Race Report Enhörna Challenge 5000m 18:31.87 och placering 4 i B-heatet

Bara fyra dagar efter Stockholm halvmaraton var det lopp igen i form av hemmatävlingen Enhörna Challenge 5000m på Södertälje IP. Benen kändes riktigt slitna dagarna efter halvmaran men jag höll igång varje dag med lite Mountainbike och jogg. Hela dagen före loppet vräkte regnet ner och ett par timmar innan start tänkte jag faktiskt strunta i att springa men prognosen visade att regnet skulle upphöra och förutsättningarna blev i det närmaste perfekta med temperatur på ca 10 grader, uppehåll och nästan ingen vind. 

Jag sprang i B-heatet som skulle bestå av 18 löpare men bara ca 10 kom till start, kanske p g a vädret. Bland dem duktiga syskonen Lagerström från Tureberg, 16 och 14 år gamla. De skulle springa på 18:30 så när starten gick och två löpare drog iväg blev vi en andraklunga som sprang de första varven i jämn fart med ungdomarna först.

Efter ett tag fick de en liten lucka men när lillasyster tröttnade lite under andra halvan så saktade storebror som agerade hare också ner så jag gick om. Hela tiden hade jag klubbkompis Erik i rygg och jag fortsatte att avverka varven i jämn fart även om några varv på andra halvan gick någon sekund för långsamt. Med ca 700m kvar gick Erik om mig på bortre långsidan och jag tänkte att jag nu skulle få en bra rygg och fartökning innan spurten men jag märkte redan efter 100m att farten inte ökade så med ca 550 meter kvar gick jag om igen och ökade farten trots att jag tänkte att nu spurtar jag för tidigt. Med ett varv kvar såg jag att jag behövde göra sista varvet en bit under 80 sekunder för att klara 18:30 och jag försökte och växlade aktivt steg till ett högre knälyft/större "hjul", kanske kunde jag gjort det något tidigare men det är lätt att säga i efterhand. Spurtade så bra jag kunde och efter ett sista varv på 79 låga så korsade jag mållinjen som fjärde löpare i B-heatet efter 18:31.87.

Löpning är vackert...

Trots att jag missade 18:30 med så lite var jag väldigt nöjd efteråt, med det jämna genomförandet och jag tyckte jag hade nytta av tipsen från Motion Metrix-analysen förra veckan, och jobbade med hållningen och att hålla uppe både steglängden med ett bättre knälyft och hålla upp kadensen hela sträckan. Det syns också på Garmin Connect att min steglängd var mycket mera jämn nu än på Sommarspelen och vår ledare Henrik kommenterade också att det såg jättebra ut och att jag inte tappade steget som jag har en tendens att göra annars när jag blir trött. Kul! 

Varvtider: 43s  (första 200m), 90, 90, 89, 89, 90, 90, 91, 91, 89, 91, 88, 79 sekunder. 

Kilometertider (från Strava): 3:41, 3:43, 3:46, 3:46, 3:33.

Fullständiga resultat här. 

Fantastiska Anders Hansson, Vilsta IK, född 1944, svenskt rekord i M80 med 22:29

Race report Enhörna Challenge 2023 - 18:57:18

Igår sprang jag Enhörna Challenge 5000m på bana efter att tvingats vila från träning en vecka och också missat Stockholm halvmaraton vilket min träning under augusti varit inriktad på, på grund av en förkylning. 

På Södertälje IP innan start ägnade jag kanske väl mycket tid åt att prata med folk istället för att värma upp men en transportjogg till IP på en dryg kilometer blev det och sedan ytterligare ett par varv på banorna och ett par stegringar och tänjningar. Ett par syskon från Tureberg, 16 och 13 (!) år gamla, frågade mig innan start vad jag siktade på och de siktade på att starta i en fart för låga 19 minuter med 92-varv vilket jag tyckte lät perfekt då jag ändå trodde att 19 minuter skulle vara realistiskt för dagen, utan att alls veta hur förkylningen påverkade. När starten gick fick jag en bra resa med jämna varv i rygg på dessa två ungdomar och en orienteringskille från Älvsjö som trea. Efter några varv släppte trean en liten lucka så jag gick om honom. Någonstans halvvägs så tyckte jag att de två längst fram tappade lite tempo i den lätta motvinden på bortre långsida så jag gick om och upp i ledning och och fick en lucka på kanske som mest 20-30 meter som jag höll i några varv. Ansträngningen var hög som den ska vara på 5000m och varvtiderna:

92, 93, 93, 92, 91, 93, 90, 90, 92, 93, 93, 88 sekunder och sista 200m på 42 sekunder

Kilometertider från Strava: 3:51, 3:48, 3:47, 3:50, 3:39 min/km.

...avslöjar att jag gjorde ett jämnt lopp. Förmodligen var 90-varven där jag gick upp i ledning. Med två varv kvar hörde jag ungdomarna närma sig snabbt, killen på 16 år, tydligen USM-mästare i orientering, peppade hela tiden sin syster på bara 13 år, oerhört imponerande, att hålla hans rygg samtidigt som han sprang ganska oberörd med ett väldigt lätt steg. När de passerade mig hade jag inte mycket att svara med utan de fick en lucka som växte till 10 sekunder i mål. Jag brukar alltid vara stark på sista varvet på bana även om jag nu inte kunde öka farten lika mycket som jag brukar de sista 400m men jag lyckades ta mig under 19 minuter tack vare ett lite snabbare sista varv då tiden stannade på 18:57:18

En bra resa med jämna varvtider i rygg på MYCKET yngre löpare inledningsvis

Efteråt blev det trevligt snack med löparbekanta och klubbkompisar. Pappan till de duktiga Tureberglöparna sa att han läst min blogg tidigare - mycket trevligt, tack om du läser! 

Jag ska försöka skärpa mig och vara med klubbens träningar mera regelbundet, kanske är det extra viktigt när man som jag arbetar mycket på distans och mest träffar människor via Teams, för den här kvällen gav massor med energi och givet en vecka helt utan träning och utan någon som helst specifik träning för 5000m så är jag också nöjd med hur det kändes under loppet och resultatet. Ett riktigt bra träningspass tillsammans med trevliga människor! 

