2014 - Ett utvecklande år med mycket fokus och mycket återhämtning!

Jag tycker om att reflektera och att summera löparåret som gått, vad som gått bra och vad som varit mindre bra så håll till godo och sätt er tillrätta, här är min tillbakablick på 2014 som varit ett bra år, för mig, min familj och ett väldigt bra år - mitt bästa någonsin - ur löparsynpunkt!

Efter att 2013 avslutats med en riktig löpvänlig och mild höst så kom en kort vinter med snö, kyla och kalla vindar i januari. Jag hann med en hel del då jag var ledig hela månaden efter att ha slutat på mitt gamla jobb efter 14 år på samma företag. Jag tappade en träningsvecka p g a en efterhängsen förkylning, gick på kurs i tre dagar och medverkade i podcasten Möt Löparen. Till slut fick jag ihop en av mina bästa träningsmånader någonsin med totalt 250 km löpning. Mängden fick jag ihop tack vare att jag körde ett "träningsläger" på hemmaplan de sista 10 dagarna i januari och skrapade då ihop totalt tolv mil och en vecka med 110 km löpning vilket är rekord för mig, en vecka som t ex innehåll tre långpass (!), läs mer om det här.

Februari och den korta vintern var i princip redan över, fortsatt bra mängd utan att något speciellt hände i löparväg. Jag tränade bra och kom in i nya rutiner på nya jobbet. I mars ser jag på bilder på bloggen att det redan var löpning i kortbyxor, inläggen präglas av harmoni, positiv energi och bra och mycket träning med flera veckor i rad på +70 km och det blev också mängdrekord i mars med 270 km löpning, en månad som bland annat innehåll ett av de bästa intervallpass jag någonsin sprungit, 10x1000 m med 1 min vila där tusingarna snittades på 3:37. Veckan efter sprang jag ett av de första riktiga nyckelpassen inför maran, hela 17 km i 3:57-fart och jag förstod att något började hända på riktigt med formen. Att springa en mil sub 40 på träning ska jag alltid klara men att springa så långt så snabbt med så kontrollerad känsla var något nytt i träningsväg!

Mars 2014 från träningsdagboken

Mars innehöll också tävlingspremiär på Storängsözet 5000 m inomhus där Carl Wistedt, Huddinge tog de här roliga bilderna på mig och Vallentunas Dace Landström innan start. Jag kan fortfarande inte titta på dem utan att skratta och undrar fortfarande vad vi pratade om. Jaja, trevligt verkade vi ju ha det i alla fall, klicka för större version...

Nej, någon puss på kinden blev det aldrig :-)

...och hyggligt bra gick det ju på tävlingen också, 17:52 vilket räckte till en tredjeplats i B-heatet.

Skillnaden mellan att vinna (Antonio, HAIS med nr 16 på bröstet) och att inte vinna - avslappning i ansiktet :-)

April fortsatte att rulla på bra, ett par 80 km-veckor och ett par på bara dryga 30 km där också en semestervecka spenderades i London. Jag sprang 8x1000 m och snittade 3:32'/km med en minuts vila och tog ut mig helt, ett snabbt långpass, över 25 km i 4:15-fart kändes kontrollerat och 36 km i 4:29-fart kändes också fantastiskt bra! Efter Londonresan där jag köpte nya tävlingsskor - Asics DS Racer 10 - sprang jag Påsksmällen i Enhörna med ambitionen att gå under 37 minuter på den tuffa, kuperade banan. Det gick nästan vägen med 37:15 vilket var 1,5 minut snabbare än jag sprungit tidigare på den banan och jag var helt slut i mål efter en stark avslutning. Formen var makalöst bra och det kändes definitivt som jag lyft mig en nivå men jag hade inte sprungit så många pass i marafart under april med bara en månad kvar till vårens stora examensprov.

Som en generalrepetition inför maran lockade jag med äldsta sonen på cykel den 4/5 på en relativt kuperad runda som mestadels går på grusväg. Jag tänkte mig en långpass i marafart och sprang 24 km med 4:01 min/km i snitt. Ett riktigt tufft pass för med och ett riktigt långtråkigt pass för en utrråkad son på cykel bredvid mig. Jag var inte det minsta sugen på att fortsätta 18 km till i samma fart men det gav ändå rejält med självförtroende! Jag fortsatte med maraträningen och sprang en snabbdistans på 10 km på 38:14 när sonen tränade fotboll och sedan var det dags för Milspåret tio dagar före maran som ett sista formtest precis som jag gjorde 2012, ett av de bättre millopp jag sprungit där klockan stannade på 37:49. Helt plötsligt kom vårvärmen, jag hade ont i ryggen innan loppet efter att ha vridit till ryggen hemma vid ett slarvigt lyft och drogs också med en vårförkylning. Saker jag inte gillar att skylla på men Milspåret gav inte det formbesked jag tänkt mig. Jag öppnade offensivt men det kändes inte bra halvvägs in i loppet och att gå i mål på 37:54 efter att ha slagit av på takten på andra varvet var inte vad jag hade hoppats på men det var en dag när många andra också presterade tider som var lite långsammare än förväntat.

