Race Report Enhörna Challenge 5000m 18:31.87 och placering 4 i B-heatet

Bara fyra dagar efter Stockholm halvmaraton var det lopp igen i form av hemmatävlingen Enhörna Challenge 5000m på Södertälje IP. Benen kändes riktigt slitna dagarna efter halvmaran men jag höll igång varje dag med lite Mountainbike och jogg. Hela dagen före loppet vräkte regnet ner och ett par timmar innan start tänkte jag faktiskt strunta i att springa men prognosen visade att regnet skulle upphöra och förutsättningarna blev i det närmaste perfekta med temperatur på ca 10 grader, uppehåll och nästan ingen vind. 

Jag sprang i B-heatet som skulle bestå av 18 löpare men bara ca 10 kom till start, kanske p g a vädret. Bland dem duktiga syskonen Lagerström från Tureberg, 16 och 14 år gamla. De skulle springa på 18:30 så när starten gick och två löpare drog iväg blev vi en andraklunga som sprang de första varven i jämn fart med ungdomarna först.

Efter ett tag fick de en liten lucka men när lillasyster tröttnade lite under andra halvan så saktade storebror som agerade hare också ner så jag gick om. Hela tiden hade jag klubbkompis Erik i rygg och jag fortsatte att avverka varven i jämn fart även om några varv på andra halvan gick någon sekund för långsamt. Med ca 700m kvar gick Erik om mig på bortre långsidan och jag tänkte att jag nu skulle få en bra rygg och fartökning innan spurten men jag märkte redan efter 100m att farten inte ökade så med ca 550 meter kvar gick jag om igen och ökade farten trots att jag tänkte att nu spurtar jag för tidigt. Med ett varv kvar såg jag att jag behövde göra sista varvet en bit under 80 sekunder för att klara 18:30 och jag försökte och växlade aktivt steg till ett högre knälyft/större "hjul", kanske kunde jag gjort det något tidigare men det är lätt att säga i efterhand. Spurtade så bra jag kunde och efter ett sista varv på 79 låga så korsade jag mållinjen som fjärde löpare i B-heatet efter 18:31.87.

Löpning är vackert...

Trots att jag missade 18:30 med så lite var jag väldigt nöjd efteråt, med det jämna genomförandet och jag tyckte jag hade nytta av tipsen från Motion Metrix-analysen förra veckan, och jobbade med hållningen och att hålla uppe både steglängden med ett bättre knälyft och hålla upp kadensen hela sträckan. Det syns också på Garmin Connect att min steglängd var mycket mera jämn nu än på Sommarspelen och vår ledare Henrik kommenterade också att det såg jättebra ut och att jag inte tappade steget som jag har en tendens att göra annars när jag blir trött. Kul! 

Varvtider: 43s  (första 200m), 90, 90, 89, 89, 90, 90, 91, 91, 89, 91, 88, 79 sekunder. 

Kilometertider (från Strava): 3:41, 3:43, 3:46, 3:46, 3:33.

Fullständiga resultat här. 

Fantastiska Anders Hansson, Vilsta IK, född 1944, svenskt rekord i M80 med 22:29

Race Report Sommarspelen 5000m - 18:36.30 och 6:e plats i heat H

Sommarspelen på Stockholm Stadion har jag tränat för ett par tidigare somrar utan att komma till start men i år blev det av. Det blev en stressig början då jag blev kvar längre än tänkt på jobb i Solna men hann precis i tid för att hämta nummerlappen 45 minuter innan mitt heat men då skulle jag med hög puls både hitta ett öppet omklädningsrum, byta om och värma upp. Det visade sig att de flesta omklädningsrummen var låsta men efter ett stressigt ombyte på en toalett gav jag mig ut i Liljansskogen på uppvärmning för att också få ner pulsen. Sedan tillbaka till läktaren för att byta till spikskor och så några sista stegringslopp innan start. 