Race report Enhörna Challenge 2 10000m 38:20

Sommarens andra bantävling på Södertälje blev en besvikelse. Efter att ha tränat ganska mycket intervaller i somras är formen ganska bra och därmed hade jag förhoppning om ett OK resultat. Dock gjorde jag misstaget att äta en visserligen väldigt liten middag alldeles för nära tävlingen ca 90 minuter innan start. Jag ville ha lite energi i mig men nu fick jag springa nästa hela loppet med lätt magknip och det fanns ingen fart i kroppen, pulsen var låg och kroppen förmodligen upptagen med att smälta maten.

Efter lite uppvärmning med stegringar på gräs som kändes bra kom jag iväg fint i starten som ca 4-5:e löpare in på bana ett när fältet väl spridit ut sig, det var väldigt fina förhållanden med ca 20 grader och nästan vindstilla. Jag hade tänkt mig 88-89-varv ca för en tid ner mot låga 37 minuter eller t o om under 37 en bra dag. Efter några varv fick förstaklungan en lucka och jag blev omsprungen av Enhörna-Mario (37:10 i mål) som täppte till luckan med ca 10 m men jag kände redan att det gick för fort och jag valde att ligga kvar. Sedan gick det i princip bara utför, benen var inte speciellt trötta, pulsen inte hög - 181 i snittpuls på milen är lågt för att vara jag, jag har snittat högre på halvmaraton - jag var inte jätteflåsig, det gick bara, långsamt. Jag fick kämpa otroligt med huvudet för att fortsätta springa och inte kliva av, det var väldigt frestande när jag blev omsprungen och jag kände att det bara gick långsammare hela tiden. Jag fick också springa hela loppet utan sällskap och vågade inte/kunde inte gå i rygg på någon av de 3-4 löpare som passerade mig under loppet vilket jag naturligtvis borde gjort.

Fick inga direkta mellantider av varvräknarna, däremot av Studenternas coach Lorenzo Nesi som hade många "smurfar" på plats. Han rapporterade sjunkande snittfart på bortre långsidan vilket stämde med min känsla och varvtiderna låg snarare uppåt 1:33-1:35 än under 1:30. Passerade 5000 m på 19 blankt och hade här fortfarande förhoppningen om att i alla fall rädda sub38 ett resultat jag hade känt mig helt säker på att klara men det fortsatte gå alldeles för långsamt och vid passering 8000 m såg jag på målklockan att jag inte skulle fixa det ens med en snabb avslutning. Med ca 800 m kvar lyckades jag ändå ta mig kragen lite och sprang om killen från Runday som sprungit om mig tidigare i loppet och jag passerade också en tjej från Studenterna men till Camilla Elofsson Huddinge (38:05 i mål) som siktade på sub38 och som jag hade ca minuten bakom mig när vi sprang 5000 m för tre veckor sedan var det för långt fram efter att hon passerat mig under andra halvan. Det blev en liten uppgiven spurt de sista 100 m och tröttheten i mål varade väldigt få sekunder jämfört med 5000m-loppet. En kort nerjogg innan jag åkte hem och lade det här loppet till handlingarna.

Jag vet att jag kan bättre än så här, och jag tar med mig att jag i alla fall fullföljde trots att tiden blev långt ifrån vad jag ville, jag har bara brutit ett lopp, samma lopp som detta för några år sedan och jag har inga planer på några fler DNF'er som inte beror på skada, i några resultatlistor, hur dåligt loppet än går! Jag fick till ett högkvalitativt träningspass och sprang ändå milen på 38:20, vilket gav en niondeplats av 21 löpare i B-heatet, en dålig dag med magknip. Någonstans får det ändå kallas, stabilt av den här 45-åriga farbrorn!

Fullständiga resultat här. Som vanligt var det trevligt att träffa alla löparbekanta och många från Enhörna som jag känner väl vid det här laget, tack för ett bra arrangemang, som vanligt!

Race Report Enhörna Challenge 5000 m bana - 17:50 (Sverige-sjua hittills i år i M45!)

Efter att ha återhämtat mig från Stockholm maraton och sprungit några fartpass anmälde jag mig till Enhörnas första banarrangemang på Södertälje IP, Enhörna Challenge 5000 m. Jag har inte sprungit distansen på bana eller tävlat på 5 km sedan jag sprang samma lopp 2013 men jag tänkte ta det som ett avstämningspass även om jag sneglade lite på vilka varvtiderna skulle vara för en sluttid mellan 17:30-18:15 för ambitionen att springa under 18 minuter fanns där ändå. Det gick vägen! 

Jag kände varken nervositet eller pepp på tävlingsdagen och benen var sega. I helgen innan hade jag sprungit ett långpass på två timmar och dagen efter några korta intervaller i 5 km-fart och vilat dagen innan så ingen speciell toppning eller extra vila. Eftermiddagen började inte bra när någon repat min bil rejält på jobbet utan att lämna någon lapp och irritation över det ersatte nervositeten.

Södertälje IP där bl a det gällande svenska rekordet på 10000 m för herrar är satt av Jonny Danielsson, 27:55 (1989). 

När jag kom till IP innan loppet flög ändå några fjärilar ner i magen. Jag vet hur jobbigt det är att springa 5000 m på bana, men den avslappnade stämningen bland löparna förtog det mesta av det. Jag joggade upp ett par kilometer och sprang några stegringar på gräs och det kändes väl inte toppen men OK och höll mig i rörelse fram till det var dags för start. 

Strax dags för start. Foto: Enhörna IF Facebook.

Loppet blev sedan en repris på loppet 2013. Kom iväg bra men fick springa i bana 3 första kurvan med ca 20 löpare i heatet och efter startrusningen första halva varvet kom jag in på bana ett som trea och drog klungan. Jag hade 10-15 m upp till ledarduon men vågade inte gå upp och täppa till luckan vilket jag kanske borde gjort. Blev omsprungen tidigt av en löpare som flåsade otroligt men så fort han gick in framför mig sjönk farten så jag gick om honom direkt igen och jag såg honom inte igen förrän jag varvade honom i slutet. Första km på 3:32, planen var att lägga varven på mellan 84-86s (3:30-3:35-fart) men på andra halvan kom några 87-varv och t o m ett på 88s och ett 89-varv. Vi fick ingen varvräkning i början och jag räknade inte utan koncentrerade mig på att hålla farten så 3000 m kom överraskande (10:44).  Varven rullade på i ganska rask takt och det blev faktiskt aldrig så där otroligt plågsamt som jag mindes 5000 m och jag hade aldrig några bryttankar eller tankar om att slå av på farten och snart var det bara ett par varv kvar. Jag höll min placering, blev passerad av en ung Enhörna-löpare född-00 med ett par varv kvar men jag passerade också en tröttnande Robert Berg från Enhörna någonstans i slutet, minnet är lite dimmigt här som sig bör. Flåset var inget problem ikväll förutom på sista varvet, blev mera trött i benen efterhand men stumnade aldrig helt. 