Maj avslutades med Stockholm marathon och vårens absolut största mål, jag var öppen med att drömmålet var sub 2:50 och även om jag hade mål på flera nivåer så var det detta som motiverade mig! Race-rapporten är lång och allt behöver inte upprepas. Det känns fortfarande konstigt att säga att jag sprungit maraton på 2:50! Jag är fortfarande väldigt stolt över det! Jag har så många minnen från den dagen, förväntningen i startfållan, den positiva känslan, hur jag var trött relativt tidigt men hur jag ändå vågade köra på, kände mig stark, publikstödet till just mig, känslan av stumma ben sista 3-4 kilometrarna, att snegla på klockan i slutet och undra om jag ändå skulle klara målet, att vid 40 km-skylten bli omsprungen av en löpare som precis klarade sub 2:50 och som jag passerade vid halvmaraskylten utan att nu ha en chans att hänga på, känslan att komma in på stadion och vinka till familjen på läktaren, glädjetårarna, peppen efteråt från alla löpare - stoltheten, leendet i ansiktet - minnen för livet!!

" ...en klar minnesbild av Staffan från Skeppsbron i juni då kan kom stormandes i 4-fart (och redan hade avverkat 3 mil) och såg ut som en spänd fjäder i kroppen".  Rolig feedback från Gabriel från jogg.se som var publik på maran

Sådärja! De sista självande metrarna kvar bara! 

"Baksmällan" efter maran blev liksom 2012 rätt påtaglig, kanske ännu mera påtaglig i år och det var jag inte riktigt beredd på. Jag tog det först lugnt i juni och efter ett par veckor kändes kroppen OK men det gick fortsatt tungt att springa i den kalla junimånaden. Jag körde en hel del kvalité och kanske var det det som var felet, det var för tidigt. Jag sprang en hel del korta, snabba intervaller på bana varvat med lugnare löpning i terräng. Skrapade ändå ihop 17 mil löpning i juni trots vila efter loppet och såhär i efterhand borde jag vilat mer och sprungit mindre.

Inledde juli också med en seg känsla och lätt förkylning och startade inte på Enhörna Challenge 10000 m. Var onormalt trött och seg och lite less också på löpningen. Det blev semester som dessvärre inleddes med ett rejält halsont som höll mig borta från löparskorna i sex hela dagar men sett i efterhand var det kanske precis vad jag behövde. Under några dagar i Göteborg fick jag senare springa med Eva i hennes Ängsgårdsberg vilket var mycket trevligt! Terränglöpning under konstant prat förutom i första monsterbacken där jag inte orkade säga ett ord utan undrande hur f-n Eva tänkt när hon valde den här rundan för ett gemensamt pass. Sprang sedan kravlöst och fortsatte så juli ut. Ett av årets mål var att springa Veteran-SM 10000 m bana som i år gick i Huddinge i slutet av juli. Jag utvärderade min träning och insåg att jag sprungit en hel del intervaller efter maran med siktet inställt på milen men väldigt lite tröskel och snabbdistans så nu lade jag om fokus lite. Prioriterade ner de högintensiva intervallerna som kroppen ändå inte verkade ta till sig och började springa lite längre fartpass i lite lägre fart och det gav utdelning. Det blev tyvärr ändå inget Veteran-SM. Jag kände fortfarande av baksmällan efter maran med lite bristande motivation, var inte sugen på att tävla och kände inte att jag hade där att göra. Dessutom var jag igen förkyld och vaknade med halsont på tävlingsdagen vilket gjorde det lättare att ställa in.

Ett stort mål jag haft sedan flera år är att komma ner på 36 minuter på milen och jag var bestämd att jag skulle klara det i år! När kalendern visade augusti började det kännas bättre och roligare att springa igen och jag fick till några bra pass. Tävlingslusten återkom därför också och en härlig sensommarkväll på Stadion i Stockholm sprang jag Långlöparnas kväll, ett kontrollerat lopp med bra känsla hela vägen. Sprang jämnt och fick fin service från min varvräknare och höll mina varvtider inom någon sekund och plockade hela tiden ryggar i fältet och med en stark avslutning fick jag äntligen sätta det där efterlängtade målet när klockan stannade på 36:44. I efterhand tycker jag ändå att jag borde klarat att pressa lite mer och kanske komma under 36:30, nu klarade jag sub 37 i princip enbart p g a en riktigt snabb avslutning de sista två, och framförallt det sista varvet. Jag borde kunnat släppa lite på kontrollen tidigare i loppet men jag är alltid kritisk till mig själv när jag springer milen!