När starten gick hamnade jag perfekt bakom FK Studenternas Emilia Siltanen som harade för 18:30 och det kändes extremt lätt i början. Första varvet gick klart långsammare än de 1:29 per varv som ger 18:30, min klocka, inställd på Banlöpning och autolap 400m visade 1:35 men jag försökte inte stressa, väl medveten om att dessa lopp ofta haras progressivt. Redan andra varvet gick snabbare och sedan var min känsla att farten var lite ryckig vilket också varvtiderna visar. Enligt Lorenzo som agerade förnämlig speaker som vanligt så passerade vi 2000m på 7:32 och då låg jag fortfarande i rygg på haren, halvvägs passerades på 9:19, vilket alltså skulle ge 18:38 i mål vid samma tempo på andra halvan. Tempot skruvades sakta upp och någonstans här klev vår hare av då hon skulle hara även nästa heat och 3000m passerades på 11:12 efter en snabbare kilometer på 3:40 enligt Lorenzo och från att ha känts så väldigt lätt i början så hade jag det nu bara några varv senare, jobbigt. På Live-sändningen syns det också hur jag plötsligt på den fjärde kilometer är "ur bild" längre ner i fältet efter att ha blivit passerad av flera löpare. 

Grafik från Strava visar att varven första halvan gick i lite ojämnt tempo vilket jag märkte och att jag sedan tydligt tappade fart på den fjärde kilometern.

Jag springer något upprätt numera och inte riktigt så framåtlutad som jag vill men mera avslappnad i axlarna den här gången än jag gjort de senaste loppen. Jag skrev i förra inlägget att jag jobbat på en löpteknisk detalj och har att göra med armföringen. Jag insåg i sommar att genom att fokusera på att ha en ganska liten vinkel i armbågen och händerna nära bröstkorgen så har också axlarna åkt upp och jag spänt mig och det blir stelt vilket jag tydligt fångat på film. När jag provat att sänka axlarna och ha armbågarna lite längre ner längs sidorna, fast fortfarande med samma vassa vinkel och händerna nära bröstkorgen så har det känts bättre, mer avslappnat och jag har fått med mig höften och kraften bättre i steget. 

Nåväl tillbaka till loppet, att jag nu sprang i spikskor gjorde nog också att steget blev lite bättre. Jag brukar kunna avsluta banlopp bra och så även denna gång. Min förhoppning var att kunna höja farten med två varv kvar. Nu gick sista kilometer på 3:31 enligt Strava med varvtiderna 1:29 (målfart), 1:25 (3:32-fart) och 38 sekunder på sista 200m (3:10-fart), och jag passerade flera löpare sista 600m varav den sista löparen i en spurt på upploppet. 

Jag noterade en maxpuls på 196 i slutet vilket inte kan vara särskilt långt ifrån min maxpuls numera och var väldigt trött i mål, var tvungen att ligga ner på banan och pusta ut en stund. Tiden 18:36.30 är mer än 20 sekunder snabbare än jag sprang 5000m på förra året (visserligen då utan specifika förberedelser och med en förkylning lite innan), det är också snabbare än På Spåret 2022 innan Stockholm Maraton, 18:42. Sedan får jag gå tillbaka till 2017 för att hitta nästa 5000m-lopp och då gjorde jag 17:50 på Enhörna Challenge. Detta var bara mitt sjätte lopp på 5000m.

Fullständiga resultat hittar ni här. 

Slutligen tillbaka till detta med spikskor igen. Det kändes som helt rätt val igår och kanske tjänade jag några sekunder, de är lätta utan att kännas hårda och ingen kraft går förlorad i en tjock mellansula. Dessutom är det roligt att springa i och steget blir bättre. När jag började träna i spikskor hade jag träningsvärk i vaderna i flera dagar efter snabba tvåhundringar, idag efter 5000m, känner jag ingenting.

Jag anmälde mig med ambition på 18:45 och för första gången på ganska länge klarade jag den tid jag anmält mig på, siktade på 18:30, vilket inte riktigt gick när jag tappade tempo på andra halvan men jag var närmare 18:30 än målet 18:45 och detta kändes helt klart som ett steg i rätt riktning och kan jag bygga vidare på detta så borde milen sub39 vara inom räckhåll igen! Nu väntar några lugna dagar och något enstaka specifikt halvmarapass. 

Next Stop. Stockholm Halvmaraton 7 september. 