Rejält nedsjunken mitt i steget här i slutet av loppet :) Foto: Enhörna IF Facebook.

Med 800 m kvar fick jag tiden ropad och såg på klockan att jag hade 2:50 på mig (2:52 enligt tidprotokollet), alltså två 85-varv vilket jag kände mig säker på att klara eftersom jag alltid brukar kunna avsluta snabbt. Med ett näst sista varv på 82 enligt min klocka (fast protokollet visar 85s...) skaffade jag mig ytterligare lite marginal. Jag hade Enhörna-Mario i rygg nästan hela loppet precis som 2013 och 2013 spurtade han om mig på upploppet. På näst sista varvet gick han om mig men jag bet mig fast i hans rygg och med 300 m kvar tryckte jag mig förbi på bortre långsidan och jag var fast besluten att hålla honom bakom mig på upploppet. Han flåsade mig i nacken hela vägen in över mållinjen men genom att sista varvet gick på 76s och sista 200 m på 36s så var jag en sekund före i mål. 

Lade mig ner en stund och hämtade andan men hämtade mig sedan väldigt snabbt och det blev trevlig nerjogg med ett par Huddinge-löpare och att titta på A-heatet där Huddinges Hanna Lindholm persade med sub 17. Trevligt eftersnack med Nino, Hanna, VM-klara Louise Wiker, Enhörna-och Huddinge-löpare, Niklas Sydow och Herman Degselius m fl. Drömmålet ikväll var pers eller t o m sub 17:30 vilket aldrig var nära men det viktigaste målet var sub 18 vilket fixades med marginal tack vare en bra avslutning, precis som 2013. 

Det var mycket trevligt att tävla igår kväll och jag är just nu ganska pepp på löpningen, roligt!

Varv enl egen lap på klockan:
84/85/86/86/86/87/87/87/88/89/87/82/36' på sista 200m
Resultatlista här. Den handskrivna sluttiden på protokollet justerades till sluttiden 17:50:24 och en femteplats i B-heatet där vi var fyra löpare i mål inom två sekunder.

Nöjd löpare! 

Varvtider (nr 163 är jag)

Jag kan inte vara annat än nöjd med första halvåret 2017, tre tävlingar och tre nästpers och jag har inte varit så långt ifrån mina PB-resultat från 2014 (maran undantagen kanske). Nu skulle jag gärna vilja springa en mil på 37:30 igen vilket var några år sedan nu p g a sparsamt tävlande på milen men jag tror jag fixar det senare på säsongen. 

17:50 för upp mig på en sjundeplats hittills i år i veteranstatistiken M45, 5000m efter Nino i A-heatet och löparen före mig i mål i B-heatet.

Sko-recension: Salming Distance, fortsatt bra träning och publik på en tävling

Jag har använt Salming Speed sedan i våras. En lätt sko med mycket löpkänsla vilket jag beskrev i ett inlägg i april. Efter en tids intensiv användning fick jag dock kraftigt skoskav över hälsenan av hälkappan vilket ledde till att jag under en period helt slutade springa i dem. Jag diskuterade problemet med hälkappan med Jocke på Salming och de lyssnade på min feedback och förde tillbaka den till utvecklarna. Till viss del kan problemet bero på storlek - mina Speed är något rymliga och med hårdare snörning och tunnare strumpor har problemet minskat om än inte helt försvunnit.

Jocke erbjöd mig att prova den ännu lättare modellen Race för att jämföra vilket jag tackade nej till då jag har många skor i den viktklassen. Då var jag mer intresserad av deras träningsmodell Distance och fick då ett par i en halv storlek mindre hemskickade. Dessa har jag nu sprungit en hel del mil med i sommar. Detta är alltså skor jag fått gratis av Salming vilket inte påverkar innehållet i den här bloggposten som jag skriver helt på eget initiativ. Inlägget är också taggat med "Reklam" för att vara extra tydlig.

Distance är Salmings tyngsta modell utan att vara speciellt tung, vikten i storlek 43,5 är 240 g, droppet häl-tå är 5 mm.

Passform och ovandel

Passformen i mellanfot, ovandel och framfot är relativt tight utan att kännas lika "limmad på foten" som en ren tävlingssko. Ovandelen som består av tre lager ger en viss stadga och stabilitet runt hela foten samtidigt som den klarar av att ventilera foten bra genom meshen.

Löpkänslan i skorna är mycket bra och skon är tillräckligt lätt för att användas både på lugna och snabbare träningspass. Med det lägre dropet hamnar man naturligt på mellanfoten. Skon påminner en del om tidigare versioner av Sauconys Kinvara (version 1 och 2) men är fastare i dämpningen än senare versioner av densamma och med mycket bättre markkontakt då sulan är tunnare.

Sulan består av olika gummiblandningar på utsatta ställen och ger bra fäste på asfalt, grus och fungerar också bra i terräng. Jag har sprungit ganska tekniska stigar och över bergshällar utan problem. Sulan och resten av skon är designad för lång hållbarhet och hittills ser jag inga tecken på slitage.

För vem?

Ni får kalla mig köpt men jag erkänner utan omsvep att jag gillar Salmings modeller, deras approach till "Natural Running" och kundbemötande och jag hoppas att Salming kommer vara framgångsrika då skorna är värda en bredare "publik"! Distance konkurrerar på en trång marknad av lättare trainers med Adidas Adizero Boston, Saucony Kinvara/Mirage, Asics DS Trainer, New Balance 1400, Mizuno Sayonara m fl. Med det lägre droppet föredrar jag Distance framför Adidas och Asics, hållbarheten på Distance verkar klart bättre än vad Saucony lyckats med på populära Kinvara som hittills varit min favoritträningssko men som nu fått konkurrens på den positionen.

Distance passar utmärkt som en träningssko för den mer vana löparen som uppskattar lättare skor med lägre drop. Den passar också utmärkt som en instegsmodell till lite lättare modeller för den mera ovana löparen.
Dessutom tycker jag att det är en väldigt snygg sko vilket ni själva får bedöma om det är viktigt. Själv tycker jag inte det är någon nackdel och flera har i sommmar kommenterat att skorna är snygga.