September inleddes med att yngsta sonen som är åtta år ramlade olyckligt på cykel på väg hem från skolan, bara några hundra meter hemifrån och bröt benet och på det följde naturligtvis en jobbig period, främst för sonen som var väldigt tapper men även för hela familjen, med gipsning och omgipsning, rullstol, skoltaxi, rehab och att hjälpa till med dusch och ombyte m m. Rehaben i form av sjukgymnastik fortsätter förresten ännu.

Jag fick ändå in mina tänkta pass och härnäst väntade Stockholm halvmarathon, min tionde halvmara och min sjätte just på det här loppet som är ett av mina absoluta favoritlopp och som jag hoppas jag kommer ha som årlig tradition att springa många år framöver! Jag sprang ett par längre pass och en del tröskel innan men gjorde inga speciella förberedelser utan kände mig avslappnad inför start. Årets mål var glasklart, perset på halvmaran på 1:23:32 är ända från 2011 och målet var att nå sub 1:23 och därmed kvala in till NYC Marathon. Jag hade planerat att springa första milen på 39:00 men "råkade" i starthetsen öppna första tre km i 3:45-fart vilket är olikt mig som ofta springer jämnt. Passerade första milen på 38 blankt och även om jag sedan tappade lite fart sprang jag väldigt bra och det höll hela vägen och jag putsade mitt gamla PB med över två minuter till 1:21:24 och en 145:e plats. Mål uppnått, med råge!

Undertecknad, Karima och Gabriel från jogg.se

På halvmaran var det fortfarande sommarkänsla i luften, en vecka senare tryckte någon på strömbrytaren märkt "höst" och temperaturen sjönk omedelbart tio grader samtidigt som höstregnet började. I oktober tränade jag fortsatt bra, 240 km löpning precis som i september men kvalitétspassen lyste nästan helt med sin frånvaro, ett par transportlöpningspass till jobbet - en vana jag nu börjat få in, att springa sträckan Bergshamra-Centralen eller omvänt - i 4:30-fart, några fartlekspass, en del lugn terränglöpning och så sprang jag Stallarholmsloppet mest på skoj där jag kom i mål på en fjärde plats med tiden 38:17 och här började jag känna att den hysteriska form jag haft under våren och tidig höst var på väg att ebba ut och under loppet kände jag mig väldigt mänsklig, framförallt i de backar som banan erbjöd.

Eftersom jag funderade på en start på Vintermarathon så sprang jag också ett rejält långpass på 36 km i slutet av oktober och det kändes kontrollerat men jobbigt i slutet i ca 4 min/km vilket jag numera kallar marafart, bara en sådan sak, helt otänkbart tidigare!

Vintermaraton var framförallt en rolig bonus att avsluta tävlingssäsongen med. Jag hade redan uppnått så mycket i tidsväg att jag egentligen inte trodde på att uppnå ännu mera och jag visste nog att löpformen inte skulle tillåta en sub 2:50-tid men jag provade i alla fall. Sprang första milen på ganska exakt 40 minuter men kände att det var ganska slitsamt och efterhand blev det nästan automatiskt så att jag justerade ner farten till en något mera kontrollerad nivå och mer sprang igenom loppet och det blev då en trevlig upplevelse! Vintermarathon är ett bra arrangemang och vädret var bra men lite kylslaget. Fick massor av pepp från andra löpare på sexvarvsbanan och det var en härlig känsla att de sista 300 metrarna öka farten, sträcka händerna i luften, och gå i mål på 15:e plats med tiden 2:55:52 och ta en VDM-silver i M40 och där sätta punkt för tävlingssäsongen 2014!

Efter Vintermarathon kände jag mig rätt fräsch, promenerade, cyklade lite, foamrollade och var snart tillbaka i lättare löpning igen, framförallt transportlöpning och lättare distanspass. Först i slutet av november började jag med kvalité igen genom att kliva upp på jobbets löpband på luncherna och springa en del i 3:20-3:30-fart vilket jag också fortsatte med i början av december. En december som ni vet också bjudit på inspelningen av första avsnittet av Löparsnack, en ny podcast i samtalsform om löpning, och en skön semestervecka där jag uppnådde årets distansmål på 260 mil vilket ger ett snitt på 5 mil/vecka vilket också kan skrivas som att jag sprungit 7,1 km/dag varje dag hela året. Det är inte dåligt och mer än 30 mil mer än jag sprang förra året!

Inspelning av "Löparsnack".

Så här ser året ut i träningsdagboken i sammanfattning för den statistikintresserade, första gången jag tränar över 200 timmar på ett år faktiskt och utslaget per vecka blir det inte så mycket tid så nog får jag hyggligt mycket "bang for the buck" för tiden jag lägger ner!

