Vilodag har guld i mund

Morgonstund har guld i mun säger man ju. Det stämmer inte idag. Vaknade med ont i halsen och känslan i kroppen var att det inte blir någon träning idag. Jag skulle säkert kunna springa en lugn sväng men jag tror det är bättre att kroppen lägger energi på att bekämpa den här killförkylningen istället. Jag har ju gått och snorat i flera veckor men inget mera än så och det har inte hindrat mig från att träna lätt.

Inget guld i mun alltså, däremot i brevlådan igår. Inte så ofta jag kommer hem och hittar en liten, med betoning på liten, guldmedalj i posten, nämligen mitt VDM-guld i M40 från Vintermarathon! Hade någon sagt åt mig för några år sedan att jag skulle vara med och tampas om DM-medaljer hade jag nog skrattat högt. Det betyder självklart inte att jag är den bästa marathonlöparen i Stockholm mellan 40-45 år men startar man inte vinner man inte och trots att vi var fem stycken som sprang under tre timmar var jag snabbast och det är jag stolt över!

Kanske hinner jag istället för att träna börja bläddra in en ny bok jag fick hem i veckan. En träningsfilosofi jag fick upp ögonen för just efter Vintermarathon som bygger på att många löpare i sin maraträning lägger för stor vikt vid långa långpass som kanske utgör halva veckovolymen. I de här programmen är inte långpassen längre än 26km (16 miles) men det ingår istället ganska många pass per vecka och vissa av dem i marafart vilket gör att långpasset springs på ben som är ganska nedtränade och därigenom ska de ersätta de riktigt långa långpassen. Jag får återkomma med en recension senare!

Hoppas kunna träna imorgon igen om jag tar det lugnt idag. Tack förresten för intressanta kommentarer och en bra diskussion i förra inlägget om lågpulsträning, ett inlägg som haft nästan 350 visningar redan! I torsdags kväll snackade jag bort en timma i löparskor med min springkompis David och efter 12 riktigt lugna och behagliga km i 5:18-fart skrattade jag nästan högt när jag såg att snittpulsen hamnat så lågt som 139 bpm. Alltså precis vid min "tillåtna" puls enligt Maffetone och rekordlågt för att vara jag. En mycket behaglig runda var det men jag skulle aldrig ha tålamodet att bedriva merparten av min träning i den här låga farten, som känns på gränsen till onaturligt långsam för mig även om det naturligtvis också är en vanesak.