En recension borde väl också rada upp några nackdelar för att vara heltäckande! Hittills har jag inte hittat några. De är lätta med fin löpkänsla, de sitter fint på min fot utan att ge blåsor, skav eller smärta och för mig är de väldigt nära en perfekt träningssko! Alla bilder nedan tagna av mig.

Gula skor på en gul, sönderbränd gräsmatta. En slags löparsammanfattning av sommaren 2014

För övrigt tränar jag på, sprang ett ganska hårt pass med 2 km-intervaller i början av veckan, ett blandat fartlekspass och 15 km lugn distans har det också blivit. Idag vilar jag och det behöver jag! Imorgon tänker jag mig någon form av tröskelpass igen, veckans andra kvalitétspass.

I onsdags åkte jag in till Södertälje och tittade på Enhörna Challenge 5000m i hopp om att återfå lite tävlingsinspiration och så blev det! Det var väldigt trevligt att heja på en massa bekanta i B-heatet och sedan tillsammans med dem titta på A-heatet där Fredrik Uhrbom harade David Nilsson i 3000m (8:39) till seger på nya personbästat 14:24. Fascinerande att det inte ser ut att gå så fort ändå! Jag hoppas snart kunna vara tillbaka i tävling. Jag får försöka ändra mindset från PB varje gång till att göra så bra jag kan för dagen där jag är nu vilket ju egentligen är en självklarhet! Tävling är bästa träning och jag träffar alltid en massa bekanta när jag tävlar och det är alltid en stor del av behållning vid sidan av resultatet!

Uhrbom, Nilsson, Södergård. Foto: Privat

EM-aktuella David Nilsson, Högby imål på nya personbästat 14:24. Foto: Privat.

DNS...

...kommer det stå efter mitt namn i en resultatlista ikväll. Ett av årets mål är att springa 10 km på 36 minuter och ett tillfälle att göra det var ikväll på Enhörna Challenge 10000m. Jag har velat fram och tillbaka i flera dagar och nu vilat ett par dagar i förhoppning om att den sega känslan jag har skulle släppa men landat i att jag helt enkelt inte är tillräckligt pigg, sugen eller motiverad och en mil på bana kräver en hel del motivation för ett bra resultat!

• Formen och farten för att sikta på sub37 finns inte där just nu. Att åka dit och springa på höga 37 intresserar mig inte alls!
• För två år sedan klev jag av samma lopp med 2,8 km eller sju varv kvar och risken är mer än överhängande att kvällens lopp skulle sluta likadant och då avstår jag hellre.
• Jag har de senaste dagarna försökt tänka bort tid och målsättning och att jag istället ska springa loppet som ett hårt träningspass och struntar i klockan men nej, jag är inte tillräckligt pigg, motiverad eller sugen och det är inte jag. Jag är för fokuserad på tider och resultat och det riskerar att enbart blir en tråkig upplevelse. 

Jag vet att jag kommer ångra mig när starten går och när jag läser resultatlistan efteråt, det erbjuds mängder av duktiga löpare att få draghjälp av men nej, jag vill inte bryta ett lopp till p g a låg motivation. Jag har ett par till millopp inplanerade senare i sommar och jag gör mig själv en tjänst genom att ställa om och fokusera på att få en piggare känsla i kroppen först och sedan träna mot dem istället. Jag är väldigt osugen på att åka in till Södertälje och underprestera ikväll!

2011 slutade det med personbästa...

2012 slutade det med DNF och 2014 gör jag hellre en
DNS än upprepar det!

Race Report Enhörna Challenge 5000m - PB 17:40

Jag brukar vilja se kilometertider på klockan när jag tävlar. På bana är det inte lyckat då 50% av löpningen går i kurva där GPS'en mäter fel och då blir också kilometertiden fel. Inför det här loppet tänkte jag istället varvtider. Genom att själv klocka varven och försöka springa jämna 1:26-varv och avsluta snabbt skulle jag ta mig under 18 minuter. Beroende på hur stark jag kände mig på slutet skulle jag öka med 600-800 meter kvar. Först genom att fokusera på löptekniken sista kilometern och ha en hög stegfrekvens. På det sättet sprang jag en snabb sista kilometer på Milspåret. Med 600m kvar skulle jag öka farten i tre steg var min plan, vid varje 200m-passering och avsluta på mitt absoluta max för dagen. Det var min plan och med några avsteg (i rätt riktning) så följde jag den!

Under eftermiddagen var jag nervös men hemma innan loppet släppte det. På plats på Södertälje IP (där för övrigt det svenska rekordet på 10000m är noterat, 27:55 av Jonny Danielsson, 1989) 45 minuter före start i den fina sommarkvällen för att värma upp och inspireras av A-heatet där jag hejade på bekanta Anders Grahl, Enhörna och Calle Wistedt, Huddinge AIS (etta och tvåa i A-heatet på 15:06 resp 15:10). Joggade upp med Lennart och körde lite löpskolning och nu var nervositeten borta. Samling och upprop till start där startpistolen klickade två gånger men till slut var vi iväg utan trängsel.

En klunga gick iväg efter 100m men jag gick inte med utan låg kvar och tog täten i andraklungan. Hade Anna Ställberg, Tumba (17:37 i mål) 10m framför på konstant avstånd i början. Inledde med 1:22 och 1:23 på de två första varven på egen klocka, lite för snabbt alltså och jag fick en passertid på 3:28 efter 1 km av min varvräknare.

Efter den något snabba inledningen kom jag in i "rätt tempo" och mina varvtider visar att jag gjorde jämna 1:25-varv första halvan och det kändes bra att jag hela tiden låg på rätt sida om målet men jag fick såklart hela tiden fokusera och ta i. Med 7-8 varv kvar knappt halvvägs, fick jag en dipp och tyckte det var rejält jobbigt och hjärnan började förhandla, "usch vad jobbigt" "det här går inte", "kliv av" precis som vid min DNF vid Enhörna Challenge på 10000m för ett år sedan. Den här gången var min målbild starkare och min motivation bättre och med några "så fan heller, håll käften" tyst till mina hjärnspöken som ju gör 5 km på 18 blankt var det bara att springa ifrån dem. Under hela loppet hade jag min kollega Mario i rygg, en löpare jag springer jämnt med och som innan sagt just att han skulle ta rygg på mig för att också komma under 18 minuter.