Träningsdagboken med ett par dagar och ett par korta pass kvar, jag kommer att avsluta året på 2640 km, att avsluta med en ojämn siffra för helåret går bort för mig ;-)

Som sagt +2600 km, 238 pass ger 4,5 pass i snitt per vecka men då är vissa intervallpass reggade som två med upp-/nerjogg separat. Några fler pass än förra året och något längre snittlängd på passen, 11,2 km mot 10,4 km i snitt 2013. Ni ser också att antalet alternativpass (annat än löpning) är försvinnande få (totalkolumnen) och då har jag ändå reggat en del transportcykling i år. På tiden jag har vill jag springa och jag har lagt ner ambitionen att försöka träna något alternativt regelbundet. Det stressar mig bara och tar energi att ha mål där som jag aldrig är i närheten av att uppfylla! Jag kör lite löparstyrka ibland efter passen. Det får räcka även om jag uppskattar den tightare känslan i kroppen när jag kör en del armhävningar i perioder, vilket jag gjorde under våren när jag under ett par veckor i alla fall körde 50 per dag. Målet var att göra det i en månad men det höll inte. Jag är aldrig skadad peppar peppar och verkar inte behöva mer styrka för att bibehålla nivån. Förmodligen behöver jag bli starkare för att få ett kraftfullare löpsteg men träna mer styrka kommer jag ändå inte göra då jag aldrig hittat någon glädje i styrketräningen utan tycker det är tråkigare än att se målarfärg torka!

Ni märker att säsongssammanfattningen till stor del har skrivits runt årets tävlingar och tävlingarna har varit viktiga för mig i år, jag har haft tydliga målsättningar, målsättningar jag tränat efter och infriat! Jag har tävlat åtta gånger vilket är mer än jag tävlat tidigare och hade jag inte drabbats som sommarförkylningar och lite bristande motivation efter maran kunde det blivit någon till. Så låt mig kort summera tidsmålsättningarna:

• Målsättningen på maraton betraktar jag som uppfylld även om jag nu missade drömmålet med 44 sekunder. Jag satte ett mycket fint personbästa och är fortfarande stolt över prestationen. Dessutom sprang jag för första gången två maraton på ett år och sprang stabilt under tre timmar utan att gå för fullt på Vintermarathon. 
• Halvmarathon: Pers och sub 1:23 för att kvala in till NYC Marathon. Uppnått med råge.
• Milen: Sub 37. Uppnått. Även om jag som sagt sagt borde kunnat springa lite fortare. 

Jag skrev redan i juli ett inlägg om varför jag tror jag förbättrat mig en del i år, då enbart med fokus på maraton. Den ökade mängden är nog en förklaring, fler pass per vecka en annan. Jag har många veckor med fem pass vilket kanske ger ytterligare träningseffekt jämfört med färre, lite längre pass och fler vilodagar? Att träna fast jag inte är lika återhämtad helt enkelt? Bättre variation än tidigare säsonger med lugnare distanspass och tuffare kvalitétspass framförallt innan maran under våren är nog en annan viktig förklaring samt att jag nog tagit detta med specifika förberedelser ett steg längre än tidigare. Långa pass i marafart är otroligt viktiga om fokus är att prestera en snabb tid på maran och dessa pass sprang jag fler av i år! Jag sprang mycket i tänkt milfart innan jag klarade målet på 36 minuter på Stadion o s v.

Jag är nöjd över kontinuiteten och jämnheten i träningsmängd under året utan den sedvanliga dipp i mängd under hösten som de tidigare gånger jag sprungit maraton på våren. Nöjd över bra motivation, över fokuset och nöjd över att mitt stela höger knä med lite nedsatt rörlighet som är den enda känning jag har av löpningen och som jag haft i perioder sedan 2012 blivit bättre (om än inte helt bra) efter mera stretch av hamstrings och insida lår. Korta muskler drar i muskelfästen på insida knä helt enkelt, inte svårare än så!

Finns det då något jag inte är nöjd med? Att dras med så många sommarförkylningar var inte så roligt och hade jag vågat ta det lugnare i juni efter maran tror jag att juli och början på augusti hade känts bättre och jag hade kanske kunnat springa bra på Veteran-SM vilket hade varit roligt. Jag har ibland också känt under hösten att mängden lugn distans varit lite för stor i min träning för att vara optimalt för den bästa "träningsmixen" för att utvecklas. Men det är kortsiktigt tänkt! Jag har utvecklats mycket i år tagit större kliv än någonsin tidigare och jag är ingen robot utan har behövt ganska mycket lugn distans i återhämtningssyfte eftersom det varit ett intensivt år på många plan.