En sommarrapport

Sommaren är inne på sista tredjedelen (jag vägrar skriva att hösten snart är här) och det har varit en bra sommar. Ett par veckor har vi varit på resande fot och även om jag varit lite semesterlat har jag tränat bättre än jag brukar när vi inte är hemma. Jag ska verkligen inte redogöra för träningen i detalj men jag kom upp i över 200 km löpning också i juli och har framförallt fått till några riktigt bra pass på bana i sommar, t ex: 

• 3000m tröskel + 15x200m + 3000m tröskel, tvåhundringarna i spikskor.
• 6x1000m (fyra tröskel, två snabbare).
• 2x5x800m varav hälften i spikskor
• Ett 11 km progressivt tempopass i Nederländerna från 4:40-3:55-fart
• 3x5x400m på bana, 45" vila och 90" serievila, i Skåne på hemväg från Nederländerna
• 5x1000m + 5x200m i spikskor.
• 2x5000m tröskel (19:40, 19:27) med ca 3 min vila mellan
• 22 km långpass (den första sedan Stockholm Maraton vilket såklart är för dåligt).
• 2x2 km, 2x800 m, 4x200 m i spikskor.

För tredje gången är jag anmäld till Sommarspelen 5000 m på Stockholm Stadion 27 augusti. Ett par gånger tidigare har jag varit anmäld men inte kommit till start p g a att jag dragit på mig en förkylning eller liknande men hoppas jag kunna klara att springa 5000 m på bana i spikskor vilket är anledningen till att jag använt det på flera pass den här sommaren. Det går snabbare än med vanliga skor och är roligt att springa i då steget blir lite annorlunda, men visst tar det lite extra på vaderna även om de nyare spikskorna faktiskt har lite mer dämpande mellansula, och det gäller att vara lyhörd för tecken på överansträngning. Jag ska också springa Stockholm Halvmaraton 7 september vilket också är veteran-SM, men kan tyvärr inte säga att jag tränat bra mot det, 11 augusti sprang jag det första långpasset sedan Stockholm Maraton och det är för dåligt. Jag har inte heller så många pass mellan 15-20 km, långa intervaller eller tempopass i dagboken så med de förberedelserna kan jag inte räkna med en topp-prestation. Att det är Veteran-SM är inte min främsta drivkraft utan drivkraften är mera att få till ett bra lopp efter den snöpliga DNF jag gjorde förra gången och jag tycker inte jag sprungit någon riktigt bra halvmara sedan 2019. 

I övrigt hoppas jag springa Enhörna Challenge 5000 m veckan efter Stockholm halvmaraton, Täljemilen 10 km i oktober (tyvärr inte DM-status i år) och eventuellt också Strängnäs halvmaraton som säsongsavslutning. Det skulle i så fall innebära att jag tävlat åtta gånger i år vilket är mer än på flera år. Jag fick också en startplats till Köpenhamn Halvmaraton veckan efter Stockholm via Top4Running men kommer inte nyttja den då jag inte planerat för det och två halvmaror på två helger tror jag inte jag klarar av och då känns jag mig för lat för att lägga en tid och pengar på att åka till Köpenhamn och inte springa bra.

Mot slutet av semestern har jag övervunnit lättjan och kommit in i lite träningsrutiner igen och det känns roligt att träna och formen är nog hygglig. Men medans mitt flöde på sociala medier är fullt av löpare som springer fjällmaraton, Ultravasan, Veteran-VM med mera så märker jag att motivationen för den där riktigt specifika, fokuserade och målinriktade träningen mot ett visst lopp saknas. Det är som det är och är nog heller inget konstigt efter nu ganska många år med ändå relativt fokuserad träning inriktad på att prestera på min nivå. Viljan att förbättra mig tillbaka till nivån jag höll för några år sedan finns men inte riktigt orken att omsätta den i praktiken.

Oavsett ambition så är sommarlöpning riktigt härligt!

Nu till något annat. Hemstaden Oskarshamn besöktes under några dagar på semestern samtidigt som den gigantiska orienteringstävlingen O-ringen gästade staden. Vilket arrangemang och vilken organisation! Självklart har jag hört talas om O-ringen innan men inte förstått storleken och vilken planering och logistik som krävs flera år i förväg när 20000 orienterare under en vecka besöker en kommun med 30000 invånare och orienterar på olika banor utspridda i kommunen varje dag. 