In på andra halvan och självklart var jag trött men jag bet ihop, peppade mig själv, räknade ner varven och körde mitt Snabb-Stark-Lätt när de negativa tankarna började viska igen. Varvade en Huddingelöpare och en tjej från Enhörna men tror inte jag sprang om någon annan. Framför mig hade jag Anna Ställberg, Tumba och en något tröttnande Dace Landström, Vallentuna, en löpare jag nästan är jämn med. Varvtiderna låg på 1:27 på andra halvan men aldrig långsammare än så och jag höll mitt schema. Med 1 km kvar förstod jag att det skulle gå vägen och struntade i/glömde/var för trött för att bry mig om klockan. Mario gick om mig i slutet och jag lyckades inte riktigt följa men det skiljde bara två sekunder i mål. Någon kraft kvar till långspurt med fartökningar enligt plan fanns inte men jag fokuserade på löptekniken/stegfrekvensen och sprang sista kilometern på 3:25 så lite ökade jag och in på slutvarvet insåg jag att jag skulle klara mitt mål! Jag närmade mig Dace Landström på det sista varvet som blev det snabbaste på 1:15 och under maxansträngning segade jag mig förbi henne med 250m kvar på bortre långsidan och var före in i sista kurvan. Vid ingången på upploppsrakan smällde det bara till när hon igen blåste förbi mig. Jag tog i allt och stupade över mållinjen en sekund efter henne och blev liggande en stund på tartanen innan jag orkade resa mig upp.

Repade mig och pratade med Lennart och Robert (17:04 i mål som segrare i B-heatet) fick ett grattis av Calle och Anders och pratade med bloggläsare Pierre som hejat på mig under hela loppet vilket jag tackade honom för! Joggade ett varv och drog mig sedan ganska upprymd hemåt med hög musik i bilen.


Lennart presterade igen ett nytt PB så nära inpå Stockholm marathon.
Två löpare, två PB'n!

Det var ett tag sedan jag satte ett nytt personbästa nu (Stockholm marathon senast) och eftersom jag velat göra under 18 minuter på 5 km länge så känns det väldigt bra såklart!! Jag följde i stort sett min plan och marginalen mot målet skaffade jag mig på den första kilometern (3:28) och den sista (3:25, med ett sista varv på 1:15). Nu tänker jag belöna mig med mig lite kravlös, skön sommarlöpning utan tids-och prestationsfokus ett tag framöver! Förresten kanske det är dags att byta namn på bloggen till 3:30-fart genom tillvaron?

Här är fullständiga resultat, 17:40,8, hm,  är mitt nya PB 17:41 då kanske, eller tävlingstider avrundas väl inte? Näe, 17:40 får det bli!

Bra kvalité på helgen, bra kvalité på träningen!

Ledig klämdag i fredags innebar långhelg och en fantastisk sådan har det varit! Nationaldagsfirande, högsommarvärme, badpremiär och träning.

I fredags blev det badpremiär på Nykvarns egen playa Hökmossen

Tre pass löpning har jag sprungit och torsdagens fem snabba tusingar skrev jag om i förra inlägget. Jag har fått hem två par nya skor som jag kommer recensera för Kittad för löpning och skorna till vänster från New Balance har jag redan avverkat några mil i och jag gillar dem och kanske väljer jag dem på bantävlingen på onsdag. Skorna till höger från Inov-8 invigde jag i lördags i skogen, lustig känsla att springa med en sko som är helt platt, dvs har noll mm drop.

New Balance RC1600 och Inov-8 F-Lite 232

Igår kväll rundade jag av helgen med ett kortare intervallpass igen, 1x2000m + 5x400m. På tvåtusingen höll jag 3:35-fart och det kändes omväxlande lätt och tufft och känslan var lite kantigare än på fredagens tusingar. Fortsatte direkt med 1,5 km joggvila (4:35-fart) följt av lite ståvila och dynamisk stretch och sedan fyrahundringarna på 1:23-1:21-1:20-1:19-1:18 med allt bättre känsla, ca 1 min stå-/gåvila mellan.

Insåg efter passet att jag i helgen sprungit 7 km snabbare än min tänkta tävlingsfart på onsdag - 3:36 min/km - och hela 9km snabbare än 3:40 min/km. Nu kan jag inte göra så mycket mer, tänker vila idag och träna lätt imorgon och sedan hoppas på en bra känsla på onsdag. Veckan bjuder på en hel del aktiviteter och skolavslutning så jag lägger inte någon tid eller energi på att gå omkring och ladda och vara nervös! Jag har tränat bra och är i bra form och det känns realistiskt att springa under 18 minuter på 5 km på onsdag.

Race Rapport Enhörna Challenge 10000m - DNF efter 7,2km.

Jag har inte direkt gått och grävt ner mig efter onsdagens misslyckande, för visst var det ett sådant! Jag var lite irriterad dagen efter men sedan har jag gått vidare och midommarfirande med nära och kära, små grodorna, jordgubbar, snaps, en kall öl till sillen och fotboll och kubb med barnen tog vid! Jag har också pausat både från bloggande och träning men ikväll blir det löpning igen och det ser jag redan fram emot!

Race rapporterna är allra roligast att skriva och därför kommer här en lång rapport trots att jag inte fullföljde och som reder ut varför jag tror det gick som det gick. Förra året var jag rejält nervös hela dagen då det var min bandebut. I år hade jag inte alls den känslan utan var helt lugn och otaggad. Inte ens när jag bytte om och åkte in till IP vid åttatiden och kom fram när A-heatet pågick infann sig någon nervositet. Träffade Tobias och vi joggade ett par kilometer runt IP och ett varv på terrängspåret i Kusens Backe mittemot IP. Några stegringslopp på banan och sedan lite kort löparsnack med några bekanta.

Anders Grahl, Enhörna vinner A-heatet på 32:40, jag hämtar ut nummerlappen i bakgrunden i  gul tröja. Bild lånad från Anders blogg. 

Samling för start och pang och iväg och de flesta sprang om oss trots att vi startade i ett lite snabbare tempo än vårt tänkta 3:42 min/km. Jag drog de första 3-4 varven och det gick så lätt så lätt och vi t o m skämtade om det, jag sa till Tobias: "orkar man prata på 10000 m så springer man nog för långsamt". Efter några varv gick Tobias upp och drog och vi började komma ikapp löpare som öppnat för hårt. Det fortsatte kännas ganska stabilt och jag drog igen då jag låg lite för nära Tobias och råkade snudda hans hälar några gånger och jag inte ville orsaka att hans sko skulle trampas av.