Nytt jobb, nya rutiner, nytt "husdjur" i form av den häst som äldsta dottern hyr, men ett bra år, för mig och hela min familj. Sonen hade precis blivit av med gipset om benet så bröt äldsta sonen lillfingret på skolgymnastiken när han fick en volleyboll på fingret. Operation, mera rehab, sjukgymnastik, mera rehab som också den fortfarande pågår. Samtidigt har yngsta sonen inte kunnat träna innebandy på hela hösten p g a benbrottet och äldsta sonen har varit tvungen att avstå innebandy för att inte slå upp fingerfrakturen igen så det har inte varit lika många aktiviteter i veckorna som vanligt utan funnits lite extra tid att träna på. Jag har i år definitivt använt löpningen som återhämtning mer än tidigare, de lugna passen har verkligen varit lugna, där jag kunnat få lugn och ro och en egen stund att bara vara och det har varit välbehövligt, kanske t o m nödvändigt. Jag har kommit in i rutinen att transportspringa någon gång per vecka till/från jobbet, ett utmärkt tillfälle till lugn distansträning som inte sliter! De tuffare passen har däremot sprungits med full fokus på uppgiften vilket också blir ett slags "återhämtning" i form av en tillfällig bubbla där inget annat än löpningen existerar.

Jag har ett långsiktigt perspektiv på träningen och att se tillbaka hela vägen till 2007 där det hela började ger mig mycket och det är kanske det jag är mest nöjd med, kontinuiteten i min löpning över riktigt långa perioder. Utan några längre avbrott p g a skador eller bristande motivation. Kontinuiteten ger utveckling!

1 januari 2007 till 31 december 2014 - i sammanfattning

Bloggen har inte riktigt varit så välbesökt som tidigare, framförallt inte efter maran men jag skriver inte med syftet att locka många besökare utan för att jag tycker om det. Ni är ändå mellan 12.000-14.000 ca som surfar hit varje månad! Jag rörde om rätt rejält i den svenska löpargrytan i augusti med mitt inlägg "Den grabbiga löpningen" - ett inlägg som är det näst mest visade på bloggen. Jag har fått mycket synpunkter - både medhåll och kritik - för inlägget, inte minst från Claes Åkesson på Runners World, och tycker fortfarande jag har många poänger och att mycket skulle vara vunnet med en annan inställning hos många. Vi har nog med polarisering i dagens samhälle ändå men jag förstår och respekterar dem som tycker annorlunda och har ingen önskan om att fortsätta den debatten. Visst hände det att jag tänker på att ta en paus från bloggandet eller t o m sluta skriva men nu är det inte aktuellt då jag tycker om skrivandet och allt det som bloggen ger tillbaka i form av inspiration, pepp och kontakten med er läsare!

Inläggen har kommit med lite längre mellanrum i år än tidigare och jag landar på strax under 100 inlägg i år mot ca 170 när jag skrev som mest och det har också att göra med att bloggen i början var mer av en träningsdagbok där varje pass redovisades. Det behovet har jag inte längre och många av er läsare vet sedan länge ungefär hur jag tränar.

Ja, det var väl det hela? Vet inte riktigt hur jag ska avsluta utan tackar för i år, för att ni läser, kommenterar, peppar, frågar, kommer fram på tävlingar och både hälsar och tackar uppskattande för bloggen! Det betyder väldigt mycket för mig! Jag avslutar med en blandad bildkavalkad från året där samtliga bilder förekommit i inlägg tidigare.

Gott Nytt år alla fina läsare! 

Köpte nya tävlingsskor i London i april, Asics DS Racer 10. Väldigt nöjd med dessa!!

Sista långa långpasset innan maran, 36 km i 4:29-fart i slutet av april, i tävlingsskorna. Fantastiskt bra känsla! 

Vår!

Start Påsksmällen, Enhörna, april! 

En enkel pappersalmanacka hjälpte mig planera in nyckelpassen under våren! 

Det gäller att uppskatta vardagen och de vanliga passen som löpare, och människa!

Utprovning av tävlingsoutfit!

Har en blandad åsikt om dyliga plattityder men visst är maran karaktärsdanande och det händer att man får möta sina inre demoner, i år höll de dock tyst hela vägen!

Dagarna före Stockholm Marathon!

Tävlingsdagen på Söder Mälarstrand...

och så resultatet...

Sommar och återhämtning...

...och semester! Här med äldsta sonen i Träslövsläge, Halland i somras.

Man vet aldrig vad man stöter på under löprundorna i sommar-Sverige! 

Dessa skor har jag sprungit väldigt mycket i i sommar, en allround, skön och lätt sko - Salming Distance

Har skrivit mycket om vikten av kontinuitet...

Transportlöpning genom en dimmig Hagapark under tidig höst

Och en selfie en av alla dessa hundratals gånger jag stuckit ut genom dörren hemma för ett löppass!

Löpning i höstmörker med reflexer

Ännu en medalj till samlingen i garderoben - från Stallarholmsloppet

Efter ett av många lunchpass runt Brunnsviken...

Ännu ett...

så sant så sant!

Denna bild får symbolisera alla ofrivilliga kontakter med sjukvården under hösten, äldsta sonen har precis opererat det brutna fingret

Och en sista bild med familjetema. Löpning bredvid hästen Zorro har det blivit några gånger under året! 