Under tävlingsdagarna såg jag många orienterare som också cyklade Mountainbike och det sådde ett frö i mig. Trogna läsare vet att jag köpte en begagnad racer 2015 när jag hade en skada i baksida lår och under de sex veckor jag inte kunde springa tränade jag cykling ganska flitigt men, jag fastnade inte för det alls på samma sätt som löpningen, och efter att jag kunde börja springa igen har antalet cykelpass per säsong kunnat räknats på ena handens fingrar och cykeln har blivit ett dåligt samvete ståendes i förrådet. Jag har tyckt att landsvägscykling varit långtråkig och ineffektiv träning, till viss del har jag också varit obekväm med farten man stundvis kommer upp i, trafiken och de smala däcken och det smala styret, rädd för att ramla och göra illa mig helt enkelt. 

Så, efter att vi kommit hem från Oskarshamn lade jag ut cykeln på annons och bara någon dag senare hade cykeln fått en ny ägare som siktade på Vätternrundan 2025. Jag såg i samma veva att Cykeltjänst i Södertälje reade ut vissa cyklar så jag åkte in och botaniserade och en 29" Mountainbike av märket Bergamont (tyskt märke ägt av Scott) Revox 4, nedsatt från 8995 kr till 4600 kr står nu här hemma istället. Jag har varit ute på några pass och cyklat grusväg, gräs och kortare sträckor på stig och det känns mycket roligare än att cykla landsväg! Tanken är att använda cykeln främst som alternativträningsredskap för att träna kondition och då ser jag mer grusvägscykling än teknisk stigcykling, men det är också roligt att träna detaljer och teknik i skogen så det kommer jag också göra ibland. Kanske kommer jag ersätta ett löppass med cykel, kanske kommer jag ibland ersätta en vilodag med en lättare cykelrunda. Det finns också ett Mountainbike-community där jag bor som cyklar tillsammans och förhoppningsvis kan jag få sällskap på något pass, och hoppas att de välkomnar en nybörjare. Det känns roligt med en Mountainbike och något som jag verkligen kommer använda till skillnad från landsvägscykeln, och roligt är ju det allt går ut på. 

Bergamont Revox 4 parkerad vid Södertälje IP efter första provturen

Jag har också under en period känt mig rätt kantig och stel i löpningen, vilket också fångats på film under sommaren men jag insåg en liten negativ konsekvens av en löpteknisk detalj för ett par veckor sedan och sedan jag experimenterat lite känns löpningen bättre och mer avslappnad, och ser också objektivt bättre ut på film. För att undvika att det här inlägget blir en roman så skriver jag mer om det i ett annat inlägg. Om jag startar i de tävlingar jag planerat blir det som vanligt rapporter från lopp här blandat med annat som jag får lust att skriva om.

På återhörande! 

Race report Enhörna Challenge 2023 - 18:57:18

Igår sprang jag Enhörna Challenge 5000m på bana efter att tvingats vila från träning en vecka och också missat Stockholm halvmaraton vilket min träning under augusti varit inriktad på, på grund av en förkylning. 

På Södertälje IP innan start ägnade jag kanske väl mycket tid åt att prata med folk istället för att värma upp men en transportjogg till IP på en dryg kilometer blev det och sedan ytterligare ett par varv på banorna och ett par stegringar och tänjningar. Ett par syskon från Tureberg, 16 och 13 (!) år gamla, frågade mig innan start vad jag siktade på och de siktade på att starta i en fart för låga 19 minuter med 92-varv vilket jag tyckte lät perfekt då jag ändå trodde att 19 minuter skulle vara realistiskt för dagen, utan att alls veta hur förkylningen påverkade. När starten gick fick jag en bra resa med jämna varv i rygg på dessa två ungdomar och en orienteringskille från Älvsjö som trea. Efter några varv släppte trean en liten lucka så jag gick om honom. Någonstans halvvägs så tyckte jag att de två längst fram tappade lite tempo i den lätta motvinden på bortre långsida så jag gick om och upp i ledning och och fick en lucka på kanske som mest 20-30 meter som jag höll i några varv. Ansträngningen var hög som den ska vara på 5000m och varvtiderna:

92, 93, 93, 92, 91, 93, 90, 90, 92, 93, 93, 88 sekunder och sista 200m på 42 sekunder

Kilometertider från Strava: 3:51, 3:48, 3:47, 3:50, 3:39 min/km.