Garmin stämmer rätt dåligt på banlopp då hälften av löpningen görs i kurva där mätningen blir för kort och klockan pep för kilometermarkering när det ofta var ca 50-60m kvar till banmarkeringen. Nu började vi varva de långsammare löparna men samtidigt började jag få allt mer negativa tankar. Vem som var min varvräknare fick jag inte koll på förrän en bit in i loppet utan jag lyssnade till Tobias varvräknare som ropade att vi gjorde jämna varv på 90s. Studenternas tränare Lorenzo Nesi stod vid 5000m-markeringen och ropade att vi passerade på 18:40-18:42 någonstans med mig först, med jämnt tempo andra halvan skulle det betyda ca 37:25 i mål. Tobias gick upp och drog och vid något tillfälle blev det en liten lucka som jag lyckades täppa till. Här någonstans släppte jag alla tankar på sub37 och jag vet inte varför jag sedan helt plötsligt började få det så jobbigt mentalt. Lyckades inte alls vara ”här och nu” utan fokuserade bara på hur långt det var kvar vilket varvräknaren  berättade vid varje varvning. Någonstans runt 6km kom första tankarna på hur skönt det vore att sluta springa och jag tog till mitt mantra och det kändes tillfälligt bättre. Strax därefter reviderade mitt mål till att överhuvudtaget ta mig i mål och jag tror att har man väl hamnat i det läget med sådana tankar i huvudet under flera varv är det inte lätt att fullfölja, när det dessutom på ett banlopp är så lätt att bara kliva av utan att behöva ta sig tillbaka till någon startplats.

Passerade 7km men nu var det riktigt tungt och när varvräknaren meddelade ”sju varv kvar” vid 7200m på 26:57 (3:45 min/km i snitt) tänkte jag bara ”Nä, det går inte, inte sju varv till" och jag bara joggade ut i ytterbana och stannade, helt tom i huvudet, inte så trött, inte så besviken, inte arg, ingenting faktiskt just där, just då, bara tom på tankar. För en millisekund svor jag till och ville börja springa igen men nej, inte tillräckligt mycket.

Hejade lite halvhjärtat på Tobias på de avlutande varven men var fortsatt rätt nollställd, åkte hem och försökte förklara för hustrun vad som hände utan att riktigt lyckas. Också dagen efter var jag rätt nollställd även om jag grämde mig en del och irriterat tänkte på att om jag bara hade varit mera i nuet och fokuserat på varje varv och använt mitt mantra så hade jag nog hängt i några varv till och då hade det varit så få varv kvar att jag mentalt hade orkat fullfölja och fått det där nya personbästat med mig hem! Dagen efter gav jag mig ut på en 11km lugn lunchjogg där jag totalt struntade i klockan och där jag tillät mig själv att vara irriterad på gårdagens lopp och då började det också klarna varför det blev som det blev.

En DNF och ett PB, Jag och Tobias på Södertälje IP

Med lite distans är min analys denna:

• Ett bra genomfört millopp kräver mental styrka och närvaro och att man är laddad och sugen på uppgiften och att springa sig trött. Att springa milen på bana kräver ytterligare en dimension av det och jag hade varken tillräcklig närvaro eller styrka den här gången. Här bara måste jag citera HAIS-Robert: "Att ha huvudet med sig är nog en förutsättning för att fixa 25 varv på bana. Alternativet är förstås att helt lämna det hemma och hoppas att någon plockar av en när man är klar". Haha, det roligaste jag läst på länge!!! 
• Hela våren har inneburit målmedveten löpträning med ett enda stort mål i sikta, att springa Stockholm marathon under tre timmar. Det lyckades jag med i värsta tänkbara förhållanden och det var en urladdning! Milspåret en dryg vecka innan maran var också en urladdning där jag satsade offensivt och satte ett nytt PB på 10km landsväg men där jag missade mitt mil-PB med sju sekunder.
• Efter de här urladdningarna har jag drabbats av lite Post Marathon Blues - inte nedstämdhet på något sätt men jag har varit trött och inte så sugen på löpträning och då är det inte så konstigt att jag inte förmådda ladda in ny energi för att nå ett så tufft mål som jag satt upp.
• Jag är en ganska defensiv löpare, komfortlöpare - en snällare beskrivning är kanske att jag springer klokt och taktiskt och öppnar lugnt  - och jag är rätt dålig på att ligga och pressa mig länge i hög fart!
• Sub37 var - är - ett för tufft mål i dagsläget. Visserligen intalade jag mig att sub37:30 också var godkänt men ni vet hur det är, har man en gång satt ett drömmål så duger inget annat. I efterhand hade det varit smartare att sikta på 37:30 som huvudmål och hela tiden få energi av att ligga före tidsschemat (så var det vid förra årets lopp då vi låg före sub38-schemat hela vägen) istället för att hela tiden tappa tid målet!

Nåja, jag tycker fortfarande 10km bana är roligt att springa och lär stå på samma startlinje även nästa år. Dock med målsättningen 37:30 om jag inte klarat det vid det laget. Nu ska jag släppa lite på kraven att prestera i löparskor under en period och sedan sikta vidare! Det har sagts förut i bloggvärlden. Vem vill väl läsa en löparblogg med enbart solskenshistorier om ständigt nya framgångar?

Fullständiga resultat hittar ni här.
Km-tider på egen klocka; 3:39, 3:40, 3:39, 3:43, 3:40, 3:41, 3:44. En rätt hyffsad snabbdistans...
Puls: 187/193 (92/95% av HRMax)
Passertider/varvtider:

400m: 1:27,1/1:27
800m: 2:59,0/1:32
1200m: 4:30,3/1:31
1600m: 5:59,9/1:29
2000m: 7:30,1/1:30
2400m: 9:00,4/1:30
2800m: 10:30,6/1:30
3200m: 11:59,9/1:29
3600m: 13:29,8/1:30
4000m: 14:59,2/1:30
4400m: 16:29,2/1:30
4800m: 17:59,4/1:30
5200m: 19:29,0/1:30
5600m: 20:59,0/1:30
6000m: 22:28,1/1:29
6400m: 23:58,4/1:30
6800m: 25:28,4/1:30
7200m: 26:57,81:29
-
Fantastiskt jämna varv hela vägen utan att tappa tempo i slutet!