Säsongsvilar

Träningsdagboken visar många blanka dagar de senaste två veckorna och det är precis som jag tänkt mig. Vi kom från hem från en veckas skön semester på Gran Canaria sent på julaftons kväll och det var underbart att få sol, värme (24--25 grader i solen), havsbad (22-23 grader i havet) och få byta vardag en vecka och bara sätta sig vid dukade bord och umgås hela dagarna. Jag hade sedan tidigare planerat in mycket vila i slutet av december och inledde semesterveckan med fyra dagars helvila, fick massage där massören tyckte att mina vader och baksida lår var väldigt spända. Ett par dagar senare joggade jag ett par lätta pass, bl a ett gruppträningspass löpning med backintervaller på resorten. Dessutom gick jag på Yoga, väldigt nyttigt och ganska jobbigt för mig som, precis som jag misstänkte, inte är så smidig. Däremot fick jag bekräftat att jag är ganska stark i bålen som orkade hålla vissa utmanande positioner.

Jag blev även igenkänd som "4:30-Staffan" på semestern av bloggläsaren och multisportaren Anders, det har hänt tidigare på semestrar, men jag blir alltid lika förundrad när det händer och det är alltid lika trevligt att snacka träning och bloggande en stund!

Väl hemma  igen har jag sprungit terräng men jag fortsätter ta det lugnt resten av året. Alla mål med löpningen är uppfyllda sedan en tid tillbaka inkl det mängdmål jag satte upp tidig höst, att springa 260 mil i år vilket ger ett veckosnitt på 5 mil/vecka. Ett mål jag nådde tack vare en riktigt fin kontinuitet och mängd hela hösten och trots att jag nästan halverat träningsmängden nu i december. Jag kommer att avsluta löparåret 2014 med en traditionsenlig mil på nyårsaftons förmiddag. Jag har ingen tradition som många andra att springa på julafton, att däremot springa på nyårsafton och blicka tillbaka på året, både ur löparsynpunkt och ur andra perspektiv har blivit en trevlig tradition!

Som Mackan uttryckte det i ett blogginlägg under hösten så ser jag det som att jag just nu motionerar mer än tränar. Jag håller igång och upprätthåller säkert det jag byggt upp men nöjer mig med planlös och för det mesta ganska lugn träning just och så kommer det fortsätta vara under en tid och det är precis så jag vill ha det nu!

Jag brukar skriva en årssammanfattning och jag vill gärna summera det här fina löparåret också och har börjat skissa på ett "skelett" men jag lovar inte att jag kommer kunna få den färdig innan klockorna klämtar för 2015.

God Fortsättning!

Vägval

Jag har skrivit om 2015 nyligen och det känns lite som jag står vid ett vägval i min träning.
På skylten som pekar rakt fram står det "Fortsätt som idag". På skylten som pekar höger står det "Spring mer", på skylten som pekar vänster står det "Spring färre mil men öka intensiteten".

Så här års spretar funderingarna alltid åt många håll samtidigt när jag är ute och springer. Dels tycker jag det är skönt att bara vara ute och röra på mig helt utan målsättningar. Å andra sidan finns ett sug efter fart och fartträning, vilket jag känner igen sedan tidigare.

Kanske skulle jag kunna springa ännu lite mera men den totala tid och fokus jag lägger på löpning med träningen, träningsdagbok och bloggen, podcasts, sociala medier o s v vill jag inte öka utan då måste något minska eller försvinna! Stänga träningsdagboken, blogga mer sällan och istället springa fler mil, då kanske jag skulle kunna hitta utrymme för 1-2 mil till i veckan men där någonstans tror jag gränsen går för hur mycket jag vill träna och jag känner nog redan nu att jag ligger ganska nära gränsen vid hur mycket tid jag vill lägga på löpningen. Kanske skulle jag skada mig men en större risk tror jag är att glädjen i träningen går förlorad och den blir ytterligare ett "måste" med högre mängd. Dessutom ger interaktionen med andra mycket tillbaka så att helt ta bort det vore tråkigt!

Springa mindre då men öka intensiteten? Nja, jag vet jag. Det har varit ett intensivt år och jag har använt löpningen som återhämtning mer än tidigare och jag har känt att det varit både nödvändigt och välgörande med egen tid - att kort få "pausa" och ge mig ut och springa en sväng. Lugna distanspass där fokus inte legat på att prestera och pass som inte slitit, där jag snarare motionerat och varit ute och rört mig än "tränat" i betydelsen ökat min kondition. Jag följer löpare som springer mindre och klart snabbare än jag och där går i princip varje träningspass i hög fart och jag vill inte träna så. Det framstår allt tydligare för mig att jag just nu behöver de lugna passen! Samtidigt gäller det att det inte blir för mycket lugn distans på min veckodos, vilket jag ibland känt tendenser till, utan andelen fartpassen måste ändå vara relativt hög om jag vill fortsätta utvecklas vilket jag såklart vill.

