderaHälsningar Frida
Hej Frida tack! Det ska jag verkligen göra, Vintermarathon gav massor med motivation till den grundträningsfas som nu tar vid, hoppas vi ses på flera startlinjer framöver! Mvh Staffan
Radera