Inte var det skornas fel i alla fall. Helt helt fantastiska Räserskor. Love 'em!! 

Det här blev ett naveskåderi av sällan skådat slag men jag tror ni som löpare och läsare förstår, både vad som hände och hur jag kände. Ni förstår nog betydligt bättre än vad kollegorna på jobbet gjorde när jag försökte förklara. Det är som Stenmark uttryckte det: "He går int förklar för de som int begrip".

Hoppas att ni haft en trevlig midsommarhelg! Nu dags att se framåt och gå vidare!

DNF - Did Not Finish. Jag klev visst av ikväll...

Passerar 5km stabilt i rygg på Tobias efter 18.40 men de negativa tankarna har malt i huvudet ett tag trots att ansträngningsgraden inte är så hög. Varvräknaren rapporterar om stabila 90s-varv när vi egentligen ska ligga på 88s-varv för att nå vårt mål.

Ett personbästa ska vi ju definitvt klara ikväll men varje varv känns så långt. Ett millopp ska vara jobbigt så här dags drygt halvvägs men jag har ingen motmedicin mot de negativa tankarna ikväll. Använder mitt mantra pch det känns tillfälligt bättre, vi varvar en del löpare som gått ut för hårt men jag får allt svårare att hålla Tobias rygg och när min tidtagare vid 7,2km säger att det är sju varv kvar så finns bara en tanke i mitt medvetande "Det här går inte" och jag kliver helt enkelt av, inte speciellt slutkörd, inte ens speciellt besviken trots att jag definitivt borde kunnat borra mig fast vid Tobias ryggtavla i ytterligare 2,8km och sätta ett nytt personbästa på milen! Tiden vid 7,2km var 26:57 (3:45 min/km).

Jag känner igen beteendet och tankarna under loppet från Hässelbyloppet 2011 när jag visserligen fullföljde men på en tid som var klart sämre (37:54) än jag tänkt mig. Då var jag nog både mätt och nöjd efter min fina halvmara i september och kanske var det samma sak nu efter Stockholm marathon då jag kanske inte lyckats varken ladda om eller tagga till.

Jag kan inte ens säga att jag lärt mig något av mitt livs första DNF. Jag klev helt enkelt bara av. Med ett personbästa inom räckhåll. Slutade springa. Tomt på tankar. Jaha.

En mera fullständig rapport kommer med tider och annat. Avslutar med att gratulera Tobias till finfina 37:19 ikväll!

Enhörna Challenge 10000m imorgon

Då är det snart dags att springa fort igen! Imorgon är det Enhörna Challenge 10000m på Södertälje IP med första start kl. 20.00. Startlista hittar ni här.

Jag är helt återhämtad från Stockholm marathon och har nog aldrig varit i så bra form vad gäller uthållighet men har i ärlighetens namn inte en susning om hur det är med farten eftersom det inte varit i fokus på ganska länge även om söndagens blandade intervaller gick riktigt bra! Det blir alltså repris på fjolåret och det är från det här loppet jag har mitt PB 37:43 på milen.

Tre nöjda sub38-löpare efter förra årets 25 varv. Fr. vänster Hempa, undertecknad och Robert.

Förra årets lopp var en joint venture med Hempa där vi bestämde oss för att göra en attack på sub38 och sedan växeldrog disciplinerat i 24 varv och båda nådde målet. I år kommer jag inte ha den hjälpen men i söndags fick jag ett SMS från min marathon-kompis Tobias där han skrev att han skulle anmäla sig och sikta på 88-89 sekunder per varv. "Herregud så snabbt vågar jag nog inte köra" tänkte jag först tills jag insåg att det är vad som krävs för sub37 vilket är vad jag tänker satsa på!

Jag är en bättre löpare nu än för ett år sedan och jag gjorde en stark insats på kuperade Milspåret innan maran där nettotiden till slut blev 37:49. För att inte bli besviken och för att gardera mig tänker jag så här; Drömgräns sub37, fullt godkänt: sub 37:30, skamgräns: PB (37:43). Håll tummarna gott folk!

Lugna gatan men med nästa mål runt hörnet

Det händer inte så mycket värt att skriva om på träningsfronten nu. Jag är rätt så trött och träningssuget finns inte riktigt där, kanske kroppens sätt att tala om för mig att jag sprang rätt långt rätt fort förra helgen?! Sveriges insats i fotbolls-EM blir jag dessutom extra trött av - Gäsp! Löpning i söndags, löpning ikväll - en härlig fartlek med stegringar över drygt en mil, tempo 4:23 min/km, kanske lite onödigt snabbt - och känslan i benen är allt bättre! So far so good som min gamla engelskalärare på gymnasiet alltid tjatade om. Mtt högra knä gnäller lite, inte när jag springer utan när jag är stilla.

Skissen för resten av veckan innehåller en kort lunchrunda på torsdag och så lugn löpning med fartleksinslag lördag och/eller söndag. Jag tar det lugnt nu och hoppas att kroppen ska vara fullt återhämtad till onsdag 20/6 då det är dags att springa milen igen om jag är fullt återhämtad, annars startar jag inte.

Då arrangeras Enhörna Challenge 10000m på bana i Södertälje och det blir alltså repris på fjolåret. Det är från det loppet jag har mitt PB 37:43 på milen och det borde jag kunna slå nu. Bana betyder garanterat backfritt och med full koll på hur långt det är kvar :)

Race Report Enhörna Challenge 10000m

Jag var ganska ofokuserad dagarna innan tävlingen då kroppen inte varit helt hundra men igår var jag pigg och den vanliga nervositeten kom krypande med tankar som pendlade mellan "vad håller jag på med" till "3:48-tempo är väl inte så farligt snabbt". 3:48-tempo var nämligen den plan som Thomas och jag kommit överens om att vi skulle hjälpas åt att hålla i 24 varv för att sedan köra fri fart sista varvet och därmed landa på en tid under 38 minuter.

Joggade upp 3km runt IP ihop med Thomas och Robert från Huddinge AIS och det kändes bra. Märklig känsla sedan att bli uppropade på startlinjen innan det blåstes i pipa och vi sprang iväg. Thomas gick in precis före mig i första kurvan innan vi blev omsprungna av i princip hela fältet. Vi höll oss dock kallt till vår plan med en första kilometer på 3:45. Thomas skötte farthållningen väldigt jämnt och bra innan jag tog över efter kanske 4 varv. Jag lyckades inte lika bra med att hålla jämn fart utan det gick lite snabbare nu när vi också började passera några löpare. Det kändes i alla fall väldigt lätt de första 2-3 kilometrarna, som om vi var ute och joggade! Förutsättningarna var perfekta med ca 17-18 grader i luften och nästan vindstilla.