Det lutar nog ändå att jag ändå följer skylten som pekar rakt fram. Det har fungerat bra hittills och varför skulle det inte göra det även i fortsättningen? Sedan är det ju också så att vägen sällan är spikrak, det finns gott om avtagsvägar där jag tillfälligt kan prova nya saker - vägar som leder in på krokigare och backigare vägar som går i samma riktning som den stora vägen och som gör att jag förr eller senare också kommer tillbaka till densamma. Längs de vägarna kan jag ändra min träning under nästa år och under perioder prova nya saker, precis som jag brukar variera mig och förhoppningsvis fortsätta utvecklas i rätt riktning.

Det är kanske det som kallas att gå min egen väg?

Premiär för Löparsnack!

Så har Podcasten Löparsnack haft premiär, lyssna HÄR och kom gärna med synpunkter och feedback här på bloggen, på Löparsnacks Facebooksida eller på Twitter under hashtaggen #löparsnack. Du kan också maila dina tips, tankar och åsikter till loparsnack@irismedia.se.

Det finns mycket att prata om och jag tror verkligen på formatet med ett samtal om löpning mellan löpare och tillsammans kan vi göra detta till något riktigt intressant och bra, det är jag helt övertygad om!

Trevlig lyssning!

Tidiga tankar om 2015

Många planerar nästa säsong så här års, kanske t o m har anmält sig till ett eller flera lopp redan. Ett stort lopp där förhoppningsfulla löpare fick positiva eller negativa besked nyligen var Berlin Marathon, populärt hos svenska löpare för den snabba banan och närheten och lättheten att ta sig dit.

Jag vann en startplats till lotteriet 2014 som jag sedan inte utnyttjade och sett i backspegeln var det helt rätt beslut! Jag hade inte orkat ladda om så snart efter Stockholm och Berlin skulle i alla fall jag springa, inte enbart för skojs skull utan för att försöka utnyttja den flacka banan för att göra en snabb tid.

Jag har många gånger beklagat att Stockholm Marathon ligger där det ligger i början på sommaren men har efterhand ändrat åsikt i princip 180 grader! Visst, om vintern blir sträng får man börja maraträningen med en del kalla och snörika långpass (förmodligen inte inför 2015) men ju närmare loppet man kommer desto mer vårlikt blir det och i april-maj när maraformen ska toppas är det alltid fantastiskt att träna löpning (om man inte är pollenallergiker that is, vilket jag inte är). Stockholm Marathon kommer jag inte springa 2015 trots att det målet brukar ge mig en bättre struktur i träningen än de säsonger jag inte sprungit (2011 och 2013).

Målgång på Stadion på Stockholm Marathon 2014. Klockan stannade några meter senare på 2:50:43 -
ett oförglömligt minne och en prestation jag fortfarande är stolt över!

När man gått i mål på Stadion kan man ägna sig åt återhämtning och lustfylld, kravlös och lätt sommarträning när Sverige är som vackrast i försommarskrud. Sommaren brukar innebära fantastisk löpning och jag tränar också gärna hårda, snabba pass härliga sommarkvällar, kanske med bad efter, men just kravlöst och mindre strukturerat. Sommaren och semester brukar också, för mig, innebära lite mindre träning än vanligt när rutinerna försvinner eller i alla fall ser lite annorlunda ut.

Berlin Marathon med sin snabba bana lockar även mig och någon gång hoppas jag stå på den där startlinjen men att under juli och augusti - sommar och semester - bedriva målinriktad maraträning när det kanske är väldigt varmt och mycket annat som pockar på uppmärksamhet, lata dagar på badstranden t ex, det lockar inte alls, i alla fall inte just nu!

Vad gäller mitt 2015 får jag anledning att återkomma, efter ett väldigt lyckat 2014 är jag lite inställd på en mellansäsong. Att tro att jag ska fortsätta sätta PB på alla distanser är inte realistiskt. Kanske tävlar jag lite mindre, kanske provar jag lite nya tävlingar än de gamla vanliga, kanske t o m lite nya sträckor. Kanske provat jag 3000 m inomhus i vinter, kanske försöker jag hitta någon tävling som välkomnar veteraner på 1500 m i vår, det vore roligt, och lite läskigt! Kanske överraskar jag med att springa Salomon Trail Tour i Trosa i vår när Trailloppet Åda Wild Boar upptas i Salomon-cirkusen?! Kanske springer jag ändå halvmaran Kungsholmen Runt i maj som vårens stora eller enda mål? Det ryktas nämligen om SM-status för Kungsholmen Runt! Många kanske, jag vet inte idag! Något Berlin Marathon 2015 står inte på schemat! Däremot kommer jag hänga på låset den 15/1 för att anmäla mig till höstens New York City Marathon när jag nu äntligen klarat den tidigare, lite svårare tidskvalgränsen. Det ironiska i att de till 2015 ändrar kvalgränserna så att det nu blir betydligt lättare att kvala in och därmed större konkurrens om platserna hoppas jag inte ska inverka negativt på min chans att få en startplats...