...avslöjar att jag gjorde ett jämnt lopp. Förmodligen var 90-varven där jag gick upp i ledning. Med två varv kvar hörde jag ungdomarna närma sig snabbt, killen på 16 år, tydligen USM-mästare i orientering, peppade hela tiden sin syster på bara 13 år, oerhört imponerande, att hålla hans rygg samtidigt som han sprang ganska oberörd med ett väldigt lätt steg. När de passerade mig hade jag inte mycket att svara med utan de fick en lucka som växte till 10 sekunder i mål. Jag brukar alltid vara stark på sista varvet på bana även om jag nu inte kunde öka farten lika mycket som jag brukar de sista 400m men jag lyckades ta mig under 19 minuter tack vare ett lite snabbare sista varv då tiden stannade på 18:57:18

En bra resa med jämna varvtider i rygg på MYCKET yngre löpare inledningsvis

Efteråt blev det trevligt snack med löparbekanta och klubbkompisar. Pappan till de duktiga Tureberglöparna sa att han läst min blogg tidigare - mycket trevligt, tack om du läser! 

Jag ska försöka skärpa mig och vara med klubbens träningar mera regelbundet, kanske är det extra viktigt när man som jag arbetar mycket på distans och mest träffar människor via Teams, för den här kvällen gav massor med energi och givet en vecka helt utan träning och utan någon som helst specifik träning för 5000m så är jag också nöjd med hur det kändes under loppet och resultatet. Ett riktigt bra träningspass tillsammans med trevliga människor! 

Race Report Hoka På Spåret 5000m - 18:42

En kort rapport från gårdagens lopp över 5000m på Stockholm Stadion på Spårvägens nya tävling På Spåret 5000 m. Att drömma om en 5 km-tid under 18 minuter (3:36 min/km) med en färsk miltid  på 39:19 (3:56 min/km) borde jag förstått var enbart naivt. Lägg till det maratonfokuserad träning i klart blygsammare farter och endast en handfull pass i farter för 5000m. Som min vän Magnus skrev på Jogg.se efter loppet: "I början på säsongen. Ju kortare distans ju svårare är det att få ut allt tycker jag. Krävs några lopp eller flera tuffa intervallpass för att hitta dit" och det är nog den enda analysen som behöver göras. 

Jag kom tidigt till Stadion och hade gott om tid att hänga med andra löpare och värma upp innan calling för mitt lopp kl. 16. Jag kom iväg bra trots ca 26 löpare i mitt heat och jag hade pratat med flera löpare innan start som siktade på strax under 18, bland dem duktiga Jonas Hellström, Terrible Tuesdays, född -61. Jonas hamnade några meter framför i starten (kom till slut i mål på 18:21) och den första kilometern landades på 3:40. 

Hade fin service med varvtider från min varvräknare, 3:40 på den första kilometern men kändes inte som läge att öka. Svårt såklart att återge resten, det var jobbigt och jag kom varken upp i den fart eller ansträngning som behövs för att springa bra på 5000m men varven betades av relativt snabbt ändå. Jag sprang om några i början, blev snart passerade av samma löpare igen och sprang sedan loppet själv med några meter fram till nästa löpare. Blev definitivt för bekväm och uppgiven/nöjd i mitten av loppet när varvtiderna snarare låg mellan 1:28-1:31 än de avsedda 1:26. Blev varvad av täten, ca 16:30 i mål) och planen att öka i slutet blev det heller inte så mycket med även om sista kilometern blev den snabbaste. Blev passerade av en löpare med ca två varv kvar men förmådde ändå inte riktigt hänga på men en liten fartökning blev det ändå på det sista varvet. Hämtade mig nästan direkt efter målgång och grämde mig att jag inte tagit i mer :) Stängde för en gångs skull också av klockan långt efter mållinjen denna gång vilket jag borde få beröm för :)

18:42,5 blev resultatet vilket nog väl speglar min nuvarande och sämre fartkapacitet i brist på fartträning, även om jag absolut kunde tagit ut mig lite er och grävt lite djupare. Har inte tidigare varit så ”otrött” i mål efter 5000m på bana. 10 sekunder snabbare/km än på Kungsholmen Runt är ändå fullt rimligt och jag fick det hårda träningspasset inför Stockholm Maraton som jag ville utan att bli enormt sliten med mjölksyrastinna ben som kanske varit fallet om jag pressat mig hårdare, vilket var dagens främsta och egentligen ända målsättning.