Thomas varvtider, ibland var jag en sekund före som farthållare, ibland en sekund bakom

Det är lite svårt att beskriva banlöpning runt runt i 25 varv och jag har svårt att nu efteråt återge exakt var olika saker inträffade under loppet men Thomas och jag hjälptes hela tiden åt med farthållningen, vi drog båda ett längre avsnitt i mitten av loppet. Vid varje varvpassering fick vi antalet varv kvar av tidtagande funktionärer och ibland fick vi mellantider och pepp. Jag kände mig stark i princip hela vägen, passerade 5km på 19:06 och fick en mental svacka strax efter som höll i sig in på den sjätte och till i början av den sjunde kilomtern. Svackan blev dock inte speciellt djup och jag kom ur den genom att fokusera på löptekniken när tröttheten kom smygande. Vid ett tillfälle när Thomas tog över farthållningen och i samband med det passerade en löpare höll det nästan på att bli en lucka mellan oss men jag bet ihop och kom upp i rygg på honom igen.

När jag började se slutet med knappa 3km kvar började jag känna mig starkare igen och med 4-5 varv kvar var jag såklart trött men sprang med en positiv känsla och här någonstans sa jag till Thomas att "vi fixar detta". Vi blev varvade av segraren men han utökade inte försprånget så mycket sedan, vi varvade själva några löpare i slutet och avancerade hela tiden upp i fältet. Vi sprang enligt plan ihop in på sista varvet och i början av bortre långsidan gick jag upp bredvid Thomas och höjde farten och Thomas hängde på. Vi hade en blåklädd löpare ca 20m framför oss och att se att vi hela tiden tog in meter skapade positiva tankar. I utgången av sista kurvan var det bara fem meter fram och både jag och Thomas pressade oss förbi honom på upploppet med hjälp av våra sista krafter och jag stannade klockan på 37:43 vilket först blev 37:42 på den officiella klockan efter ett sista varv på 76 sekunder. Thomas var precis i rygg med tiden 37:43. Enligt de preliminära resultaten på Enhörnas hemsida så fick jag tiden 37:43 och blev femma av nio herrar i B-heatet.

Efteråt var det enbart positiva känslor såklart! Vi kramade vi om varandra och tackade varandra för hjälpen. Jag hade aldrig fixat att hålla i farten så här bra vid den där kritiska tidpunkten drygt halvvägs utan din hjälp Thomas så igen - Tack för draghjälpen och för en otroligt positiv löparupplevelse. Väl hemma igen hade jag väldigt svårt att varva ner och få bort det stora breda leendet som satt klistrat över hela ansiktet och som fortfarande sitter där idag!



Tre nöjda millöpare med nysatta PB'n. Från vänster Thomas, jag, Robert.

Mina kilometertider på egen klocka: 3:45, 3:48, 3:42, 3:48, 3:52, 3:48, 3:44, 3:50, 3:48, 3:29 min/km.

Femmorna på: 19:06/18:36.

Snittpuls/maxpuls: 188/197 bpm.



Vågat vila

Jag har inte en susning vilken sorts uppladdning som funkar bäst för mig inför ett lopp. Som motionär tror jag att jag tjänar på att ta det lite lugnare innan en tävling men hur lugnt man ska ta det är frågan, ett par lätta pass innan eller helvila? Den här gången har jag valt två dagars helvila efter söndagens regniga kortintervallpass, jag var bara ute en kort lugn sväng i kvällssolen med mountainbiken igår kväll men tog det så pass lugnt att det inte kvalar in som träning.

Jag hade planerat en lätt lunchjogg måndag eller tisdag med lite korta fartinslag men det blev inte av igår och idag hade jag packat väskan men valde att inte springa, några få lugna kilometer till påverkar inte formen så jag tog beslutet att våga vila. Dessutom har jag fortfarande något skräp i kroppen, mår väldigt illa ibland (men inte jämnt) i samband med måltid, senast igår vid middagen för att vara OK och kunna äta upp maten bara några minuter senare. Sonen är dessutom hemma med illamående idag. Nåja, dagen har varit bra och prylarna inför morgondagen är framplockade, det blir en combo i grönt och svart som synes!

Morgondagens outfit med tävlingspremiär för mina nya Asics Tarther.

Imorgon blir det start i B-heatet kl 20.45 eftersom man satt en "kvaltid" på 36:00 för att få starta i A-heatet. Startlistor hittar ni här. Skräckblandad förtjusning sammanfattar väl hur jag känner inför morgondagen...wish me luck!

Husfixande, förkylning och lite tävlingsinfo

Har varit seg i kroppen av förkylning en stor del av den gångna helgen men igår var jag så pass OK att jag testjoggade fem kilometer och det verkade som om det hjälpte till att få det att bryta ut för idag är jag lite piggare och lite snorigare. Annars har jag mest "tränat" på vinden i helgen genom att riva gammalt golv och gammal isolering och röjt rejält. Nästa moment är att regla upp för ett nytt golv däruppe. Skönt att konstatera att det inte var så fuktigt däruppe som jag befarade.

Fick tips om en tävling jag är lite sugen på, Enhörna Challenge 22 juni, 10 000 meter på bana på Södertälje IP. Som motionär så upplever jag tröskeln att ställa upp i en bantävling som högre än ett stadslopp, förmodligen p g a  rädslan för att komma tvärsist men eftersom jag känner mig i bra form och förmodligen skulle kunna hota mitt PB på milen just nu så lockar det lite! Loppet är onsdag 22 juni kl. 20.00 på Södertälje IP.

En annan lokal löparnyhet är att snabba, välarrangerade Telge Stadslopp 20 aug nu också erbjuder möjligheten att springa milen genom att springa två varv på banan.  Tjugonde augusti är dagen efter att vi kommit hem från en vecka på Cypern i sommar men att springa milen på hemmaplan lockar, mer än att försöka förbättra mig ytterligare på den vanliga 5km-sträckan just nu!

Imorgon väntar fortsatt fixande på vinden men ytterligare en löprunda ska också hinnas med under helgen.