För övrigt tränar jag på riktigt bra, en hel del transportlöpning och lugn distans och i måndags på min födelsedag, 5x3 min på band i 3:30-fart med 2 min joggvila, en jobbig men kontrollerad födelsedagspresent!

Fartlek med skritt, trav och galopp avslutar veckan!

Dags att summera ännu en träningsvecka. En vecka där jag sprungit fem pass vilket är riktigt bra! Nästan bara korta pass, transportlöpning och nästan enbart lugn distans och förutom en snabbdistans på band på 7 km, där jag ökade farten progressivt från 4 min/km ner till 3:30-fart på sista kilometer och det kändes kontrollerat. Idag var tanken att avsluta veckan med en dryg timmas fartlek och fartlek blev det men i övrigt fanns inga likheter med vad jag planerat.

Dottern på 15 år frågade om jag inte ville med och springa med henne med pannlampa i skogen när hon skulle rida ut i skogen med hästen vi hyr och då var valet lätt! Det blev fartlek bredvid hästen i fyrtio minuter, på mjuka, sugande, sandiga stigar i mörkret i pannlampornas sken. Skritt och trav och inga problem att hänga med men när dottern drev upp hästen i lätt galopp förvann de snabbt i mörkret framför mig trots att jag pressade upp benen i halvmarafart på stigen. Jag sprang före ibland, vände tillbaka, blandade lätt jogg och prat med dottern med korta fartökningar. Det roliga med kombinationen mörker och stig är att det känns som om det går mycket fortare än det egentligen gör!

Två nöjda "löpare", kraftfodret får han dock ha ifred...

Veckan som kommer, har jag inte planerat vad gäller träningen och det behövs inte heller, mitt mål sedan ett tag tillbaka, har varit att komma upp i en total träningsmängd i mil i år på 260 mil eftersom det skulle innebära att jag snittat fem mil i veckan under hela året, mitt förra mängdrekord var på 228 mil och knappt 200 timmar från förra året och jag är nu redan klart förbi det både i tid och distans.

Jag stressar alltså knappast just nu för att "klara av" eller "hinna med" träningen och det är bra eftersom det är ganska mycket annat som ska hinnas med i december. Så har det verkligen varit i veckan som varit och så kommer det vara i veckan som kommer även om det till stor del är roliga aktiviteter. Veckan ska innehålla ett intervallpass i 5km-fart har jag tänkt och kanske något eller några transportlöpningspass.

Fick också denna lilla graverade silverpeng i veckan. VDM-silver M40 Maraton från årets Vintermarathon.

Löparsnack! En ny podcast om löpning

Eftersom jag avslutade förra arbetsveckan genom att lämna jobbet i löparkläder gjorde jag det omvända i måndags morse och inledde veckan med att springa till jobbet. På eftermiddagen var jag tillsammans med Ann-Sofie och Eva, två fantastiska tjejer i mitt nätverk av löpande vänner som jag aldrig lärt känna om det inte vore för den här bloggen, inbjuden till Iris Media för att under ledning av journalisten och redaktören Agnete Dannenberg spela in pilotavsnittet av en ny podcast om löpning som snart kommer att ha premiär - Löparsnack. Det finns ett fåtal podcasts om löpträning men Löparsnack kommer till skillnad från de flesta andra att bestå av samtal mellan en grupp löpare och inte av att en enskild gäst intervjuas.

Vi hade en väldigt trevlig timma, som dock gick alldeles för fort, i den lilla studion. Det kändes nervöst och lite stelt i ungefär en minut sedan flöt samtalet bra. Vi pratade om vinterlöpning i första avsnittet, om säsongen som varit, om löpning under och efter graviditet (Ann-Sofie), om att hantera smärtan under långa utmaningar som 100 Miles, Ö till Ö och maraton och en hel del annat. Jag fick kanske inte med allt jag ville säga, kommer i efterhand såklart på massa bra saker och jag hade mera att prata om men jag tror ändå det blev riktigt bra och jag tror verkligen på den här formen och tror att det här kan bli riktigt bra!

Avsnitt nummer två är redan inspelat och utan att avslöja för mycket kan jag säga att det kommer att ha fokus på traillöpning, upplevelser och ultra men en inspirerande samling människor vid mikrofonerna! Som sagt, jag tror verkligen på konceptet och ser fram emot att höra resultatet av inspelningen som jag tror kommer ha premiär nästa vecka! Löparsnack finns på Instagram, Twitter och Facebook, gå in och gilla sidan får du nyheter om podcasten i ditt flöde!

Igår hann jag också med ett tidseffektivt träningspass på lunchen, sju kilometer progressiv snabbdistans på löpband där jag ökade farten från 4 min/km till 3:30 min/km på sista kilometern. Känslan i kroppen är bra men då jag nu sprungit tre dagar i rad tar jag en planerad vilodag idag.