Det är alltid roligt att tävla på Stadion och det var väldigt trevligt att träffa en massa löpare och också stanna kvar och se eliten springa i A-heatet, som slutade med norsk seger på 13:27 med Emil Danielssson (som sprang 5000m på 13:25 i USA nyligen) som trea i mål på 13:33. Vi som lyssnar på Spring Snygg-podden får vänta på John Kingstedts nya frisyr då han var en bit ifrån att springa under 14 minuter denna kväll.  

DNS för andra året i rad på Sommarspelen på Stockholm Stadion

Förra året den här dagen höll jag på att återhämta mig från en förkylning och hade tävlingsskor och kläder packade beredd på att åka till Stadion efter jobbet men tog mitt förnuft tillfånga och meddelande arrangören att jag inte kunde springa. 

I år är läget tyvärr exakt likadant sedan en dryg vecka tillbaka. Drog på mig en rejäl förkylning från dottern veckan förra veckan. Feber, kraftig huvudvärk, en näsa som en rinnande kran, hosta, ni vet, en nästintill dödlig mancold helt enkelt. 

Gav upp hoppet om start i fredags och meddelande FK Studenterna att jag inte skulle springa enligt deras önskemål då det var högt tryck med kölista till startplatserna. Förutom förkylningen har också motivationen inför maxprestation på 5000 m sjunkit. Min sommarträningsplan som utgick från två kvalitétspass i veckan, ett tröskelpass och ett pass med längre intervaller i 5kp - med tanke på att öka löpekonomin - har inte gett någon större utdelning. Tröskelpassen har känts jättebra men de tuffare passen med 5 km-fart har oftast sprungits i värme och jag har haft ganska stora svårigheter att hålla tänkt tävlingsfart och har både kortat av pass och fått justera farten på flera av passen. 

Jag försöker se det positivt. Jag behöver i alla fall inte lägga pengar ett par tusenlappar på ett par nya tävlingsskor godkända för banlöpning nu 😀 En annan fördel är att min irriterade högerfot där jag av och till har hälsporrekänning har fått en paus från löpning.

Bild från när jag sprang 5000 m bana senast, sommaren 2017. Södertälje IP innan den stora ombyggnationen och då i ett annat klubblinne än Enhörnas. Då stannade klockan på 17:50.

Förhoppningen är att kunna starta upp med lätt jogg om ett par dagar igen och då blir det först en vecka med enbart gubbjogg till att börja med.

Race Report Enhörna Challenge 5000 m bana - 17:50 (Sverige-sjua hittills i år i M45!)

Efter att ha återhämtat mig från Stockholm maraton och sprungit några fartpass anmälde jag mig till Enhörnas första banarrangemang på Södertälje IP, Enhörna Challenge 5000 m. Jag har inte sprungit distansen på bana eller tävlat på 5 km sedan jag sprang samma lopp 2013 men jag tänkte ta det som ett avstämningspass även om jag sneglade lite på vilka varvtiderna skulle vara för en sluttid mellan 17:30-18:15 för ambitionen att springa under 18 minuter fanns där ändå. Det gick vägen! 

Jag kände varken nervositet eller pepp på tävlingsdagen och benen var sega. I helgen innan hade jag sprungit ett långpass på två timmar och dagen efter några korta intervaller i 5 km-fart och vilat dagen innan så ingen speciell toppning eller extra vila. Eftermiddagen började inte bra när någon repat min bil rejält på jobbet utan att lämna någon lapp och irritation över det ersatte nervositeten.

Södertälje IP där bl a det gällande svenska rekordet på 10000 m för herrar är satt av Jonny Danielsson, 27:55 (1989). 

När jag kom till IP innan loppet flög ändå några fjärilar ner i magen. Jag vet hur jobbigt det är att springa 5000 m på bana, men den avslappnade stämningen bland löparna förtog det mesta av det. Jag joggade upp ett par kilometer och sprang några stegringar på gräs och det kändes väl inte toppen men OK och höll mig i rörelse fram till det var dags för start. 

Strax dags för start. Foto: Enhörna IF Facebook.

Loppet blev sedan en repris på loppet 2013. Kom iväg bra men fick springa i bana 3 första kurvan med ca 20 löpare i heatet och efter startrusningen första halva varvet kom jag in på bana ett som trea och drog klungan. Jag hade 10-15 m upp till ledarduon men vågade inte gå upp och täppa till luckan vilket jag kanske borde gjort. Blev omsprungen tidigt av en löpare som flåsade otroligt men så fort han gick in framför mig sjönk farten så jag gick om honom direkt igen och jag såg honom inte igen förrän jag varvade honom i slutet. Första km på 3:32, planen var att lägga varven på mellan 84-86s (3:30-3:35-fart) men på andra halvan kom några 87-varv och t o m ett på 88s och ett 89-varv. Vi fick ingen varvräkning i början och jag räknade inte utan koncentrerade mig på att hålla farten så 3000 m kom överraskande (10:44).  Varven rullade på i ganska rask takt och det blev faktiskt aldrig så där otroligt plågsamt som jag mindes 5000 m och jag hade aldrig några bryttankar eller tankar om att slå av på farten och snart var det bara ett par varv kvar. Jag höll min placering, blev passerad av en ung Enhörna-löpare född-00 med ett par varv kvar men jag passerade också en tröttnande Robert Berg från Enhörna någonstans i slutet, minnet är lite dimmigt här som sig bör. Flåset var inget problem ikväll förutom på sista varvet, blev mera trött i benen efterhand men stumnade aldrig helt. 

Rejält nedsjunken mitt i steget här i slutet av loppet :) Foto: Enhörna IF Facebook.

Med 800 m kvar fick jag tiden ropad och såg på klockan att jag hade 2:50 på mig (2:52 enligt tidprotokollet), alltså två 85-varv vilket jag kände mig säker på att klara eftersom jag alltid brukar kunna avsluta snabbt. Med ett näst sista varv på 82 enligt min klocka (fast protokollet visar 85s...) skaffade jag mig ytterligare lite marginal. Jag hade Enhörna-Mario i rygg nästan hela loppet precis som 2013 och 2013 spurtade han om mig på upploppet. På näst sista varvet gick han om mig men jag bet mig fast i hans rygg och med 300 m kvar tryckte jag mig förbi på bortre långsidan och jag var fast besluten att hålla honom bakom mig på upploppet. Han flåsade mig i nacken hela vägen in över mållinjen men genom att sista varvet gick på 76s och sista 200 m på 36s så var jag en sekund före i mål. 

Lade mig ner en stund och hämtade andan men hämtade mig sedan väldigt snabbt och det blev trevlig nerjogg med ett par Huddinge-löpare och att titta på A-heatet där Huddinges Hanna Lindholm persade med sub 17. Trevligt eftersnack med Nino, Hanna, VM-klara Louise Wiker, Enhörna-och Huddinge-löpare, Niklas Sydow och Herman Degselius m fl. Drömmålet ikväll var pers eller t o m sub 17:30 vilket aldrig var nära men det viktigaste målet var sub 18 vilket fixades med marginal tack vare en bra avslutning, precis som 2013. 

Det var mycket trevligt att tävla igår kväll och jag är just nu ganska pepp på löpningen, roligt!

Varv enl egen lap på klockan:
84/85/86/86/86/87/87/87/88/89/87/82/36' på sista 200m
Resultatlista här. Den handskrivna sluttiden på protokollet justerades till sluttiden 17:50:24 och en femteplats i B-heatet där vi var fyra löpare i mål inom två sekunder.

Nöjd löpare! 

Varvtider (nr 163 är jag)

Jag kan inte vara annat än nöjd med första halvåret 2017, tre tävlingar och tre nästpers och jag har inte varit så långt ifrån mina PB-resultat från 2014 (maran undantagen kanske). Nu skulle jag gärna vilja springa en mil på 37:30 igen vilket var några år sedan nu p g a sparsamt tävlande på milen men jag tror jag fixar det senare på säsongen. 

17:50 för upp mig på en sjundeplats hittills i år i veteranstatistiken M45, 5000m efter Nino i A-heatet och löparen före mig i mål i B-heatet.